Haumea är en dvärgplanet i Kuiperbältet med ungefär
en tredjedel av Plutos massa.
Den finns bland en samling isigt bråte och
kometkroppar bortom Neptunus bana solsystemets yttersta planet förutom dvärgplaneten
Pluto. Storleken är som Pluto (massa och storlek är inte
samma sak))
Haumea roterar snabbare än något annat objekt av
liknande storlek som vi vet om i solsystem. Den roterar med ettvarv runt
sin axel på 4 timmar. Denna snabba hastighet har resulterat i att Haumea fått
en form som liknar en rugbyboll. Haumea består till största delen av issörja
vilket gör den ovanlig då ingen annan dvärgplanet av den storleken består av så
mycket isig sörja. Runt om den svävar dess två små månar Hiʻiaka och Namaka.
Med hjälp av datorsimuleringar undersökte
NASA-forskare inklusive postdoktor Jessica Noviello vid Goddard Space Flight
Centeri Greenbelt, Maryland, "Hur Haumea och dess familj uppkom?" Det finns nämligen i dess närområde lika
isiga objekt denna samling kallas Haumea-familjen.
Datorsimuleringar utifrån skilda frågeställningar var
arbetssättet då dvärgplaneten är för långt bort för att mätas exakt med hjälp
av ett jordbaserat teleskop och Haumea har ännu inte undersökts av något
rymdteleskop eller från någon farkost.
Dessa simuleringar gjorde det möjligt för teamet att
"ta isär" Haumea och sedan bygga upp det från grunden. Syftet var att
förstå de kemiska och fysiska processer som format dvärgplaneten.
Modellen som utvecklats av teamet började med
inmatning av endast tre data; dess uppskattade storlek, dess uppskattade massa
och dess korta fyra timmars dag.
Med hjälp av denna information kunde Noviello
bestämma hur dvärgplanetens massa fördelats och hur den fördelningen har påverkat
dess roterande. Därifrån började forskaren simulera miljarder år av evolution
för Haumea och letade efter rätt uppsättning funktioner under denna tidsrymd som skulle resultera i Haumea
av i dag.
"Vi ville förstå Haumea i grunden innan vi
petade tillbaka den i tiden", sa Noviello Teamet antog att Haumea från
början hade cirka 3% större massa än nu och
att en del av denna ismassa numera är de två månarna runt Haumea.
Forskarna antog även att Haumea under sin första tid
roterade med en annan hastighet.
Genom att ändra funktionerna för Haumea i de datainmatningar
de utvecklade kunde teamet köra dussintals simuleringar som visade skilda men små
förändringar som att öka eller minska dess storlek vilket resulterade i förändrad
utveckling.
Att komma fram till en modell som visade en
simulerad Haumea precis som astronomer observerar den idag lyckades för teamet.
Noviello och hennes kollegors modellering avslöjade då
att Haumea under sina första år och under en epok i solsystemet som präglades
av kaotiska förhållanden kolliderade med en annan kropp som kraftfullt inverkade
till hur Haumea blev och roterar numera.
Kollisionen resulterade i att bitar bröts bort från den
unga Haumea. Men dessa fragment blev inte delar av Haumea-familjens objekt av
idag. Detta beror på att en så stor inverkan skulle ha slagit bitarna i mycket
mer spridda banor än den som de Haumeiska familjekropparna har.
Desch sa att objekten som utgör Haumea-familjen
sannolikt har bildats senare under dvärgplanetens existens när dess struktur
utvecklades. Under denna senare period av dess utveckling sjönk stenigt
material till dvärgplanetens centrum medan is med lättare densitet steg upp
till dess yta.
"När du koncentrerar all stenmassa mot axeln
minskar det tröghetsmomentet, så Haumea slutade snurra i en hastighet än högre
än den gör numera", säger Steve Desch professor i astrofysik vid Arizona
State University i Tempe som var en i arbetsteamet. Detta skulle (under den tid rotationshastigheten var
snabbare och sten sjönk till kärnan) resultera i rotationshastighet
tillräckligt snabb för att kasta bort ytis ut i närområdet som kom att bli
Haumea-familjen.
Detta tröghetsmoment skulle ha ökat ytterligare,
vilket minskade dvärgplanetens rotationshastighet till följd av radioaktivitet
från bergarterna i Haumea smältande ytis (hastigheten skapade värme). Detta
vatten som då kom till då is smälte gjorde att stenigt material där att svälla
till en stor men mindre tät lerkärna.
Enligt
mig bör detta snabba roterande av en isig kropp även ge en förklaring till
Haumeas ovala form.
Teamets forskning publicerades iPlanetary Science
Journal den 29 september 2022.
Bild vikipedia på hur Haumea och dess två satelliter
kan tänkas se ut.