Hubbleteleskopet upptäcker unga stjärnor i Trifidnebulosan

 

Bild https://science.nasa.gov  NASA firar Hubbletelekopets 36-årsjubileum med en ny bild av Trifidnebulosan. Ett stjärnbildande område som teleskopet  tog en bild på första gången 1997. Teleskopet utnyttjade nästan hela sin operativa livslängd för att visa oss förändringar i nebulosan på mänskliga tidsskalor med en nu förbättrad kamera. NASA, ESA, STScI; Bildbehandling: Joseph DePasquale (STScI)

Hubbles bild på Trifidnebulosan (även känd som Messier 20 eller M20) fokuserar på ett "huvud" och en böljande "kropp" bestående av ett rostfärgat moln av gas och damm som liknar en marin havscitron, eller havssnigel, som ser ut att glida genom kosmos.

Kosmiska havslemons vänstra "horn" är en del av Herbig-Haro 399, en plasmastråle som periodiskt skjuts ut under århundraden av en ung protostjärna inbäddad i havscitronens huvud. Förändringar, som visas i videon nedan, gör det möjligt för forskare att mäta utflödeshastigheterna och avgöra hur mycket energi protostjärnan injicerar i dessa områden. Dessa mätningar kommer att ge insikter i hur nybildade stjärnor interagerar med sin omgivning. Längst ner till höger finns bevis på motströmmen: taggiga orange och röda linjer som "löper" ner längs baksidan av sjöcitronens nacke, där ett naturligt V syns i det bruna dammet.

Det mörkare, mer triangulära "hornet" till höger om "huvudet" hyser en annan ung stjärna i spetsen med en  svaglysande röd prick med en liten stråle. Den gröna bågen ovanför kan vara  en cirkumstellär skiva som  eroderas av det intensiva ultravioletta ljuset från närliggande massiva stjärnor. Det klarare området runt denna protostjärna antyder att den nästan är färdigt bildad.

Omedelbart till vänster om Cosmic Sea Lemon finns en liten, svag pelare som liknar en vattenbjörn. Mycket av denna pelares gas och damm har blåsts bort medan det tätaste materialet högst upp finns kvar.

Streck och skarpa linjer ger fler ledtrådar om andra unga stjärnors aktiviteter här. Se ett exempel genom att titta nära mitten efter en vågig vinklad linje som börjar i en klar orange kulör och slutar i en flammande röd färg. I bilden verkar den röra sig, vilket betyder att det kan vara en jetstråle som skjuts ut av en annan aktivt bildande stjärna som är djupt höljd i damm. I Hubbles observationer av synligt ljus är den klaraste vyn uppe till vänster blåare. Starkt ultraviolett ljus från massiva stjärnor, som inte är i synfältet tog bort elektroner från närliggande gas och skapade ett sken med vindar som skulpterade en bubbla genom att rensa bort omgivande damm.

På toppen nebulosans huvud strömmar ljusgul gas uppåt. Detta är ett exempel på ultraviolett ljus som plöjer in i det mörkbruna dammet och sliter bort och demonterar gasen och dammet.

Många av dessa åsar och sluttningar av mörkbrunt material kommer att finnas kvar i några miljoner år, medan stjärnornas ultravioletta ljus långsamt drar till sig gasen. De gastätaste områdena är platser för protostjärnor  dolda i synligt ljus.

Det högra hörnet av nebulosan är nästan kolsvart. Det är här dammet är som tätast. Stjärnorna som ses här är en troligen inte en del av denna stjärnbildande region utan kan finnas närmare oss, i förgrunden.

Under miljontals år kommer nebulosans gas och damm att försvinna  endast stjärnor kommer att finnas kvar.

Hubbleteleskopet har problem. Tillfälligt får vi hoppas.

 

Hubbleteleskopet sändes upp som ett samarbete av NASA och ESA 1990. Det är och har varit ett mycket lyckat projekt. Många nya rön och bilder har genom åren fåtts från detta teleskop. Men nu är det problem däruppe.

Problemet är svårt att felsöka då det är en 1980-tal dator  (de är svårare att felsöka och omoderna i dag få kan dessas uppbyggnad) i teleskopet och Hubble  kretsar runt jorden hundratals mil över våra huvuden.

NASA har ägnat några veckor nu åt att utvärdera ett datorproblem som satte det ärevördiga rymdteleskopet Hubble ur drift den 13 juni vilket nu går på sin reservdator. Pågående tester som teamet hittills gjort har inte identifierat roten till datorns problem enligt en uppdatering från testningen.

"Efter att ha utfört tester på flera av datorns minnesmoduler indikerar resultaten att en annan datorhårdvara kan ha orsakat problemet men minnesfelen som upptäckts är bara ett symptom", skriver NASA-tjänstemän i ett uttalande som publicerades tisdag (22 juni). Från första stund ansåg man att någon minnesmodul var problemet (min anm.).

I stället anses nu att roten till problemet kan finnas i datorns centrala bearbetningsmodul eller enhetens anslutning till gränssnittsmaskinvaran.

Just nu utformar teamet enligt senaste uttalande tester för att försöka identifiera problemet. Men bilder från Hubble kommer in ännu då reservdatorn är i gång.

Enligt planer ska dock Hubbleteleskopet snart ersättas av James Webbteleskopet vilket enligt planerna ska sändas upp i slutet av 2021.

Bild Hubbleteleskopet från vikipedia taget från rymdfärjan Discovery 1997.