Stjärnan S-2 finns kusligt nära Vintergatans svarta hål i sin bana.

Saggitaurius A är namnet på det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Hålet har en massa motsvarande fyra millioner solar av vår sols storlek. För kort tid sedan kunde man se ett stort gasmoln störta in mot hålet.

Vi vet att det finns ett antal stjärnor som kretsar i det svarta hålets närhet. Om dessa har planeter eller livsdugliga sådana vet vi inte. Men nog skulle det vara kusligt om vår sol med Jorden funnits nära ett slukande svart hål.

En av dessa stjärnor har  namnet S-2. En relativt ung stjärna med en massa 15 gånger större än vår sol. 26 000 ljusår från oss och detta är även avståndet till centrum av galaxen från oss räknat och även ungefär avståndet till vår galax svarta hål.

Under detta år kommer S-2 åter att vara som närmst det svarta hålet i galaxens centrum. S-2 rundar det svarta hålet vart 15:e år i en bana som är 300 miljarder km i omkrets.

Vi ska tänka på att det svarta hålet är mycket massivt så det är ingen lång bana om vi ser det så. Inte långt från hålet heller. Den elliptiska banan är inte längre från det svarta hålet än Neptunus ligger från vår sol.

Kusligt nära när det handlar om ett svart hål. Än mer kusligt om det finns planeter med liv omkring stjärnan.

Om ni önskar se hur S-2 rör sig runt hålet koppla upp dig med denna länk där det finns en filmsnutt som visar detta.

Bilden visar banan runt det svarta hålet.

Världsunik diamant med unikt innehåll hittad i Sydafrika

I Jordens mantel bildas inte bara mineral vilka sedan kan komma upp till ytan och kanske användas eller kännas på med handen. Det bildas även mineral vilka kan existera därinne men utplånas i sina beståndsdelar om de kommer upp till ytan och  omvandlas till något annat.

Kalciumsilikat perovskit CaSiO 3 är ett ämne av denna kategori. Det blir instabilt när de når ytan av vår planet.

Men som vi vet bildas även diamanter i jordens inre och om mineralet bakats in i en diamant blir det stabilt och synligt även på jordytan.

Det är diamantens hårdhet som tvingar fram stabiliteten av ämnet även på ytan  under förutsättning att det skyddas av diamantens inre. Då kan vi studera det i den form de normalt bara har i jordens inre. Självklart kan vi inte ta ut det från diamanten och ta på det. Det omvandlas då omedelbart likt en liten  isbit om en svetslåga riktas mot denna.

Människan kan se det i en diamant hittad en km ner i en gruva i Sydafrika. Se den här på denna länk en unik syn där ämnet ses tydligt i diamantens inre. Om en diamant med ett så unikt ämne inom sig är mer värdefullt än en vanlig diamant förtäljer inte informationen. Inte heller om det finns fler likartade diamanter eller denna är helt unik och ensam i sitt slag.

Flera intressanta planeter så kallade superjordar har nyligen hittats i Fiskarnas stjärnbild.

Fram till 1 mars 2018 har 3 741 planeter bekräftats i 2 794 solsystem varav 622 solsystem vilka har mer än en planet. Det flesta upptäckter är gjorda av rymdteleskopet Kepler vilket har upptäckt ungefär 3500 planeter st.

Nyligen har ett team av astronomer upptäckt tre superjordar kretsande kring en stjärna med namnet GJ 9827 belägen  100 ljusår från jorden i riktning mot Fiskarnas stjärnbild.

Dessa planeter har korta omloppstider de tre planeternas är följande om man räknar från GJ9827b-d  1.2, 3.6 och 6,2 dagar vilket de har på grund av sin närhet till sin sol och detta gör dem  ganska varma. Kort sagt, uppskattas temperaturen vara följande på dessa tre superjordars yttemperatur i följande ordning  GJ9827b-d, 899C, 538 C och 407 C.

I jämförelse kan nämnas Venus den varmaste planeten i vårt solsystem vilken har en yttemperaturer på 462 C, tillräckligt för att smälta bly, har GJ9827b en temperatur lagom för att smälta brons.

En fråga man kan ställa sig är varför dessa ovannämnda planeter kallas superjordar då de knappast är livsmiljöer som vi känner det som på Jorden. Men så är det, varför förstår inte jag heller. Inte är de beboeliga eller livsvänliga.

Bild är på Fiskarnas stjärnbild.

Nu har du möjlighet att följa med på en rymdfärd till den äkta solen i sommar och få ett unikt certifikat att visa upp för vänner o bekanta. NASA är den som står för färden..

Personligen kan du inte följa med NASA i sommarens äventyr in i solens atmosfär. Men med ett mikrochip kommer många att med sina namn att följa med nu när NASA inbjuder alla som är intresserade för denna ovanliga och unika möjlighet.

Äventyrets namn är Parker Solar Probe mission och dess syfte med farkosten är att undersöka atmosfär och strålning på solen. Ingen farkost har hittills varit så nära solen som denna kommer att vara.

Farkostens storlek blir ungefär som en ordinär bils och avståndet till solen blir som närmst 4000 amerikanska miles.

Följ medföljande länk  och du får ditt namn med på resan. Gör som jag anteckna dig och få ett certifikat på att du kom med.

HR 4796A är en enbart 8 miljoner år gammal stjärna där Hubbleteleskopet misstänker att det är full fart under ungdomstiden.

HR 4796 är ett binärt stjärnsystem i den sydliga konstellationen av Centaurus . på ett avstånd av 237 ljusår från jorden . De två komponenterna i detta system är ett ungt system med en beräknad ålder på ca 8 miljoner år. Den primära medlemmen

HR 4796A har en stjärnklassificering av A0 V, medan dess mindre följeslagare

HR 4796B är en röd dvärg med en klassificering av M2.5 V. Se klassificeringssystem här.

Det är den A-klassade stjärnan som har en ring och får stjärnan att likna ett öga vilket gett den smeknamnet " Sauron's Eye

Se medföljande bild. Hubbletelskopet har undersökt området   och allt detta damm i mängder som finns här är intressant att följa rörelserna av.

Detta då stjärnan är ung och misstanken finns att planetsystem bildas i dammrörelserna just nu. Genom att försöka förstå hur allt rör sig där kan vi få nya kunskaper om hur rörelserna här visar mot planetbildning och det ger även kunskap om hur vårt kom till i damm och grus.

Annars är damm i sig mycket vanligt i universum och knappast något astronomer blir upphetsade över. Men vid en ung stjärna som denna är det annorlunda.

Hubbleteleskopet har härmed hittat ytterligare något väl värt att närmare undersöka.

Två nya upptäckter från ESO. Det europeiska sydobservatoriet i Chile.

Detta är ESO, citerar: ”ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike, samt värdlandet Chile. Flera andra länder har uttryckt intresse av att införlivas i organisationen.”

1.     MATISSE är ett nytt instrument vilket är det hittills kraftfullaste av sitt slag inom interferometri, 

innebärande ett kraftfullt instrument till att ge bättre skärpa på bilder där gränsen för skarphet från spegelteleskopen är överstigen.

Ett av dess första uppdrag blev att undersöka bilder tagna på den röda jättestjärnan Betelgeuse vilken förväntas explodera som en supernova om några hundratusen år. Här visar det sig att denna stjärna av okänd anledning visar sig olikt stor beroende på vilken våglängd den fotograferas med. Varför? Ingen vet det är ytterligare en av universums olösta gåtor.

2.     En annan nyhet från ESO är följande upptäckt. Det är Almateleskopet tillsammans med några andra teleskop vilka undersökt Orionnebulosan i millimeterformatet inom våglängdsområdet.

Bilderna visar fiberliknande röda och blå streck av gas där nya stjärnor kan bildas. Utöver detta ses  blåvita områden där några millioner år gamla stjärnor finns avbildade i Trapeziumhopen

Bilden är på den omnämnda Betelgeuse

Signaler spårade från de första stjärnorna som existerade efter Big Bang

Allt har en början (enligt vår verklighetsuppfattning) i varje fall ska en första generation av stjärnor kommit till en kort tid efter Big Bang.

Efter Big Bang började expansionen av universum i ett ingenting som efterhand förstorades till ett som vi idag kallar universum i expansion. Här fanns vätgas och strålning av mikrovågstyp vilket genomstrålade allt i denna expansion.

Efter en viss tid klumpades gas samman och kollapsade in i sig själva och de första blå heta stjärnorna bildades. Då dessa stjärnor lyste upp omgivningen började vätgas reagera och tog till sig den mikrovågsstrålning som fanns överallt i bakgrunden. Den så kallade bakgrundsstrålningen.

Därefter följde en vidare utveckling där stjärnors inre strålning och förändringar efterhand gav upphov till mer och mer komplexa atomer och ämnen och den värld vi idag kan se och uppleva där det levande livet är en del.

Det är spåren av de första stjärnorna som man nu efter idogt sökande har funnit miljarder ljusår bort. Lösningen var att kunna se bakåt i tiden genom ljusårens rödtoning långt bort.

Signalerna från de första stjärnorna överraskade dock resultatmässigt. Man trodde sig kunna finna dem och gjorde till slut detta. Men signalernas styrka var betydligt starkare än väntat. Detta tyder på en tid då vätgasen tog till sig mer bakgrundsstrålning än väntat och det tyder på att temperaturen den gången var betydligt lägre än de – 270C man trott. Observera då att den absoluta nollpunkten anses vara -273,15C enligt alla beräkningar men den bör  sannolikhet omtolkas om de nya resultaten är riktiga.

Men det finns andra tanker ex  Rennan Barkana, professor i astrofysik vid Tel Avivs universitet vilken  föreslår en potentiellt nytänkande förklaring enligt följande. 

Istället för ovan förklaring säger han att vätgas förlorade värme till den mörka materian vilken han anser fanns redan då. Denna materia är tänkt vara hela 85 % av materien i universum innebärande att den materia vi ser och använder och är uppbyggda av enbart är 15 % av materian i universum (resten är mörk materia).

Vidare anser han att den mörka materian bara kan utläsas indirekt genom dess effekter av gravitation. Om dessa resultat kan bevisas är de tecken på en ny form av interaktion. Den mellan normal materia och mörk materia en grundläggande styrka som hittills har varit helt okänd för vetenskapen. Men vi vet inget om sanningshalten i detta.

Teorin skulle också föreslå att mörk materias partiklar, vars egenskaper ännu är mystiska, måste ha svag densitet snarare än vara fasta partiklar vilket skulle utesluta en av de ledande hypotetiska kandidaterna för mörk materia, känd som svagt interagerande  massiva partiklar – eller Wimp.

Bild på det mystiska universum här i fantasin men vad är fantasi då vi tänker på universum? Jag vet inte om något kan ses som det.

Nyligen avlidne Hawking filosoferade om vad som fanns innan BigBang. Min tolkning för att förenkla den otroligt spännande tanken nedan.

Stephen Hawking filosoferade om universum och bland annat om vad som fanns innan Big Bang. Svårt ämne både att tänka kring och att förstå.

Inte gjorde Hawking det enklare att förstå men substansen i hans resonemang är något att fundera över och försöka förstå något om.

Då det inte finns några gränser i universum av slaget här slutar universum, finns det inte heller någon gräns på minsta möjliga punkt innan Big Bang.

Om vi går baklänges i tid till då Big Bang uppstod eller skedde finns inte slutpunkten eller den definitiva tidpunkten.  Istället krymper ovanstående rum och tid i det oändliga. Startpunkten i tid och rum existerar inte.

Detta ovanstående är mitt försök till lättare förklaring av Hawkings tankar.

Själv försökte han förklara tankarna som förvirrade åhörarna med följande förklaring vilken jag däremot tycker är mer förvirrande än min ovanstående.

– Man kan betrakta imaginär- och realtid som börjar på Sydpolen, det finns inget söder om Sydpolen, så det fanns ingenting före Big Bang, sa Hawking. 

Bild ingen vet vad eller om något fanns innan Big Bang men alla funderar någon gång under livet på det….

Wasp39b är en planet därute med en vattenrik atmosfär.

WASP eller Wide Angle Search for Planets är ett projekt där sex svenska universitet inklusive ytterligare en grupp universitet över välden samarbetar. De samarbetar om att hitta exoplaneter (planeter vid stjärnor därute). Observatoriet för detta arbete ligger i Sydafrika.

 En planet av de planeter de upptäckt är Wasp39b med bana runt sin sol Wasp39.  Ett solsystem 700 ljusår härifrån i riktning mot Jungfruns stjärnbild.

Wasp39b är en het gasplanet av ungefär samma storlek som Saturnus. Densiteten är däremot lägre än Saturnus. Så låg att ingen hittills känd exoplanet hittats med samma låga densitet.

Densitet är som säkert de flesta vet ett mått av ett ämnes täthet eller massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet; densiteten påverkar härmed ämnets vikt.

Wasp39b gör ett varv runt sin sol på fyra dagar. Planeten  har stora mängder vattenånga i sin atmosfär. Då vi nämnde storlekslikheten med Saturnus ovan ska vi även nämna att även Saturnus övre skikt innehåller vattenånga. Men enbart till en tredjedel i mängd av den som finns på Wasp 39b.

Nu är förhoppningen att WASP-projektet ska få tillgång till det nya teleskopet James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp i rymden nästa år  för att med dess hjälp spektroskopiskt undersöka och bättre förstå sammansättningen av Wasp39b och kanske även hur denna planet bildats med sin stora mängd vattenånga.

Exempelvis information om planetens atmosfäriska kol vilket absorberar ljus på längre infraröda våglängder än Hubble kan se. Genom att förstå mängden kol och syre i atmosfären kan då forskare lära sig ännu mer om var och hur denna planet bildats.

Detta ska ge mer information än tidigare teleskop kunnat ge inom detta område vilka varit involverade som Hubbleteleskopet   och Spitzer teleskopet vilket nu av ålder förbrukat sitt helium och inte längre kan fotografera de långa våglängderna på grund av sin sämre nedkylning av sitt teleskop.  

Bilden är från  SuperWASP kamerors plats vid Observatoriet Roque de los Muchachos observatorium South African Astronomical Observatory.

Malströmsgalaxen M51, här har oförklarligt starka röntgenstrålningskällor hittats

Ca 25-45 miljoner ljusår bort finns malströmsgalaxen M51 hur den ser ut ses på bilden ovan.

I denna galax finns mycket starka röntgenkällor vilka inte kommer från svarta hål eller andra starka källor som neutronstjärnor vilket ofta i andra fall är källan när strålningen inte visar stryka av detta slag. Just styrkans storhet får forskare att misstänka att det inte är så här om nu inte något ovanligt sker här.

Vad som ger dessa starka källors energiproduktion är därför okänt. Teorier finns om att de likväl är neutronstjärnor med vissa förhållanden av ovanligt stark magnetism  som kan resultera teoretiskt i att dessa källor ska ha kunnat uppstå. Men ingen vet säkert vad som sker i galaxen.

Lite om detta och upptäckten av fenomenet upptäckt från bland annat Chandrateleskopet kan studeras kortfattat i medföljande artikels diskussion.

Ny teori om hur månen bildades.

Den vanliga och ännu den teori som förmedlas i läroböcker om hur månen bildades är Theia-teorin: För cirka 4,5 miljarder år sedan skedde en kollision mellan Jorden och en kropp stor som Mars. I resterna av denna där smält material och metall slungades iväg bildades månen.  Turligt nog förstördes inte Jorden av denna kollision.

Den nya teorin kallas synestia vilken är minst kanske mer trolig är följande: En synestia bildas när en kollision mellan en het planet (Jorden i detta fall) och medelstora heta objekt (små planeter ex likt Mars).  Resultatet av detta blir en snabbt spinnande smält massa och förångad sten i omloppsbana runt sig själv. Alltsammans resulterar i en explosion där förångad stenmassa skjuts iväg.


Inom ett par hundra år krymper denna förångade massa eller kondenserar till vätskeliknande format, slutligen kollapsar den i form till en smält planet genom gravitation och ytan stelnar efterhand. I detta fall till månen.


En fördel med den nya modellen är att det finns flera sätt att bilda en lämplig synestia.  Det behöver inte förlita sig på en kollision med en specifik storlek.


Bilden visar storleksförhållandet mellan månen och Jorden.

Anledningen till att ett Mobiltelefonnät anläggs på månen 2019 av Nokia o Vodafone är nedanstående.

Det är Nokia och Vodafone som har uppdraget att bygga ett 4G nät på månen.

Startpunkten för bygget är 2019 och ska resultera i möjligheter i att sedan sända HD skarpa filmer i realtid tillbaks till Jorden eller rymdstationer.

Det ger kanske (funderar) ET möjlighet att ringa Jorden om denne landar på månen.

Möjligheten är att vid framtida baser om nu detta sker på månen kunna lätt kontakta Jorden. Lika lätt som vi idag kan ringa upp på Jorden. Men till dess blir det sändningar i realtid från de planerade månfordon och en månlandare som ska sända därifrån.

När människan åter landstiger på månen vet ingen kanske det dröjer så långt fram i tiden att det då blir ett förlegat mobiltelefonnät de möter som inte längre används. Ingen vet. Kanske det dröjer till 2030-40 talet då baser kan behövas för fortsatt tur till första marsresan. Planer av detta slag finns.

Bild av en Nokia av samma modell som jag själv använder. Bilden är dock ej på min.

Vår närmsta stjärngranne (sol) verkar inte vara så gästvänlig

4,2 ljusår från oss finns i Kentaurens stjärnbild vår närmsta grannsol den röda dvärgstjärnan Proxima Centauri. Stjärnan kretsar runt Alfa Centauri vilket är ett dubbelstjärnsystem med en hastighet av en million års rundning av detta dubbelsystem.

Det var för ett år sedan nu ett mycket energirikt strålningsutbrott plötsligt kom från Proxima Centauri.  Styrkan var ca 10 gånger starkare än de utbrott av värsta slag vi vet någonsin kommit från vår sol genom historien.

I dag vet vi fortfarande inte om denna sol har planeter omkring sig då något planetsystem aldrig upptäckts här. Men om solen där ibland har utbrott av det slag vi upptäckte för ett år sedan är det en mycket ogästvänlig miljö som finns här för de eventuella planeter som kan finnas oupptäckta där.

Inget liv kan finnas i livszonen runt stjärnan på eventuella planeter vid utbrott av sådana strålningsutbrott vi upptäckt sker där. Om så skulle uppstått utplånas allt vid utbrott av detta slag.

Bild på den omnämnda röda dvärgstjärnan

Var försiktig med meddelanden som kommer i form av signaler från en misstänkt främmande civilisationer därute.

Många hoppas på kontaktförsök från främmande intelligenser från universums djup. Sökandet efter dem pågår för fullt.

Men om eller när ett avancerat signalbudskap av något slag kommer bör vi vara mycket försiktiga med att avkoda det för att förstå det.

Är det avancerat vilket är troligt behövs även mycket stor datorkapacitet för att avkoda det.

Kanske det säkraste vore att förstöra det och aldrig avkoda det. Inte att försöka  förstå och sända ett returmeddelande om att vi är här till en kanske  fientlig intelligens. Det förstår de flesta redan. Att chansa på att det är en fredlig intelligens vi har därute kan bli ödesdigert.

Risken finns att meddelande av avancerat slag kan starta något okontrollerat om vi öppnar dem. Exempelvis ett hot om att vi ska göra si och så,  kanske förslavas och om vi inte gör detta hotas med att få vår sol att explodera i en supernova. Ett avancerat elektroniskt meddelande kan även bara genom att öppnas ta kontroll över våra datorer. 

Vi måste därför ha säkra platser för att öppna meddelanden om vi inte ska utplåna dem. Tänk på faran av att öppna spam i mail-boxen, detta är samma sak, farliga och fientliga meddelanden kan även komma från universum om det finns något där som söker kontakt.

En vänligt sinnad intelligens därute kan därför få svårt för att bevisa att de är vänliga då misstanken om motsatsen alltid måste finnas hos oss som mottagare om motsatsen. Vi måste även förstå att de där ute kan se det likartat vid våra försök att söka intelligens därute.

Det är lätt att bli lurad men tar vi inte risker blir vi troligen  ensamma och isolerade i all framtid om det nu finns någon mer än vi därute och denne önskar kontakt.

Men själv tror jag, att det om de finns att de  inte kommer att missa kontakten med oss om de absolut vill finna oss.

Detta då man kan jämföra med säkerhetstjänster på Jorden vilka försöker förhindra överlöpare här som förråder sitt land, det finns organisationer och privata personer med stora ekonomiska resurser som på eget bevåg söker kontakt med eventuella intelligenser därute för visa att vi finns i tron att de där ute kan lösa alla Jordens problem genom en högre utveckling av intelligens och teknik. Det är möjligt de kan men motsatsen är lika trolig att de vill och att de  har helt andra planer med oss och vårt solsystem om de kommer.

Bilden är på en skrämmande besökare från rymden OBS en fantasi

Den otroliga expansionstakten (utvidgningen) av universum ökar hela tiden. Varför förstår ingen idag.

Nu har en förbättrad mätning av universums expansion fullföljts.

Det var inte länge sedan vi inte visste att universum expanderade och förstod att denna kontinuerligt ökade istället för det man antog hade minskat över tid.

Universum började ur ingenting och efter det mystiska Big Bang expanderar (utvidgar sig) universum i alla riktningar i ingenting som blir någonting efterhand som expansionen fortsätter. Hubbleteleskopet har försökt mäta denna än mer konkret hastighetsmässigt den senaste tiden.

Takten på utvidgning ökar hela tiden. Förklaringen på vad som ökar hastigheten vet ingen. Något knuffar alla galaxer i en allt större hastighet bort från varandra. Teorin är att den mörka energin ligger bakom tillsammans som jag då anser hör till detta den mörka massans effekt. Alternativt kan det enligt vissa finnas en höghastighetspartikel av okänt slag bakom fenomenet.

Vi tror oss veta idag att om vi går baklänges i expansionstakten,  att universum skapades med ett Big Bang för ca 13,8 miljarder år sedan. Men det finns egentligen enbart matematiska beräkningar som visar detta inte konkret säkra bevis.

Det kan även här finnas något okänt för oss, vi missat, som fått Big Bang som trolig men då detta okända kanske finns förfalskar detta hela teorin. Vi glömmer bortser från  strängteorin, tidsaspekter som kan störa, med mera av okänt slag som kan påverkat.

 Men vi behöver idag Big Bang för att utgå från något som stämmer enligt den vetenskap vi idag arbetar inom eller som det kallas dagens paradigm.

 Mänskligheten av idag har även svårt för tron på en skapande Gud och även denna behöver fastheten i Big Bang teorin för sin trygghet av att tro sig förstå verkligheten. Vetenskapen ser alltid möjligheter till nya rön som sanningar medan allmänheten ser det de lärt sig i skolor som sanningar av orubbligt slag.

Bild en fantasi om hur vi kan föreställa oss Big Bang

Humanity Star är en satellit menad att kunna ses var du än befinner dig på Jorden. Den sändes upp i januari 2017.

Humanity Star är en satellit som är synlig för alla utan något hjälpmedel som kikare eller teleskop. Den är tillverkad av 76 högreflekterade paneler och cirklar ett varv runt Jorden på 90 minuter.

 Tanken bakom den är att vara en symbol för vår bräckliga plats i universum. En påminnelse om vår litenhet i ett gränslöst universum.

Alla människor ska ha möjlighet att se den och då tänka över sin plats i universum. Ingen ska hållas utanför synen utan fattig som rik oberoende av plats på Jorden ska kunna se den någon tid under dygnet.

Men det fodrar kunskap om var du ska söka den och när den finns synlig över just dig på sina rundturer runt Jorden.

Därför kan du på denna länk kunna beskriva din plats och få tid och riktning när du kan se den. Satelliten sändes upp i januari 2018.

Endast ett knapptryck behövs för när och var du ser den på din plats på Jorden.

Bilden är på universum någon fri bild att publicera på satelliten fann jag inte men koppla upp dig på ovanstående länk som medföljer får du se den.

Vid Centaurus A finns en krafts effekt vi ännu inte förstår.

Centaurus A är en mycket stor spiralgalax i riktning mot stjärnbilden Kentauren. Avståndet från oss är ca 13 miljoner ljusår.

Här likt utanför vår Vintergatan kretsar ett antal dvärggalaxer. Men till skillnad från hos oss kretsar dessa dvärggalaxer i ordnade vinkelräta banor om Centaurus A.

Något som ses som mystiskt då den mörka materian skulle göra detta omöjligt enligt den teori vi utarbetat om denna med syftet att förstå något om den mörka materian. Hela 14 av de 16 dvärggalaxer som finns här följer samma vinkelräta bana.

Varför övriga två inte gör det är en gåta i detta fall, likt varför övriga 14 gör det. Det skulle inte funnits vinkelräta banor följda av så många dvärggalaxer efter den förförståelse vi har efter att ha katalogiserat andra galaxers uppbyggnad.

Varför just denna galax är annorlunda är gåtan.

Idag anses att en okänd kraft är inblandad något som får denna effekt. Men vad? Om det har med något just här som påverkat eller påverkar banorna och stabiliserat dem är frågan. Svaret finns ännu inte.

Kan något vi inte förstå av mörk energi eller mörk materia få denna effekt eller är det något av gravitationskraften vi inte förstår och som ger effekt i just denna stora galax genom en ovanlig samverkan av okänt slag? Ingen vet, frågan ställs däremot på många observatorier idag.

Bilden är på galaxen Centaurus A

Nya rön visar att svarta hål kan radera ditt förflutna och erbjuda alternativa framtider.

Om en fysiker visste säkert hur universum började skulle denne kunna beräkna dess framtid för all tid och i allt utrymme och varje individs liv från början till slut.

Men det finns matematiker vilka visar att om en individ skulle gå ner i vissa svarta hål skulle de överleva detta men hela deras förflutna skulle utplånas. Istället skulle de få ett oändligt antal möjliga framtider att välja mellan.

Hur livet skulle vara i ett utrymme av dessa svarta hål där framtiden var oförutsägbar och det förflutna raderat är oklart. Men konstaterandet innebär inte att Einsteins ekvationer eller allmänna relativitetsteori fördenskull skulle vara förfalskad.

Eftersom det bör vara möjligt att överleva övergången från vår värld till ett svart hål har fysiker och matematiker länge undrat hur världen skulle se ut i detta och har vänt sig till Einsteins ekvationer och allmänna relativitetsteori för att förutsäga världen inuti ett svart hål. Dessa ekvationer fungerar bra tills observatören når centret eller singularitet där i teoretiska beräkningar av krökning av rumtiden som då blir oändlig.

Matematiker studerar då en specifik typ av svart hål icke roterande svarta hål med en elektrisk laddning ett sådant objekt har en s.k. Cauchy Horisont inom händelsehorisonten.

Cauchy horisonten är en plats (inom matematiken) där determinism bryts ner och det förflutna inte längre avgör framtiden.

Det är en spännande tanke som inte verkar omöjlig. För den som vill veta mer om detta rekommenderas denna länk för vidare studier inom området.

Bilden visar en fantasi av framtid

En supernova på ett otroligt avstånd från oss. Men varför existerar den?

En supernova är en gammal stjärnas sista rörelse i form av en explosion. Det behövs en viss storlek på stjärnan för att dess liv ska sluta genom en supernova. Ej att förväxla med en nova vilket fodrar en reaktion mellan en röd jättestjärna och en vit dvärgstjärna.

 Vår sol slutar däremot som de flesta stjärnor slutar inte sin existens i en supernova utan istället sväller den upp slukar närliggande planeter som Mars och troligen Jorden (i vilket fall blir Jorden för het för att hysa liv när detta sker) för att därefter dra sig ihop till en liten neutronstjärna. Läs mer om dessa spännande stjärnor vilkas materia har ökat till så stora tyngder att en kubikcentimeter väger en miljard ton. 

DES16C2nm heter den avlägsna supernovan vilken nu hittats och vilken från början innan explosionen för 10,5 miljarder år sedan var en stjärna (större sol) . Det är den äldsta supernovan en händelse över 13 miljarder ljusår bort i ett  universum knappt 14 miljarder år gammalt.

Det som jag anser mystiskt är varför den äldsta supernovan 13,8 miljarder ljusår bort finns så långt från oss nästan lika långt ut som universums ålder. Stjärnan vilken blev en supernova här fick ett för stjärnor kort liv. Varför? 400 forskare på 25 institutioner intresserar sig för denna supernovas existens. Den upptäcktes vid sökandet efter mörk energi.

Bilden är resterna av en annan supernovahändelse den kända Krabbnebulosan

Finns de däruppe? Kvarkstjärnorna.

Kvarkstjärnor är inte bevisade som existerande men det finns två kandidater däruppe som misstänks kunna vara denna form av stjärnor. Stjärnor av betydligt högre densitet än neutronstjärnor och av ett helt annorlunda slag av materia än de vi har kunskap om.

Den första som hittades och misstänks som sådan är RX J1856.5-3754 vilken finns 400 ljusår från jorden i riktning mot Södra kronans stjärnbild. Idag finns dock misstanken att det likväl är en neutronstjärna. 

Dess diameter uppmättes till 6 km men bedöms numera vara 15 km. Den andra 3C58 ligger vid Cassiopeia och anses idag vara en pulsar, av en del. Det är därför fortfarande omdebatterat om de kan vara kvarkstjärnor eller inte.

Senare har en tredje stjärna, XTE J1739-285 observerats av ett forskarlag från University of Iowa, och rapporterats som en möjlig kandidat.

För mer information om dessa möjliga existenser läs medföljande artikel.

Bilden är på ytterligare en kandidat för kvarkstjärna SN1987A

Kan de svarta hålen en gång sluka hela universum. Kanske som ett enda otroligt stort svart hål.

Vi har hört att det som kallas BigBang alltings början innebärande en expansion i ingenting som fortsätter än idag.

I denna teori ansågs för inte så länge sedan att denna expansion eller utökning av universum en gång ska avta och bli till sin motsats. En sammandragning igen där allt åter dras samman till en punkt eller ingenting som innan BigBang,

Men ny forskning visar att expansionen inte minskat sedan BigBang utan istället ökar hela tiden i hastighet med resultatet att galaxerna försvinner från varandra och det en gång ser tomt ut i universum för en betraktare när avstånden blivit så stora.

Men en annan tanke börjar ta form numera. Idag vet vi att varje galax mitt har minst ett svart hål och detta växer. I detta dras all näraliggande materia in och inget inte ens ljuset släpps ut.

Vi vet även att nya stjärnor bildas i centrala delarna av galaxerna där materia är mest förekommande.

Men tankar finns idag att det kanske en dag istället börjar bli så att nya stjärnors produktion inte blir så snabb som det svarta hålets utvidgning. Resultat skulle då bli att det svarta hålet eller hålen därute slukar mer materia än vad som nybildas till stjärnor av materian därute utan mer o mer slukas in i hålen och att det blir början till slutet för en galax.

Galaxen, över lång tid, slukas och till slut skulle alla galaxer ha slukats och de svarta hålen börja närma sig varandra och till slut bli ett enda stort svart hål. Expansionstakten eller hastigheten av de svarta hålens utvidgning blir större än en expanderande expansion av universum till slut.

Ett enda svart hål blir resultatet  vilket till slut skulle implodera i sig själv och vi skulle ha ett läge som kunde ses som innan BigBang. Kanske det är vad som sker en gång och kanske detta är ett över mycket lång tid återupprepat förfarande av skepelse av liv och död av universum ett nytt BigBang av oräkneliga tidigare BigBang och universum.

Vem vet kanske detta är sanningen om tillvaron då nu BigBang teorin om expansion och sammandragning av universum inte stämmer. Svarta håls slukande av universum  (kanske)  istället är sanningen.

Bilden talar för sig själv enligt tankarna ovan

Andromediagalaxen vår närmsta spiralgalax är enligt nya rön betydligt yngre än Vintergatan. Läs hur det kan vara så.

Andromediagalaxen finns ca 2,5 miljarder ljusår från oss och är en spiralgalax. Den är den galax vilken ligger närmst oss om man undantar dvärggalaxerna vilka kan ses som satellitgalaxer till Vintergatan.

Den rör sig mot oss och om ca 15 miljarder år kommer Vintergatan och Andromediagalaxen att tillsammans bilda en superstor galax.

Nya beräkningar visar förvånande att galaxen bildades av en sammanslagning av skilda dvärggalaxer för enbart 3 miljarder år sedan vilket gör den 1,5 miljarder år yngre än vårt solsystem. Troligen var stjärnorna i dessa av samma ålder som stjärnorna i vår galax. Ser man det så är åldern mellan stjärnorna i galaxerna ungefär desamma men sammanhopningen av desamma till Andromediagalaxen i sig det som är yngre.

Andromediagalaxens centrum innehåller mängder av blå stjärnor vilket är stjärnor av en ålder av enbart 2 miljarder år. För ca 7-10 miljarder år sedan bestod galaxen av två galaxer vilka senare slogs ihop till den galax vi idag ser.

Det är mycket som sker och har skett i universum. Vårt korta liv som människa ger oss enbart möjlighet att finna några nya rön per generation sedan får nästa generation fortsätta sitt sökande för förståelsen av vad människan är och universum vi finns i betyder.

Kunskapen växer för varje generation av människor men varje människas kunskaper och idéer försvinner med denne om det inte är vetenskapsidkare vilkas resultat nedtecknas och kan finnas för den intresserade att studera.

Ett oerhört slöseri av kunskap och erfarenheter sker hela tiden. Vad meningen med detta ur naturens evolutionsteori innebär eller menas med är en gåta.

Bilden är på Andromediagalaxen

Den 7 mars kan vi se asteroid 2017 VR12 svepa förbi bortanför månens bana

För den intresserade är det möjligt med ett mindre amatörteleskop att se besöket i närområdet av asteroid 2017 VR12. Det var enbart för några månader denna asteroid första gången upptäcktes och att den var på väg mot vårt närområde.

Passagen kommer däremot att ske ca tre gånger längre ut från oss än månen ligger. Storleken är ca 250 m i diameter men det är tillräckligt för att kunna se den i mindre teleskop.

För information om hur den kan hittas, se koordinater i medföljande länk här.

Det är alltid intressant att hålla sig informerad om vad som sker ovan oss.

På Science Museum, London finns påstådda bitar från ett flygande tefat att se

En vandringslegend är något som anses sant och som inte lyckats att förfalska utan återkommer som sanning om och om igen. Råttan i pizzan är ett exempel. Andra är Ufolandningar och bitar av flygande tefat av skilda slag.

En långlivad sådan legend är Roswellincidenten vilken har sitt upphov i USA och anses av en del fortfarande som sanning. Det var den 5 juli 1947 man trodde ett flygande tefat störtade här I Roswell. Dess besättning togs enligt legenden till fånga av amerikanska militärer och allt hemligstämplades. Sanningen är att något verkligen störtade. En väderballong.

En annan mindre känd men likväl i dagarna omskriven legend är att det efter Rysslands första sputnik (första rymdfarkosten överhuvudtaget) i oktober 1957 hittades bitar av en UFO farkost vilken påståtts störtad på Silpho Moor nära Scarborough i Storbritannien.

Bitar av stål vilka undersöktes men aldrig kunde bekräftas vara av utomjordisk metall.

I dagarna har dessa fragment vilka packades undan då åter hittats på Science Museum i London.

De har nu studerats i syfte bland annat för att se om detta är de bitar som ursprungligen hittades eller om de är bluffbitar ditlagda senare. 

Men inget säger att det inte är de äkta bitarna. Vad meningen var med att bluffa om dessa bitars ursprung som UFO är okänt. Men troligen finns ett samband med att de som hittade på detta ville ha en engelsk Roswellhistoria. 

De ville inte vara sämre än amerikanarna med sitt påstådda besök av UFO:s och då Sovjet sände upp världshistoriens första satellit ansåg dessa kufar att nu var tiden inne med UFO-besök i England. 

Något utomjordiskt finns inte i metallen men att ta död på denna vandringslegend verkar lika omöjligt som Roswellhistorien.

Bild en tidningsartikel från Roswellhistorien

Mystisk händelse på Neptunus upptäckt av Hubble-teleskopet

Neptunus är den planet som ligger längst bort från vår sol utanför denna finns dvärgplaneten Pluto med flera dvärgplaneter och asteroider i Kuiperbältet och kanske den gäckande planet 9.

Men först till Jupiter. Den största planeten i vårt solsystem och liggande bortom Mars. Det är ca 200 år sedan en stor storm i Jupiters atmosfärskikt upptäcktes (kanske bättre uttryckt gasplanets skikt) och ännu idag sveper denna storm synlig som en stor röd fläck där.

På Neptunus blå gasskikt har Hubbleteleskopet i omgångar med sina känsliga instrument upptäckt stormar även här. Första gången var det  dock Voyager 2 som upptäckte en storm under 1980-talet och ytterligare två upptäcktes därefter  under 1990-talet av Hubble-teleskopet . Därefter ytterligare en 2015 av samma teleskop.

De två första upptäckternas stormar är nu borta de höll i sig några år och avtog sedan. Den senaste är just nu i avtagande.

Hur dessa virvelstormar kan uppstå och varför de avtar är en gåta. Det är endast Voyager 2 och Hubbleteleskopet som lyckats se dessa svårfångade virvelstormar.

Rörelser vid Neptunus poler inklusive vår sols påverkan kan vara en förklaring som eventuellt kan förstås teoretiskt. Men inget är säkert. Vidare forskning behövs. Till dess får vi se det som en ännu olöst gåta av vad som orsakar dessa virvelstormar och varför de uppstår just då och där, de gör detta.

Vilka processer som ligger bakom är vad som önskas lösas i förståelsen av vårt solsystem och då i detta fall Neptunus stormbildningar.

Kanske vi kan förstå bättre om vi ser på hur väder eller virvelstormar uppstår på Jorden. Jag misstänker att principerna och förklaringarna kan vara likvärdiga.

Bilden är på Neptunus.

Frågan har ställts om de mystiska kristaller som ses på Mars är rester från forntida sjöar.

Kristalliknade, knölformade, någon centimeter stora mörka objekt finns på en ås på Mars och har upptäckts av en marsbil. Gipsliknande kristaller liknande de som finns i uttorkade sjöars bottenskikt på Jorden.

Misstanken att det även på Mars är rester av uttorkade sjöar blir därför inte så konstigt.

Platsen de hittats på är Gale Crater. Här ses även sediment och järnutfällningar.

Då vi vet att atmosfär har funnits här men troligen försvunnit efterhand på grund av den låga gravitationen och att vatten finns vid polerna är det knappast riskfullt att påstå att det verkligen är resterna av en uttorkad sjö vi ser.

Bilden är från Gale crater och är från NASA.

Nya rön om Jupiters måne Europa där liv antas kunna finnas

Europa är den fjärde största månen runt Jupiter. En helt istäckt måne där man ser sprickor över hela ytan och där man antar det ska finnas ett hav under isens yta.

Liv kan mycket väl finnas i detta vatten. Därför är denna måne högintressant att utforska under ytan.

Nya rön visar dock på svårigheter vid en framtida landning. Isytan verkar mycket porös och har jämförts med jordisk kvicksand i hållbarhet för en landande kropp.

Mineral av is mindre tät än nyfallen snö har enligt nyare forskning visat sig vara den yta vi ser härifrån. I så fall skulle en landare sjunka rätt ner i det underliggande havet när ytan passerats.

Då planer på en landning på Europa planeras till 2020-talet måste nu ingenjörer fundera ut hur en landning ska se ut så den inte blir en ren katastrof. Kanske en farkost som flyter på denna ytstruktur är svaret.

Det finns dock andra forskare som tvivlar på dessa nya rön om en långt ifrån fast yta. Men så länge vi inte varit där vet vi inte vem som har rätt. Idag verkar dock forskningsresultat visa på en mycket lös och porös yta vilket då ger stora bekymmer för konstruktionen av en landare på en yta av detta slag.

 Bilden är från NASA på månen Europa