I det yttre av solsystemet finns Wirtanen med stora vattenlager och på Mars har nyligen en sjö bekräftats.

I slutet av förra året studerade Nasas flygande observatorium Sofia kometen Wirtanen när den i december befann sig som närmst jorden. Data från detta tillfälle visade att kometen innehåller vatten vars sammansättning liknar den i haven på jorden.


 – Vi har upptäckt en enorm reservoar av jordlikt vatten i de yttre delarna av solsystemet säger Darek Lis, forskare vid Nasas Jet Propulsion Laboratory.


Vatten var avgörande för uppkomsten av liv på Jorden och vi vill inte bara förstå hur jordens vatten uppstod – utan även om den här processen skulle kunna fungera på samma sätt för andra planetsystem säger han efter denna spännande upptäckt.

 Asteroider likt den ovan är huvudmisstänkta i hur vattnet en gång kom till Jorden. För min del tycker jag det är långsökt. Om vatten är så vanligt i asteroider bör det även ha varit vanligt i planeter i tidendernas begynnelse. I annat fall är det konstigt och vi ska veta att vi inget vet om hur vatten en gång kom till och varför.



Utöver detta har  forskare nyligen upptäckt en sjö under den marsianska polarisen. Det är det första fyndet av flytande vatten på planeten och genom detta fynd ökar möjligheterna att hitta utomjordiskt liv.


Sjön är av ungefär samma storlek som Hjälmaren i Västmanland Sveriges fjärde största sjö i storleksordning.


Det är under södra polarisen den underjordiska sjön på Mars finns.  Upptäckten, som publicerats i Science gjordes med radarvågor från den europeiska rymdfarkosten Mars Express som cirklar i bana runt Mars sedan december 2003.


Anna Neubeck, astrobiolog vid Stockholms universitet, menar att upptäckten visar att Mars fortfarande är högintressant för dem som forskar om liv i rymden.


Bild tagen den 12 dec 2018 på kometen Wirtanen (från Vikipedia).

En kamp mellan kometer och stora planeter pågår just nu därute i universum

Gigantiska planeter och kometer kämpar i detta ögonblick från vår synvinkel och tid runt skivan i HD 163296. En ung stjärna ca 400 ljusår från oss. 


Kampen pågår i skivorna runt stjärnan. Skivorna vilka består av gas och stoft vilket  omger unga stjärnor där planeter föds. Dammet i skivorna ger det byggmaterial som planeter börjar sin tillväxt i. Damm som efterhand försvinner. 


Sedan de första bilderna av liknande stjärnor bland unga stjärnor har ALMA-teleskopetets  upptäckter  lärt oss mycket om dessahändelser vid unga stjärnor.


 Det är ett samspel av gravitation och gas och damm som bildar nya planeter.


Forskning inom området pågår bland annat vid The Institute for Space Astrophysics and Planetary Science (IAPS) of the Italian National Institute of Astrophysics (INAF). Här har en forskare med namnet Diego Turrini  beskrivit fenomenet i en nyligen framlagd rapport.


Bilden är en illustration på skivan runt den unga stjärnan HD 163296

Unik is på månen Titan

Tritons atmosfär är 70000 gånger mindre tät än jordens och består av kväve, metan och kolmonoxid. Tritons yta verkar (vi vet inte säkert) bestå av två olika typer av terräng bestående av flyktiga isar varav en av vatten och koldioxidis.  Astronomer har med hjälp av Gemini Observatory utforskat Neptunus största måne Triton och för första gången även observerat is av kolmonoxid och kväve.


 Upptäckten gav även en inblick i hur denna flyktiga blandning kan transportera material över månens yta via gejsrar, utlösa säsongsbetonade atmosfäriska förändringar och ge en uppfattning av villkoren på andra avlägsna, isiga världar.


En hopkoppling av två vanliga molekyler kolmonoxid (CO) och kväve (N2) är en ovanlig is.


I jordens atmosfär finns även kolmonoxid och kvävemolekyler som gaser men på jorden inte som is. På jorden är molekylärt kväve den vanligaste gasen i den luft vi andas och kolmonoxid en sällsynt förorening som kan vara dödlig att andas in koncentrerad.


Tritons gejsrar sågs först av Voyager 2 under 1989. Idag är denna farkost tillsammans med Voyager 1 på väg  i interstellära rymden då de lämnat vårt solsystem. En händelse som skedde den 5 nov 2018 för Voyager 2 och för Voyager 1 i augusti 2012.


Bild från Vikipedia, visande Triton, fotograferad av Voyager 2 den 25 augusti 1989.

Ytterligare 18 exoplaneter är nu hittade

Astronomer har upptäckt 18 exoplaneter till med en storlek lik jorden. Planeter därute som tidigare missats då vi inte kunnat upptäcka  planeter av denna storlek utan enbart tecken från betydligt större planeter bland runt stjärnorna därute. Många av exoplaneterna är upptäckta av upptäckta av Keplerteleskopet.


 Den största är lite över två gånger storleken av jorden. Den minsta ca 69 procent av jordens storlek. De har tidigare missats då tekniken inte kunnat upptäcka dem på grund av dess storlek. Men nya algoritmer har nu kunnat användas för att undersöka solsystem därute vi redan funnit så kallade superjordar runt.


Men som med dessa algoritmer visat innehåller även planeter av jordens storlek. Inte förvånande alls säkert finns likt i vårt solsystem även dvärgplaneter i dessa solsystem.

För att få mer info om hur man nu kan arbeta för att finna planeter därute i solsystem vi redan undersökt vilka är betydligt mer intressanta än de så kallade superjordar vi redan funnit följ denna länk.


En superjord (på grund av sin storlek betydligt lättare att finna) är en exoplanet med massa  större än Jordens men mindre än vårt solsystemets gasjättar Uranus och Neptunus vilka är 14 respektive 17 gånger så stora som jorden.


Bild från vikipedia på två möjliga superjordar med Jorden som jämförelse storleksmässigt. OBS: dessa på bilden är bara illustrationer.

Kan vi en gång flytta hela jordklotet i en räddningsauktion?

Kommer vi i framtiden att kunna ändra jordens omloppsbana med hjälp av enorma raketmotorer för att undkomma den expanderande solen den dag eller tid som kommer då solens tid är ute. Tiden då den sväller upp till en röd jätte och slukar Jorden, Merkurius och Venus. 


Vi har fem miljarder år på oss innan detta sker. Men vi ser redan i dag en annan möjlig apokalyps innebärande ett klimat där ingen människa kan leva om vi inte får stopp på den globala uppvärmningen. Men i det fallet blir en förflyttning av Jorden inte lösningen.


Teoretiskt är det möjligt att flytta jorden 50 % längre bort från jorden, den dag solen börjar svälla upp. Solens uppsvällning tar mycket lång tid.


Ut till Mars bana kan vara lösningen på förflyttningen. Här kan det bli möjligt att leva under solens röda svällkroppstid. Men hur det blir senare när den sjunker samman till en vit dvärg vet vi inte. Då får vi kanske åter förflytta jorden och då minst lika närma solen som Merkurius i dag ligger.


För en del diskussion om metoder för detta se denna medföljande länk.

Men en kanske enklare lösning vore att förflytta de varelser som finns på jorden till Mars som troligen klarar sig helskinnad från katastrofen. Mars kanske är framtidens Noaks ark.


Sedan undrar dock jag om vi människor eller de varelser vi lever med här på jorden fortfarande existerar om fem miljarder år. Kanske vi inte ska bekymra oss om en så avlägsen framtid.


Om människan då överlevt och eventuellt tekniken gått framåt under alla dessa år kan vi säkert redan ha koloniserat flertalet av de världar vi upptäckt i främmande solsystem. Tekniken för detta tror jag kommer.


Om inte vi är utdöda så kanske vi lever i på planeten jorden på stenåldersstadiet igen efter ett flertal civilisationers kollapser och då kan det kvitta då vi knappast har någon teknik på det stadiet utan får ta dagen som den kommer och med den solens och vår egen undergång.

Eventuella Aliens misstag kan väcka mänskligheten för faran för hur vi förstör vår planet.

Om vi finner tecken på en utdöd civilisation däruppe i form av en förstörd planet kan det få mänskligheten att börja tänka om i förhållande till krig och klimatförstöring (kanske).


Det kan vara en anledning till att inte återupprepa en likande händelse.

Mänskligheten går en farlig väg. Det har den alltid gjort men med dagens teknik är denna väg än farligare. Vi har utvecklat vapen kraftfulla nog för att förändra jorden och massdöda folk.


Det finns en ondska i mänskligheten som är katastrofal i form av fanatism inom religion och det finns kriminella gäng som visar på en ondska utan gräns i vårt samhälle. En ondska som alltid funnits men syns mer i dag genom alla former av sociala medier (min anm).


Liknande beteende kan ha lett till utplåning  av avancerade utomjordiska raser runt om i galaxen, sa nyligen Avi Loeb, ordförande för Harvards astronomi institutionen.

Det kan även förklara (kanske) varför vi ännu inte fått kontakt med ET trots överflödet av beboeliga planeter i Vintergatan.


”Kan vi ta varning i dag och därmed förhindra en katastrof. Ett nytt beteende som kanske gör att vi i en framtid kan få ett meddelande där uppifrån med lydelsen :” Välkommen till interstellära klubben ”. Och vi kommer kanske då vi inte är en civilisation som ses som en risk att kontakta upptäcker att det finns en hel del trafik därute vi inte varit medvetna om då vi stängts ute ”.
  

Vi har redan fått en glimt av denna trafik, säger Loeb. Han har skrivit en rapport där han antyder att ' Oumuamua, det första bekräftade interstellära objektet i vårt solsystem vilket kan vara en främmande rymdfarkost. Alternativt kanske en rest efter en sprängd planet från ett krig däruppe.


I dag anser man att  ' Oumuamua var en komet. Men det är viktigt att inte avfärda rymdfarkostidén, säger Loeb. Alternativt en rest efter en krigshandling däruppe (min anm).


– Vi bör hålla ett öppet sinne och inte anta vi vet svar i förväg, säger  han. ”Du behöver inte låtsas att du vet något”.


Sanningen är säkert att vi många gånger tror oss veta något och detta utifrån slutsatser av vår förförståelse och utbildning. Men som vid Oumuamuabesöket ska vi vara försiktiga med slutsatser då detta besök var en helt ny upplevelse för mänskligheten.

Meteorit smällde genom taket på hundkoja

3 april 2019 punkterades taket på en hundkoja av en liten meteorit. En mteorit där lera vara en av ingredienserna. Hunden skadades ej.


Meteoriten var en bit av en lerrik meteorit som kraschade över staden Aguas Zarcas på Costa Rica. Lerrika meteoriter är vetenskapligt intressanta då de är vattenrika.


Men även sårbara då regn kan orsaka att denna typ av meteorit faller sönder snabbt. Därför var forskarna entusiasm stor över meteoriten som föll här och de fragment de även fann av denna i närområdet. Vid inträdet i jordatmosfären hade dess storlek varit ungefär som en tvättmaskins men det var mindre bitar av den när den sönderfallit.

Se medföljande länk där en artikel beskriver vad som skedde.


Dessa meteoriter bildades en gång i en miljö fri från liv och sedan bevarades de  i kylan och rymdens vakuum vid solsystemets början för ca  4,56 miljarder år sedan.


 Eftersom Aguas Zarcas meteoriten var ett karbonat, bestod den mestadels av lera Garvie en av forskare av densamma beskrev den som en lerboll. Högt lerinnehåll innebär att forskare skall kunna använda dessa meteoriter för  att bättre förstå hur människor en dag ska få ut vatten ur asteroider däruppe att omvandla till drickbart vatten eller raketbränsle i framtiden.


Dessa vetenskapligt intressanta meteoriter bör även innehålla spår av information om de tidigaste solsystemet när alla dessa kosmiska delar först bildades.


De kan ge spår av hur vatten kom till jorden. För min del skulle det även vara intressant att veta hur vatten kom in i dessa fragment. Hur vattnet kom till.