Japan Aerospace Exploration Agencys (JAXA) X-Ray
Imaging and Spectroscopy Mission (XRISM) lyfte på en H-IIA-raket från
Tanegashima Space Center i Japan klockan 08:42 JST / 00:42 BST / 01:42 CEST den
7 september 2023. Den framgångsrika uppskjutningen markerar början på ett
ambitiöst uppdrag att utforska tillväxten av galaxhopar, universums kemiska
sammansättning och rumtidens ytterligheter.
XRISM är ett samarbete mellan JAXA och NASA, med
betydande deltagande från ESA (European Space Agency).
Mellan 5 till 25:e oktober (då är lämpligast period
för att sända iväg den för kortast resa och kurs) beräknas sonden Psyche starta
från NASA: s Kennedy Space Center i Florida för sin färd till den metallrika
asteroiden Psyche som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. En resa
som tar sex år.
Just nu har rymdfarkostens solpaneler vikts ihop som ett
kuvert till sin position och xenongas (bränsle) för resan laddats. Alla fyra
propellrarna har klarat sina tester. Ingenjörer har bekräftat att den massiva
högförstärkningsantennen är inställd på att överföra data. Programvaran är
testad och klar.
De vetenskapliga instrumenten - en multispektral
kamera, magnetometer och gammastrålnings- och neutronspektrometer är klara.
Uppdragets syfte är att förstå mer om denna metallrika asteroid och hur planeter bildas, beskriver Lindy Elkins-Tanton, huvudforskaren( för Psycheprojektet vid Arizona State University.
Tekniker har börjat kapsla in rymdfarkosten i sin nyttolastkåpa (konen högst upp på raketen) farkosten kommer att flyttas till SpaceX-anläggningar vid NASA: s Kennedy Space Center i Florida. Psyche ska där monteras ovanpå en SpaceX Falcon Heavy startraket och planeras skickas iväg från centrets Launch Complex 39A klockan 10:38 EDT den 5 oktober.
Efter att farkosten undsluppet jordens gravitation
kommer Psyche att använda solen som framdrivningskälla (solpaneler) för sin sexåriga
resa till asteroiden. Det effektiva framdrivningssystemet fungerar genom att
accelerera och använda laddade atomer (joner) av den neutrala xenongasen vilket
skapar en dragkraft som försiktigt driver rymdfarkosten med en kraft som liknar
den från ett enda AA-batteri. Tekniker laddade nyligen in 2,392 pund (1,085
kg) xenon i farkosten.
Asteroiden Psyche mäter ungefär 279 kilometer vid
sin bredaste punkt och är en unik möjlighet att utforska en metallrik kropp som
kan vara en del av en planetkärna av en planet som inte blev av. När rymdfarkosten når
Psyche i asteroidbältet kommer den att spendera cirka 26 månader i omloppsbana
runt asteroiden, samla in bilder och data som kommer att analyseras av forskare för att lära dess historia och vad den består av.
Bild vikipedia på en illustration av rymdfarkosten
Psyche.
Galaxer har magnetfält likt planeter och stjärnor. Vintergatan och omges av magnetfält som sträcker sig
tiotusentals ljusår beskriver James Geach, professor i astrofysik vid
Hertfordshires universitet i Storbritannien, huvudförfattare till en studie
som publicerats nyligen i Nature i ämnet.
Vi vet ganska lite om hur dessa fält bildas trots
att de är grundläggande då galaxer bildas tillägger Enrique Lopez Rodriguez,
forskare vid Stanfordiuniversitet i USA vilken deltog i studien. Det är inte
känt hur tidigt i universums historia, eller hur snabbt magnetfält i galaxer
bildas eftersom astronomerna hittills bara har undersökt magnetfält i
närbelägna galaxer.
Med ALMA, det Europeiska sydobservatoriet (ESO) har
gett nya rön till Geach och hans forskargrupp upptäckt ett fullt utvecklat
magnetfält i en avlägsen galax (yngre galax) med en struktur som är lik den vi
ser i närbelägna galaxer. Fältet där är ungefär 1000 gånger svagare än jordens
magnetfält och sträcker sig över en sträcka av 16 000 ljusår.
Upptäckten ger nya ledtrådar till hur magnetfält på
galaktiska skalor bildas skriver Geach. Att vi kan se fullt utvecklade
magnetfält så tidigt i universums historia indikerar att magnetfält som
sträcker sig över hela galaxer kan utvecklas snabbt då unga galaxers växer
till.
Kan det vara så att magnetfält per automatik bildas samtidigt med galaxen?
Forskarna tror att intensiv stjärnbildning i det
tidiga universum kan ha spelat en roll i att snabba på utvecklingen av fälten,
som i sin tur kan påverka hur senare generationer av stjärnor bildas.
Medförfattaren och ESO-astronomen Rob Ivison beskriver att upptäckten öppnar för
hur galaxer utvecklas eftersom magnetfält är kopplade till det material som
bildar nya stjärnor.
Undersökningen innefattade att astronomerna letade efter ljus som reflekterades av stoftkorn i den avlägsna galaxen 9io9. Galaxer är i sig stoftrika och magnetfält tenderar att orientera kornen så att det ljus de sänder ut blir polariserat. Det innebär att ljusvågorna svänger i en huvudsaklig riktning snarare än helt slumpmässig riktning. ALMA-teleskopet var det teleskop som detekterade och kartlade den polariserade signalen från 9io9 och kunde visa förekomsten av ett magnetfält i en avlägsen galax.
Bild vikipedia. Teleskopet ALMA:s bild av 9io9 som visar magnetfältet i den 11 miljarder ljusår avlägsna galaxen.
Vid University of Hawaiʻupptäckte astronomer en enorm bubbla 820 miljoner ljusår från jorden vilken tros vara en fossilliknande rest från
universums början. Astronom Brent Tully från UH Institute for Astronomy och
hans team hittade oväntat bubblan i ett nät av galaxer. Gasbubblan har fått
namnet Hoʻoleilana, en term hämtad från Kumulipo (en hawaiisk skapelsesång).
De lokaliserade bubblan med hjälp av data
från Cosmicflows-4katalogen som är den största sammanställningen av
exakt avstånd till galaxer. Tully var en av de som var med och publicerade den
exceptionella katalogen hösten 2022. Upptäckten kan bidra till att stärka
forskarnas kunskap om galaxutvecklingen. I Big Bang-teorins första 400000 år består
universum av het plasma som liknar solens inre. I plasmat separerades
elektroner från atomkärnorna. Under denna period började regioner med något
högre densitet kollapsa genom tyngdkraften fastän det intensiva strålningsbadet
försökte skjuta isär materian. Denna kamp mellan gravitation och strålning fick
plasman att svänga eller krusa och sprida sig utåt.
De största krusningarna i det tidiga universum
berodde på hur långt en ljudvåg kunde färdas. Ljudvågorna i plasman sträckte
sig nästan 500 miljoner ljusår (storleken på universum då) och fixerades när universum svalnade och slutade
vara ett plasma och lämnade kvar stora tredimensionella krusningar under sin fortastta expansion. Under eonerna
bildades galaxer vid densitetstopparna i enorma bubbelliknande strukturer.
Mönstret i fördelningen av galaxer, korrekt urskiljbara kan avslöja egenskaperna
hos dessa sedan länge försvunna bubbelstrukturer. Ovan är en rest en överbliven
bubbla från universums början.
Det nya fyndet publicerades i The Astrophysical
Journal där det nämns att dessa massiva strukturer förutspås i Big Bang-teorin som
ett resultat av dw 3D-krusningar som finns i materialet i det tidiga universum,
känt som Baryon Acoustic Oscillations (BAO).
Bild https://www.hawaii.edu/ Illustration av
Hoʻoleilana. Rött område (vänster) visar det inneslutna skalet med enskilda
galaxer avbildade som lysande små fläckar. Foto: Frédéric Durillon, Animea
Studio; Daniel Pomarède, IRFU, CEA University Paris-Saclay. Detta arbete
gynnades av en statlig finansiering från Frankrike 2030 (P2I-Graduate School of
Physics) under referens ANR-11-IDEX-0003.
En polär ringgalax är en ovanlig typ av galax
försedd med en yttre ring av gas och stjärnor belägen i ett annat plan än
galaxens skiva.
Genom analys av data från Dark Energy Camera Legacy Survey (DECaLS) har astronomer från Christ University i Bangalore i Indien upptäckt en ny ringgalax som fått beteckningen DES J024008.08-551047.5 och som kan tillhöra den sällsynta klassen av polarringgalaxer.
De så kallade polarringgalaxerna (PRG) är system som
består av en spiralliknande galax och en polär ring vilka förblir separata i
miljarder år. I allmänhet är dessa yttre polära ringar som består av gas och
stjärnor, justerade ungefär vinkelrätt i förhållande till huvudaxeln av den
centrala värdgalaxen.
Men även om mer än 400 PRG-kandidater har upptäckts
hittills, har endast några dussin av dem bekräftats som polarringgalaxer genom uppföljande
spektroskopiska observationer.
Nu har ett team av astronomer under ledning av Akhil
Krishna upptäckt ytterligare en PRG-kandidat. Detektionen av DES
J024008.08-551047.5 ( DJ0240) gjordes under visuella observationer av
optiska bilddata från DECaLS.
Vi upptäckte galaxen DJ0240 som en potentiell
PRG-kandidat med en ringkomponent placerad nästan vinkelrätt mot
värdgalaxen, beskrev forskarna det.
Ringens positionsvinkel är cirka 80 grader mot galaxen och
positionsvinkeln av sj'lva galaxen mot ringen är är cirka 10 grader, vilket tyder på att de två komponenterna
är nästan vinkelräta mot varandra. Avståndet till galaxen uppskattas till cirka
1,8 miljarder ljusår.
Genom att analysera bilderna fann teamet att ringen
är tre gånger mer utsträckt än värdgalaxen vilken består av en utbuktning och
en skiva. Dessutom visade det sig att ringen är blåare än galaxen något som
vanligtvis observeras även av andra kända PRG. Författarna till artikeln förklarade att
närvaron av blåare ringkomponenter i PRG indikerar en högre nivå av pågående
stjärnbildningsaktivitet i dessa strukturer.
Fyndet rapporterades i en artikel publicerad den 29
augusti på pre-print-servern arXiv.
Bild vikipedia NGC 660 är en polär ringgalax belägen
i stjärnbilden Fiskarna på ett avstånd av ca 45 miljoner ljusår från solen. NGC
660 ingår i M74-gruppen. Bilden visar hur en ringgalax ser ut och är ett bättre
exempel på detta än det i länken ovan av den nu upptäckta ringgalaxen DJ0240.
Pentagon har nyligen öppnat en ny portal på internet
för yrkesverksamma att lämna in rapporter om UFO (Unidentified flying object) –
numera officiellt kända som oidentifierade avvikande fenomen eller UAP
och här kan även allmänheten få innehållet av de rapporter som har släppts
eller som släpps till allmänheten.
AARO.mil, webbplatsen för All-domain Anomaly Resolution Office är fortfarande under konstruktion. Till exempel är ett utlovat onlineformulär för att kontakta AARO märkt som "Kommer snart". Men den version som presenterades nyligen se länk ovan erbjuder åtta videor som visar UAP(unidentified aerial (or anomalous) phenomenon), plus arkiv för kongressrapporter och genomgångar, pressmeddelanden och länkar till andra resurser. När webbplatsen blir helt klar kommer den att fungera som en kanal för nuvarande eller tidigare regeringsanställda, militär personal och entreprenörer till dessa att registrera UAP-rapporter. I ett pressmeddelande beskriver försvarsdepartementet att det säkra rapporteringsverktyget kommer att lanseras i höst. Utöver det kommer det att finnas möjlighet för allmänheten att rapportera egna upptäckter inom en snar framtid enligt uttalande från Pentagon.
AARO lista av tre UAP-kategorier:
Luftburna föremål som inte är omedelbart
identifierbara.
Drönarfarkoster av okänt slag.
Objekt i eller på havet ex eller enheter som inte är
omedelbart identifierbara och som uppvisar beteende- eller prestandaegenskaper
som tyder på att objekten eller enheterna kan vara relaterade (komma från) till
objekt eller enheter i de två första kategorierna.
AARO skriver att försvarsdepartementet anser att UAP
är "källor till avvikande upptäckter inom en eller flera domäner (dvs. i
vårt luftrum, på sjö eller hav, i rymden och / eller drönare) som ännu inte kan
hänföras till kända aktörer och som visar beteenden som inte lätt förstås av
sensorer eller observatörer.
Webbplatsen nämner inte uttryckligen möjligt
utomjordiska ursprung för UAP. En av anledningarna är att regeringstjänstemän
och lagstiftare blir mer oroade över att UAP är att de troligare kan vara
intrång av Ryssland eller Kina. Ett utmärkt exempel i senare tid är den
kinesiska spionballongen som flög över USA innan den sköts ner av ett
flygvapenstridsflygplan.
Citerat fritt "En
supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna. Supernovorna hör till
de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda
mängder av energi som lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden,
gasmassa och strålning vilket gör att dessa händelser under en viss tid kan lysa upp
till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som
lyskraften i en hel galax" (vikipedia).
Loren Anderson, professor vid Eberly College of Arts and Sciences, astronom vid West Virginia University söker efter spår i Vintergatan efter spår supernovorna lämnat efter sig. Resterna efter de våldsamma explosioner som uppstår när massiva stjärnor dör.
Efter en supernovaexplosion expanderar det material
som var en del av stjärnan utåt och bildar ett skal. Enligt Anderson är det
viktigt att studera supernovarester för att förstå egenskaperna och dynamiken i
vår galax.
Omkring 300 till 400 supernovarester har
identifierats i Vintergatan men studier av liknande galaxer tyder på att
närmare 1 000 supernovarester sannolikt finns oupptäckta i Vintergatan. Med 331170
dollar i National Science Foundation-finansiering hoppas Anderson att stänga
det gapet. Han tror att han kan fördubbla antalet kända supernovarester i
slutet av sin studie som beräknas pågå under tre år.
I samarbete med doktoranden Timothy Faerber från Potomac, Maryland, kommer Anderson att använda radiovåglängdsdata från VeryLarge Array (som finns i New Mexiko) och MeerKAT-teleskopen i Sydafrika för att identifiera kandidater av troliga supernovarester genom att kombinera maskininlärningsprogramvara med inskannad data.
Anderson astronomiprofessor och medlem av WVU
Center for Gravitational Waves and Cosmology beskriver det som att nya data
från MeerKAT möjliggör den mest känsliga sökningen efter supernovarester som hittills
gjorts och arbetet har identifierat hundratals möjliga supernovarester som nu behöver
bekräftas eller förfalskas. Vi har redan påbörjat en första sökning av några kvadratgrader
GPS-data från MeerKAT-teleskopet och resultaten är lovande beskriver Anderson.
Han tillade att projektet också markerar en möjlighet att hitta supernovarester som är associerade med pulsarer. En pulsar är den ultratäta, roterande kärnan som återstår efter att en stjärna har exploderat som en supernova. Även om pulsarer och supernovarester båda skapas av supernovaexplosioner, finns de sällan i förening.
Ovan är en sammanfattning av en nyhet från University Relations Communications West Virginia University. Publicerat 29 augusti. För mer info följ denna länk.
Se gärna denna länk från vikipedia där en
film på 48 sekunder finns med som visar hur en pulsar blir till. Det är
fascinerande att se.
Bild vikipedia Resterna efter Keplers supernova, SN
1604.
