En ny mycket stark radiomottagare har nu börjat arbeta.

 

Forskare har  utvecklat en ny radiomottagare som kan upptäcka radiovågor som avges av många typer av molekyler i universum samtidigt.

Mottagaren är skapad av ett team av forskare vid Osaka Prefecture University (OPU) och National Astronomical Observatory of Japan (NAOJ) och kan fånga radiovågor vid frekvenser över en räckvidd som är flera gånger bredare än konventionella radioteleskop samtidigt. Det förväntas ge framsteg när det gäller att studera universums utveckling och mekanismerna för stjärn- och planetbildning.

 

Interstellära molekylära moln av gas och damm ger material till stjärn och planetbildning. Varje slag av molekyl avger ett eget slag av radiovåg av en karakteristisk frekvens och astronomer har upptäckt dessa olikartade frekvenser från olika molekyler över ett brett spektrum.

 

Genom att observera dessa radiovågor kan astronomer  lära sig mer om de fysiska egenskaperna och den kemiska sammansättningen av interstellära molekylära moln Utbudet av radiofrekvenser som kan observeras samtidigt av ett radioteleskop är mycket begränsat. Men genom att kombinera dessa komponenter till ett mottagarsystem som detta nya är säger teamet att de har uppnått att en rad frekvenser kan upptäckas samtidigt vilket inte varit möjligt  tidigare. Mottagarsystemet monterades på OPU 1,85m radioteleskop i NAOJ: s Nobeyama Radio Observatory se bild på anläggningen ovan.

Bild vikipedia från  Nobeyama radio observatorium i Japan där radiomottagaren nu är i gång. https://www.nro.nao.ac.jp/en/

Vi bör söka efter planeter med liknande axellutning som Jorden då vi söker efter liv däruppe.

 

  Planeter som lutar runt sin axel likt jorden har bättre förmåga att utveckla komplext liv. Denna upptäckt hjälper nu forskare att förfina sin strävan efter sökningen efter mer avancerat liv på exoplaneter. Den NASA-finansierade studies resultat kommer att presenteras vid Goldschmidt Geochemistry Conference.

Den första exoplaneten upptäcktes 1992.  Man anser i dag att exoplaneter bör finnas på rätt avstånd från sin sol för att de ska ha flytande vatten. I den så kallade "Guldlockzonen". Men för mer avancerat liv är andra faktorer också viktiga exempelvis syre i atmosfären. Forskare har skapat sofistikerade modeller av de förhållanden som anses nödvändiga för livsmöjligheter som vi känner det från  jorden ska kunna producera syre.

I dessa modeller kan olika parametrar angetts för att visa hur förändringar av  förhållanden förändrar mängden syre som produceras genom fotosyntesen.

Senior Researcher Stephanie Olson vid Purdue University säger i ett uttalade, "I modellen ändrar vi dagslängden, atmosfärmängden , fördelningen av mark och hav etc. för att se hur den marina miljön och marina syreproducerande organismer reagerar under olika förutsättningar.

Forskare har funnit att ökad dagslängd, ökat lufttryck och framväxten av kontinenter alla påverkar näringstransporter i samband med havscirkulationsmönstret vilket påverkar  syreproduktionen. Det föreslås att dessa relationer kan ha bidragit till jordens syresättning genom att underlätta syreöverföring till atmosfären när jordens rotation saktar ner, kontinenter växer och lufttrycket ökar över tid”.

"De mest intressanta resultaten erhölls när vi modellerade in planetens lutning i sin axel. Det vill säga hur planeten lutar när den kretsar runt sin sol säger Megan Barnett, doktorand vid University of Chicago som var involverad, och tillägger

"I vår modell ökade  lutningen effektiviteten i återvinningen av biologiska komponenter, vilket ökade produktionen av fotosyntetiskt syre i havet. Effekten är livsuppehållande. Det var som att fördubbla mängden näringsämnen. "

 

Jorden lutas i en vinkel av 23,5 grader runt sin axel. Detta ger oss årstiderna och delar av världen utsätts för direkt solljus på sommaren mer än på vintern. Men inte alla planeter i vårt solsystem lutar som jorden. Uranus lutar 98 grader medan Merkurius inte lutar alls. Lutningen storlek har betydelse.

Dr. Olson fortsätter med att säga: "Det finns flera faktorer att tänka på när man letar efter liv på en annan planet. Planeten måste vara på lämpligt avstånd från stjärnan för att tolerera flytande vatten och innehålla de kemiska beståndsdelarna i livets ursprung. En liten lutning eller extrem säsongsvariation på en planet med en lutning som Uranus kan begränsa livets tillväxt av avancerade djurarter, Men påverkar mindre mikroorganismerna. Ovan bör tas hänsyn till när vi söker efter liv däruppe ska vi söka liv av avancerat slag eller liv på mikronivå? (min anm.)

Bild från pixabay.com  på Jorden.

En mystisk explosion för länge sedan kan nu (troligen) förklaras

 

En massiv explosion från en tidigare okänd källa 10 gånger mer energirik än en supernova  kan ge svaret på ett 13 miljarder år gammalt mysterium i Vintergatan.

Ett internationellt team av astronomer inklusive UNSW Canberras Dr Simon Murphy, har troligen upptäckt de första bevisen på förstörelsen av en kollapsad snabbt snurrande stjärna – ett fenomen som de beskriver som en "magnetorotationshypernova".

 

Denna tidigare okända typ av katastrof vilken i detta fall inträffade knappt en miljard år efter Big Bang är den mest sannolika förklaringen till närvaron av ovanligt höga mängder av vissa element som upptäckts i en annan extremt gammal och "primitiv" stjärna i vintergatan.

 

Stjärnan SMSS J200322.54-114203.3 vilken innehåller större mängder metallelement, innefattande zink, uran, europium och troligen guld än andra stjärnor av samma ålder gör.

Astronomerna beräknar att endast den våldsamma kollapsen av en mycket tidigt bildad stjärna – förstärkt av en snabb rotation och närvaro av ett starkt magnetfält – kan förklara den större mängd av neutroner som krävs för händelsen. "Stjärnan har ett förhållande mellan järn och väte cirka 3000 gånger lägre än solens – vilket innebär att den är en mycket sällsynt stjärna och en metallfattig stjärna", säger Dr Yong.

Men den innehåller istället mycket större mängd av några tyngre element än merparten andra stjärnor vilket gör den ännu ovanligare. Fyndet jämförs med att hitta en nål i en höstack.

De första stjärnorna i universum bestod nästan helt av väte och helium. Tills de kollapsade, exploderade och blev neutronstjärnor eller svarta hål vilket gjorde att de producerade tyngre element som införlivades i små mängder i nästa generation stjärnor. "Vi finner nu för första gången bevis som direkt indikerar att det fanns en annan typ en hypernova som producerade alla stabila element i det periodiska systemet på en gång – en kärnkollapsexplosion av en snabbspinnande starkt magnetiserad massiv stjärna. Det är det enda som förklarar resultaten vi nu fått.

Hypernovor (En hypernova är en extremt energirik variant av en supernova) och sådana har varit kända sedan slutet av 1990-talet. Detta är dock första gången man hittat en som kombinerar både snabb rotation och stark magnetism.

 

"Det är en explosiv död för stjärnan", säger Dr Yong. ”Vi beräknar att J200322.54-114203.3 för 13 miljarder år sedan bildades ur en kemisk soppa som innehöll resterna av denna typ av hypernova. Ingen har någonsin hittat någon liknande stjärna tidigare."

Stjärnan finns 7500 ljusår från solen och kretsar i Vintergatans halo.

Bild från Vikipedia på en trolig framtida hypernova Stjärnan Eta Carinae som finns i stjärnbilden Kölen 7500 ljusår bort.

Månen Enceladus gejsrar innehåller metan vilket indikerar att liv kan finnas i havet under isen.

 

En okänd men bekräftad metanproducerande process sker i havet under isen på Saturnus måne Enceladus visar en ny studie publicerad i Nature Astronomy av forskare vid University of Arizona och Paris Sciences & Lettres University.

Gigantiska plymer av vatten som bryter upp genom isen från Enceladus har länge fascinerat både forskare och allmänhet vilket inspirerat till  spekulationer om det vidsträckta havet som tros finnasmellan månens steniga kärna och dess istäckta yta. Cassini (rymdfarkosten) upptäckte en relativt hög koncentration av vissa molekyler särskilt dihydrogen, metan och koldioxid när denna tog prov vid genomflygning av en gejser över månen.

 Mängden metan som hittades i kaskaden var oväntad. Teamet ovan fick möjlighet att analysera provet och ur detta har nu teorier utarbetats om vad som sker under isen och vad som finns där och varför. För det första gjordes bedömning av vilken hydrotermisk produktion av dihydrogen som bäst skulle passa in i Cassinis observationer och om denna produktion kunde ge tillräckligt med "näring" för att upprätthålla en population av jordliknande väteotrofa metanogener.

För att göra det utvecklade de en modell för förökningstakten hos en hypotetisk väteotrofisk metanogen, vars termiska och energiska nisch modellerades utefter kända stammar av desamma på jorden.

Forskarna körde sedan modellen i en datasimulering för att se om en viss uppsättning kemiska förhållanden såsom dihydrogenkoncentrationen i hydrotermisk vätska, och vilken temperatur som skulle ge en lämplig miljö för dessa mikrober att växa. De undersökte också på vilken effekt en hypotetisk mikrobpopulation skulle ha på sin miljö, till exempel på utsläppshastigheten av dihydrogen och metan i en gejser.

"Sammanfattningsvis kan vi inte bara utvärdera om Cassinis observationer är förenliga med en miljö som är möjlig för livsformer utan vi kan enbart göra kvantitativa förutsägelser om observationer som kan förväntas, om metanogenes faktiskt inträffar i Enceladus havsbotten", förklarade Ferriere.

 

Resultaten tyder på att även den högsta möjliga uppskattningen av abiotisk metanproduktion - eller metanproduktion utan biologiskt stöd - baserad på känd hydrotermisk kemi är det långt ifrån tillräcklig för att förklara metankoncentrationen som mättes  i gejsern. Att tillsätta biologisk metanogenes till blandningen kan dock förklara produktionen av metan för att matcha Cassinis observationer.

"Vi drar naturligtvis inte slutsatsen att liv existerar i Enceladus hav", säger Ferriere. " Snarare ville vi förstå hur troligt det skulle vara att Enceladus hydrotermiska ventiler kunde vara beboeliga för jordliknande mikroorganismer.

En spännande resa i upptäckter kan det bli (min anm.) hur troligt är det att mikroorganismer finns här? Det kan vi bara spekulera över tills vi kan göra fler och djupare undersökningar på plats i djupet av månens hav.

Bild från vikipedia på Saturnus måne Enceladus tagen av Cassini vid dess överflygning 2007.

En stark solstorm skedde för kort tid sedan

 

En betydande solstorm (strålningsutbrott) skedde den 3 juli och nådde toppen klockan 10:29.m. EDT enligt. NASA: s Solar Dynamics Observatory. Observatoriet som har koll på solen dygnet runt. Solstormar är kraftiga strålningsutbrott och skadliga för oss och våra digitala apparater inklusive internet vid för starka utbrott.  Det kan störa atmosfären i det  skikt där GPS och kommunikationssignaler färdas. Ännu har inget så starkt solutbrott skett under vår digitala beroendetid som hittills varat några decennium.

 

För att se nuvarande rymdväder och hur de påverkar jorden besök gärna NOAA:s Space Weather Prediction Center på. Det är den amerikanska regeringens officiella källa för rymdväderprognoser.

Ovan utbrott klassificeras som en X1,5-klass fackla.

 

X-klassen är starka utbrott numret ger information om dess styrka. En X2 är dubbelt så intensiv som en X1, en X3 är tre gånger så intensiv som X1 och så vidare.

Det hittills i modern tid största utbrottet skedde i september 1859 då all telegraftrafik slogs ut. Hade detta utbrott skett i vår tid hade merparten av all datortrafik slagits ut mm digitala och elektriska system. System som inte fanns då. 

Bild från vikipedia på hur en soleruption ser ut.

Ensamma jordliknande planeter flyter runt därute mellan galaxerna

 

Det finns fritt "flytande" planeter, planeter som är ensamma därute mellan  solsystemen i Vintergatan. Visst kan de ha någon eller flera månar men de har sin ensamma bana därute i mörkret.

En nyligen gjord undersökningen av några områden i Vintergatan har resulterat i fyra nya upptäckter av planeter i storlek som jorden, ensamma därute i mörkret. Resultaten beskrivs i ett meddelande från Royal Astronomical Society.

Upptäckten gjordes under ledning av Iain McDonald vid College of Manchester, Storbritannien, (denne är  främst baserad på Open College, Storbritannien) och vid  undersökningen användes information som erhållits 2016 genom K2-uppdragssektionen i NASA:s  Kepler Teleskop. Under en tid av två månader 2016 övervakade Keplerteleskopet ett mindre område med tiotals miljoner stjärnor nära mitten av vår galax var 30: e minut med syftet att upptäcka ovanliga gravitationshändelser. Det upptäcktes 27 korta gravitationshändelser från vad som nu misstänks som ensamma planeter därute. Fyra är nu bekräftade som detta. OBS först nu har analysen av bilderna gjorts till viss del.

Spännande upptäckter man undrar hur det ser ut på ytan på dessa mörka ensamma världar. Finns där is kanske vatten uppvärmt av geologiska processer under isen? Ingen vet (min anm.).

Bild flickr.com en undran över alltet.

Ett mystiskt överskott av svarta hål finns i stjärnklustret Palomar 5.

 

Palomar 5 är ett unikt stjärnkluster ca 75500 ljusår bort från oss. Klustret är ett av de "fluffigaste" klustren i vår galax med ett genomsnittligt avståndet mellan stjärnorna där på enbart några ljusår. Något som kan jämföras som avståndet solen och vår närmsta stjärna proxima  centauri 4 ljusår från bort. Övriga stjärnor med några undantag finns 10 tals till tusentals ljusår från varandra i vår galax.

I en artikel publicerad i Nature Astronomy beskriver ett internationellt team av astronomer och astrofysiker från Barcelonas universitet att det särskiljande draget i Palomar 5 är en överdimensionerad svarta hålpopulation. Här finns mer än 100 svarta hål i mitten av klustret.

" Antalet svarta hål här är ungefär tre gånger större än förväntat utifrån antalet stjärnor i klustret och det innebär att mer än 20% av den totala klustermassan består av massa av svarta hål. Dessa svarta hål vart och ett med en massa på cirka 20 gånger solens massa har bildats vid supernovaexplosioner då massiva stjärnor dog ut på grund av bränslebrist när klustret fortfarande var mycket ungt, säger professor Mark Gieles, från Institute of Cosmos Sciences vid Barcelonas universitet (ICCUB) och huvudförfattare till artikeln.

Nu till tidvattenströmmar vilket är strömmar av stjärnor som kastas ut från stjärnhopar eller dvärggalaxer. Under de senaste åren har nästan trettio tunna strömmar upptäckts i Vintergatans närhet. – Vi vet inte hur de här strömmarna bildas eller från vilken galac de kommit men en idé är att det är störningar i en stjärnhop. Men ingen av de nyligen upptäckta strömmarna ses komma från ett stjärnkluster associerat med dem därför kan vi inte vara säkra på denna slutsats.

Så för att förstå hur dessa strömmar bildades måste vi studera ett stjärnsystem associerat med detta där detta sker nu från vår synvinkel sett. Palomar 5 är det enda fallet där vi kan se att en stjärnström utgår och undersöka detta vilket gör systemet till en Rosetta Stone för att förstå tidvattenströmbildning och det är därför vi studerar det i detalj, förklarar Gieles.

Troligen har svarta hål med detta att göra. Svarta hål som finns i stor mängd här (min anm.).

Bild vikipedia i riktning mot stjärnklustret Palomar 5.