I simuleringshypotesen (simuleringsteorin) föreslås
att verkligheten som inkluderar jorden och universum är en artificiell
simulering och då högst troligen en datorsimulering (hade vi inte uppfunnit datorn hade vi inte uppfunnet denna teori (min
anm.) det är jag övertygad om därför att då vi knappast kunnat tänka ut den). Det
finns en del filosofer som anser simuleringshypotesen som sann.
Men vad som
motsäger teorin är att den likt ämnet psykologi inte kan testas i vetenskaplig forskningsmetodik och därmed förfalskas då det inte finns en chans att den kan bevisas som sann
eller falsk. En teori som inte kan förfalskas i en analys anses som
ickevetenskaplig. Simuleringsteorin har använts som idé och blev populär i "Matrix"-filmerna. I vetenskapliga
kretsar ignoreras däremot hypotesen vanligen eftersom den inte är möjlig att testa.
Filosofen, Nick Bostrom i Oxford är dock rätt säker på
sin sak att teorin håller och han är inte ensam om att fundera över vilka
slutsatser vi kan dra av att inga rymdvarelser ännu har gett sig till känna
(vilket enligt honom bevisar teorins sanningshalt). Detta trots att det finns
miljarder solliknande stjärnor bara i vår galax, och minst var fjärde av dem
lär ha egna planetsystem.
Att vi ännu inte har träffat på några intelligenta
utomjordingar i den del av universum som vi kan observera kan vara ett tecken
på att det finns ett allvarligt hinder. (jag
anser detta (min anm.) är avståndet inget annat om nu dessa varelser finns och
är på samma eller högre utvecklingsnivå som oss vilket de måste vara för en
möjlig upptäckt eller kontakt ).
”Det stora filtret”, kallas idén, som lanserades
1996 i en kort artikel av Robin Hanson en amerikansk ekonom som i dag ingår i
det växande tankekollektivet vid institutet i Oxford. Detta filter ingår i
simuleringsteorins agenda.
– Det stora filtret är en sannolikhetsbarriär, säger filosof Nick Bostrom. Någonstans på vägen mot att utveckla en teknologiskt avancerad civilisation som är i stånd att kolonisera rymden upphör sannolikheten för vidareutveckling. Där blir det stopp. Koloniseringen blir inte av och därför ser vi inte till några sådana civilisationer.
Hur denna slutsats kan visas förstår jag inte (min anm). om man nu inte
lägger in hur tidigare stora samhällen som romarriket plötsligt gick tillbaka.
Beroende av medborgarnas dekadens och tro på tryggheten i samhället av makt och tidigare militärmakt något som förfallet och som plötsligt invaderas av mindre civila folk och fick samhällssystemet att backa tillbaks århundraden i kultur och social
mänsklighet. Detta kan ses ske även i vår tid se på Syrien och flertalet andra länder
där makt av ondska styr Belarus är ett annat och Afghanistan ett tredje
exempel. Tänk bara på terrorister och flatheten bland Västeuropas politiska
system där utredningar i år görs innan en eventuell handling kommer till stånd på grund av överdriven administration i regel och lagverk samtidigt som samhällen omvandlas sakta till
diktatursystem och terrorvälden i omvärlden.
Vad kan det stora filtret vara för något? Kanske är
livets själva uppkomst från död materia ett så osannolikt steg att det kanske bara har
hänt en endaste gång. Eller kan det vara något annat steg i livets historia på
jorden. Exempelvis att encelliga organismer i havet att beretts väg för liv på land. På vår planet skedde det för ca en dryg halvmiljard år sedan
innebärande 4 miljarder år efter jordens tillkomst. Homo sapiens dök upp för
bara 200000 år sedan efter ett antal stora katastrofer som med jämna mellanrum
förintade det som naturen så mödosamt hade skapat tidigare.
Kanske finns det kloka civilisationer därute som
väljer att sitta hemma snarare än att erövra kosmos. Sådana något ljusare
perspektiv utvecklade tankemässigt den amerikanska astronomen Carl Sagan. Han
tänkte sig att alla de aggressiva civilisationerna utrotar sig själva genom
interna krig och terrorgrupper innan de har möjlighet tekniskt att ge sig ut på
rövartåg utanför sin planet.
– Jag tror inte på det, säger filosofen Nick Bostrom. Varken
naturen eller människan har, vad vi kunnat se hittills, hållit emot en
expansion när chanserna uppkommer. Tvärtom, vi har sett till att fylla alla
tänkbara vrår på vår planet. Dessutom kommer en avancerad civilisation förr
eller senare att lida brist på resurser vilket blir drivkraften till att ge
sig i väg även utan krigiska avsikter för kolonisation. Därför anses det i simuleringsteorin
(min anm.) att något stoppar utifrån då vi egentligen inte finns utan enbart är
en simulering i någots tankevärld exempelvis en dator.
Ytterligare ett argument mot att det bara skulle finnas fredliga folk därute menar Bostrom, är att det faktiskt räcker med att en enda teknologiskt avancerad civilisation för att denna nyfiket ska söka sig utanför sin planet. Den skulle så småningom sprida sig och kolonisera rymden. Ingen verkar dock ha gjort det. Vad kan ha hållit emot? Läs en vidare längre diskussion om detta här från tidskriften Forskning o Framsteg.
Det blir för långt inlägg annars. Jag lovar det är
värt att läsa det och fundera vidare.
Bild från https://sciencesprings.wordpress.com/