B1257 Pulsaren vilken sänder ut dödsbringande strålar men otroligt nog kan här finnas livsdugliga planeter.

B1257 är en pulsar i Jungfruns stjärnbild 2300 ljusår från Jorden. En pulsar är en stjärna vilken exploderat i en nova och nu är en vit dvärgstjärna med en densitet av slaget att en storlek som en sockerbit i form av en kub av denna väger som ett berg på Jorden (ca 100 miljoner ton) .

Observera att en supernova inte har detta förlopp utan då är det gas och strålning som blir kvar.

En vit dvärgstjärna resterna efter en nova kan ibland bli en pulsar. En strålningskälla av gamma och röntgenstrålning vilken i jämna pulser slungas ut från stjärnan vilken snurrar i stor hastighet runt sin egen axel. Detta sker i  ca 20% av de fall en nova blir till.

Fastän dessa dramatiska händelser kan en vit dvärgplanet vilken utvecklats till en pulsar ha planeter i banor omkring sig. Detta har pulsar B1257 vilken är en plats där exoplaneter finns.

Fyra planeter har upptäckts här en ca 50 gånger mindre än Jorden medan två är fyra gånger större än Jorden. Plus en gasplanet men denna är inte helt bekräftad utöver det finns troligen ett asteroidbälte.  1992 upptäcktes de första vilket var de första planeter som hittades utanför vårt solsystem.

De två stora planeterna skulle om omständigheterna är bra kunna hysa livsformer. Vad som behövs då är en atmosfär av en million gånger tätare slag än Jordens. Detta för att skydda mot pulsarens strålar. Det innebär ett atmosfärtryck av samma slag som finns i djupet på Marianergraven på Jorden. Men i denna finns liv så därför kan liv finnas under detta atmosfärtryck.

Det låter lite fantasieggande och teoretiskt tillrättaläggande tycker jag för att ge sken av att vid vissa förhållanden där allt måste stämma kan livsdugliga planeter finnas nära dödliga strålningskällor som pulsarer.

Men vi ska inte säga aldrig. Jordens alla skyddssystem för liv här har konstruerats en gång och kunde något så avancerat ske här kan det teoretiskt ske på andra platser också.

Bilden visar en illustration från en planet och pulsaren som jag beskrivit ovan.

En ny lista släppt med namn på 86 stjärnor därute

Sedan 1919 har IAU (Internationella astronomiska unionen) namngett stjärnor.

Stjärnor har i många fall enbart nummer och bokstavsbeteckningar och de exoplaneter som upptäckts runt dessa har samma beteckning som sin sol plus en liten bokstav med början på första upptäckten med ett a och så vidare alfabetiskt. Detta har jag visat nästan dagligen i bloggen här när främmande solsystem beskrivs.

Men de nu namngivna 86 stjärnorna har fått olika namn från skilda epoker med mera. Att just dessa fått namn beror på att det i flertalet fall upptäckts exoplaneter av större intresse runt dem och då bör namn vara enklare att minnas än bokstäver och sifferbeteckningar vilka är mer anonyma och tråkiga för allmänheten och svårare att komma ihåg.  

Läs mer här om de senaste namngivningsformerna och hur det gått till. Se även en lista på namnen.

Bilden är en bit av universum.

Kepler 90 är ett solsystem med samma antal planeter som det finns runt vår sol.

Tidigare har sju planeter hittats i detta solsystem vilket ligger i Drakens stjärnbild 2500 ljusår från oss.

Nu har en åttonde hittats en planet på ett närmare avstånd till sin sol än de tidigare hittade vid Kepler 90 (dess sol).

Denna åttonde planet hittades genom iakttagande genom Keplerteleskopet vilket även hittat de tidigare sju exoplaneterna där. 

Men nu kopplades mätdata och bilder från detta teleskop in i en dator med artificiell intelligens och därmed var den åttonde planeten funnen. En helt ny mät och upptäcktsmetod hade gett utdelning och kommer säkert att användas oftare i framtiden.

Många tidigare resultat kan nu  ge helt ny kunskap genom denna metod på hur många planeter ett redan undersökt planetsystem har.

Vi har lärt oss att planeter runt stjärnor är vanligt och kanske vi ska se tomrum och brist på planeter runt en stjärna som ett mystiskt undantag  mer intressant att försöka förstå än motsatsen.

Bilden är en illustration av solsystemet Kepler 90

Vi är naturligt skyddade från rymdens faror av många skilda naturliga skyddsmekanismer.

Vi vet att det finns bälten exempelvis Van Allenbältena runt vår planet vilka skyddar oss från den farliga strålningen från rymdens djup. Ett skydd vilket samlar den livsfarliga strålningen från rymden men även lätt slår ut elektroniken i rymdfarkoster när de går upp o ner  genom bältena. Kanske det inte är meningen att människan ska fara ut från planeten Jorden med sina attiraljer.

Vi har även ozonskiktet vilket stoppar en stor del av den för oss farliga uv-strålningen från solen.

Men nu har ytterligare ett skydd hittats vilket vi inte visste helt hur det fungerade. Ett skydd mot asteroider.

Skyddet är vår egen atmosfär. När en sten av inte alltför stor storlek kommer in i hög hastighet i denna blir lufttrycket mot densamma så högt att luft tränger in i stenens små ihåligheter och trycket blir då i stenen så högt att den sprängs i små bitar vilka kan explodera i sin tur.

Detta gör att de asteroider som verkligen når Jordens yta är betydligt mindre än de var när de trängde in i vår atmosfär och skadeverkningarna eller farorna från dem har minskats drastiskt.

Merparten av dem är helt utplånade. Nog är skydden runt vår planet både effektiva och tankeväckande. Är allt en slump? Jag är övertygad om att det inte är det.

Bilden visar Jorden med jordiska satelliter runt sig. Bilden är från NASA en bit bort ses månen

Det är isvärldarna vi ska söka efter om vi ska söka liv därute.

Europa en av Jupiters månar hör till gruppen månar med ett tjockt istäcke där liv kan finnas under istäcket.

Stenmånarna är nästintill säkert livlösa världar. Strålning och nedfall av diverse sten och utöver det bristen på atmosfär får de flesta månar att nästan garanterat vara livlösa.

Samma sak i sökandet efter exoplaneter. Hittas isplaneter är möjligheten där större för liv än om en stenplanet hittas. Det behövs mycket som måste stämma för att en stenplanet (eller stenmåne) ska kunna hysa livsformer.

Av den anledningen bör sökandet koncentreras på sökandet och undersökningar av isplaneter o isbelagda månar.

Se mer om detta här. En utgångspunkt jag med alla krafter är helt enig med. Is skyddar livet under densamma och om vi ser på en av vårt solsystems isvärldar månen Europa kan följande utmärkas. 

Isens tjocklek där är man osäker på men vattnet tillsammans med isen är ca 100 meter. Vad som finns under isen av varelser (om de finns) är kanske mindre spännande då det troligast (om de finns) är mycket små vattenvarelser eller bakterier.

Men det är min förförståelse av hur det kan se ut. Det kan vara ett helt galet tänkande. Är skeptiker till liv överhuvudtaget i universum utanför Jorden. Men man ska aldrig vara för säker på någonting.

Bilden är på månen Europa med dess karakteristiska sprickbildning i isen.

Ännu en ny teori om dvärgplaneten Ceres för att försöka förstå denna.

Ceres ljusa skimrande fläckar fascinerade en hel värld för några år sedan. Fantastiska lösningar förespråkades om stationer byggda av Aliens och även mer nyktra om skilda materials reflexer.

Saltavlagringar blev slutresultatet och den troliga förklaringen på dessa starka ljuspunkter på några platser av Ceres yta.

Materian på planeten är vattenrik är något man vet idag genom fortsatta analyser av besöket där. Nu har forskare även börjat misstänka att det en gång fanns ett hav här.

Detta utifrån rikligheten av salt och is på dess yta och i dess ytas material. Säkert har detta samband med de lysande platserna också.

En viss koncentration av dessa blandningar kan säkert ge sken även om avståndet till solen är långt. Ceres i sig är en dvärgplanet vilken ligger mellan Mars och Jupiter i asteroidbältet.

Vi har ju månen Europa runt Saturnus en måne lika stor som planeten Merkurius. Europa  är helt istäckt. Så inte är det förunderligt om dvärgplaneten Ceres i så fall har vatten i mängder uppblandat med materia. Det ger tankar av om det kan finnas flytande vatten längre in i Ceres och kanske någon form av liv där.

 Samma tankar men än mer troligt är tankarna på liv under isen på Europa.

Bilden är på Ceres.

Hoppas president Trump får rätt i denna önskan

USA:s president Trump önskar att det amerikanska rymdprogrammet ska börja satsa på en snar bemannad färd till månen. Senaste bemannade landningen på månen  var Apollo 17, 1972.

Trump vill även att planer på en bemannad landning på Mars ska ta fart.

Vem minns inte president John Kennedys ord i början av 1960-talet  då han  gav NASA order om att  människan ska landa på månen innan 1960-talets slut. Det blev även så.

Kommer även Trumps ord att realiseras? Ingen tidsgräns är satt här. Men nog är det på tiden att månprojektet startar igen. Nog skulle det vara spännande om människan landade på Mars en upplevelse många säkert vill vara med om under sin livstid. Kan den ske under Trumps tid som president?

Jag hoppas det då jag själv vill uppleva den dag människan landstiger på månen igen eller för första gången på Mars.

Varför månprojektet tog slut är en gåta. Nog kunde mer funnits att undersöka där när vi var igång med Apolloprojektet. Inte var det så meningsfullt att landa några gånger för att sedan helt lämna månen igen.

Det är svårförklarligt. Var det president Kennedys ord som gjorde att en landning blev av och sedan denna blivit av tillsammans med några andra landningar avslutades intresset för månen då pengarna tog slut? Vad det så presidenten menade? Enbart att visa att USA tekniskt kunde genomföra det. I så fall var det ett väldigt slöseri med resurser och enbart en maktdemonstration mot Sovjetunionen under det kalla kriget.

Är det även Trumps idé att visa att USA kan landsätta människor på Mars och återigen på månen? För att när det väl är gjort inget mer ska ske utan vi åter i många år ska lämna månen och Mars igen och sitta o titta på dessa enbart genom teleskop?

Om Ozon hittas i en exoplanets atmosfär har du kanske hittat en bebodd planet. Läs även om de första som de ansågs kufarna vilka letade exoplaneter.

Om du söker efter Ozon i en exoplanets atmosfär och finner det är det en indikator för att det kan finns något slag av livsformer på planeten. Växtlighet o kanske levande varelser.

Ozon skyddar liv från ultraviolett strålning. En strålning få levande ting klarar större doser av.

Men ozon kan vara svårt att detektera på stora avstånd. Det garanterar inte heller att det finns liv på en planet men chansen att det finns stiger betydligt.

Som allt i universum ges inga garantier för något men möjligheter ökar om vissa saker hittas om vi bedömer det vi hittar efter jordiska erfarenheter.

Svårast att förstå om de hyser liv även om temperatur kan vara idealiska är exoplaneter vilka alltid vänder samma sida mot sin sol. Planeter av detta slag behöver inte vara otroligt kalla på sin eviga dagsida utan det beror på avstånd till sin sol och väderförhållanden. Där finns även en gränszon mellan den skuggade och ljusa sidan på planeten där temperaturen kan vara dräglig.

Följ länken här och läs mer om detta ämne och se även en film om hur jakten på exoplaneter började och hur konstiga dessa sökare ansågs vara när de för bara ett fåtal år sedan började söka på allvar.

En berömd stjärna med namnet Menkar där strider med främmande varelser utkämpats. Men platsen är en dåligt vald plats.

Menkar är den näst ljusaste stjärnan i Valfiskens stjärnbild. Många har sett den och berömmelsen kommer ur en mycket känd teveserie. I första säsongen 1967 av Star Trek fanns ett avsnitt kallat Star seed och i den andra Star Trek-filmen Star Trek II: Khans vrede (1982) var stjärnan med och runt densamma fanns planeter vilka var bebodda.

Under de åren hade inga exoplaneter i verkligheten hittats. Idag vet vi att exoplaneter (planeter runt andra solar är vanligt) I december i år 2017 har det hittats hittills från det att man började söka 3710 st. Troligen än fler sedan jag skrivit detta.

Men konstigt nog ingen i bana runt Menkar. Nog är det konstigt att just denna stjärna inte verkar ha planeter. Stjärnan där  stora strider i Star Trek avsnitt utkämpades med mot en fientligt sinnad befolkning på en planet runt denna stjärna.

Nog är det konstigt att författarna valde just en sol vilken inte har några planeter i banor runt sig när det är så vanligt med detta. Slumpen kan spela konstiga spratt eller är det slumpen?

Det kanske finns en mening med allt som sker eller inte sker.

Bilden är på den ensamma rödskimrande Menkar

Exoplaneten Wasp 18-b har en unik stratosfär kanske ensam i sitt slag.

Wasp18 är en sol i stjärnbilden Felix synlig från södra stjärnhimlen, 325 ljusår från oss. Det är här gasjätten Wasp -18b finns vilkens stratosfärs innehåll  förvånar vetenskapen.

Denna består till stora mängder av den giftiga gasen  kolmonoxid 

Denna planet har  en atmosfär som inte liknar någon annan som undersökts med spektralanalys. Ingen annan planet har en sådan mängd av kolmonoxid i sin stratosfär. Vatten finns inte. Istället finns det ca 300 gånger mer metaller och grundämnen tyngre än väte och helium av skilda slag i planetens atmosfär än vad man hittat i någon annan gasjättes stratosfär..

Vad som fått denna gasjättes stratosfär att få detta innehåll är en gåta och den har ingen likhet med ex vår största gasjättes Jupiters stratosfär. Wasp-18b måste ha bildats utefter andra tillgångar och händelser än ex de gasplaneter som finns i vårt solsystem eller de gasjättar vi hittills undersökt i andra solsystem därute.

Det finns idag ingen förklaring eller teori om hur Wasp18b blev den planet den är. Ytterligare ett mysterium i universum har uppkommit i och med detta resultat.

Bilden är en illustration av planeten vid sin sol

BigBangs första tid var händelserikare än vad tidigare forskning antagit.

Vi tror att Big Bang var en explosion i tomma intet ur en punkt av en av otrolig litenhet. Därefter skulle i den expansion som kallas BigBang ha skapats galaxer och materia efterhand.

Konstigt? Javisst är det så.

Nu har det upptäckts att det inte dröjde så lång tid man tidigare ansett innan galaxer bildades. Utöver det fanns det ett gigantiskt stort svart hål relativt snart efter BigBang.

Ett hål 800 miljoner gånger större än vår sol. Allt ovan ansågs inte troligt för bara några år sedan och passar inte in i den teori om BigBangs händelsekedja vi länge sett som den riktiga.

Kanske ska vi som Hoyle med sin motsatta teori Steadystate-teorin om universums uppkomst så nedsättande kallade den i dag rådande teorin en enda explosion eller på engelska  BigBang vara skeptiska till denna BigBang-händelse som vi tror oss veta något om.

Förvåningen bland forskare är stort på upptäckterna för ett tag sedan från ALMA-teleskopet. Det borde inte funnits galaxer eller ett stort svart hål redan för 13 miljarder år sedan.

Det finns något som inte stämmer i BigBangteorin. Det är något att fundera över. Inga fantasier eller tankar om vad som kan vara feltänk ska göras. Alla lösningar människan kan tänka ut är möjliga och kanske det finns lösningar vilka människan i sin begränsande kunskap och förförståelse inte kan tänka ut. Sanningen om början till att allt finns och om hur allt kom till är där ute kanske ogripbar och kanske obegripbar för oss människor.

Var BigBang för 13,7 miljarder år sedan verkligen början på allt? Alla forskare är inte säkra på det.

I dag lärs ut att BigBang var början på allt vi upplever som verkligheten och allt som vi upplever och känner i denna, känslor som färger, ljus, ljud och materia och allt vad detta innebär.

Men det finns tvivlare bland forskare även idag vilka inte kan acceptera att allt bara började ur ingenting där tid och rum inte fanns. Något kan ha existerat före BigBang i något slag av tid och rum.

Det finns gott om bevis för att universum vid BigBang genomgick en tidig period av snabb expansion  i en trilliondel av en trilliondel av en trilliondel av en sekund, universum tros då ha utökat med en faktor 10 upphöjt till 78 nollor i alla riktningar.

Men det finns ingen matematiker vilken kunnat vissa universums origo-punkt den riktning varifrån detta skedde, där allt började . Detta är en gåta. Vi måste ha i tanke att BigBang är en spekulation och teori vi kan få att fungera i teorin inget annat.

 Vi söker förklaringar av vår verklighet och bäst passar BigBang in för att vi ska ha en hållhake på vad vi är komna från och alltet i sig om vi inte vill tro på en Guds skapelse.

En dag kan komma då BigBang teorin förpassas till historien. Detta är mycket troligt. Men just nu behöver vi se BingBang som sanningen vi kan inte bara acceptera som människa att vi inte förstår. Men BigBang har stora brister vilket inte allmänheten vet och kanske inte vill eller kan veta då detta inte sprids.

Två stenplaneter finns vid K2-18 i Lejonets stjärnbild.

K2-18 är en vanligt förekommande röd dvärgstjärna. Just denna finns i Lejonets stjärnbild 111 ljusår från Jorden.

Här har upptäckts att två stenplaneter i storlek av ungefär Jordens storlek finns. Den ena av dem upptäcktes redan 2015 0ch namngavs K2-18b men antogs då  under en tid vara en gasplanet. Men idag vet vi att den inte är detta utan en stenplanet vilken ligger i en bana runt sin sol i det som klassas som den beboeliga zonen där liv kan finnas på grund av temperaturförhållanden. Men ingen vet  detta. Men det ska finnas atmosfär och inte fritt fram för strålning från rymden etc. 

Nyligen upptäcktes ytterligare en stenplanet här även denna i storlek som Jorden. Men denna K2-18c ligger i en bana för nära sin sol för att det ska finnas en temperatur på denna som kan hysa liv.

Vad som är intressant i upptäckterna är att det visar hur vanligt det är med planeter i banor runt en stjärna och att storlekar på dessa av Jordens storlek inte är ovanliga. Den storlek där liv som vi känner det skulle kunna leva med det slags tyngdkraft vi har här.

Oumuamua var ingen farkost på besök av främmande varelser.

Oumuamua den cigarrformade interstellära asteroiden väckte nyfikenhet då den svepte igenom vårt solsystem. Kunde det vara ett interstellärt rymdskepp likt det Arthur C Clarke berättade om i sin sf-roman ”Möte med Rama”?

Forskare har nu scannat av objektet vilket jag beskrev för några dagar sedan i bloggen här. Men inga signaler har upptäckts från stenen  vilket skulle vara misstänkt om att det innehöll en ihålighet med något.

Men hur kan vi vara säkra på att de om de skulle funnits inte hade så starka skydd att det inte skulle gå att hitta eventuellt inre innehåll. En civilisation som skulle kunna bygga ett skepp på väg i miljoner år eller mer kan säkert också bygga skydd då de kanske lärt sig att inte lita på främmande varelser därute.

Man kan även undra om de sveper förbi solsystem på jakt efter en planet att ockupera? Kanske de bara är ett äventyrsskepp.

Men det är tankar troligast är det som nu kommit fram en ovanligt formad asteroid utifrån, på snabb färd igenom vårt solsystem av ren och skär sten rakt igenom.

En fjärdedel av universum består av den mystiska mörka materian.

Mörk materia är materian vilken ingen sett eller ännu kunnat mäta utan enbart genom dess effekter förstått ska finnas i hela universum. Här som där, överallt.

Men fast universum och allt i detta till 25% består av detta vet vi inte vilka effekter det har på oss eller universum i sin helhet. Vi vet inte heller vad det är.

Sökandet efter det fortsätter likt det i många år gjordes efter bevis på gravitationsvågor. Dessa vågor har numera hittats och nobelpristagarna i fysik 2017 är några av pionjärerna i denna upptäckt. 

Arbetet med att bevisa den gäckande mörka materian kommer om det lyckas säkert även detta att ge ett nobelpris när så väl sker.

Kinesiska forskare är några som arbetar med detta och här kan vi se något om hur långt de kommit.

Ett slags låg energiutsöndring har de upptäckt som kan visa på mörk materia men det är bara en teori just nu. Låg röntgenstrålning.

Vi får se om den mörka materian en dag kan upptäckas och om detta görs först i Kina.

Men vi har mer att bevisa. Det finns inte bara mörk materia enligt teorierna utan även mörk energi. Kanske det är samma sak? Kanske det skulle sökas denna energi först då den troligen har ett samband med den mörka materian kanske i form av utsöndring från denna.

Resultat från den hittills djupaste spektroskopiska kartläggningen i universum

MUSE (Multi Unit Spectroscopic Explorer)  ett instrument i Chile vid ESO (europeiska sydobservatoriet) har nu färdigställt den hittills djupaste spektroskopiska kartläggningen i universum.

Fokuseringen har legat på att mäta ca 1600 ljussvaga galaxers egenskaper och avstånd. Vid arbetet upptäcktes 72 st a först nu upptäcktes därute. Galaxer vilka enbart lyser i Lyman- alphaljus enkelt uttryckt enbart lyser i ultraviolett ljus. 

Vissa av de galaxer som nu undersöktes var inte mer än 1 miljard år gamla till skillnad mot vår Vintergatan vilken närmar sig 14 miljarder års ålder.

Det var ytterligare en ny kunskap som vi fått från studerandet av universum. Oräkneligt mer finns att lära.

Bilden är från ovanstående nämnd anläggning i Chile

Var det Rama som besökte oss 17 okt? En interstellär farkost med intelligenta varelser inuti.

För första gången upptäckte vi en  asteroid från yttre rymden vilken snabbt gick rätt igenom vårt solsystem. Se formen ovan. Den var rödfärgad och utseendet ser ni ovan. Den har getts namnet Oumuamua.

Längden på den långsmala stenen var ca 400 meter lång men endast ca 40 meter bred en form ingen asteroid haft vi sett i från vårt eget solsystem. Snabbheten var som mest  315430 km/h och dess avstånd från Jorden vid passagen 85 gånger avståndet till månen. Den gick rätt igenom vårt solsystem. Ingen rundning av solen för att senare återkomma som våra egna asteroider och kometer inom vårt eget solsystem. Den har kanske varit på väg i miljarder år. Dess fart var så hög att solen inte kunde fånga in den och därför gick den rätt igenom vårt solsystem vidare ut i tomma rymden igen.

Nu vill forskare försöka få mer upplysningar om vad denna asteroid var. Möjligheten till ihålighet och varelser därinne av något slag finns. Var det ett besök? Om så är den väl kamouflerad som en stenasteroid.

Se länk och film på detsamma.

Cigarrformen är en bra form för interstellära farkoster då den ger minimal friktion och om det kan rotera kan invändigt skapas konstgjord gravitation. Denna roterar.

Det är en spännande avlyssning av objektet som ska ske nu i dagarna med stora radioteleskop. Om något som visar på mystik visas återkommer jag med detta på bloggen här. Säkert kommer även världspressen att rapportera i så fall.

Bilden är på objektet ur länken ovan nyhetsbrevet universetoday.com

Materialet finns för stjärnbildning (och solsystem) i universum men takten på bildandet har avtagit. Frågan är varför?

Det har funderats en del på varför stjärnor inte bildas i samma snabba takt numera som vi vet det gjordes när universum var yngre.

Vad har dragit ner på takten? Material i form av damm, sten och grus finns fortfarande i överflöd i centrala delarna av galaxerna.

Enligt den modell av BigBang och universum vilken borde stämma enligt tidigare antagen skulle stjärnkonstruktionen ha avtagit för miljarder år sedan då materia för detsamma skulle ha minskat. Men det stämmer inte. Det finns gott om material och stjärnor bildas fortfarande men i en betydligt lägre takt än vad materialanhopningarna skulle kunna göra enligt fysikens lagar.

Något bromsar utvecklingen och det är detta en ny studie nu anser sig  ha svaret på. Svaret kan vara magnetfält. Starka magnetfält vilket bromsar anhopningen av materia för stjärnbildning. Magnetfält vilka med tiden blivit större o starkare än de en gång var. Tillsammans med dessa magnetfält har även den kosmiska strålningen ökat kanhända är detta ytterligare en orsak alternativt är denna strålning orsaken till att magnetfälten ökat.

När astronomer studerade spiralgalaxen NGC 1097 hittades överraskande  magnetiska krafter i galaxens centrum i gasmoln vilket förhindrade materia från att kollapsa och dras samman och om inte detta fungerar blir det inga nya stjärnor.

Den slutsats som drogs efter analysering av studerandet och matematiska uträkningar visade ett omvänt förhållande mellan magnetfältet och stjärnbildningen inom ett molekylärt moln - ju större magnetfältet desto långsammare var stjärnbildningstakten.

Det man kan fundera över om det till slut kommer till en gräns där stjärnbildningen minskar till noll på grund av magnetism och kosmisk strålning. Om så kan det innebära att det blir början till slutet på allt i universum efterhand som stjärnor blir novor eller supernovor och vi får en livlös rymd utan något annat än detta? Ett åldrat och stillastående universum där allt blir som det är i all evighet.

Bilden visar spiralgalax NGC1097 som omtalas ovan och kan ses med mindre teleskop i stjärnbilden Ugnen.

Ryska kosmonauter fångade bakterier på utsidan av den internationella rymdstationen. Frågan var om de var från yttre rymden.

Det skulle inte vara möjligt att jordiska bakterier skulle hamna utanför stationen. Det skulle inte heller kunna vara möjligt att de kunde leva på stationens yttersida. I vakuum och kyla.

Det troddes så. Det var därför en sensation först och en del antog att det var bakterier från rymden som lagt sig till ro här när det upptäcktes av kosmonauter på internationella rymdstationen.

Men nu vet vi att ex björndjuret eller trögkryparen ett djur som blir högst 1 mm kan överleva i rymden under lång tid.

Bakterier är livsdugliga i många slag i för oss omöjliga förhållanden.

 Idag antas att de bakterier vilka hittades på stationens utsida hängt med från Jordens atmosfärs övre skikt när rymdstationen färdades igenom denna.

Det var inte okända slag av bakterier.

Men det visar även att det är svårt eller kanske omöjligt för oss att inte sprida jordiska bakterier mm till främmande platser därute. Vi har redan besökt ex månen. Kan redan nu bakterier från Jorden efter detta finnas här från ex månlandaren eller astronauternas dräkter?

Kan bakterier även spridits till andra plaster där vi besökt ytor eller närområden vid planeter, asteroider o månar därute? Kan det göra att framtida astronomer finner bakterier på plats och drar felslutsatsen att de alltid funnits på den yta de undersöker fast sanningen är att Jordiska satelliter mm har spritt dem dit utan att förstå det några år tidigare? Risken att jordiska bakterier vilka hamnar på dessa utomjordiska platser muterar för att bättre passa in på sin nya plats och människan senare på plats upptäcker dessa då okända bakterier och drar slutsatsen att det finns liv på denna plats innan människan besökte den.

Bilden är på ett björndjur.

Svaret på gasjättarna storlek kan vara löst. Det finns gasjättar däruppe större än Jupiter.

Två gasplaneter som studerats är K2-132b och K2-97b båda hör hemma runt stora röda stjärnor i Vintergatan.

Det intressanta med dessa gasplaneter i storlek större än Jupiter är varför de är så stora.

Nu har forskare börjat misstänka att avståndet till den sol de finns i bana runt har betydelse för deras storlek. K2-97b har en omloppstid runt sin sol K2-97 på enbart ca 8 dagar.

Det är närheten till solen som antas ge storleken på en gasplanet då denna drar till sig värme vilket får densiteten i  gashöljet att  minska i densitet. Detta gör att gasplaneten utvidgas och blir större.

Detta är (troligen)  förklaringen till varför gasplaneter med banor nära sin sol är större än Jupiter här hos oss vilken ligger en bra bit från sin sol. 

Bilden är på Jupiter.

Trodde du att Big Bang eller Guds skapelse är de enda teorierna om universums början? Nej det finns forskare med andra lösningar.

BigBang och Bibelns skapelseberättelse känner de flesta till och även Fred Hoyles  teori att universum alltid funnits vilken han med näbbar och klor slogs för samtidigt som BigBang började bli populär bland vetenskapen. Många höll stenhårt på Hoyles teori  under 1950-60 talet. 

Vilken som är rätt vet ingen och ingen av de teorier vi tror på behöver vara rätt. Men Hoyles teori Steady state teorin har förlorat stort i populäritet. BigBang är däremot en teori som utan konkurrens idag lärs ut i de flesta skolor. Guds skapelse är även kvar som en förklaring hos många.

Utöver dessa fanns och finns en fortsättning på BigBangs teori i olika upplagor exempelvis att universum  expanderar (utvidgas) till en viss gräns för att sedan implodera (dras tillbaks till en punkt och ingenting) för att sedan kanske åter expandera i en ny explosion. Ett händelseförlopp vilket en del ser som ha funnits i evighet. Men det förklarar om vi ser det kallt ingenting om början av det första universum.

Men inget idag visar på annat än att universums expansion inte bara fortsätter utan även accelererar i hastighet. Så få idag tror på en återgång av universum till en enda punkt i framtiden. Men en expansion som ökar bör även visa att BigBang enbart hänt en gång. Såvida inte ovanstående likväl kommer att hända längre fram.

Men numera finns forskare vilka anser att ett universum av något slag fanns före BigBang.

Här kan man läsa lite om hur man tänker utefter tre möjliga slag av teorier grundade på Einsteins allmänna relativitetsteori. Den har tre olika utfall om någon är sann vet ingen.

Dessa tre utfall diskuteras, En oändlig utvidgning av universum i allt högre hastigheter vilket vi ser sker. Det vi inte vet är om denna hastighet en gång saktar ner och en sammandragning av universum då sker eller om allt bara stannar upp alternativt att expansionen fortsätter i evighet och tomrummet mellan galaxerna ökar.

Om allt stannar av  skulle det innebära stagnation av universum och allt blir stilla. Alternativt en inverterad processen, en returgående fas orsakat av den gravitationskraft som utövas av massan i universum, vad som kallas Big Crunch. Allt dras tillbaks till vad som fanns innan BigBang en punkt eller ingenting.

Ingen vet,  jag för min del tycker vi skulle ta med teorin om oräkneliga dimensioner i tid och rum och att vårt universum enbart är ett av oräkneliga universum vilka ska ses som bubblor i tid o rum där varje expanderande bubbla kan ses som ett avskilt universum utan kontakt med något annat eller möjligt att upptäcka.

I ett något där hela tiden nya bubblor uppstår och kan tänkas som nya BigBang. Bubblor eller universum vilka kan försvinna i tomma intet när som helst eller uppgå i något för oss okänt alternativt expandera i evighet.

Bilden ska föreställa människan i sin bubbla begränsad av sina kunskaper i tid och rum i sina försök att förstå vad hon är eller varför alltet finns.

Hemlös supernovas hem som stjärna äntligen funnet.

SN2015J är det bekant? Troligen inte, men det är namnet på en supernova därute, upptäckt för några år sedan. En exploderad stjärna vars plats när det smällde har varit en gåta tills helt nyligen.

Att veta var en stjärna som exploderat som en supernova hört hemma är inga problem annars den har ju exploderat i den galax där den nu finns som ett stort ljussken.

Kunde det vara en ensam stjärna i den tomma rymden som exploderat blev en frågeställning som arbetades utefter. Men ensamma stjärnor är inget som har upptäckts hittills.

Kunde den ha stötts ut ur Vintergatan vid explosionen? Inte heller detta verkade riktigt i detta fall.

En grupp forskare vid ESO VLT i Paranal och Magellan teleskopet (tillhör Washington Carnegie Institution) i Las Campanas startade ett projekt där man minutiöst räknade ut var den kunde hört hemma när den var en sol (stjärna). Snart förstod man att Vintergatan aldrig varit dess plats.

Men  nu kom lösningen. Den verkar med största sannolikhet ha stötts ut från en galax av betydligt mindre format än Vintergatan. En kompakt men svag (få stjärnor ingår i den och avståndet mellan dem är stort) dvärggalax av en storlek av en trettiondel av Vintergatan.

SN2015J har visat sig sända ut stora mängder röntgenstrålning. Det är den största röntgenstrålningskällan av de hittills kända supernovorna i universum. Detta har säkert betydelse för varför den är en ensam supernova därute utan  kontakt med sin hemgalax.

Något hände vid dess explosion eller blev anledningen till att den hamnade lite utanför efter detta. Ett samband med att den nu är en så stark röntgenkälla bör finnas med i denna anledning. Men det är bara en tanke. Det kan vara anledningar till att den finns där den finns och även till att den är vad man vet om den idag den starkaste röntgenkällan av de supernovor vi upptäckt hittills.

Läs mer om det som man idag vet om SN2015J här och dess händelsekedja vi nu tror oss förstå.

Bilden är på Krabbnebulosan i Oxens stjärnbild. Detta då jag inte hittat någon fri  bild att publicera på SN2015J.

Under sina sista stunder innan sin utplåning riktade rymdfarkosten Cassini sina kamera mot månarna Pandora och Prometheus.

Rymdfarkosten Cassini avslutade sitt uppdrag vid Saturnus den 15 september 2017. Innan farkosten  kraschade in i Saturnus gashölje och utplånades riktade den kameran mot två av de 62 månarna runt Saturnus,  månarna Pandora och Prometheus.

Det var när den tog bilder av F-ringen runt Saturnus den riktade kameran ut mot de närliggande månarna Prometheus och Pandora.

Det var innan dessa bilder vedertaget att den smala F-ringen skapats genom kontakt med dessa månars gravitationskrafter.

Men bilder från detta tillfälle visar att Pandora är oskyldig till ringens tunna o bisarra form. Prometheus ensam är skyldig till detta.

Ringarna i sig vid Saturnus är det ingen som vet hur de uppstått. Teorier om två månar som krockat är en teori men enbart teori.

Ingen vet heller hur gamla ringarna är. Kanske de är urgamla kanske bara några sekel gamla. Ringarnas karaktär och storlekar kan läsas om här. Tjocklekarna av ringarna är mycket små ner till meternivå och under. Ringarna ligger intill varandra och sträckan de går utmed Saturnus är ca 25100 km kant i kant tillsammans.

Se en film och info om området här.

Bilderna är på månarna 1. Pandora och 2 Prometheus och 3 farkosten Cassini. Månarna finns kvar däruppe medan Cassini är borta för alltid.

Olikartade standarder ett problemområde även i rymden. Människan godtrogenhet får alltid civilisationer att bryta samman förr eller senare.

Av någon outgrundlig anledning finns möjligheter av kommersiellt syfte att använda egna slags lösningar på tekniska ting hur som helst.

Detta gör att det finns en mängd olika skruvhuvuden exempelvis. En del av ett slag där instrument för att göra egna åtdragningar är omöjliga då instrumentet inte finns att skaffa på marknaden.  Huvuden vilka kräver en speciell sorts skruvdragare för att kunna spännas etc.

Samma sak gäller över hela linjen. Olika standarder finns  filmvisning vilket får konsekvensen att standarden i Japan. USA och Europa är  olika och gör att standard för USA inte kan spelas i Europa.  Varför det blivit så är en gåta. Ingen inte ens tillverkare tjänar på detta. Redan när färgteven kom var standarden i USA o Europa olika. Brist på logik och dåraktiga beslut av stolthet anser jag var och är anledningen till dessa samarbetsovilliga tillverkare vilket enbart får konsekvensen att lönsamheten minskar och konsumenter drabbats av idiotin.

Idiotiskt så det föreslår. Den bästa lösningen borde vara standard överallt  inom allt där bästa lösningen accepteras oberoende av tillverkare och det utan undantag.

Nu har även problemet med olika standarder i rymden och satellitsystem mm uppmärksammats. För att kunna docka med en farkost bör inte olika standarder finnas. I en nödsituation kan då inte en farkost som kan rädda en besättning och finns däruppe rädda denna i en nödsituation om dockningssystemet inte passar till konkurrentens farkost.

Det är bara ett exempel på vad som kan ske.

Därför har frågan om gemensamma standarder i rymden börjat tas på allvar.

Läs mer om aktuella diskussioner på hur man kan arbeta fram gemensamma säkerhetslösningar i rymden. Självklarheter tycker man, men inget är självklart i människans värld där pengar är viktigast och stolthet och rädsla för medmänniskan är  sporren. Vinst viktigast oberoende av hur den sker år för år och den ska öka år från år.

Men hur länge detta kan fortgå är en gåta. Men en dag kraschar allt garanterat. Glöm inte att inga civilisationer i människans historia har existerat för alltid och ingen varken kan eller ska detta. Det är en omöjlighet då konkurrens och maktbegär alltid stoppar detta efter ett visst antal generationers glömska av det förflutna och tron på sig själva som en bättre o förändringsbenägen generation som inte kan acceptera det uppbyggda bestående. 

Men all förändring innebär risker och en gång sker risken till katastrof eller början av detta att få allt att krascha. Krig, miljökatastrofer eller religionsidéer är oftast det som kraschar en civilisation vilken stagnerat i bekvämlighet o tron på mänsklighetens likheter överallt. Men kulturer är olika och en dag kommer människor ur andra kulturer att omformera det samhälle vi tycker med vårt sätt att se är mänskligt och civiliserat till vad de anser är bättre. Så har skett många gånger i historien och kommer att ske igen.

Vad är universum? Ingen vet!

Tro inte att universums gåta eller vad universum är har lösts. Vi vet inte mycket om något. Vi anser att vi lyckats finna en hållbar teori på hur det uppkommit genom BigBang. Men denna teori vilken inte kan bevisas säger inget om varför BigBang uppkom eller vad universums alla partiklar är och hur de kom till och från vad.

Ingenting ska ha skapat BigBang vilket bara hände i ingenting ,ur ingenting  och vad är tid? Tid är en gåta, men viktig att använda för att vi ska kunna hålla kontroll på vad som händer, har hänt och ska hända.

Men vi måste förstå att det är människan som uppfunnit denna matematiska mätmöjlighet, i universum finns inte tid. Om rum finns är diskutabelt då expansionen av universum inte bara fortsätter utan även accelererar in i eller ut i ingenting men likväl likt BigBang skapar detta något samtidigt som allt fortsätter.

Varför finns allt? Finns universum i oräkneliga former och inom oräkneliga tidsavsnitt som vi kan tänka oss fastän vi är låsta att enbart finnas och uppleva ett enda?

Är verkligheten närmare strängteorin än atomteorin? Varför finns antimateria, mörk energi och mörk materia? Finns oräkneliga dimensioner av tid o rum,  alla olika eller många nästan lika vårt universum? Finns vi alla i massupplagor men med olika livsmönster i skilda tidsavsnitt av universum just nu- då eller framtidsmässigt men likväl allt i ett nu vi inte kan förstå? Men måste utgå från i vårt universums mänskliga tänkande.

Finns vi överhuvudtaget eller lever vi i  någots dröm.

Finns en Gud som skapat allt? Är vi ensamma eller finns fler planeter därute med liv?

Det finns hur många frågor som helst men inga svar. Filosofer och tänkare, astronomer och fysiker har i alla tider försökt lösa verklighetens gåta som vi upplever den. Liksom naturligtvis matematiker gjort. Alla har sina ibland tvärsäkra svar.  Svar de måste tro på och många med oss för att vi inte ska bi tokiga i vårt sökande av livets mening. Men ingen kan visa att de har rätt. Nya svar ger nya frågor.

Lite mer inom områdets tankar kan man läsa om här nu när ni läst lite om mina egna privata tankar

Fallskärm för stopp av farkoster kan användas även i rymden men då med annorlunda material i skärmen än på Jorden.

Bilar som deltager i dragracing men även vissa stridsflygplan måste använda fallskärmar för att inte deras stoppsträcka ska bli för lång.

Se bild ovan på hur det kan se ut när det används av stridsplan.

Men även interstellära rymdfarkoster kan i framtiden behöva använda skärmar för att bromsa in när de närmar sig sitt mål. Hastigheterna vid färd måste vara mycket stora för att de inte ska vara på väg i hur många sekel som helst beroende på mål.

Vid de stora hastigheter de kommer att använda behövs en otroligt lång bromssträcka. Därför behövs dämpande skärmar som hjälper till med att minska inbromsningen när målet närmar sig.

Bromsning med hjälp av magnetiska segel kan vara lösningen  för dessa farkoster vilka ännu bara finns på idéstadiet.

En mycket noggrann beskrivning på hur dessa kan fungera finns för den specialintresserade, fysiskt mycket kunnige och formel-vane  på denna länk.

Vi andra kan lite enklare försöka förstå hur det kan fungera på denna något mer populärvetenskapliga beskrivna artikeln här.

Titan månen med en mystiskt unik atmosfär.

Saturnus måne Titan är större än solsystemets minsta planet och solens närmsta granne Merkurius. Titan är vårt solsystems största måne och den enda med en atmosfär av betydande tjocklek.

En ovanlig sammansättning av denna får förvånande effekter i densamma. Snabbt sjunkande temperatur ner till -153C vid polerna i atmosfären har upptäckts.

Det kan vara moln av vätecyanid  som är anledning till denna snabbkylning vid vissa förhållanden. Ingen vet, men dessa är huvudmisstänkta till fenomenet.

Atmosfären på Titan består till 98,4% av kväve till skillnad mot Jordens 78% kväve. I övrigt består Titans atmosfär till 1,6 % av metan med spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium.

Här finns sjöar bestående av etan och metan, med djup på ner till  200 meter.

Titan är en spännande men knappast människovänlig plats att vistas på. Om det kan finnas liv här av något slag i djupen av sjöarna får framtiden visa.

Just nu diskuteras på universitetet i Bristol de svårförklarade temperaturfallen vid polerna vilket är en ytterligare pusselbit  att lösa för att förstå Titan och förhållandena där.

Bilden är på Titan.

Damm kan vara förklaringen på livet här på Jorden

Ännu är ingen helt säker på hur livet kom hit till Jorden. Spekulationer om att kometer och asteroider kan ha kraschat på Jorden och haft frön av liv med sig i form av  molekyler etc har florerat och gör så än.

Skapelseberättelsen i bibeln är en annan. En Gud som skapar.

Nu har det börjat diskuteras om inte istället damm är förklaringen. 

Dammoln vilka far genom rymden  med ett skiftande innehåll av  molekyler vet vi existerar. Molekylmoln kan därför vara det som en gång från andra platser i universum och släppte av organiskt material när det svepte förbi i vårt solsystem och var ursprunget till livets att början på Jorden.

Dammoln vilka gått samman med moln i Jordens övre skikt och sedan blivit en utgångspunkt till livets början. 

Av damm är du kommen och damm ska du åter bli. Stoff är samma sak. 

Bilden är på Hästhuvudnebulosan belägen vid stjärnan Alnitak i Orions stjärnbild. Det röda är vätgas det mörka stoff eller dammoln.