Huskvarna vet jag inte mycket om mer än att här tillverkades kvalitet.

Jag vet inte mycket mer om den kommunen än var den ligger. Däremot har jag minnen av vad som tillverkas eller tillverkades där.

Kvalitetsvaror. Min farbror vars största intresse var jakt salig i åminnelse, hade Husqvarna hagelgevär som älgstudsare och dessa vapen sågs åtminstone förr som de bästa som fanns på svenska marknaden.

Sedan fanns och finns spisar vilka även de var kvalité. Har själv haft en sådan och den fungerade länge och krånglade aldrig.

Det finns mycket annat som tillverkades och kanske fortfarande tillverkas under detta namn.

I dag vet jag inte om dessa produkter är unika eller det bara är namnet som finns kvar.

Elektrolux har ju olika namn på samma produkter. Ex Elektrohelios, Atlas och Huskvarna ingår i dag i denna jätte koncern.

Säga vad man vill om detta. Men på den tid Huskvarna var ett eget märke och fristående så var det ett kvalitetsmärke och som jag anser betydligt bättre än Elektrolux.

Fri företagsamhet har i dag inneburit att kända märken slås ihop och mindre konkurrenter finns. Detta resulterar att nytänkande blir koncentrerat i större koncerner och tveksamheten för att producera helt nya produkter och förbättringar blir mindre då detta inte behövs för lönsamhet eller konkurrens.

Tidigare innebar konkurrens mellan mindre industrier att uppfinningsrikedomen var betydligt större och mer spännande. Man såg oftare nytänkande. Tänk bara på bilmarknaden under tidigare år hur olika bilarna såg ut och hur många märken som fanns.

Tänk även på läkemedelsindustrin som slutat producera nya antibiotika knappt något har kommit sedan 1968. Se artikel i Europa Posten (utgiven av EU-kommisionen i Sverige) sid 6.

Varför? Det lönar sig inte och behövs inte då konkurrensen minskat mellan bolagen. Lönsamheten finns i andra medikamenter och lönsamheten går före mänsklighetens plågor. Profit före liv.

Hur många känner i dag till Dalcroze-metoden?

Upphovsmannen var Jaquez Dalcrozo som 1892 blev professor vid musikkonservatoriet i Genève.

Kortfattat gick metoden till enligt följande vilket var något helt nytt i förhållande till de strikta gymnastiska övningar och danssteg som var i omlopp under denna tid.

Metoden indelas i 4 steg som självfallet kan innefatta många olika rörelser.

Första steget är att utövaren börjar med en avstannande rörelse vilket ska ske i mycket långsamt tempo som ska resultera i total avspänning.

Därefter när väl rörelsen avstannat helt och mjukheten i kroppen känns som mest ska personen göra små lätta hopp utan att avspänningen i kroppen ska minska.

Detta ska göras så att överkroppen känns lätt och avspänd medan benrörelserna kan göras kraftigare efterhand.

Därefter görs kraftiga energiska hopp medan armarna riktas bakåt under akten.

Detta är metoden han förespråkade för avslappning och för att ge kroppen en mjukhet som skulle passa dansare i rytmikens fostran.

Realskolans grundare var Harald Magnus Dahlgren

Många yngre i dag vet inte vad denna skola var för något och ändå är det inte så länge sedan som den fanns.

Man kan utrycka det som en frivillig fortsättningsskola för de som var intresserade av att läsa på gymnasieskolan.

Det innebar under folkskolans tid då den obligatoriska skoltiden var 6-8 år beroende på vilken tid vi talar om.

Då kunde den som ville och hade betyg för det gå ifrån sjätte klass ((alt sjunde klass) i folkskolan och istället börja i realskolan som var treårig för att sedan fortsätta på gymnasieskolan som då inte var obligatorisk för alla.

Det fanns även andra alternativ under de år den fanns när det gällde längd på utbildning mm. I vissa städer sökte man redan från 4.e klass och gick i fem år.

Det var under den tid då en lyckad gymnasieutbildning, om man inte blev kuggad, verkligen ledde till arbete. Sången den ljusnande framtid är vår sjöngs vid avslutningen då som nu. Skillnaden var bara att då betydde orden i sången något av den verklighet som väntade. En gymnasist var något extra. I dag har utbildning blivit en massutbildning och med den kom självfallet meningslösheten i den om den som läser i dag räknar med ett garanterat arbete efteråt.

Är konstnärer bättre på att fantisera och konstruera än vi andra?

Frågan är berättigad. Utan fantasi som kan ge idéer vilka kan konstruera något, beskriva något eller förmedla något skulle mänskligheten inte ha utvecklats alls.

En konstnär är knappast en uppfinnare men ändå finns släktskapet här. Båda konstruerar något ur sina tankar till gagn för andra.

Konstnärer producerar nya sköna ting eller synintryck. Författare konstruerar nya tankar eller nostalgitrippar som är från en värld som lagts tillrätta för att kännas som utopisk.

Uppfinnare konstruerar ting som ibland blir till nya behov eller mediciner som kan bota gamla sjukdomstillstånd.

Men kan alla fantisera och konstruera? Ja självfallet. Men flertalet enbart till förbättringar för dennes egen lilla värld. Hemmets eller den begränsade arbetsuppgift denne eventuellt har möjlighet till.

Vad som får vissa att bli stora tänkare och odödliga uppfinnare eller konstnärer kan i många fall bero på arv och miljö.

Är du född i en familj där man har många kontakter, en placering i socialgrupp 1 sedan urminnes tider, då är möjligheterna större att satsa på något specialintresse och även få gehör för detta.

I de flesta fall kommer man från konstnärlig bakgrund när man är sådan osv.

Men undantag finns självfallet. Någon som kommer ur den ickestudievana familjen och gör en klassresa. Dessa är få men de finns och har alltid funnits. Undantagen som i många fall är betydligt mer intelligenta än de som fått allt färdigserverat vid födelsen.

Människan är unik och alla är vi unika. Men livschanserna är olika beroende på arv och miljö. En del klarar att bryta gränser och tabun. Men de har aldrig varit många och är det inte heller i dag.

De får även betala ett högt socialt pris även om de lyckas och blir rika och berömda. Priset av en känsla av utanförskap. Klassresan kan lyckas på många sätt. Men på ett sätt lyckas den aldrig, att accepteras bland de som fötts in i socialgrupp 1. De accepterar aldrig full ut en uppkomling från ingenstans. Det enda de accepterar av denne är att denne är rik och ur detta kan det ge fördelar att visa en många gånger falsk bild av att ha accepterat denne.

Arbetslöshetsskatteavdrag istället för jobbskatteavdrag

Vad skulle hända om det istället för jobbskatteavdrag blev omfördelning till de arbetslösa i form av arbetslöshetsskatteavdrag istället? Skattebefrielse för arbetslösa höjd a-kassa till 90% i stöd.
Själfallet skulle många av de som arbetade då säga upp sig då de kanske levde bättre med a-kassa än som arbetande.

De hade valt arbetslöshet. Ekonomin hade styrt.

Men i dag där jobbskatteavdraget finns borde då inte långtidsarbetslösa önska högre inkomst i form av ett arbete? Självfallet.

Men den valmöjligheten finns inte om ingen önskar anställa dem. Att söka arbete innebär inte automatiskt ett arbete. Tvärtom en långtidsarbetslös får nästan aldrig arbete hur många arbeten de än söker eller hur mycket erbjudande arbetsgivaren än får av nystartsjobb eller anställningsstöds pengar om de anställer en långtidsarbetslös.

En långtidsarbetslös ses med misstänksamhet på arbetsmarknaden.
Därför är jobbavdraget djupt orättvist då en arbetslös inte har en valmöjlighet. Denne kan inte få ett arbete om ingen önskar anställa och så segregeras denne ekonomiskt, Om ovanstående varit fallet att arbetslösa fick mer i ersättning än den som arbetade då hade den arbetande bara att säga upp sig. Den hade en valmöjlighet.

Därför bör man inte segregera människor efter om de har arbete eller inte, är sjuka eller inte utan skatt ska tas efter bärkraft. Alla ska ha rätt till ett drägligt liv. Arbetslösa ska självfallet visa att de söker jobb. Men de ska inte bestraffas för att ingen anställer dem. Likaväl som sjuka inte ska bestraffas för sin sjukdom. Pensionärer inte för att de blivit äldre.

Detta är inte vänsterflummerier. Denna orättvisa drabbar alla arbetslösa, sjuka och pensionärer. Oberoende av om man är konservativ, mittenpolitisk eller vänsterinriktad.

Det är fakta och ingen ideologi.

Alla oberoende av vem man är ska behandlas som en medmänniska inte som en som inte vill arbeta, önskar vara sjuk eller som blivit för gammal för att räknas.

Crorce´s utvecklingsteori.

Benedetto Croce (1866-1952) är kanske inte känd bland så många i dag. Men just därför kan hans utvecklingsteori vara intressant.

Han delar in den i fyra grunddrag.

Den praktiska som han även kallar det ekonomiska handlingen. Här ser man bara till det nyttiga eller skadliga i vad som görs i förhållande till något annat.

Den estetiska handlingen. När människan hänger sig till åskådningen av något. Man kan se det som intuitionen känslan för en situation eller tanke utan att reflektera på om detta existerar i sinnesvärlden.

Det logiska är när man konstruerar eller avkodar något i detaljer för förståelse av helheter.

Det moraliska slutligen är som begreppet uttyder försök att praktisera ting som ska gynna alla och envar. Godhetstanken.

Det var lite ur en tänkares värld. En av de som inte blev lika känd som giganterna inom sfären. Men ändå en av de som inte blev helt bortglömd.

Cygnaeus ansåg att praktiskt arbete föder kunskap och är kungsvägen i skolan

1800-tal och Finland. Här var det denne man som för första gången i världshistorien införde ämnet slöjd i skolan.

Hans idé var följande genom att arbeta utefter det i dag benämnda learning by doing

(så kallades det dock inte då utan det är ett modernare uttryck) skulle elever lära sig bättre.

Så blev det inte riktigt utan katederundervisningen fortsatte i mer än ett sekel till att vara den vanligaste inlärningspedagogiken.

Hans idéer har likheter med Rousseaus i hans bok om Emile. Arbete skapar kunskap och misstagen i detta skapar förståelse. Praktik före teori inom all kunskapsinlärning.

Skönt att det inte blev en allenarådande pedagogik. En blandning kan vara ok och i dag när learning by doing är vanligt har det istället blivit problem med inlärningen för de som önskar vad jag vill kalla learning by thinking. Katederundervisning. Jag själv lär mycket dåligt genom learning by doing. Jag måste som många andra skriva upp vad jag ska lära i stolpar eller stödpunkter för att kunna lära.

Jag saknar katederundervisningens fröjder. Ja jag är äldre och går jag bara på öppna föreläsningar eller läser själv böcker. Aldrig dock skönlitteratur bara fackböcker.

Det är ett nöje och en kunskapsinhämtande spännande sysselsättning.