Bild flickr.com ett
mumifierat kattansikte i ett av de egyptiska gallerierna i British Museum
"Katter är märkliga genom att (till motsatts till hundar) ha anpassat sig mycket till människor, men
utan att egentligen förändra sin natur", beskriver Dr Claudio Ottoni,
paleogenetiker vid universitetet i Rom Tor Vergata, i Italien.
"Inte ens fysiskt sett är en vildkatt och en
huskatt speciellt olika. Katter har varit mycket framgångsrika evolutionärt och har anpassat sig mycket väl till den mänskliga nischen vilket är fascinerande.
Ottoni, som använde uråldrigt DNA som ett verktyg för att rekonstruera det
förflutna hos människor och djurpopulationer, leder ett internationellt
EU-finansierat forskningsprojekt som heter Felix vars syfte är att kasta
ytterligare ljus över historien om förhållandet mellan katter och människor.
Felix forskargrupp består av ledande experter inom paleontologi, arkeozoologi
och molekylärbiologi från museer och akademiska institutioner i hela Europa. De
har analyserat över 1 300 arkeologiska prover av katter från några av de
viktigaste museisamlingarna.
Proverna kommer från över 80 arkeologiska platser i
Europa, Afrika och Sydvästasien och sträcker sig från 10 000 f.Kr. till 1800
f.Kr. Genom att extrahera genetiska data från dessa uråldriga kattlämningar
strävar forskarna efter att rekonstruera de unika biologiska och miljömässiga
influenser som formade kattens domesticering och spåra uppkomsten av tamkatter
över hela världen. 2004 upptäcktes den antika begravningsplatsen för en ung man
och en katt på Cypern – i den neolitiska byn Shillourokambos – som tyder på att
katter kan ha domesticerats redan för 11 000 år sedan.
Med hjälp av de DNA-analyser som Ottoni och hans
kollegor gör hoppas vi kunna lösa mysteriet. Hittills har resultaten visat att
Europas tamkatter började sitt band med människor i Nordafrika varifrån de
möjligen togs med till Europa med romare som handlade över Medelhavet.
"Om allt började för cirka 10 000 år sedan
skulle vi förvänta oss att se katter introduceras i Europa strax efter tiden
grisar och andra domesticerade djur kom dit", beskriver Ottoni. Men vår
DNA-analys visar att katter i Europa då fortfarande var vilda inga av
de rester som hittats härstammar genetiskt från den domesticerade kattstammen från Afrika förrän
för cirka 2 500 år sedan.
Men hur dessa olika centra för kattens domesticering
interagerade kan inte lösas förrän analysen av arvsmassan hos forntida katter
är klar. Under de närmsta och i projektet sista två åren av studien kommer forskarna att dissekera de
genetiska hemligheterna i sin stora samling av egyptiska kattmumier. De vill
jämföra DNA:t hos dessa katter med nu levande huskatter och med DNA från gammalt DNA från katter som redan analyserats i Europa.
Forskargruppen kommer att arbeta med egyptiska
kattmumier från olika samlingar i Europa, bland annat från Naturhistoriska
museet i Wien, Musée des Confluences i Lyon, Natural History Museum och British
Museum i London, samt Natural History Museum i Warszawa.Professor Wim Van Neer,
en välrenommerad belgisk arkeolog vid Royal Belgian Institute of Natural
Sciences i Bryssel, är nära involverad i denna del av forskningen. Han har
personligen grävt fram mumifierade katter i Egypten och har praktisk erfarenhet
som ytterligare präglar hans forskning.
– När jag grävde ut sex kompletta kattskelett i en 6
000 år gammal egyptisk grav kunde jag visa att dessa djur var tämjda, men inte
helt domesticerade, beskriver han. – De här fynden är mer än 2 000 år äldre än
de tidigaste bevisen för tamkatter i det faraoniska Egypten. Jag undrar
fortfarande om dessa tidiga försök att tämja katter så småningom ledde till
domesticering.
En av de utmaningar som forskarna står inför är att
DNA kan ha skadats på grund av mumifieringsprocessen. Van Neer hoppas att den
avancerade sekvenseringsteknik som nu finns tillgänglig kommer att hjälpa till
att övervinna detta potentiella hinder och avslöja ytterligare detaljer om
tamkattens fascinerande resa från vilddjur till vår tids tamkatt.
Forskningen i den här artikeln har finansierats av
Europeiska forskningsrådet (ERC).
Men
man bör anser jag i kattens historia även forska i varför katten och inte hunden blev
bedömd som satans verktyg och sågs som värst om som svart katt. Att plåga en
katt till döds var inte konstigt en gång utan precis som häxor ansågs katten
vara den ondes husdjur. Varför blev det så och när? Kan något skett i det
förflutna som vi glömt i dag. Att plåga katter var inget man gjorde i Egypten
eller troligen inte i övriga Anrika heller. Det var ett europeiskt fenomen
kanske ursprungen ur häxfobien under inkvisitionen.
Eller kan besökare från rymden haft katter med
sig och lämnat kvar dessa för att hålla dem som spioner mot mänskligheten under
dess första tid. Kan minnet kollektivt av detta och det okända som kom då från av
resenärers katter vara anledningen till senare tiders hat mot katten men
även dess dyrkan i Egyptens mytologi? Kanske lite fantasiartat men vem vet.
