Första satellitsystemet som detekterar blixtar från ovan

 

Det första satellitinstrumentet som kontinuerligt kan detektera blixtar över Europa och Afrika har nu slagits på. Nya animationer från den innovativa "Lighting Imager" bekräftar att instrumentet kommer att revolutionera upptäckten och förutsägelsen av svåra stormar.

ESA har tillsammans med European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (Eumetsat) nu släppt de första animationerna från Lightning Imager som finns ombord på den första MeteosatThird Generation-satelliten som sköts upp den 13 december 2022.

Lightning Imager kan kontinuerligt upptäcka snabba ljusblixtar i jordens atmosfär oavsett om det är dag eller natt från ett avstånd av 36000 km. Instrumentet har fyra kameror som täcker Europa, Afrika, Mellanöstern och delar av Sydamerika. Varje kamera kan ta upp till 1000 bilder per sekund och kommer kontinuerligt att observera blixtaktiviteter från ovan.

Varje animation innehåller en sekvens av bilder som skapats genom att samla in under en tidsintervall  av en minuts blixtmätningar, överlagrade på en enda bild på jorden från Lightning Imager. Data från Lightning Imager kommer att ge bättre väderprognoser och större förtroende till förutsägelser om allvarliga stormar särskilt i avlägsna regioner och över haven där blixtdetekteringsförmågan är begränsad från Jorden.

Simonetta Cheli, chef för jordobservationsprogram vid ESA, kommenterade instrumentets anmärkningsvärda kapacitet: "Animationerna visar instrumentets förmåga att exakt och effektivt detektera blixtaktivitet över hela kamerans synfält vilket täcker 84 % av jordskivan.

Bild https://www.esa.int/

Det blixtrar på månen.

Europeiska rymdorganisationen har publicerat en ny rapport med bilder tagna med CCD-kameror från observatorier i Spanien. Observatorier vilka ingår i MIDAS-projektet. Läs mer om detta projektet i den medföljande länken här. 

Två blixtar är fotograferade vilka visas upp och är tagna inom en tid av 24 timmar inträffade på månens baksida för ett tag sedan. Den senaste analysen av dessas ursprung föreslår att de har orsakats av två valnötstora meteorider (sandkornsstora eller mindre meteoriter) som träffat månens ytan. 

Båda sannolikt komna från Alfa Capricornids meteorregn (resterna av den söndrade kometen 169P / NEAT). 

När små fragment av detta slag kolliderar med jordens atmosfär ses det som streck (stjärnfall nyligen var ju perseiderna här) men då månen inte har atmosfär blir det direkta nedslag och då blixtrar det till på ytan.

 MIDAS-projektets CCD-kameror är hjälpmedlet för astronomer att kunna se och dokumentera dessa kollisioner.

Genom att studera meteoroiders nedslag och antalet på månen kan vi bestämma hur många stenar som påverkar (påverkat) dess yta och hur ofta detta sker (skett). Det kan även ge kunskap om hur ofta nedslag sker i Jordens atmosfär och vilka eventuella effekter detta har (eller haft) här. 

Bilden är på månen.