72 snabba explosioner av skarpt ljus upptäckta däruppe men det var inte ordinära supernovor. Vad hände?

En supernovaexplosion kan en kort tid vara lika ljusstark som en hel galax vilken består av hundratals miljarder stjärnor. Supernovor lyser med ett starkt sken i flera månader.

Nu har upptäckts hela 72 snabba explosioner däruppe vilka enbart lyst starkt från en vecka till en månad och sedan slocknat. Medan skenet från supernovor kan ses mycket längre tid dock som skarpast i upp till några månader slocknar dessa objekt som nu upptäckts ner snabbt.

Forskarna anser att detta är något som kanske har samband med den mystiska mörka energin. Data visar på något som kan tolkas som okänd energi, okänd och gäckande. Men något som enligt alla beräkningar finns, är den mörka energin.

Citat: Mörk energi är numera det gängse sättet att förklara vad som enligt observationer och experiment tolkats som en accelererande expansion av universum. Det vill säga att rumtiden förefaller att expandera allt fortare och fortare.

Den presenterade forskningen anger att mörk energi utgör 72 procent, mörk materia 23 procent, neutriner mindre än 1 procent och baryonisk materia, det vill säga vanliga atomer, endast drygt 4 procent av den totalt tillgängliga energin i universum. Slut citat. 

Forskarna hittade transienter i data från explosionerna vilken bör komma från den mörka energin vid undersökning av dessa korta ljusstarka utbrott. Det görs idag stora ansträngningar globalt bland forskare att förstå mörk energi, en komponent som har  den acceleration av expansion av universum vilken pågår.

Händelsen med de korta explosionshändelserna nämnda ovan verkar vara händelser av expansion och kylning utvecklat över tid vilket kan förväntas från en exploderande händelse såsom en supernova.

Ett möjligt scenario är att stjärnan var dold av material innan supernovaexplosionen, och i extrema fall kunde vara helt omsluten av en slöja av tät materiamoln. För troligen är dessa korta explosioner likväl supernovor.

Supernovan själv kan då värma det omgivande materialet till mycket höga temperaturer och då kanske ge oss en hjälp för att förstå mörk energi vilken vi nästan säkert vet är inblandad i händelsen. Denna undersökning av explosioner avslöjar många mer oförklarlig transienter än vad som setts tidigare i universum.

Kanske vi genom detta är spåren på mörk energi närmare. 

Bild Helixnebulosa vilken finns i stjärnbilden Vattumannen 

Kan detta vara det enda som materia och mörk materia påverkar varandra? Men det förklarar egentligen ingenting av gåtan mörk materia.

Mörk materia finns i 27 % koncentration överallt, som det verkar, enligt beräkningar. Men ingen har sett den eller kunnat visa att den existerar i verkligheten. Men den ska finnas i alla fall enligt alla rön i forskarvärlden likt mörk energi och det vi alla består av materia. 

Nu anser en del nya rön att den mörka materian samverkar på något vis med gravitationen och det är enbart i undersökningar av dettas effekter vi skulle kunna upptäcka den.

Om det är så undrar jag dock om det verkligen är den enda effekten mörk materia har på verkligheten och universum. Bör inte mörk materia ha mer betydelse för att allt ska fungera likt mörk energi även bör ha. Varför skulle dessa annars finnas? Kan det vara så att mörk energi är en effekt av rörelser i mörk materia? Likt energi är effekter från materia.

Min uppfattning är att vi inte förstår den verklighet vi finns i. Något fundamentalt har missats eller inte kunnat upptäckas. Något vi kanske inte kan upptäcka av en enda anledning, att vi människor inte behöver veta det och därför i vår materiella världsuppfattning inte behöver eller ska förstå det för att inte manipulera det.

En effekt kanske kan göras som utplånar hela verkligheten och risken att människan skulle komma på denna är något som inte ska kunna ske och då är naturens lösning att människan inte ska kunna förstå verkligheten fullt ut.

ISS den internationella rymdstationen är numera möjlig för alla och envar att hålla koll på.

Den internationella rymdstationen, ISS finns på ett avstånd på 400 kilometer från jordens yta där den sveper fram med en hastighet på cirka 28 000 kilometer i timmen.   

Då och då kan man se den bland resten av stjärnhimlens objekt. Den ses som ett lysande streck påminnande om en ljusstark stjärna eller ett mycket snabbt flygplan.

Är du nyfiken på var den internationella rymdstationen ISS befinner sig just nu? Skulle du vilja se den utan att behöva införskaffa en kikare? Om du svarar ja på detta kan du det men inte utan att veta var du ska söka.

Till din hjälp har därför NASA därför tagit fram ett verktyg som lätt och snabbt hjälper den som är nyfiken på stationens läge att hitta den.

Det verktyg NASA nu tagit fram för att ge alla möjlighet till att lokalisera stationen kan hämtas här. Bli en ISS fan och få samtidigt veta allt som sker där på stationens egen nyhetssida här.

Bilden visar stationen

Sterilisering till steril livlöshet är en vanlig planethändelse

Sterilisering är något vi alla ser som bakteriefri miljö. Men det kan även betyda total livlöshet.

Något vilket är vanligt i rymden vid de vanligaste stjärnorna däruppe. De röda dvärgstjärnorna. Runt dessa finns livsmöjligheten  betydligt närmre bälte runt sin sol än det vi finns i runt vår hetare gula sol.

Röda stjärnor är mindre och svalare så det förklarar ovanstående närhet för livsmöjligheter.

Men nu har man sett och det är ingen ovanlighet att AD Leo en röd dvärgstjärna i lejonets stjärnbild ca 16 ljusår bort skickar flames ut från ytan. Flames soleruptioner har alla stjärnor men att finnas i närheten av dessa är dödsbringande för liv.

Men något vilket även i stor mängd röda stjärnor släpper ut är röntgenstrålning. Röntgenstrålning och närhet till denna är sterilisering. Just för att röda dvärgstjärnor är svala måste en planet för att vara beboelig ligga närma sin sol.

 Det finns många planeter som ligger tillräckligt nära sin röda sol. Men så är det röntgenstrålning vilken dessa planeter inte kommer undan vilken ex slår ut det eventuella skyddande ozonskiktet vilket bör finnas runt en planet för strålningsskydd.

Därför är troligen få om ens några planetsystem med en röd sol platser där livsfunktionella planeter finns. Ett röd sol-system är ett sterilt solsystem fritt från liv som vi känner det eller förstår det.

Bilden visar storleksförhållandena mellan röd. Gul och blå stjärna. Bilden är en illustration från NASA.

Första ålderskartan över Vintergatan är skapad.

Nu kan den intresserade se en karta över Vintergatan där åldersbestämning kan utläsas på stjärnorna eller gruppen av stjärnor som ses.

Vintergatan är som vi vet en spiralgalax med en utbuktning i centrum med en storlek av tusentals ljusår i diameter. Denna utbuktning innehåller ungefär en fjärdedel av den totala massan av stjärnor i vår galax. Själva finns vi med vår sol i en av spiralarmarna och därmed långt från centrala delarnas stjärntäthet.

Tidigare studier har visat att den centrala utbuktningen av Vintergatan innehåller två slags stjärnor. En population av metallfattiga stjärnor som har en sfärisk fördelning, och en hop av metallrika stjärnor

Det nya nu är att ett internationellt team lett av astronomer från den Europeiska sydobservatoriet (ESO) har analyserat färg, ljusstyrka och spektral information om sammansättning av enskilda stjärnor vilket gett kunskap till att producera en ålderskarta över Vintergatan baserad på stjärnors ålder.

Bilden är på Vintergatan där stjärntätheten är dennas centrum. Vi kan inte se Vintergatan som en spiralgalax från Jorden då vi befinner oss i den.

Hubbleteleskopet blev först med en nästan exakt avståndsmätning till en av de klotformiga stjärnhoparna i universum med en antik metod. EXTRA: Tess är ute och söker planeter i närområdet med början från natten mellan 16 - 17 april.

EXTRA nyhet. Natten mellan 16-17 april dundrar en Falcon9 raket upp i skyn
med rymdteleskopet TESS ombord. 

När TESS har nått en höjd på 250 000 kilometer fäller den ut sina solcellsbesatt vingar och påbörjar sitt uppdrag: att hitta exoplaneter nära jorden med möjligheter för liv.

TESS ska övervaka mer än 200 000 stjärnor med  fyra kameror, som kan upptäcka minsta variation i stjärnornas ljusstyrka. I första hand ska sökandet koncentreras till att söka exoplaneter, som kretsar runt röda dvärgstjärnor.  Dessa utgör 3/4 av alla stjärnor i universum och är  stjärntypen vilken existerar längst. 

Röda dvärgar kan leva i biljontals år och det ökar sannolikheten för att liv kan ha uppstått.  Föregångaren Kepler kunde se upp till 3 000 ljusår bort, men TESS har ett bredare synfält. Tron är att Tess ska hitta ca 2000 spännande planeter i vårt närområde i Vintergatan att sedan fortsätta undersöka på skilda vis.

Men nu till det som först avhandlades idag.
Långt därute kan vi se de första stjärnhoparna som bildades en relativt kort tid efter Big Bang.

Astronomer har med hjälp av NASAS rymdteleskop Hubble för första gången mätt avståndet till ett av de äldsta föremålen i universum, en samling av stjärnor födda strax efter Big Bang.

Fram tills nu har Astronomer uppskattat avståndet till galaxens klotformiga stjärnhopar genom att jämföra luminositet och färger av stjärnor utifrån teoretiska modeller av liknande stjärnor genom rödförskjutningen. Men noggrannheten för dessa uppskattningar varierar med en osäkerhet mellan 10 och 20 procent i avståndsmätningsresultat.

Vi har ofta sett detta i beskrivningar av avstånd till en viss galax där avståndet kanske beskrivs som ex 30-50 ljusår.

I den nya mätningen används dock enkel trigonometri, samma metod som användes av lantmäteripersonal mm innan gps. Trigonometri en metod utarbetad av de antika grekiska matematikerna för över 2000 år sedan. Nu har en metod utarbetats vilken gör det möjligt att använda trigonometri även i rymden på objekt på stora avstånd.

Genom denna metod vilken kan läsas mer om här fås osäkerhetsavståndet på 10-20 % att minskas till 3 % och målet 1 % ligger inom möjligheterna i framtiden.

Forskargruppens experiment koncentrerades till NGC6397 vars ålder är13,4 miljarder år och vilken ligger 7 800 ljusår bort i Vintergatan. Stjärnhopen kan sökas i stjärnbilden Altaret på södra stjärnhimlen.

Bilden visar riktningen till den omnämnda galaxen ovan in i Altaret

Storleken på Vintergatan ökar, ökar och ökar.

Vintergatan ökar i storlek hela tiden likt andra galaxer. Hur mycket är förvånande men för att se skillnaden skulle tidsresor behöva göras.

Visst kommer Vintergatan att öka med dvärggalaxerna Magellanska molnens sammanslagning med Vintergatan en gång i framtiden. Visst kommer i en avlägsen framtid sammanstötningen med Andromediagalaxen att öka Vintergatan mycket stort.

Men bortsett från detta ökar Vintergatans storlek även genom att nya stjärnor bildas i spiralarmarna.

Vi kan tyvärr inte se vår egen Vintergata då vi lever i den. Därför studeras för ändamålet en galax som liknar vår Vintergata.

En spiralgalax med namnet NGC4565 vilken är lika stor som Vintergatan 100000 ljusår i diameter och ligger 30-50 miljoner ljusår från oss.

Beräkning här över tid visar matematiskt att denna galax ökar med något mer än ljudhastigheten sin storlek. Vi antar därför att Vintergatan gör och alltid bör ha gjort detsamma.

Vi kan enbart beräkna detta, inte se det, då hastigheten är för låg för att ses. Men genom beräkningar kan vi förstå att detta sker. Läs mer om detta arbete här.

Bilden är på NGC4565 vilken forskningen riktats på

Ingen enskild stjärna längre bort i universum har setts än denna. Den har fått namnet Ikaros efter gudasagan.

Hubbleteleskopet  har tagit bilden och det är ett ödets nyck som gjort detta möjligt. Ljus på detta avstånd är annars galaxer med miljarder stjärnors sken vi ser inte ensamma stjärnor.

Icarus har den blå jättestjärnan fått som namn. Dess officiella namn i vetenskapliga sammanhang är MACS J1149 + 2223 Lensed Star 1.

Normalt skulle den vara alldeles för svag i sitt ljussken för att visa sig för oss även med världens största teleskop enbart galaxen den ingår i skulle ses.

 Men genom en ödets nyck förstärks oerhört stjärnans svaga glöd.

 Stjärnan, finns i en mycket avlägsen galax så långt borta att dess ljus har tagit 9 miljarder år att nå jorden. Det förefaller oss som det utsändes när universum var cirka 30 procent av dess nuvarande ålder.

En kosmiska händelse  synliggör denna stjärna.  Ett fenomen som kallas ”gravitations lensing”. Gravitationen från ett i förgrunden massivt kluster av galaxer mellan oss och stjärnljuset fungerar som en naturlig lins.

Detta böjer och förstärker ljuset från stjärnan. Härmed visas  ljus från ett enda bakgrundsobjekt som flera bilder. Ljuset kan av detta fenomen bli mycket förstorat. Likt i detta fall har därmed ett extremt svagt och avlägset objekt blivit tillräckligt ljust för att ses som i detta fall av Hubbleteleskopet. Därmed ser vi genom teleskopet den mest avlägsna stjärna någon människa någonsin sett.

När det gäller Icarus skapas detta naturliga ”förstoringsglas” genom en galaxhop som kallas Mac-J1149 + 2223. Hopen ligger ca 5 miljarder ljusår från jorden. Detta massiva kluster av galaxer sitter mellan jorden och galaxen som innehåller den avlägsna stjärnan. Genom att kombinera styrkan hos denna gravitationslins med Hubbles utsökta upplösning och känslighet kan astronomer se och studera Icarus.

Bild efter namnet Icaros av hjälten med samma namn. Citat: Ikaros fängslas tillsammans med sin far som fallit i onåd hos kung Minos på Kreta. Av vax och fjädrar tillverkar då Daidalos vingar åt dem båda och rymmer flygande över havet. Daidalos varnar sin son från att flyga för nära solen eftersom det skulle smälta vaxet i vingarna. Ikaros lyssnar inte på sin far, mister sina vingar och störtar ner i Egeiska havet där han drunknar. 

Liv påstås kunna finnas över planeten Venus.

Möjligheten finns att det kan finnas mikroorganismer i atmosfären på Venus.

Cirka fem mil över Venus yta är temperaturen i atmosfären ca 60C. En temperatur vilken på lägre nivåer kraftigt ökar till mycket livsomöjliga temperaturer och på högre snabbt blir för låg.

Om nu något liv finns här på mellannivån är omöjligt att veta men enligt forskare möjligt.

Spektralanalyser visar att materia vilka kan innehålla eller skapa liv finns här.

Men inget bevisar att så har skett. Material kommer nerifrån och just på denna nivå är gastäten sådan att materia av livsuppehållande slag finns.

Säkert kommer undersökningar i detta skikt av atmosfären att göras på plats en gång. Men ingen resa dit är bestämd i nuläget.

För min del tvekar jag på att liv finns här. Att det som kan utvecklas till liv finns innebär inte att det verkligen gör det. Underverket Jorden där så mycket skilda slag av liv evolutionärt lyckats tränga in överallt är enligt mig unikt. Om vi är ensamma innan vi lyckats sprida liv härifrån medvetet eller av misstag tror jag är sant tills motsatsen bevisats att vi inte är ensamma.

Bild på Venus. Andra klotet från solen räknat.

Ett, flera eller obegränsat många universum eller verkligheter finns säkert?

Många anser  att det inte bara finns en verklighet eller ett universum. Det universum vi finns i. Istället anses av en del och jag är en av dem att det finns eller kan finnas ett obegränsat antal universum eller verkligheter skapade kanske av Big Bang (eller flera Big Bang)  i tid och rum.

Låt säga att det finns lika många universum som det finns tidpunkter. Tid kan uppdelas i det oändliga både framåt och bakåt så det blir obegränsat antal universum skilda åt i tid och rum. Men kanske möjliga att störa varandra ibland då det gäller de allra närmsta. Revor i tiden har man ju läst om.

Mystiska upplevelser där personer upplevt att de förflyttats till en annan tid under en kort tid under exempelvis oväder vilket kanske inte är fantasier utan tillfälliga revor i tid och rum. Tid och rum kanske där vi alla finns men något i våra liv skiljs åt alternativt helt andra slag av tid och rumplatser.

Stephen Hawking den berömda men nu avlidna forskaren arbetade sin sista tid på en rapport där man genom kvantteorin ville visa att multiuniversumteorin kunde bevisas. Men inte som ett oändligt antal universums existens vilket han ansåg kunde motbevisas utan istället skulle det finnas ett begränsat antal universum.

Hur det skulle visas vet jag inte men en kort artikel finns här bland otaliga andra av det som ses som Hawkings sista arbete. Säkert tar andra över detta arbete.

Själv är jag tveksam till begränsat antal universum (just nu förstår jag det inte tankemässigt) . Men jag har inte läst hans sista arbete mer än sett att det finns och säkert kommer att diskuteras länge.

Bilden är en fantasibild som jag tycker är tankeväckande i sammanhanget.

Japanska Hayabusa 2 framme till sommaren för provtagning på 162173 Ryugu för att utarbeta ett försvar till skydd mot denna för våra efterkommandes väl och ve.

Till sommaren är den japanska farkosten Hayabusa 2 efter en fyra årig resa framme vid asteroid 162173 Ryugi.

Intresset för denna asteroid beror på att den bedöms som en i framtiden eventuellt farlig asteroid då den riskerar att krocka med oss.

Det är en så kallad jordnära asteroid tillhörande apollogruppen i framtiden riskfyllda asteroider.

Den japanska farkost vilken u ska landa på den ca 1 km stora stenbumlingen ska ta prover av den för att bedöma dess fasthet och farlighet vid en eventuell framtida kollissionsrisk.

Syftet är att då veta hur vi ska bemöta denna.

Bilden visar en illustration av hur mötet mellan asteroiden och farkosten tänkts se ut i sommar.

Planet upptäckt med en täthet som kvicksilver och 2000C het på ytan

K2-229b är namnet på en planet som nyligen upptäckts därute. Namngiven efter den sol den kretsar runt K2-229 en dvärgstjärna i Jungfruns stjärnbild 320 ljusår från oss.

Planeten ligger i en bana runt sin sol vilket jämfört med Jorden runt vår sol är hundra gånger närmre sin sol.

Enbart 14 timmar tar ett varv för denna stjärna att svepa runt sin sol.

Detta ger antydan om att planeten, vilken har ca 2,5 gånger större densitet än Jorden, är en het planet i storlek som Merkurius. Dagssidan beräknas ha en temperatur av 2000C.

Det är en planet där metall flyter. Hur den hamnat där den är kan kanske vara på samma vis som vår måne hamnat vid Jorden. En kollision en gång för länge sedan. I vilket fall som helst finns den väldigt nära sin sol.

Kanske just för att denna sol är en dvärgsol är det som får planeten att hålla sig kvar och inte falla in i solen på grund av närheten till denna.  En blå jättestjärna hade knappast tillåtet en så närgången planet utan dragit in den i sitt inre.

Bilden är på stjärnbilden Jungfrun den riktning mot var ovanstående stjärnsystem finns.

Upptäckt: En galax nästan utan mörk materia. Hur är det möjligt?

Mörk materia antas genomströmma och finnas överallt i universum troligen som ett sammanhållande kitt av verkligheten. 23 % av universum är mörk osynlig materia, 5 % den materia vi består av och vi kan använda och ta i. Utöver det finns 72 % osynlig mörk energi men den lämnar vi därhän just i detta inlägg.

Istället far vi iväg till stjärnbilden Valfisken och 63 miljoner ljusår från Vintergatan till galaxen NGC 1052. Galaxen där man nu misstänker att nästan ingen mörk materia existerar utan enbart den materia vi kan se o känna på.

Galaxen i sig är lika stor som Vintergatan men innehåller nästintill ingen mörk materia som vi kan anta den visar tecken på i andra galaxer. Mycket lite kan dock finnas här. Stjärntätheten är även mycket tunn i denna galax.

Galaxen vilken upptäckts av Hubbleteleskopet har en klumpform vilket förvånar astronomer då denna form och glesheten av stjärnor i denna är unik. Du ser rätt igen den.  Åldern på den är ca 10 miljarder år.

Att en galax inte har någon eller nästan ingen mörk materia enligt vad man kan förstå  är så ovanligt att forskare idag förundras över galaxen då all tidigare kunskap visat på en stor mängd mörk materia i tidigare upptäckta galaxer inklusive Vintergatan.

Varför denna inte har det är ännu en gåta då något vi inte förstår hänt eller händer här. Läs mer om denna upptäckt som är en av de färskaste från Hubbleteleskopet.

Bild galaxen NGC 1052  till vänster i vars närhet NGC 1052- DF2 finns högerut.

Hur ofta uppstår en Supernova? Svaret förvånar nog de flesta. Det handlar om sekunder.

En supernova är en exploderande stjärna. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi som lämnar reststjärnan i form av enormt kraftiga neutrinoflöden, gas och strålning. Detta får en supernova att under en viss tid lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol eller lika mycket som lyskraften i en hel galax sett från oss.

En supernova inträffar i varje galax ungefär en gång vart femtionde år. Men de flesta supernovor döljs av stoft och gas och kan inte observeras från oss. I Vintergatan räknar man med tre från jorden synliga supernovor statistiskt kan ses ske per tusen år. Övriga döljs i gas o damm.

Om en supernova skulle förekomma inom 100–200 ljusårs avstånd från jorden kunde det innebära jordens undergång.

Den senaste supernovan man har kunnat se med blotta ögat inträffade år 1987 i det Stora magellanska molnet. Supernovan SN 1987A. Stjärnan som exploderade var av typ II (jättestjärna) och blev en supernova efter endast 10 miljoner års existens. En låg stjärnålder vår sol beräknas exempelvis bli 12 miljarder år gammal innan katastrofen sker här. Skulle mot all förmodan mänskligheten då finnas bör den för länge sedan ha koloniserat till en annan sols planeter 100 -200 ljusår härifrån om den skulle överleva.

På tal om Kepler så har teleskopet med samma namn som den kände astronomen  med samma namn med sina känsliga instrument börjat söka ljusfenomen i universum vilka ger sken från supernovor inte bara här i vår galax utan i alla galaxer i universum.

Detta då det i universums otroliga mängd av galaxer och att det i varje sådan finns otroliga mängder stjärnor ger en statistik på att det sker en supernova per sekund i universum. Det är siffror som är otroliga men likväl trovärdiga.  

Bild Keplers stjärna vilken visade sig vara en supernova sedd första gången 1604 av astronomen Johannes Kepler. Den finns i stjärnbilden Ormbäraren i Vintergatan ca 20 000 ljusår bort från Jorden.

Ett 300 000 ljusår stort gasmoln omsluter Vintergatan i detta moln agerar två dvärggalaxer.

Ett gasmoln 300 000 ljusår stort omsluter galaxen där vi finns med vårt solsystem i Vintergatan och i detta moln stöts två dvärggalaxer sakta in mot Vintergatan, stora och lilla Magellanska molnen (se bild).

Detta vätgasmoln håller de två Magellanska molnen samman. Men vilket moln (galax) som håller det andra kvar har inte fullt förståtts. Men mycket säger att det är det stora molnet som håller det lilla på plats.

Genom att försöka förstå effekterna av detta stora vätgasmoln effekter hoppas man förstå hur Vintergatan uppstod med all sin stjärnrikhet och kanske mer om vad som håller galaxen samman.

I framtiden kommer de Magellanska molnen att dras in i Vintergatan och sammanföras med denna. Processen pågår i detta nu.  Vad som då sker med den vätgas som håller samman molnen när de går in i Vintergatans gasmoln är en fråga som anses viktig att förstå i syfte för att förstå mer om Vintergatans och galaxers bildande. Två moln krockar nämligen då.

Men själva händelsen vilken troligen sker gradvis och utdraget är något som kanske inte sker under den tid Jorden (vårt solsystem) finns kvar eller än mindre mänskligheten då det är långt dit.

Vad ska vi få uppleva härnäst. Den mystiska månen Titans yta eller åter mer från kometen vilken Rosetta besökte 2015-16?

67P/Churyumov-Gerasimenko kometen vilken Rosetta besökte och fick nya rön om för några år sedan. Denna är en av valen för en ny färd planerad av NASA.

Här vill man ta markprover för att förstå mer om kometer och  denna i synnerhet.

Målet är då en fortsatt undersökning av denna för att förstå hur solsystemet uppkom och vilka material kometen (er)  innehåller. En fortsättning på förra uppdraget helt enkelt. Ännu vet vi inte mycket om kometer eller vad de innehåller eller hur de bildades.

Detta uppdrag är ett av två val. Vad man väljer är om detta blir verklighet eller en färd till Saturnus måne Titan. Ett även det högintressant område. Tyvärr finns inte ekonomi för båda projekten just nu.

Titan är en måne större än planeten Merkurius. Här vill man undersöka kvävesjöarna var i  det teoretiskt kan finnas enklare former av liv.

Personligen tycker jag en resa till Titan låter mer spännande.

Bilden är en illustration av NASA på Titan

Våra förfäder såg Scholz's stjärna när den svepte genom vårt solsystem en gång för länge sedan i mänsklighetens barndom på Jorden.

En gång var våra förfäder med om en unik händelse vilken tidigare eller senare generationer av människosläktet aldrig varit med om varken då eller senare av just detta slag.

Tiden var för 70 000 år sedan och troligen uppmärksammades det då människan ofta i forntiden såg ut mot rymden istället för som idag ner i en smartphone.

Det var den röda dvärgstjärnan Scholts star som svepte igenom Oorts moln. Molnet vilket innehåller rester från när vårt solsystem bildades. Här finns sten, grus, damm småplaneter och kanske den gäckande planet 9. Molnet finns i utkanten av vårt solsystem och dess yttersta gräns ligger nära ett ljusår från solen. Pluto ingår i molnet.

Säkert kunde människosläktet eller neandertalarna se denna röda sol om de lyfte blicken mot skyn.

Den svepte förbi i sin bana tillsammans med sin bruna dvärg. En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning. En kropp som kan ses som Jupiterlik men varmare och nästan med en kärnstrålning vilken är på gränsen för att starta processer för att bli en sol. Men vilken misslyckats med detta på grund av för låg temperatur.

Bilden är på Scholts star. Läs mer om var den finns idag här.

Röntgenstrålning från kometer. Varför nu detta.

Oxford university har arbetat fram en forskningsrapport i syfte att förklara mysteriet med kometers röntgenstrålning. Något som förvånat länge.

Detta då röntgenutsläpp normalt förknippas med mycket varma föremål som solen. Kometer däremot är bland de kallaste objekten i solsystemet.

Men nya rön visar att kometer interagerar med solstrålningen. Solvinden och solens magnetfält.

Genom denna integration produceras en synlig atmosfär runt kometen samt kometers svans och i vissa fall röntgenstrålning. Denna skapas på den sida solen träffar kometen genom att solens strålar påverkar kometers atmosfär.  Det konstaterades att elektroner då blir uppvärmda till ca en miljon grader i regionen uppströms av plasmaturbulensen.

Dessa heta elektroner avger då röntgenstrålning i närvaro av det magnetfält vilket även finns här.

Gåtan ska därmed vara löst och förklarad för mer utförlig förklaring se medföljande länk.

Nog kan man säga att universum är en strålande källa av all slags strålning på skilda våglängder även där man minst anar det.

Bilden visar C/2013 A1 en komet från Oorts kometmoln som upptäcktes 3 januari 2013 av Robert H. McNaught vid Siding Spring Observatoriet. Den 19 oktober 2014 passerade kometen planeten Mars på endast 140 000 km avstånd. ”Wikipedia”  https://sv.wikipedia.org/wiki/C/2013_A1

Kan det lite var som helst kretsa ensamma månar i universum. En del tyder på det.

Små dvärgplaneter kan fångas in av stora gasjättar och bli en måne till dessa. Månar finns runt de flesta av vårt solsystems planeter. Infångade eller som i Jordens fall troligen genom två krockande kroppars effekter i Jordens barndom.

Satelliter ses dessa kroppar som. I asteroidbältet finns liksom utanför Pluto en hel del dvärgplaneter och större asteroider.

Dessa är möjliga som månkandidater om de kom tillräckligt nära en planet och fångades in av denna.

I dag ses fritt flytande månar därute som mycket möjligt vanliga. Kanske även mellan solsystemen och stjärnorna inklusive mellan galaxerna därute.

Ensamma och osynliga därute sedan tidernas begynnelse likt en mängd isolerade och snabbt framskjutande asteroider bland tomheten därute.

Bilden är på vår egen måne.

Oumuamua den besökande främlingens färd och troliga bakgrund från det okända därute.

Vi kommer ihåg den första upptäckta asteroiden från ett främmande solsystem vi upptäckt och vilken besökte oss i slutet av förra året.

Den ca 400 meter cigarrformade Oumuamua och dess annorlunda snurrande genom vårt solsystem. Inte gjorde den som vårt solsystems regelbundet återkommande asteroider efter en rundning av solen. I en fortsatt bana i vårt solsystem för regelbunden återvändning i bana runt solen.

Nej, Den gick i stor hastighet och bröt solens bana och fortsatte sin färd ut ur vårt solsystem för vidare okända öden.

Frågan ställs om varifrån den kom och vilken trolig katastrof som ligger bakom dess mycket unika form. Frågan om hur den kunnat få en hastighet som slungat den ur sitt solsystem långt därute för kanske miljarder år sedan är även den intressant. Kan det ha varit från ett solsystem likt vårt?

Forskare idag tror inte det är möjligt. Troligaste kom den från ett dubbelstjärnsystem där något hänt vilket skapat dess form och slungat iväg den. Dess rörelse ser nämligen ut som om den slungats iväg. Den går inte som en pil i sin cigarrform utan oregelbundet som om den kastats iväg.

Se medföljande länk där en film visar  dess bana gick genom det inre av vårt solsystem. Jag själv kan inte annat än fascineras och förundras över denna stenbumling.

NASA har planer på att placera en större farkost utanför Jorden till försvar mot okända eller oväntade hot.

NASA planerar att sända upp en större farkost vilken ska ha möjlighet att sända kärnvapenspetsar mot exempelvis hotande asteroider. Asteroider vilka riskerar störta ner på Jorden och ställa till en katastrof.

Farkosten ska även om större objekt är på väg styra in i dessa och spränga sig själv där vilket skulle få stora objekt att falla samman i smådelar av mindre farligt slag.

Kanske farkosten även ska ses som ett försvar mot fientliga Aliensskepp. Om nu sådana finns eller kommer. Förhoppningsvis är inte även en uträkning med för en möjlighet att hota fientliga regimer på Jorden genom att rikta vapnet mot Jorden om nu USA:s militära styrkor kan styra anläggningen eller främmande makt kan kapa  den digitala elektroniken. 

Försvar mot asteroider behövs och försvarsfarkostens batteri av kärnvapen kommer säkert förr eller senare att behöva användas.

Bilden visar vad som vi förhoppningsvis aldrig ska uppleva på Jorden

Gravastar (svarta stjärnor) finns därute i universum. Det kan vara en sådan som gett upphov till Big Bang och vårt universum.

Svarta hål vet troligen de flesta idag vad de är. I varje galax centrum finns ett stort sådant och mindre sådana finns även på andra platser. Det som hamnar i närheten av ett dras in i det där varken tid eller rum existerar utan enbart en täthet av materia till och med ljuset fastnar här.

Gravastar är däremot en teori om  svarta stjärnor.

En gravastar liknar ett svart hål. Den avger högenergirik strålning samtidigt som den förbrukar materia. Avsökandet efter röntgenstrålning vilken ses då materia faller in i svarta hål är ett sätt att hitta svarta hål.

Samma slags sökning görs för att hitta gravastars då de uppför sig på samma vis. Det är möjligt att sökandet efter olika starkt slag av gravitation kan urskilja svarta hål och gravastars genom att den svarta stjärnan anses ha mindre tät yta mot ett svart hål och inte kollapsar inåt till ett svart hål.

Det våldsamma skapandet av en gravastar kan vara en förklaring till ursprunget av vårt universum (en stjärnas kollaps) och många andra universums (om nu multiunversumteorin stämmer vilket en del tyder på).

Detta då det enlig teorin: en kollapsande stjärna skulle implodera ”genom” hål i mitten och explodera in i en ny dimension och expandera för kanske för evigt vilket skulle överensstämma med de aktuella teorierna om Big Bangs början. Då genom att detta antas hände i en närstående dimension.  Denna då ”nya dimension” utövar ett yttre tryck hindrar den från att kollapsa vidare utan istället börjar ett accelererande expansion samtidigt som tid och rum kommer till i denna nya dimension. Tänk på att vårt universum expanderar och denna expansion ökar.

Gravastars kan också vara en mekanism för att beskriva hur mörk energi accelererar expansionen av universum. En möjlig hypotes är Hawking-strålning som ett sätt att utbyta energi mellan tidigare universum och det universum som skapas i en ny dimension och att detta orsakar expansionstaktens acceleration. 

Gravastars bildande kan därmed ge en alternativ förklaring för intensiva plötsliga gammablixtar i hela universum. Även för gammastrålning vilken vi ser i ex stor mängd om vi ser så långt bak i universums tidsaxel vi kan se. Om de svarta stjärnorna vilka var och en kan ge och med tiden ger upphov till ett nytt universum finns, kan vi ha ett sätt att upptäcka dem, deras gravitationsvågor. Dess krusningar i rumtiden borde kunna upptäckas genom de våldsamma kosmiska händelser som sker. Om nu teorin om gravastars är riktig.

Hjälp NASA. Fotografera moln där du är.

Fram till den 15 april kan du söka ovanliga moln där du är just nu. Molnsökningens resultat kan du sedan fotografera och därefter sända bilderna till NASA.

NASA behöver dessa observationer av moln för att förstå mer av atmosfären och miljöförändringarna i vår värld. Projektet som kallas GLOBE kan man läsa mer om här.

För att var delaktig i detta kan man på medföljande länk koppla upp sig för att hämta en app till sin mobil för att deltaga i projektet.

Därefter är det bara att sända in max 10 bilder per dag.

Alla galaxer verkar vara och fungera likt synkroniserade klockor

Otroligt nog verkar alla galaxer vara synkroniserade likt en klocka. Alla snurrar runt eller ett varv på samma tid. Jorden snurrar som vi vet ett varv på ett dygn. Mars ett varv på ett dygn plus 39 minuter. Ingen synkronisering finns mellan vårt solsystems planeters rotation.

Galaxer däremot gör en rundning på en miljard år. Alla gör detta ingen gör det på två miljarder år eller kortare än en miljard år.

Det har ingen betydelse hur liten eller stor en galax är eller hur densiteten ser ut. En miljard år består i rotationshastighet.

Varför? Man kan bara fundera. Tankar som att det beror på en osynlig kraft vilken finns överallt och håller allt samman är en tanke.

Mörk energi som vi anser finns, likt mörk materia, kanske ligger bakom  fenomenet som kanske är sammanhållningen av universum. Rotationen kan vara viktig för sammanhållningen av universum, ett stillastående katastrofalt. Expansionen viktig för att verkligheten ska blir kvar. Men varför? Vad finns bakom dessa händelsehorisonter?

Knappast, som jag ser det, slumpen. Kan svaret vara att i tid och rum måste klocktider finnas där händelser sker synkroniserat för att allt ska kunna existera. Frågan varför kan vara omöjlig för oss att svara på enbart att filosofera över.

Kan det vara så att frågan om vad meningen med allt är och vad en människa är och varför allt finns kan ställas men inte besvaras. Inte kan besvaras därför att det inte finns ett svar på en fråga vilken egentligen inte kan ställas för det syftet. Det kan vara svindlande att tänka så.  Men likväl bör vi nog acceptera det vi bara kan tänka på och finna lösningar vi tror på men egentligen inte kan förstå. Tankar som inte ska eller kan förklaras av något eller någon.

Ryssland förbereder skydd mot katastrof utifrån rymden

Ryska forskare försöker hitta effektiva medel att spränga asteroider som hotar att falla ner på Jorden. Några gånger har det ju hänt i Ryssland som vi vet. Senast 2013 då av meteorit då många blev skadade av tryckvågens effekter på glasrutor i närområdet exempelvis. 

Forskare har ofta tänkt sig att sända upp en mindre kärnvapenladdning för att spränga en hotande asteroid. Men det finns risker med detta om uppskjutningen krånglar och missilen hamnar fel.

Bättre kan det kanske vara att använda laserstrålar om man får dessa att fungera med tillräcklig styrka. Det ger en mer kontrollerad effekt och kan kanske även ändra riktningen på en asteroid eller spränga den bit för bit eller i sin helhet beroende på dess storlek.

Men då dwt är svårt att experimentera på riktiga objekt därute tillverkar forskarna konstgjorda små asteroider och undersöker effekten på dem miniformat i laboratoriemiljö.  

Det är bara att önska dem lycka till. Nog är en laserstråle tryggare om den sänds iväg över huvudet på oss eller där uppifrån än en kärnvapenmissil.

Bild exempel på asteroider.

Mysteriet mystiska Gammastrålningskällan från centrala Vintergatan är löst

En signal bestående av gammastrålning från centrala Vintergatan har länge förbryllat astronomer. Källan har sökts länge.

Under en längre tid ansågs den komma från mörk materia. Hur och varför kunde man däremot inte förstå.

Astronomer från ANU  i Australien tillsammans med forskningsinstitutioner i Förenta staterna, Nya Zeeland och Tyskland genomförde en ny studie som leddes av Virginia Tech i USA. Detta med hjälp av Rymdteleskopet Fermi Gamma-Ray  vilket  ligger i en låg omloppsbana kring jorden sedan 2008 och vilket  har gett forskare de tydligaste bilderna någonsin av gammastrålning från rymden.

Resultatet blev att källan i Vintergatans centrum nu hittats.

 Det är snabbt roterande tio miljarder år gamla neutronstjärnor i tusental som är källan. De sänder ut denna signal av gammastrålning gemensamt i tidsintervall. Den mörka materian är därmed oskyldig och gäckar fortfarande vetenskapen i det fördolda.

Bilden är på Fermi Gamma-ray Space Telescope teleskopet som varit till stor hjälp i sökandet efter källan nämnd ovan

Galaxen NGC 1277 var väldigt alert efter sitt bildande men är spöklikt händelselös sedan 10 miljarder.

220 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Pegasus finns galaxen NGC 1277 se ovanstående bild hur den ser ut.

För ca 13 miljarder år sedan bildades denna likt andra galaxer efter Big Bang. Men till skillnad mot de flesta andra galaxer där efterhand nya stjärnor bildades och gör så även idag, inklusive i vår Vintergatan, bildades i NGC1277 nya solar i en rasande takt från början. Detta skedde under några miljarder år för att för 10 miljarder år sedan helt avstanna. Galaxen har därefter inte producerat några nya stjärnor och kan därför ses som en relik efter all denna tid. Inget nytt händer här.

Här dras inte heller in några dvärggalaxer (finns inga i närområdet) likt det fortfarande sker i vår Vintergatan inget nytt sker alls i NGC1277,

Det finns fler avdöda röda stjärnfulla (röda gamla jättar) galaxer i universum men inte som här i sådan närhet som denna till oss.

Galaxen innehåller även ett stort svart hål i dess centrum likt andra galaxers centrum. Ett av de största svarta hålen hittills upptäckta i universum finns här.  Skulle detta ha ett samband med att inget nytt sker? Det vet man inte. Men tanken på att det material i form av damm och gas som kunde gett upphov till nya stjärnor även senare sugits in i hålet kan man onekligen tänka sig. Det svarta hålet  är 14 % av hela galaxen och har en massa av 17 miljarder solmassor.

Galaxen är enbart en fjärdedel så stor som Vintergatan, där vi finns, men innehar dubbelt så många stjärnor. Säkert beroende på dess otroliga hastighet av stjärnbildning i början av sin existens. Galaxen fanns då på rätt plats med stort material för detta. Men sedan tog allt slut.

Idag finns nästan inga blå nyare heta stjärnor här utan istället stor mängd av gamla röda jättestjärnor i sitt sista stadium av existens. Det är en miljö spännande att undersöka och försöka förstå historien bakom. Den närmsta galaxen med en sådan historia från oss räknat. Det är Hubbleteleskopet som hittat denna unika miljö.