Idag bevisas än mer att teorin om dinosauriernas utrotande stämmer.

I många år undrades det över hur  dinosaurierna plötsligt försvann från Jorden efter flera hundra miljoner års framgångssaga här.

Det var först när resterna efter ett meteornedslag i Mexico av stor kaliber hittades  i Yucatan forskare började tro sig förstå varför.

Ett nedslag vilket efter effekterna av detta gjorde en fimbulvinters inträffande med svår missväxt över Jorden. En förmörkelse av solen och iskyla.

Nu har ett lager av Iridium hittas över hela Jorden vilket än mer bevisar att denna katastrof inträffat. Chicxulubkratern vilken idag ligger under ytan  på Yucatanhalvön i Mexico där katastrofen inträffade för för ca 66 miljoner år sedan.

 Iridium en metall vilken i första hand finns i rymden och bildas vid nedslag av meteorer upptäcktes nyligen i ett tunt lager över hela Jordens yta.

En förhöjning av denna metall över hela Jorden från den tid då nedslaget i Mexico skedde vilket bevisar att ett nedslag av stort format har skett när vi trodde. Det finns en trolighet av att skrällen var ca en miljard större än Hiroshimabomben under andra världskriget. CA 50 % av alla levande varelser på Jorden försvann vid nedslaget och dinosaurier som överlevde dog ut under den efterföljande fimbulvintern och missväxten. En tid som varade i många år.

Mars måne Phobos i nya foton och detaljer.

En gång för inte så länge sedan troddes att denna den innersta månen runt Mars var ihålig. Men det är inte sant. Phobos har en bana så nära Mars att den ligger i utkanten av Mars tunna atmosfär.

600 mil ovan Mars yta och närmar sig Mars med ca 2 meter för varje århundrade. En gång i framtiden kraschar den troligen på Mars. Hur nära Mars den kan komma innan det sker vet vi inte säkert.

En rymdsond med namnet Maven  ligger idag  i en omloppsbana runt  Mars för att studera dess atmosfär sedan  2014. Ett annat uppdrag för denna sond är att försöka mäta vad Phobos består av i sin  material.

Ingen vet men få idag tror på en ihålig måne. Det var tron som gällde under

1950-talet.

Se nya foton på Phobos här.

Curium ett radioaktivt ämne bildas i kärnreaktorer. Nu upptäckt i en meteorit.

Vad man vetat förekommer inte curium naturligt i naturen utan bildas enbart i kärnreaktorer. Ämnet är uppkallat efter Marie Curie vilken upptäckte ämnet och används i medicinsk strålning.

Nu har ämnet hittats i enmeteorit av 4,5 miljarder års ålder. Här på Jorden finns ämnet endast vid tillverkning i laboratorier eller  som biprodukt vid  kärnreaktioner.

Upptäckten ger nya infallsvinklar på hur stjärnor och universum bildades. Teorier kommer att upparbetas där detta ämne finns medtaget som en del av vad som hände.

Forskningen om detta ämnes betydelse och uppkomst  efter Big Bang  bedrivs bland annat vid Metallurgical Laboratory at the University of Chicago.

En av universums mest mystiska stjärnor är Epsilon Aurigae. På svenska kallas den Almaaz.

Almaaz finns i stjärnbilden Kusken och är en gul superstjärna. Den ingår i en dubbelkonstellation med två mindre stjärnor Sadatoni och Eta Auriage.

Almaaz ses ibland inte alls då den mörkare stjärna av ovanstående döljer den Almaaz är namnet på dubbelstjärnan inte någon av delarna av den.

 Detta kan ske i dämpning av  av ca 700 dagar  och sedan varar dämpningen  i ca 2 år. Detta sker i 27 årscykler.

En mycket ovanlig händelse i universum. Därför är stjärnan unik och kan ses som en intressant stjärna att skriva sf-böcker om. Vad sker här? Frågan har ställts många gånger. Idag tror man sig veta att det är just ovanstående följeslagare som ger denna effekt eller någon av dessa.

Monstervulkan på Mars förändrade en gång dess yta att en liknade händelse på Jorden skulle fått förvånande följder här.

För 3,5 miljarder år sedan förändrades Mars yta så mycket att torra floder hamnade på platser där de från början inte fanns. Nord och sydpolerna ändrade plats och all yta hamnade på nya platser.

Detta ger förklaringar till forskares undringar om konstiga platser för torra flodbäddar och is under ytor där det inte borde finnas detta .

Vulkanen hade ett utbrott vilket spydde ut lava till en storlek av halva Frankrikes yta, Utbrottet varade i några hundra miljoner år och förflyttade ytan  ca 20 grader.

Hade samma händelse inträffat på Jorden skulle  Paris legat vid Nordpolen.

Men att denna händelse är orsaken till att floder torkades ut och atmosfär försvann är inte bekräftat eller troligt dessa händelser skedde tidigare och innan denna monstervulkans långa utbrott gick av stapeln.

Fast vi får likväl inte glömma hur händelser som kontinentaldriften på Jorden fått kontinenter att förflytta sig och även polerna. Under Antarktis is finns även där sjöar och floder och även under Saharas öken finns minnen från forna grönskande landskap.

Metansnöklädda berg på Pluto en framtida utmaning för framtida människor att bestiga i en avlägsen framtid.

PÅ Jorden har bergsbestigare snart nått toppen på de flesta toppar här. Framtidens bergsbestigningar kan bli på våra  grannplaneter och månar.

Säkert blir det annorlunda att klättra på platser med lägre gravitation än här.

Toppar av helt andra och brantare format ibland högre än på Jorden kan enkelt bestigas just genom en lägre gravitation.

Snöklädda toppar här på Jorden bestigs. PÅ ex Pluto finns  även snöklädda toppar. Men här i form av snö av metan. Hur det är att klättra i metansnö blir en ny upplevelse för framtida bergsbestigare.

Men dit är det säkert århundraden om det nu blir så att vår civilisation kan fortsätta utvecklas tekniskt. Idag ser det dåligt ut med krig, terror och klimatpåverkan. Kanske människans utveckling för rymdresor mm snart är enbart en parentes i mänsklighetens historia.

2018 kommer ett nytt teleskop att hjälpa till med att sortera planeter som exoplaneter.

Falska förhoppningar om livsdugliga planeter förekommer ofta. Detta då vi inte har möjlighet att kontrollera atmosfärförhållandena på de flesta planeter som upptäckts.

All form av atmosfär eller möjlig atmosfär är svår att upptäcka med dagens teknik.

2018 ska detta bli något lättare med ett teleskop med namnet James Webb Space telescope vilket då kan börja användas.  Se mer om detta här.

Genom detta kan fler falska förhoppningar om liv där ute lättare uteslutas och de mer intressanta platserna för detta uppmärksammas mer.

Europeiska rymdorganisationen ESA har planer på att bygga en by i en 3D-skrivare på månen 2030.

Planen är att denna by ska bli en mellanstation vid resa till Mars. I övrigt ska det finnas utbytbara besättningar här likt det i dag finns på ISS den internationella rymdstationen.

Byn ska byggas med hjälp av av 3D-skrivare i större format. Troligen kommer det att bli verklighet med undantag av tidsaspekten. Det behövs kapital och jag tvekar om vi kan få fram detta till rymdforskning. Detta då vi har en allt oroligare värld där kapital allt mer behövs för beskydd av människor och stater.

Vi får nog se ovanstående plan som något som säkert kan realiseras men inte i vår tid men förhoppningsvis i en inte allt för avlägsen framtid om framtida generationer kan få stopp på oroligheterna vi ser i vår tid.

Laserkanoner ses åter som möjliga att sända strålning vilken kan ändra kurs på asteroider

Ett exempel av detta har rapporterats nyligen från bland annat Max Planckobservatoriet i Tyskland. Ett radioastronomobservatorium med blickarna långt ut i universum.

Avståndet till denna nya källa vilken sände ut korta snabba skurar av radiostrålning under 6 dygn innan det bleknade bort är en galax 6 miljarder ljusår bort.

Men vad som sände från denna galax är höljt i dunkel. Inget tyder dock på en källa av intelligent ursprung.

Skurar av detta slag är användbara för mätning av materia i rymden. Vad som kan ligga mellan oss och källans väg genom rymden.

Källan i sig kan vara spännande. Men vi ska ta i beaktande att den källa som sände ut strålningen är en för vår del historisk källa vi inte kan veta något om idag. Utsläppet har taget 6 miljarder ljusår på sig  att nå oss.

Snabba skurar av radiostrålning från okänd källa når oss då och då.

Ett exempel av detta har rapporterats nyligen från bland annat Max Planckobservatoriet i Tyskland. Ett radioastronomobservatorium med blickarna långt ut i universum.

Avståndet till denna nya källa vilken sände ut korta snabba skurar av radiostrålning under 6 dygn innan det bleknade bort är en galax 6 miljarder ljusår bort.

Men vad som sände från denna galax är höljt i dunkel. Inget tyder dock på en källa av intelligent ursprung.

Skurar av detta slag är användbara för mätning av materia i rymden. Vad som kan ligga mellan oss och källans väg genom rymden.

Källan i sig kan vara spännande. Men vi ska ta i beaktande att den källa som sände ut strålningen är en för vår del historisk källa vi inte kan veta något om idag. Utsläppet har taget 6 miljarder ljusår på sig  att nå oss.

En ny idé för att söka exoplaneter med atmosfär har sett dagens ljus.

Idén går att idag realisera på större planeter vilka kretsar runt sin stjärna. Alternativt mindre planeter kretsande runt en dvärgstjärna. Lättast är större planeter runt en sådan dvärgstjärna.

Det finns dock begränsningar,  planeter av Venus typ med en kraftig atmosfär är svåra att se rörelser av eller atmosfär på.

De kan missuppfattas med dagens teknik som stenplaneter eller heta gasplaneter utan möjlighet till liv.

Idén går nämligen ut på vulkanism. En atmosfär stiger nämligen upp långt i skyn vid ett utbrott och sjunker därefter tillbaks in mot planeten.

Kan man mäta detta skeende blir misstanken om en atmosfär av en densitet av möjlig livsmiljö mer trolig att tro på just på denna planet.

Detta är vad som söks och vulkanutbrott och utbrott är ett  relativt vanligt fenomen på planeter.

Fler och fler metoder söks och används för målet att bli först att hitta bevisat liv därute.

Nya vackra bilder på Plutos Kanjoner och dalar.

Se och njut av dessa bilder från Pluto överraskningarnas dvärgplanet. Här är mycket att se. En helt annorlunda bild uppenbarades sig av Pluto efter besöket där i fjol.

Tidigare troddes Pluto vara en ointressant stenbumling.

Men så fel det var.

Två döende stjärnors snurrande resulterade i två svarta hål. Men början var en stjärna.

En något ovanlig syn och tolkning av denna  händelse har gjorts. En döende stjärna  kan upphöra i ett svart hål. Men här har stjärnan uppdelats i två och resultatet har blivit två mindre svarta hål.

Man kan se det som att originalstjärnan uppdelades i två mindre stjärnor först vid sin sista tid som stjärna. Oerhörda krafter måste ha gjort detta ovanliga möjligt. Ingen hade sett det tidigare.

Detta är tolkningen av vad som ses. Om den är riktig får framtiden visa. Men naturen däruppe har många överraskningar att visa upp. Ingen vet vad vi kan upptäcka  begränsningarna är få om ens några.

Amatörastronomer fann ny mycket ovanlig planet i området av stjärhopen Hyaderna i Oxens stjärnbild. Läs mer om upptäckten som förvånar.

Amatörastronomer finner ibland det astronomer missat. I detta fall en stor planet där ute kretsande runt en röd dvärgstjärna i Oxens stjärnbild.

Planeten är större än någon hittills upptäckt planet runt en röd dvärgstjärna. Det är detta som nu uppmärksammas i fackkretsarna. Planeter runt röda dvärgar brukar vara betydligt mindre.

I stjärnhopen Hyaderna vilken i ålder enbart är mellan 650 -800 miljoner år visar att planeten är ung i förhållanden till ex vår Jord vilken är  ca 4 miljarder år.

Röda dvärgstjärnor är den vanligaste stjärnsorten i universum. De blir mycket gamla då de förbränner sitt innehåll betydligt långsammare än ex vår gula sol.

Vår närmsta grannstjärna är en röd dvärg Proxima Centauri 4,2 ljusår från Jorden.

Se denna 9 minuters film på universum i en våglängd människan normalt inte kan se. Kusligt fascinerande.

Teleskopet  Apex i Chile har tagir filmen vilken kan kopplas upp på genom att följa denna länk.

Det mänskliga ögat kan inte direkt se på denna våglängd men efter att ljuset omvandlats blir resultatet en synlig bild som man inte som lekman väntat sig.

Kuslig och fantasieggande.  För min del får jag associationer till Big Bang och explosionsögonblicket utvidgning och utkastning av glödhet gas och materia i alla riktningar men ändock i en bana man kan se och ev spåra.

NASA tror fotonkraft kan förkorta resan till Mars till 3 dagar i framtiden.

Kan fotonkraft öka hastigheten för rymdfarkoster till nära ljushastigheten och därmed få en resa till Mars att enbart ta 3 dagar?

På mikronivå har experiment gjorts vilka kan visa att det är möjligt att använda farter av detta slag. Men mikronivå är inte samma sak som makronivå.

Frågan är vad som sker med skepp som i denna hastighet krockar med småsten i rymden. Frågan är om organiskt material som människor klarar dessa hastigheter.

Frågan är även om människans  medvetande klarar av detta. Kan människan psyke upplösas exempelvis?

Sådant kan inte etiskt  experimenteras med vilket oorganiskt material  är möjligt med.

Men om allt klaffar öppnar det vägen för än snabbare resor och då interstellära sådana. Om vi kan närma oss ljushastigheten i restid är en resa till närmsta solsystem tre år (ung vad det idag tar för en resa till våra gasplaneter)  och möjligt för en människa att uppleva under sin livstid. 

Det har hänt igen. En oväntad asteroid dök upp och sprängdes i atmosfären. Februari 2013, februari 2016 kommer en ny överraskning i februari 2019? Inga meteoritregn ska ex komma i februari något år vad man vet.

Vi kommer ihåg 15 febr 2013 och dagen då en asteroid sprängdes i atmosfären över  Chelyabinsk  i  Ryssland och mängder av glasrutor och glasskärvor skadade människor. Ännu idag förstår inte forskare varifrån den kom.

Från ingenstans dök den uppoch överraskade människor och skadade både människor och byggnader med sin detonationsvåg.

Det skulle inte kunna hända att en asteroid skulle kunna komma utan att övervakningen av rymden först upptäckt vad som var på väg. Övervakningen skärptes efter detta.

Men nu har det hänt igen utan förvarning eller upptäckt i förväg. En asteroid kom in i Jordens atmosfär  och sprängdes den 6 febr i år 2016. Den här gången ovan havet utanför Brasiliens kust vilket fick till följd att få såg den och hörde dess smäll i storleken av en atombomb. Skadorna uteblev vad man vet på människor och skepp i havet.

Men lika överraskande kom det denna gång. Den skärpta övervakningen sedan 2013 har inte kunnat ge den trygghet man hoppats på.

En sak jag undrar är om denna asteroid kommer från samma mystiska plats och ingår i fler likartade asteroider? Detta då Ryska asteroiden kom hit första hälften av febr 15 febr 2013 och denna den 6 febr tre år senare. Frågan blir då om vi kan vänta en tredje överraskande asteroid i febr 2019?

En intressant tanke är även varför de kom i februari då det inte ska komma meteoritregn i februari. Se följande länk när meteorskurar kommer

Virgin Galactics ägare Branson har inte gett upp. Rymdturismen ska införas nytt skepp för detta byggs nu.

Richard Branson miljardären vilkens affärsidé är att bygga skepp för rymdturism har inte gett upp.  Hans nuvarande skepps tur dödade en av hans piloter. Men nu ska ett nytt förbättrat skepp byggs.

Många vill framföra skeppen och ca 600 blivande passagerare har anmälts sig för rymdresa.

Om drömmen går i uppfyllelse i närtid får vi se. Men om vi ser framåt kommer säkert rymdturism att bli en gren om nu inte Jordens ekonomi kollapsar eller krig och politik stoppar all form av vetenskap i framtiden förutom för krigsindustrin och beskydd

Vem minns inte asteroiden 15 febr 2013 över Ryssland då glasrutor spräcktes och splitter flög. Men var kom kometen från?

Vi kommer ihåg den överraskande nyheten om asteroiden  ingen väntat  på eller upptäckt förrän den var här och exploderade i skyn över Ryssland och vars effekter skadade många.

Inget observatorium på Jorden eller i rymden hade upptäckt att den var på väg. Därför blev allt en enda stor överraskning.

Problemet är att detta ska idag inte kunna inträffa med alla observationer vi försöker ha på närområdet i vårt solsystem.

Ett annat än mystiskare problem är att ingen ännu idag vet varifrån asteroiden kom. Hela händelsen är en gåta och ser ut att så förbli.

Vi kan bara hoppas att vi har än bättre kontroll idag än för några år sedan på vas om sker däruppe. En överraskning till önskas inte.

Stor förflyttning i Kina för att bygga teleskop i sökandet efter liv i Rymden.

Cirka 10 000 människor i sydvästra Kina ska flyttas för att där ska byggas ett jätteradioteleskop i jakten på liv i rymden. Med en diameter av 500 meter blir det störst i världen. Snart är det klart då det påbörjades 2011 och beräknas klart i september i år 2016 då även de sista människor som bor i närområdet ska ha flyttat mot en ersättning.

Flyttningen beror på att det skulle störa med människors aktiviteter i närområdet av teleskopet.

Så nog är jakten över hela Jorden på gång efter ET. Aldrig har så många på en tävlat efter att bli först med att hitta det man tror finns därute. Liv.

Frågan är bara om det egentligen finns något att hitta av levande slag därute? Jag tvekar. Men besvikelse och ökning för att hitta det ickeexisterande kan resultera i feltolkningar för att bekräfta att det hittats något som egentligen inte finns mer än i fantasin hos astronomer och radioteleskopsarbetande.

Ett misslyckande skulle ge otrolig kritik av slöseri av resurser om inget hittas

Till mångas förvåning vet vi ännu inte hur Jorden fick sitt vatten.

Teorierna för hur Jorden en gång fick sitt vatten och när har varit många. Teorin att vatten kom från passerande kometer eller gas moln har fått stor spridning och många tror att dessa teorier är dagens sanning.

Men detta är inte sant. Inga bevis finns på att det är sanningar och skulle det varit det skulle ofantliga mängder vatten och kometer med detta hittat till Jorden. Detta är nästan en omöjlig händelsekedja. Samma sak med gasmoln. Stora mängder vatten måste då kommit från detta moln eller dessa moln och varifrån skulle då dessa ha fått sitt vatten?

Nya idéer måste därför till och innovativa sådana. Förhoppningsvis inte lika fantasilika som ovanstående vilka av lekmän till slut setts som sanning.

Tankarna  just nu är att forskningen ska koncentreras till Jordens  mantel och sökandet efter väte här. Väte är som vi vet källan till vatten när väl syre finns.

Forskningen idag om varifrån vattnet kom bedrivs bland annat på  Arizona State University's School of Earth and Space Exploration (SESE).

Liv uppkom tidigare än vi trott på Jorden. Kanske blev liv liksom Big Bang ur ingenting som plötsligt fanns där.

Ny forskning visar att Jordens liv började betydligt tidigare än vi trott. Vi ser liv och syre som förutsättning för liv. Nu har forskare på  Köpenhamns universitet hittat spår i järn vilket visar syrehalter redan för nära 4 miljarder år sedan här på Jorden.

Det är mer än en miljard år tidigare än vad som tidigare trotts. Halterna i början var inte höga men förutsättningen för liv fanns och troligen fanns liv baserat på syre redan då.

Kan detta ses som att skapelsen och evolutionen är ett och detsamma? Början började kanske likt Big Bang  ur ingenting blev till omedelbart liv.

Vid en skapelse. Vid enbart  en evolution stämmer inte. Men inget säger att skapelsen var förutsättningen för en fortsatt evolution utefter det liv som uppstod (eller skapades) ur ingenting och i detta fanns omedelbart bland annat syre.

Apophis är en regelbundet återkommande asteroid vilken Ryssland önskar testa kärnvapenmissiler på. Risken är att det kan gå snett i onödan och miljoner människor utplånas. Året är 2036.

Ryssland önskar testa kärnvapenmissiler på asteroiden Apophis när den kommer närmre Jorden 2036. Detta för att lära mer om hur man i en framtid kan förändra riktningen på en asteroid på kollisionskurs med Jorden.

Men bör Ryssland göra detta när risken inte är stor för att asteroiden kommer på riskavstånd till Jorden? Det finns andra risker också.

Risken att uppskjutningen går snett vi har sett det flera gånger med rymdfärjor och raketer som sprängts på vägen upp. Om så sker med en kärnvapenspets blir det katastrof på en stor yta och kanske miljoner människor drabbas. En kärnvapenspets kan även komma i fel bana och riskera att komma ner på Jorden där man minst anar det efter starten eller efter en längre tids förvirrande omloppsbana.

Vem vet om inte en felträff eller feluträkning vid kontakten med asteroiden även kan få fel följder som att denna ändrar kurs eller sprängs i mindre bitar som sedan kör i riktning mot Jorden.

Kanske det inte är helt rätt att i onödan sända upp missiler i rymden.  Först som sista åtgärd vid ett garanterat hot mot Jorden bör det göras. Inte i experimentsyfte.

Teorin om att Big Bang uppkom ur ett svart hål florerar inom vissa forskares världsbild.

Kan Big Bang ha börjat i ett svart hål av ett format av storlek eller litenhet vi inte kan föreställa oss?

Vissa tror det. Detta hål ska ha varit nästintill osynligt i storlek och allt sedan  Big Bang expanderande och gör så ännu.

Men då måste ett före och efter hålet finnas och det skulle innebära exempelvis att universum av idag är ett av många som expanderat först och sedan imploderat. Men inget tyder på att universum efter en viss tid dras samman till en punkt igen. Tvärtom ökar expansionen och utvidgningen av universum. Teoretiskt kan man dock tänka sig att det finns en slutpunkt där allt dras samman igen och åter blir ett otroligt litet svart hål likt en supernova blir.

I ingenting expanderar och förstoras universum i alla riktningar samtidigt ännu idag. Svårt att förstå för oss som lever i tid och rumsuppfattningar präglade av de naturlagar vi kan se på Jorden.

En annan möjlighet för Big Bang i ett svart minihål är att detta uppstod i en annan dimension och utvidgades genom en explosion i en ny dimension av tid och rum. Vår verklighets skapande i tid och rum i ingenting.

Allt detta är svårt att t a till sig och fantasin kan flöda utan begränsningar utan att vi för den skull kan ses som tokiga i genom dessa  tankar.

Inget är omöjligt eller möjligt. Ur ingenting kom allt till av ingenting expanderade en verklighet som ännu skapas eller utvidgas hur man nu vill se det.

Att se början som ursprunget ur ett svart hål är egentligen samma sak som att se det ursprunget från en punkt av ingenting. Alternativt ur ingenting av vaken en startpunkt eller ett hål.  Teorierna säger ingenting om varför, hur eller av vad början uppkom. En Gud eller skapare är ett lika stort mysterium och för många en omöjliga början men lika möjlig att se som ursprung.

Herakleitos sa en gång allting flyter. PÅ Pluto flyter det också, kullarna där flyter runt. Varför?

Den grekiske filosofen Herakleitos sa en gång att allting flyter och visade med ett exemplet på floden. Du kan aldrig gå ner i samma flod två gånger. Varje gång är det en ny flod just genom att allting flyter.

PÅ Plutos yta flyter dess kullar omkring och genom detta  kan man säga att du kan aldrig ser amma Pluto två gånger då allt flyter,  i detta fall kullar.

Ännu kommer nya upptäckter från de foton som sändes från Pluto vid  New Horizons besök i fjol. Kullar på ytan rör sig. Troligen är det fragment från större isglaciärer som rör sig över en hal frusen kväveindränkt yta.

Ännu får vi förvånande upplysningar från Pluto. Säkert finns mer hemligheter vi ännu inte sett. När vi väl ser dessa blir nästa steg att försöka förstå dem.

Den onormala supernovans uppkomst och upptäckt i maj 2010. En flerårig gåta är löst.

Supernova är det sista tillståndet för en stjärnas  liv.  Stjärnan flammar upp  i ett starkt  ljussken vilket om vi har tur ser från Jorden. Efter några veckor bleknar ljuset och  stjärnan exploderar sjunker ihop och resultatet blir ett svart hål eller med ett annat namn en neutronstjärna.

Men då upptäckten av SN2010da  upptäcktes ställdes dåvarande kunskap på ända. Inte slocknade denna som man trodde supernova efter några veckor.

2014 hade ingen förklaring kommit därför tog man nu  till  det bästa man hade teleskopet Hubble och riktade detta mot SN2010da.

Då började man förstå. Supernovan hade en följeslagare vilken man inte kunnat se tidigare med de resurser man satt in tidigare.

En sol eller stjärna vilken är ca 20-25 gånger större ön vår sol. Det är denna stjärnas sken som lurat oss att tro att supernovan eller resterna av tvillingstjärnan fortfarande sken med ett för supernovor eller slutstationen neutronstjärnor onormalt starkt sken. Gåtan var löst.

Universums största svarta hål finns i Berenikes hår är en av de senaste rönen..

Var finns då Berenikes hår? Jo mellan stjärnbilderna  Jungfrun och Stora Björn.  Synliga  på norra stjärnhimlen. Under vår och sommar kan mellan dessa bilder ses Berenkies hår  där Comahopen finns. En mängd av av ca 1000 galaxhopar finns i denna hop.

Avståndet hit är ca 300 miljoner ljusår. Bland dessa galaxhopar finns två otroligt stora galaxer,  galaxen  NGC 4874 och NGC 4889. Det är NGC 4889 som är den intressanta galaxen. I centrum av denna finns ett svart hål som är det största upptäckta hålet i universum bland de människan tills idag upptäckt.

Tjugoen miljarder gånger större i massa  än vår sol. Så kompakt att inte ens ljus i närområdet kan sprida sig härifrån. Hålet i sig är lugnt för närvarande och ny stjärnbildning kan därför teoretiskt ske i närområdet.

En jätteplanet upptäckt i stjärnbilden Målaren.

I den kanske inte så kända stjärnbilden Målaren finns en stjärngrupp kallad Beta Pictoris där nyligen en gasplanet kallad  PSO J318.5338-22.8603upptäckts. Genom sin storlek  åtta gånger större än Jupiter kan den ses för att undersökas med spektralanalys.

Få planeter som är upptäckta utanför vårt solsystem kan ses i en storlek där spektralanalys kan göras.

Vi får se vad resultatet kan bli. Men troligen är det en gasplanet med samma eller liknande sammansättning som våra gasplaneter här i vårt solsystem.

Men överraskningar kommer slag i slag däruppifrån så alla resultat är möjliga.

Stjärnbilden Målaren kan enbart ses på södra stjärnhimlen.  Den konstruerades som stjärnbild av Lacaille 1751 under namnet Staffliet och Paletten men dess namn har i senare tid förändrats till enbart Målaren.

Här kan den intresserade läsa något mer om Målaren och vilka stjärnor som ingår i stjärnbilden.

M42 i Orionnebulosan är en födelseplats för nya stjärnor. Här döljs många stjärnor och dess eventuella beboeliga planeter.

I Orions stjärnbild finns en hel del synliga stjärnor. Men det intressanta är vad som döljer sig i själva nebulosan. Orionnebulosan av damm och stoff där det döljs både fler stjärnor och föds nya stjärnor.

Nebulosan är av storleken 30-40 ljusår i diameter och i detta damm döljs kanske upp till 1000 stjärnor och dess planeter.

Om du läser artikeln som medföljer kan du där få instruktioner var Orionnebulosan finns och hur du finner den.

Gravitationsvågor upptäckta de hörs som en kvittrande fågel. Ett mänskligt öga kan nu se dessa vågor.

Newton förstod att de fanns. Allt är berörda av dessa vågor som finns men som ingen förrän nu upptäckt. Nu kan mätningar av dessa vågor göras vilket vi inte kunnat tidigare  fullt ut då vi inte haft instrument vilka visat på dess existens mer än matematiskt.

Gravitationsvågor är även viktiga för att bevisa Einsteins relativitetsteori.

En ny forskningsmöjlighet har nu sett dagens ljus möjligheten att undersöka rymden utefter gravitationsvågors effekter och då synliga vågor.

Nu väntar vi på nästa upptäckt mörk materia och energi. När dessa kan ses och forskas inom blir det ett otroligt nytt forskningsfält att förstå universum, tid och rum och verkligheten eller kanske bättre uttryckt den verklighet vi kan uppleva som människa med våra instrument.

Se och hör.

Jordens uppbyggnad tros vara universell. Men kan det vara en hallucination?

Ingen vet hur stenplaneter är uppbyggda förutom Jordens. Men det tros att alla är uppbyggda på samma vis en tunn yta och sedan en het kärna eller mantel längst in och där emellan avsvalnade skikt med lava och vulkaner på ytan.

Men stämmer det? Ytskikt av skilda slag och tjocklek kan finnas. Radioaktiva ytor på vissa planeter bör finnas vilket gör en skillnad mot Jordens ytas uppbyggnad och begränsningar av hur det ser ut. Kanske det inte finns en enda planet av alla oräkneliga i universum som är uppbyggd exakt som Jorden.

Unicitet är det normala redan här. Vi kan ta hur många exempel som helst. Människans fingeravtryck är unikt. Snöflingans utseende ett annat. Det finns inte två exakt lika och har aldrig funnits sedan tiden början.

Men universellt blir det likväl yta och mantelplaneter.

Troligen stämmer detta. Likväl som gasplaneter tros vara uppbyggda på samma vis med skillnaden enbart på gassammansättning och temperatur och rörelser i på och i dessa.

Solar och kometer tros även ha samma likartade konstruktioner.

Men kan det stämma universellt. Kanske,  kanske inte. Men troligast är allt i ett enda exemplar.

Det kan finnas en stor tveksamhet i detta. Så länge vi inte vet något om mörk energi och materia kan vi inte vara säkra  någonting. Dessa mörka krafter kan ge effekter vi ännu inte kan förstå och även på det vi tror oss förstå just nu.

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..

Astro H är här. Ett nytt rymdprogram i jakten på kunskap om verkligheten.

Ett nytt rymdprogram har startat med intressenter från Japan och  Aerospace exploration  Agency och Yale university.

Målet är med denna avancerade röntgenteknik som nu ska skjutas upp att söka ledtrådar till svarta hål , skevhet i tid och rum och galaxers bildande.

Vi vet inte så mycket om universums materia eller hur ting som tid och rum eller galaxers bildande ser ut. De stora detaljerna tror vi oss veta men mycket återstår. Mysteriet med mörk energi och materia är dock troligen inget detta projekt kan hjälpa oss med.

Men då vi kan se i helt andra våglängder långt ut i rymden  med denna nya teknik som nu ska upp hoppas vi att ny kunskap ska finnas att upptäcka.

Vi lägger pussel då det gäller kunskapssökande. Om hela pusslet en dag blir klart får framtiden visa. Ny kunskap brukar ge nya frågor. Finns ett slut på detta?

Den ultimata och sista kunskapen? Tveksamt.

Väte och Helium blev resultatet i BIG Bang men sedan då? Ingen vet men många tror sig veta.

I tidens början small det ur ingenting i ingenting och utvidgades sig ingenting i en punkt från ingenstans och Big Bang blev resultatet. I denna expansion vilken fortsätter och accelererar ännu idag ut i ingenting men som blir ett allt större universum i tid och rum där blev väte och helium till vid startpunkten Big Bang.

Men vad hände sedan? Ingen vet säkert hur alla andra grundämnen sedan kom till och från dessa de föreningar vilka sedan blev liv.

Tron är att en mängd supernovaexplosioner och föreningar av väte på något sätt bildade det andra.  Hur det skulle vara möjligt räknar forskare ut med allt mer avancerade teorier. Allt kan ju bevisas bara tillräckligt med idéer kan luftas. Men som sagt allt är teorier.

Många tror att livet uppkom ur metanföreningar när väl komplicerade beräkningar tänkts ut vilka genom slumpen i supernovaexplosioner på rätt platser mm tänkts ut.

Nu har en del forskare bytt ut metan i sina teorier mot träsprit. Hur denna uppkommit ska även det i teorin med mängder av slumpvisa händelser kunna bevisas och i dessa kometers spridande av detta ursprung av livselixir.

Det är öppet för alla och majoriteten i Sverige tror på allt som teorier kommer fram till bara de slipper religionen där Gud enkelt och snabbt när Gud så ansåg lämpigt skapade allt ur intet.

I Sverige med få andra avreligiösa  samhällen där religion är  tabu i skolor mm ex i kommunistiska Nordkorea får skapande av Gud inte tas upp utan  enbart Big Bang och explosioner med allt fantasifullare lösningar för att misskreditera synen på en skapande Gud.

Asteroider passerar Jordens bana lite då och den 5 mars är det dags igen.

Något närmre än Månens bana runt Jorden kommer den att passera närområdet men kollisionsrisken med Jorden är inte stor. Den passerar,  inget annat.

Någonstans mellan 900-1700 mil från Jorden passerar den med en storlek av ca 30 meters  diameter.

I september 2017 har vi den i närområdet igen sedan är närmaste passager efter detta 2046 0ch 2097.

Självklart ger en asteroid av denna storlek skada om den skulle slå ner. Mängder av sådana har slagit ner i solsystemet tidigare. Månen är full av kratrar efter nedslag i historien. Jorden har även många de flesta dolda idag under mylla och jord. Ett av de senaste var i Tungunska i Sibiren den 30 juni 1908.

Men den sten som nu passerar i närområdet den 5 mars är ofarlig för Jorden. Den är en av de som med skilda mellanrum passerar i närområdet. Idag finns inte de mängder av passager som en gång fanns. Flertalet av de som  kraschade oss och andra himlakroppar i vårt solsystem är borta genom att de kraschat. De som är kvar är i ofta ofarliga  men det kan dyka upp helt okända objekt utifrån eller kan något känt objekt ändra bana vilket gör att vi ligger i kollisionsriktningen

Tabbys star namngiven av astronomen som upptäckte dess egenheter eller KIC 8462852 i Svanens stjärnbild har egenheter vilka sedan i oktober 2015 misstänkts ha med intelligenta varelser i närheten som utgångspunkt.

Denna stjärna uppför sig onaturligt enligt den kunskap vi har idag om hur stjärnor kan uppföra sig.

Ljuset dämpas emellanåt 20% från stjärnans närområde vilket tyder på att något dämpar ljuset.

Att det skulle vara en planet är omöjligt då det skulle vara en dämpning på ca 1%. En stor mängd kometer som kretsar runt stjärnan kan vara möjligt men verkar långsökt.

En teori vilken kan stämma av vad som ses men inte kan bevisas just nu är en stor mängd damm efter kometer vilka kretsar runt en näraliggande planet. Men det skulle innebära en sfär runt planeten av en storlek runt 1500 gånger större än Jorden.

Lite långsökt men inte omöjligt. Gåtan av vad som sker består och flimret som upprepas fortgår och får forskare att förundras över hela den astronomiska världen.

Bevis börjar hittas för att Jorden och Månen bildades av varandra. Planeten Theia kan ha varit den ursprungliga källan för detta skeende.

Theia  planet vilken setts som fantasiprodukt av många då den anses ha krockat med Jorden för länge sedan och av de spillror som uppkom bildat Jorden som vi känner den och även Månen.

Idag är det fler som anser att Jorden och Månen måste ha samma ursprung än vad som tidigare troddes. Bevis är Apollofärdernas hemtagna material från Månen.

Ett bevis är att Jorden och Månen har samma slag av syreisotoper vilket knappast kan vara en slump. Ett annat bevis är att  av de stenar apollobesättningar tog hem från Månen hade sju stenar exakt samma sammansättning som Stenar tagna från Jordens mantel insamlade i Arizona och på Hawaii.  En nästintill omöjlighet om inte Jorden och Månen skapats samtidigt.

Theia har med detta mer bekräftat sin existens en gång för länge sedan. Theia var i storlek som Mars enligt matematiska beräkningar. Framtiden får visa om mer stämmer för Tehias existens den gången olyckan hände ca 100 miljoner efter det första originaljorden bildats.

Jakten på mörk materia fortsätter.

Jakten och tron på mörk materia fortsätter. Vi har ännu inte funnit mer än antydningar och beräkningar på att den måste finnas. I annat fall har vi totalt misslyckats med våra teorier om vad som finns därute.

Materia har sökts och söks som kan vara uppbyggnaden av denna materia vilken troligast ska ses i samband med mörk energi. Det finns många beräkningar av hur universum är uppbyggt och procenttalen varierar av hur allt ska beräknas.

En beräkning säger att 23% av allt som existerar är mörk materia, 72% mörk energi och resterande materia i form grundämnen och dess blandningar som vi kan se och uppleva i en mängd av  4,6%.

Vi lever därför i en nästan osynlig verklighet då vi enbart kan uppleva ca 5% av verklighet. 

PÅ södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Floden där kan man se en av de galaxer vilka liknar Vintergatan men som mystiskt utsänder en stor mängd radiostrålning.

LO95 313-192 är namnet på galaxen vilken ses i Flodens stjärnbild och kan ses som mycket lik vår Vintergatan i utseende. Men där tar likheten slut.

Det var Hubbleteleskopet som upptäckte vad som skilde galaxen från flertalet andra galaxer. Den har en kärna varifrån stark  radiostrålning strömmar ut.

Det verkar som om det finns ännu ett område i galaxen där stark radiostrålning från hela skalan av denna form av strålning sänds ut. Varför vet vi inte. Hur är osäkert. Men en sak vet vi det är extremt ovanligt att så sker i en galax.

Därför är galaxen en källa till forskning för att lära mer om galaxer av detta ovanliga slag och försöka förstå varför det sker här och varför det inte sker i alla galaxer. 

Om 30 miljoner år kraschar ett gigantiskt gasmoln in i Vintergatan. Frågan är om detta är vanliga rutten för detta eller är ett unikt fenomen.

Gasmolnet kallas Smiths Cloud och har sitt ursprung i Vintergatan där det utgick ungefär samtidigt som T-Rex hade sin glansperiod på Jorden.

Molnet av gas med stort innehåll av ex svavel upptäcktes av en Mr Smith på 1960-talet. Gasmolnet  är ca 11000 ljusår långt och 2500 ljusår brett.

Nu har dess bana inte längre riktningen  ut från Vintergatan utan in mot den och om 30 miljoner år är det inne i Vintergatan varifrån det en gång kom.

I molnet finns material räckande till ca en miljon nya solar. Men inget säger att det kommer att ske  någon skapelseprocess när molnet når Vintergatan igen eller sker just nu.

Frågan är om molnet har en omloppsbana av slaget ut och in i Vintergatan sedan tidens början?

Kanske något av molnet används varje gång det kommer in i Vintergatan för bildning av nya solar eller planeter. Grundmaterialet finns där. Molnet hamnar inte heller när de nu kommer tillbaks på samma plats varifrån det utgick.

Galaxens rörelser förhindrar detta. Det ställer frågan om molnet alltid gått ut och in i vintergatan och varje gång  hamnar då stjärnstoff för stjärnbildning?

Det förs även diskussioner om ifall mörk materia tryckt ut det för ca 70 miljoner år sedan vilket då ger teorin att det innan dess alltid funnits inom galaxen.

Jag tror inte detta utan tror på ovanstående mer spännande och enligt mig troliga teori.  Kanske moln av samma slag finns och gör sina banor i alla galaxer och är förutsättningen för ny stjärnbildning? Där så inte sker skulle då ingen stjärnbildning ske. Molnet kanske hämtar något därute varje gång vilket sedan släpps ut i galaxer och detta som då släpps ut är förutsättningen för nya stjärnor?

Röda rektangelnebulosan är en fascinerande nebulosa bildmässigt. Se bilder på medföljande länk.

Röda rektangelnebulosan  är en nebulosa som ligger i stjärnbilden Enhörningen vilken finns  cirka 2 300 ljusår från vår sol. Den har magnitud 9,0 och har katalognummer 

HD 44179.

Det intressanta med denna är dess form när den ses från Jorden.

Vi är vana vid runda eller ellipsform på objekt från rymden. Rundade former ses som normaltillstånd.

Men här ser vi en fyrkantig form. Hur är det möjligt? Slump eller förvrängning av ljus på väg hit?

Vi vet inte men det kan fantiseras över detta vilket säkert har en naturlig men ovanlig förklaring.

Ljus kan spela spratt. Men tills vi vet och ännu senare kan vi se och njuta av detta objekt långt där ute.

Även de gamla babylonierna kunde mycket om geometri.

Geometri verkar ha fötts i det gamla Egypten för ca 5000 år sedan och nog behövdes kunskapen när pyramiderna byggdes.

Men många tror att geometrin kom till under 500-600 talet före Kristus med personer som  Thales och Pythagoras i forna Grekland och områdena däromkring.

NU visar det sig att det även  i Babylon liksom i Egypten  fanns geometrisk kunskap långt för Phytagoras och Thales.

Babylons kunskaper hade stora likheter med Egyptiska och kan ses ha påverkats av varandra. Kärnan och den första kunskapen bör därför komma från någon av dessa platser. Dock pekar det mesta på att egypterna var först.

Idag vet man att Babylonierna bland annat räknade ut Jupiters bana med hjälp av geometri ungefär vid samma tidpunkt som Grekland stod på höjden av sin vetenskapliga karriär i antiken.

Men Babylons kunskaper om vinklar etc fanns redan  relativt kort efter Egyptens storhetstid om Grekernas fanns då vet vi inte.

Enligt mig uppkom geometrins grunder i Egypten och då under pyramidbyggandets första tid. Kunskapen tvingades fram kanske under hot om livet  från egypterns Faraoner när de bestämde sig för att egyptiska byggnadsmästare skulle bygga deras mausoleum (pyramider).

Härifrån spred sig kunskapenom geometri till Babylon och senare till Grekland. 

Nya stjärnor föds i stjärnkluster där detta inte borde ske. En gammal utskrattad teori från 1950-talet ses nu som dagens sanning.

Magellanska molnet innehåller två satelitgalaxer till Vintergatan (Stora och lilla Magellanska   molnet) ochen vätgasström kallat Magellanska strömmen. Denna stjärnbild kan enbart ses på södra halvklotet.

I lilla Magellanska molnet finns stjärnhopen NGC411 och i stora Magellanska molnet stjärnhopen NGC1783 och NGC1696.

I dessa hopar är stjärnorna  inte av samma ålder vilket man alltid ansett att stjärnor i en viss stjärnhop bör vara.

När stjärnor sedan dör bildas gas vilket sedan är stoff till nya stjärnor i närområdet.

Men här har upptäckter gjorts av att det mitt inne i hopen finns stjärnor av olikartad ålder. Åldrar av mycket stor skillnad.

Någon säker förklaring på varför finns inte. Men teorin om att så kan ske är en gammal ickebevisad idé från 1952 (lika gammal som jag är) vilken först nu ser ut att få sin bevisning och sina anhängare.

Då som nu i denna teori ser man samma förklaring som trolig. Att stjärnhopen samlat på sig stjärnstoff från passerande moln och att det i dessa har varit bildningar av stjärnor.

En idé vilken ingen trodde på i början av 1950-talet  mer än forskaren vilken kläckt denna som man då ansåg science fictionidé då inga tecken på detta hittats i universum då. Men som nu verkar ha hittats och då bekräftar denna gamla teori som nu dammas av i hyllorna.

Planet funnen vilken har en omloppsbana runt sin sol av ca en miljon år. Det ställer frågor om vad som finns därute.

Efter mycket sökande av  en planets omloppsbana fann man att den var ca 1 miljon år. Men det tog tid att finna dess sol. Nu är det gjort.

Eventuella individer på en sådan planet skulle kanske aldrig förstått att de färdades runt en stjärna eller vilken denna var.

Planeten har fått namnet 2MASS J2126 ca 12-15 gånger större än Jupiter och finns ca 100 ljusår från oss. Åldern är några 10-tals miljoner år och bör ha hunnit runt sin sol ca 50 gånger.

Man kan fundera på om planeten egentligen är en stjärna vilken aldrig föddes eller kan födas i framtiden.

En annan fundering är om det finns en gräns för var planeter finns därute och kretsar runt sin sol. Kanske det finns 100-tals planeter av skilda storlekar vilka är osynliga för oss men vilka kretsar eller har sin bana runt vår sol.

Kanske det finns banor runt varje sol vilka långt därute avlöses av andra solars planetbanor. Kanske de finns oräkneliga och osynliga för oss,  med de teleskop vi har idag av planeter,  i skilda storlekar därute i mörkret mellan solbanorna och mellan galaxerna.

Ännu förstår vi inte hur en röd jätte agerar.

En gång om ca 5 miljarder år kommer solen att expandera till en röd jätte innan den sjunker samman till en vit dvärg.  När detta sker slukar den allt innanför Jorden och inklusive denna.

Det är normalt stjärnliv. Allt förgås och föds igen ser det ut som efter omvandling av materia.

Men varför vätefusionen vilken övergår till heliumfusion innebär att en röd jätte vilket då är tillståndet detta blir resultatet av spyr ut materia är inte förstått i forskningen.

Plasma utkast är en teori men det förklarar inte varför dessa utkast finns.

Röda jättar är vanliga stjärnor. En av dessa vilken behandlas i medföljande artikel är Betelgeuse i Orions konstellation av stjärnor  vilken är den 10 störst lysande stjärnan på stjärnhimlen.