Google

Translate blog

söndag 3 augusti 2008

60-talet, det var då allt hände på en gång.


Popmusiken kom med Beatles och Rolling Stones i första ledet och män började låta håret växa. Unisexmodet kom jeans-tröja och osminkat blev första skriet. De kortkorta kjolarna kom för de kvinnor som ej ville se ut som män klädmässigt. Mycket vackert tyckte jag.

Fri sex blev även det en synonym med 60-talet, många experimenterade med sex.
Tyvärr även med droger. Framtidstron var stark, arbetslösa fanns endast bland de som inte ville arbeta. Jobb fanns i överflöd, levnadsstandarden ökade år från år.

Det var en tid så olik vår att de som ej var med då inte kan föreställa sig den. Vi som var med önskar i många fall tiden tillbaks. När något inte var som vi önskade demonstrerades det på alla sätt för att få regeringen att ändra sin inställning. Massdemonstrationer blev vardagsmat. Man demonstrerade för högre lön, för lägre priser och studentrevolutionsåret 1968 var ett år som gick till historieböckerna.

Jag hittade detta arbete på nätet som kortfattat tar upp tiden och dess anda: http://skolarbete.nu/skolarbeten/studentrevolutionen-1968/

Årtiondet var även det då människan gick på månen för första gången. Sommaren 1969 var i Sverige en varm skön sommar som vi som var med och var tonåringar aldrig glömmer.
Första kärleken upplevde jag då. Olycklig, men i alla fall.

Man demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam under den tiden. Jag var inte med då jag bodde långt från storstäderna eller platser där dessa ägde rum. Men TV visade dagligen krigets förbannelse och demonstrationerna till fasa för den äldre generationen som ansåg att polisen skulle bura in alla demonstratörer.

Politiskt ställningstagande var vanligt. Till skillnad mot i dag, då få ungdomar visar öppen politisk ställning, om det inte handlar om fri kopieringsrätt från nätet exempelvis. Regeringen av i dag kan nästan besluta om vad de vill, ingen demonstrerar på gator och torg mot de beslut som tas. 1:sta-majtågen har nästan stannat. JA, nog är tiderna förändrade.

FNL var motståndsrörelsen i Sydvietnam som många tog ställning för i Sverige närVietnamkriget raserade. Nu först har denna demonstrationsvåg här i Sverige blivit nedskriven historiskt. Den är en resa tillbaks i tiden bland de som var med och hur allt kom till och hur detta bemöttes av polis och allmänhet. Du som var med eller kommer ihåg tiden får en nostalgitripp. USA stöttade den västvänliga regimen i Sydvietnam mot den kommunistiska i Nordvietnam. FNL var en gerillarörelse i Sydvietnam som stöttade regimen i nord och ville förena Vietnam till en kommunistisk stat. Så blev det också till slut.

Du som inte vet så mycket om det hela får möjlighet att lära mer om 60-talet.

Boken är ”Vietnam Var Nära” författad av Åke Kilander utgiven på Leopard förlag 2007.

4 kommentarer:

Anonym sa...

1968 var väl året då en liten naiv minoritet protesterade för att det var inne att mopsa upp sig, inte för att man hade något genomtänkt att säga. Men sen blev det en fix idé att sätta sig på tvären, anledningen till all galenskap som kan tillskrivas den s k 68-vänstern, men särskilt stor blev den inte, men den visste att placera sig på strategiska poster, anledningen till att vi ännu idag dras med en obehaglig form av diktatur.

Rolf sa...

Jo det var vänsterrörelserna som kom då, solidariteten med de sämst ställda mm. Visst har vi diktaturfasoner även i dag i Sverige. Men nu av motsatt slag. Alliansens påhopp på arbetslösa, sjuka och pensionärer. Skillnaden är att i dag bryr sig ingen då solidaritet ses som ett fult ord. Majoriteten har även under vår Alllians fått det bättre, att då minoriteter fått det sämre bryr sig få om. Enda skillnaden om det blir regeringsskifte nästa gång är att a-kassan återställs annars blir det inga ändringar. Det orättvisa jobbavdragen som segregerar och skapar utanförskap kommer att finas kvar. Så visst har vi diktaturfasoner i dag också. I Sverigen men självklart även i övriga världen. Skillnaden utanför Sverige är också den att få vänsteregimer finns numera, men desto fler högerdiktaturer och främligshat som för tankarna till andra spöken som gått runt i Europa för inte så länge sedan.

Anonym sa...

Bristen på folkligt medinflytande kännetecknar även de nya potentaterna, man har ett isolerat skrå av överbetalda men relativt lågintelligenta varelser, så det kvittar vilken ideologi dom står för. Makten berusar och fördunklar omdömet. Därtill häver dom i sig en massa sprit för att döva samvetet ytterligare.

Rolf sa...

Jag kan inte säga emot. Tyvärr är det så som du säger. Historien har visat detta åtskilliga gånger. Makt berusar.