Auktoriteter är minoriteter som skapar respekt och olust.

Nog finns en sanning i ovanstående. Auktoriteter är ofta som jag tolkar det personer eller organisationer som fodrar lydnad. Vid olydnad eller oförstående av vad för krav man förmodas följa följer repressalier av skilda slag.

I vissa historiska sammanhang nu och då blir det döden. I andra ekonomiska böter eller avsked från ett arbete eller medlemskap.

En politisk organisation är som organisation en auktoritet. Medlemsbeslut och politisk riktning ska följas av medlemmarna. Utåt ska en ordning råda för att beslut ska kunna genomföras när dessa röstas igenom.

På arbetsplatser finns ledare och för att ledarskap ska följas måste distans finnas mellan ledning och anställda. I annat fall går respekten för ledning i kvav och det fungerar inte. Gruppsamverkan i all ära men en där ledningen är involverad ibland de underställda i en enda organism fungerar det inte.

I teorin låter gruppsamverkan bra men lika väl som kommunism inte fungerade i praktiken hur fina ord som än sagts om ideologin. Hur fint och rättvist det låter i teorin fungerar inte gruppsamverkan bättre på en arbetsplats än i samhället i övrigt.

Medelinnevånaren har bara att rätta sig efter de beslut den politik som förs har klubbat igenom. Själv kan denne enbart vid riksdagsval välja mellan pest och kolera. Det parti som har de minst otrevliga lösningarna på de problem man själv lever under och som man tror kan lösa problem.

Straff som inte tjänar till förbättring bör inte utdelas.

Detta var ord av en av våra gamla pedagoger, Augustinus (354-430).

Att bestraffa för att fåerkännanden eller hämnd leder till att oskyldiga erkänner för att slippa tortyr. En syndabock hittas och avrättas och samhället anser sig ha fått sin hämnd.

Samhället skrämmer då den befolkning som ändå skulle låtit bli allvarliga brott att inte heller våga göra mindre förseelser. Staten får bekräftelse för att utövat sin makt. Men den grova brottslingen berörs sällan av detta.

Inte heller blir den som sätts på anstalt förbättrad så denne kan leva utanför denna vid straffets fullbordande.

Till stor sannolikhet fortsätter brotten vid frisläppandet. Ingen ger den före detta fången en chans på arbetsmarknaden. Inte den legala marknaden.

Därför har straffet inte blivit till en förbättring varken för den enskilde fången eller för samhället.

Vad kan då ändras? Jo, enbart samhällets och medmänniskornas värderingar och fördomar, en gång ond behöver inte betyda alltid ond.

En gång brottsling ses i dag som alltid brottsling hur denne än försöker ändra på sin levnad.

Att förändra detta synsätt är och har alltid varit en omöjlighet. Många har försökt få om ens någon har

Attityd, typ, häftig, vad är det och hur ser man det i dag och i går?

Attityd ett begrepp det i dag gått inflation i. Få vet vad betydelsen är utan kan ses som ett begrepp som används i tid och otid utan egentlig betydelse likt begreppet ”Typ”.

Många yngre i dag säger ”typ” i var och var annan mening likt äldre en gång i sin ungdom sa ”alltså” i var och varannan mening.

Attityd har blivit mycket av ett hånfullt begrepp. Den som får det kastat i ansiktet” vilken attityd du har” bör ta det som en förolämpning i dagens samhälle.

Begrepp har förlorat sin ursprungliga betydelse i många fall. Ett annat begrepp som fått helt annat betydelsemått är ordet häftig.

I min ungdom var man rädd för någon som var detta då det enbart betydde en sak. Någon med kort stubin. Snabba humörskiftningar någon som blev oregerligt ilsken utan ibland synlig anledning. Det var synonymt med en person som var labil och som inte kunde kontrollera sitt humör.

I dag är det något spännande som avses när begreppet används. Attityd var tidigare synonymt med tycke och smak. I dag är det kritik av någons uppförande. Slutligen begreppet typ. Något slag av något. Men i dag vet jag banne mig inte vad som menas med det när det sägs i var och varannan mening. Kanske synonymt med gamla tiders ”alltså” som då sas av många i var och varannan mening.

Meningslös upprepning av ett ord utan bestämd betydelse.

Mobbing är naturligt på många arbetsplatser, skolor mm det är accepterat och är rutin.

På varje plats skapas en speciell kultur, hem som arbetsplats, bostadsområde, mm. Mobbing förekommer oftast på platser där sådan inarbetats sedan platsen tillkom. En skola en arbetsplats eller ett nystartat hem där mobbing förekom i den familj där minst en av parterna kom från.

Mobbing och diskriminering är inget som uppstår på en plats som har en kultur där detta aldrig förekommit. Tendenser till sådant stoppas eller negligeras omedelbart och ses på med sådant förakt att den som tar initiativ till det snart slutar med detta.

Därför är det viktigt att i nya grupper eller organisationer ha en från början inbyggd mur mot tendenser av ovanstående.

Gamla mobbingskulturer däremot är svåra att bekämpa. Här ses det omedvetet som normal kultur fast man kanske inte ser mobbingen. Enbart den som utsätts märker det. Denne ses då med misstänksamhet och inget görs åt problemet som andra inte kan se. Enbart nya medlemmar ser det men vågar inte ingripa för risk att själva utsättas utan snart är de en del av kulturen som mobbare eller mobbad. Oftast utses endast bara en som hackkyckling.

Gamla mobbingskulturer är svåra att stoppa. Men det är här man måste sätta in utomstående resurser för att se och stoppa eländet.

Inte lätt. Då någon måste ta initiativ till att ta in dessa utomstående. Och då det är en dold kultur som tas för given är det svårt för någon här att ta itu med det som ses som normal kultur.

Först när någon utsatts för det i så grad att denne blivit sjuk och senare kanske anmäler förhållandena kan en reaktion komma som gör en möjlig förbättring att ske efter utredningar och skadestånd.

Att se sig som unik i Universum, är det rätt?

Jag anser det. Även om det mot förmodan skulle finnas annat liv i universum, vilket är tveksamt, ser det säkert isåfall inte ut som vi.

Att vi skapats, observera jag tror inte på evolution annat än som att även denna process är skapad, blir möjligheten till liv på fler platser små.

Mycket måste stämma för att liv ska uppstå och fortleva. Men om evolutionen är skapad och då med målet att skapa liv kan det finnas liv på fler platser.

Men bara genom att se på hur många otaliga livsformer det finns på jorden får man en föreställning av hur obegränsade skapelseformerna är.

Kanske även intelligens i så fall är obegränsat och i så fall inte ska ses med enbart utgångspunkt från hur vi definierar det här på jorden

På en eventuell annan plats skulle kanske inte människan ses som en intelligent varelse.

Är det intelligent att skapa krig eller att vara produktiv av förstörelsematerial för miljön? Att vara kapitalist, kommunist eller någon annan ism?

Vi ser det så och även om kanonerna dånar, misshandelsfall ökar, brott begås, människor utsätts för våld och kränkningar så ser vi oss som intelligenta.

Men mycket säger att varelser från andra platser om de finns skulle tycka annorlunda och säkert vi om dem, eller är det fel resonemang?

Vi har fortfarande rasfördomar tycker människor från andra platser från jorden är sämre än de från den plats vi lever på. Hur skulle vi då bedöma varelser som såg helt annorlunda ut än vi med helt andra värderingar om de kom hit? Säkert som vi eller många av oss ser på invandrare i dag, med rädsla, misstänksamhet och fördomsfullhet.

Så länge vi har fördomar kan ett besök bara leda till elände för mänskligheten och även dessa varelser.

Vad ser du när du ser något? Vittnen ser vad de tror de ska se.

Många gånger eller kanske alltid ser du vad du förväntar dig att se. Därför skiljer sig vittnesuppgifter så markant åt när de ska berätta om en händelse de delat.

Man ser efter sin förförståelse och tolkning utifrån personlighet, liknande händelser som setts i verkligheten eller film.

Utifrån vad som kan tas in och förstås. Och självfallet utifrån hur händelsen önskar tolkas. Ibland för att ta ett exempel kan en svensk bankrånare med ljus hy och blont hår av ett vittne ses och tolkas som mörk och invandrare om vittnet har fördomar mot ickesvenskar.

Att ta vittnesuppgifter för vad de är en riktning mot ett händelseförlopp men ingen sanning man kan lita på är viktigt. Se efter likheter när det finns flera vittnen. Om utseendet inte stämmer kanske något klädesplaggs färg stämmer mellan vittnesutsagorna. Kanske vapnet, gångstilen eller längden. Något som är samstämt kan man ta som viktigt. Men om utseendet på personen inte stämmer mellan vittnena är denna uppgift värdelös.

Vi människor är usla vittnen tyvärr.

En mindre känd filosofs tanke.

Michael Joseph Oakeshot en nutida engelsk filosof vilken hade en för mig svår tanke att förstå och tolka. Därför tänkte jag utifrån egna funderingar här reflektera lite över tanken. Tanken som är motsatt till hur jag ser på den historiska tillvarons händelseförlopp.

Han påstod nämligen att historiska händelser inte kan förklaras utifrån orsaksbegreppet. Min uppfattning är däremot att orsak ger verkan som blir utgångspunkt för nästa orsak som får till följd nästa verkan och så fortsätter händelsekedjan.

Vad som sedan är orsaken kan man däremot fundera över. Någon detalj eller en räcka av oberoende händelser som resulterar i en viss kedja och ger en verkan av något slag.

Men ska man utesluta orsaken till händelsekedjor är nästa steg att det är slumpen som styr enligt mitt sätt att se det.

Då är vi inne i kaostänkandet. Där händelser sker utan yttre påverkan som man kan förutse eller efteråt se som en påbörjad händelsekedja bakåt.

Slumpen skulle kunna vara att någon var på en plats vid fel tidpunkt och då satte en händelse i omlopp. Genom mordet som var startskottet till första världskriget exempelvis.

Hade inte mördare och mördad träffats av en som man kan se det slump den dagen hade kriget kanske inte börjat då och historien fått en annan vändning.

Men även detta kan diskuteras mördarens liv var en enligt mig orsak-händelsekedja som ledde till denna händelse i tid och rum. Även den mördades liv var genom orsak-händelsekedjan på kollisionskurs med mördarens liv denna stund. Bilfärden var även den en händelse-orsakskedja genom de som tillverkat bilen, folkmassans rörelser och andra detaljer för att det skulle ske just då. Händelser och människoöden genom historien från tidernas begynnelse gav upphov till denna händelse enligt mig.

Men slumpen kan självfallet även diskuteras som händelser skeenden och det är så man kanske ska förstå ovanstående filosof. Slumpen av att mördaren just då stötte på prinsen i ovanstående beskrivning.