Citat: I en
debattartikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i
november 2011 skrev finansminister Anders Borg (M) och näringsminister Annie
Lööf (C) att det var viktigt ”att i osäkra och oroliga tider kunna genomföra
åtgärder som sänker priserna.”
--- Lägre restaurangmoms skulle ge billigare mat på
krogen. Ändå har bara 13 procent av restaurangerna i de svenska storstäderna
genomgående sänkt sina priser. Det visar en granskning av 298 restauranger som
DN gjort. Slut citat.
Inte blev maten billigare av momssänkningen, men vem hade trott
det. Det blev bara ett sätt för näringen att behålla de priser de hade för att
tjäna mer och nu har priserna även gått upp.
Säkert hade priserna idag varit desamma även utan
sänkningen. Konkurrensen hade varit lite hårdare.
Därför var sänkningen en gåta. Förenklad bokföring
blev det, men inget annat. Därför måste en
dold agenda i arbetslinjens flum varit med i ett hörn. Dold för vanligt
folk.
Kan det ha varit att det skulle bli lönsammare att
driva krogar och matställen? Ett slags jobbskatteavdrag för företag?
Troligen är det anledningen, en lönsammare
restaurangnäring. Fler jobb inom näringen har det inte blivit, knappast mindre
svartjobb heller.
Men som sagt, agendan bör ha varit ökad lönsamhet för näringen, och varför
då inte kalla det jobbskatteavdrag för restaurangnäringens ägare.
Men för att få igenom reformen var den öppna agendan
i mantrat arbetslinjen, som ska skallas i alla möjliga och omöjliga sammanhang
i alliansens värld att det skulle ge fler arbetstillfällen då kostnaden för ett
restaurangbesök skulle minska och fler med arbete skulle få råd att äta ute och
det härmed skulle behövas mer personal på restaurangerna.
