00.53 22 sept 1979 exploderade något i skyn nära prins Edwards ögrupp i Indiska oceanen. Vad vet ingen ännu idag. Mysteriet kvarstår.

Mysteriet kallas i litteraturen Vela incidenten efter satelliten vilken fotograferade händelsen.

Vela satelliten var konstruerad för att upptäcka gamma blixtar för att övervaka kärnkraftsstrålning och att ingen gjorde hemliga  kärnvapenexperiment.

Något hände här. Misstanken riktades mot Sydafrika och Israel. Men det återupprepades aldrig och något svar på vad dom hände fick vi aldrig. Hemligstämplingen är total från alla håll om nu något finns som kan förklara händelsen.

Det kan ha varit något helt annat.  En naturlig urladdning från meteor, ovanlig urladdning från åska eller något vi då och fortfarande idag inte förstår från naturen. Det fanns då även diskussioner om det var en händelse som kunde jämföras med  Tunguskinedslaget i Sibirien  1908.

Mysteriet finns kvar och troligen får vi aldrig svaret på vad som egentligen hände den dagen.

Robotbilen Curiosity Rover fortfarande i gång på Mars och sökande bland annat efter lermaterial att analysera. Plus en aktuell karta av Mars, se fil.

Att avsöka Mars är ett objekt som kommer att ta oöverskådlig tid. Tänk bara på vår egen Jord. Vi har ännu inte avsökt denna klart. Det finns ex fortfarande merparten av havsmisljödjup  vi inget vet om och vi finner ofta nya livsformer här liksom på land.

Vad kan då finnas på Mars? Vilka rester av organiskt liv eller gåtor kan det finnas? Garanterat många! Allt kan inte upptäckas på avstånd. Detta gör det ändå svårare.

Just nu söker Curiosity Rover efter bland annat lermaterial att analysera. När det analyseras  vad  kan då finnas i detta? Lera finns på Mars det vet vi redan. Se följande länk för kortfattad information om något vi vet redan.

Mars har säkert många spännande överraskningar att upptäcka.

Till slut finns här en aktuell karta över Mars.

Hagelgevär under utveckling med syfte att skjuta av små prover på mindre asteroider för att undersöka hållfastheten på eventuell landningsmark innan landningen.

Tester på vilket material mindre asteroider har ska i framtiden göras enklare genom att skjutas på för att undersöka hårdheten och möjligheten för landning för provtagning. Detta ska göras med ett så kallat hagelgevär.

Detta ska bli ett enklare förfaringssätt än att samla små prover på plats i en omloppsbana.

Testprov på större ytor är lättare och även avhämtning. Men även små asteroider  har intressanta material. Kanske. Nu ska testhämtning kunna göras enklare när väl detta så kallade hagelgevär utvecklats klart av NASA. Man kan veta mer om hållfastheten på det man landar på.

Comet 67P där Rosetta landade har en yta som förändrats den senaste tiden. Vad som sker här är en gåta.

Förändringarna var först små på ytan men nu förändras större områden på den lilla himlakroppen som inte är större än 4,1 km i sin längsta axel. Uppåt 200 meters ytor förändras nu från att ha börjat i storleksordningen ca 30 cm.

Närheten till solen och uppvärmning kan vara en delförklaring men förklarar inte hela den fysiska process som sker här under kameraövervakning från Rosettas  instrument.

Is som avdunstar är troligt som en förklaring men det går lite väl snabbt för att förklaras med enbart värme och avdunstning.

En erosion sker som vi ännu inte förstår takten av men som övervakas och kan ge kunskap om kometers liv och förändringar.

Avancerade civilisationer verkar inte finnas i de ca 100 000 galaxer som avsökts. Besvikelse råder. Men hoppet finns att finna mindre avancerade civilisationer där ute.

Forskare har avsökt ca 100 000 galaxer för att finna onormal värmestrålning vilket skulle tyda på avancerade civilisationer vilka utnyttjar flertal stjärnor för sina användningsområden.

Men onormal värmestrålning är en tolkningsfråga. Det fanns källor som förundrade först men sedan fann  forskare naturliga källor för dessa värmekällor och så försvann den spänningen.

Visst kan man filosofera om att avancerade civilisationer använder energi  så effektivt att det inte generar extra värme. Men det är  bara antaganden som man kan teoretisera över.

Avsökningen av galaxerna fortsätter och alla som är inblandade hoppas och  tror att en dag kommer sanningen där utifrån. Signaler som visar att vi inte är ensamma.

Men är inte risken att det blir feltolkningar på grund av att fler och fler med alltmer avancerade tekniker och hopp vill att något ska finnas där ute?

2018 ska första steget tas för bygget av världens största och känsligaste radioteleskop. ET söks på än större allvar sedan.

Inte ger man upp ET ska hittas om han finns. Är vi ensamma eller inte? Forskare vill ha svar. Ett nytt steg ska tas för att med betydligt känsligare instrument än hittills söka vidare.

Ett jätteteleskop som söker av rymden ska byggas. Radiofrekvensers svagaste signaler ska sökas.

Bygget ska ha antenner i både Sydafrika och Australien. Detta ska ge ett jätteradioteleskop vilket bör finna det som finns där ute utifrån vad vi kan bygga just nu här på Jorden. Om nu något finns att hitta.

Men tron på att något ska hittas är stor. Med detta finns risken att övertolka signaler. Men det får framtiden utvisa.

Första fotot på en blå jetstråle taget från en astronaut i rymden.

För första gången blev en så kallad blå stråle avfotograferad från rymden. Vad är då en blå stråle? Jo följande.

"Blå jetstrålar (engelska Blue jets) börjar på åskmolnets ovansida och expanderar som en jetstråle till en halv mils diameter, de når ca 8 mils höjd.

De rör sig med ca 100 km/s och varar i ca 250 millisekunder." citerat från vikipedia.

Det unika fotot vilket kan ses här är fascinerande.

Hur dessa urladdningar uppkommer och varför är en gåta ännu likt mycket som har med åska att göra.