Decrolymetodens steg inom pedagogiken.

Det var Ovide Decroly som utarbetade denna pedagogik i början av 1900-talet. Han utgick från psykiskt onormala barn vilka han undervisade i sitt hem.

Metoden är den didaktiska och ser kortfattat ut enligt följande, utgående från två frågor.

Vad är det barnet främst måste veta? Svaret här blir att barnet måste känna sig själv sina behov och kroppsfunktioner och natur och samhällsförhållandena där barnet finns.

Vad har barnet mest intresse för? Främst är det livsbehoven hos sig själv, medmänniskorna och naturen.

Utifrån detta har metoden sedan utvecklats och då från de fyra primärbehoven, näring, skydd mot ex oväder mm, försvar mot faror, arbete-vila och sammantaget utifrån detta ska då barnet fostras till att bli en god samhällsmedborgare.

Grunden i undervisningen är att även ge barnet meningsfulla helheter, förstående av skeenden, lagar och allt i syfte till att fostra barnet till en god och nyttig samhällsmedborgare.

Metoden blev mycket omtalad och 1936 var den grunden exempelvis för folkskolans undervisning i Belgien.

Det var lite om en pedagogik som få i dag vet något om.

Den gången Twisten kom och med den Twistpåsen.

1961 det var då twisten kom i stor skala och sågs som ett nytt ungdomspåfund. Sedan dess har mycket hänt och många nya musikstilar och danser kommit och gått.

Det var den kanske första dansform där man inte rörde varandra utan var och en stod och vickade på höfterna efter eget behag. Kanske lite överdrivet men ändå.

Själv var jag barn och tyckte det var roligt att stå och dansa efter denna rörelseakt när det på radions musikkanal P2 spelades Twist and shout med flera låtar. Man hade ju sett hur man skulle göra i Teves enda kanal i svartvitt.

Som sagt många år har gått men till skillnad mot många andra musikstilar som kommit och gått finns en sak kvar från den tiden.

Twistpåsen. Godiset som namngavs efter dansen och som slog igenom stort under sextiotalet och vilket ännu finns.

Numera som klassiskt godis som många gånger köps som presentgodis. Då som nu. Det ansågs då som lite finare godis och verkar fortfarande ses så. Det är inget vardagsgodis direkt.

Sloganen som kom i samband med twistpåsen den gången var ”Tvista på”.

Det blev lite nostalgi. Åren gick men dansa lärde jag mig aldrig och om man räknar bort mina twiststeg som 9 åring blev jag aldrig mer intresserad av dans i någon form. Om jag missat något vet jag inte.

Danmark, landet som likt Norge numera ligger långt över oss i löner, standard och framtidstro.

Hur hände detta? Att som vi såg storebror Sverige plötsligt blev beroende av våra grannländer och fick det sämre inom de flesta områden. Ekonomiskt som jobbmöjligheter.

I dag importerar gärna både Norge och Danmark svensk arbetskraft. Här i Sverige finns inte längre arbetstillfällena. Här är även lönerna lägre än i våra grannländer.

Vi har halkat efter ordentligt. Vi segregerar arbetslösa så de aldrig kommer ut på arbetsmarknaden igen om de blir arbetslösa och får skammen av att bli arbetslösa och ekonomiskt undanskuffade.

Jobbavdrag har införts för att ytterligare ge skamkänslor åt arbetslösa som i dag ses som arbets-slöa.

Vi har fått en underklass som det är rätt, och ses som självklart, att spotta på och förnedra.

Media nämner aldrig hur arbetslösa drabbas av denna psykiska och ekonomiska förnedring. Få svenskar vet ex vad steg 3 innebär av ytterligare förnedring av arbetslösa.

Varför inte emigrera för gott till våra mänskligare grannländer? Ja att emigrera som äldre är knappast lätt eller möjligt. Det är nämligen de äldre som herrarna i hagen Reinfeldt med anhang med glädje plågar och förnedrar.

Vi kan bara hoppas att en ny regering någon gång i framtiden lär av våra grannländer hur man behandlar sina innevånare. Men Alliansen i Sverige kommer garanterat att sitta kvar minst en mandatperiod till. Att peka ut syndabockar i samhället har alltid gynnat regerande staters styrelsemän i alla tider. Misstankar riktade mot minoriteter är alltid något människor tar till sig och tror på. Nazitysklands judar, dagens Italienska romer, Sveriges arbetslösa och sjuka. Mänskligheten är sig lik.

Det gåtfulla folket.

Denna fina text av Beppe Wolgers hade kanske aldrig kommit till om inte Wolgers läst boken ”Barn berättar om sig själva”. Skriven av Helen Parkhurst, grundare av Daltonskolan i USA.

En inriktning av Montessorianda som blev mycket uppmärksammad.

Jag tyckte själv om den texten som Olle Adolphson sedan skrev musik till. Första gången den spelades i radio var ett program som hette Dagboken och som sändes 1958.

Jag kommer ihåg hur jag fascinerades av texten när vi i småskolan som det hette sjöng den under lärarinnans orgelspel första gången i en liten landsbygdsskola som nu är nedlagd sedan många år.

Läs och begrunda texten nedan. Nog är den fin.

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind
Där går en flicka, som sjunger om kottar själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå
Där går en pojke som blev indian
där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt
Där blir en värdelös sak till en skatt
Där blir sängar till fartyg en natt och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

Beppe Wolgers

Huskvarna vet jag inte mycket om mer än att här tillverkades kvalitet.

Jag vet inte mycket mer om den kommunen än var den ligger. Däremot har jag minnen av vad som tillverkas eller tillverkades där.

Kvalitetsvaror. Min farbror vars största intresse var jakt salig i åminnelse, hade Husqvarna hagelgevär som älgstudsare och dessa vapen sågs åtminstone förr som de bästa som fanns på svenska marknaden.

Sedan fanns och finns spisar vilka även de var kvalité. Har själv haft en sådan och den fungerade länge och krånglade aldrig.

Det finns mycket annat som tillverkades och kanske fortfarande tillverkas under detta namn.

I dag vet jag inte om dessa produkter är unika eller det bara är namnet som finns kvar.

Elektrolux har ju olika namn på samma produkter. Ex Elektrohelios, Atlas och Huskvarna ingår i dag i denna jätte koncern.

Säga vad man vill om detta. Men på den tid Huskvarna var ett eget märke och fristående så var det ett kvalitetsmärke och som jag anser betydligt bättre än Elektrolux.

Fri företagsamhet har i dag inneburit att kända märken slås ihop och mindre konkurrenter finns. Detta resulterar att nytänkande blir koncentrerat i större koncerner och tveksamheten för att producera helt nya produkter och förbättringar blir mindre då detta inte behövs för lönsamhet eller konkurrens.

Tidigare innebar konkurrens mellan mindre industrier att uppfinningsrikedomen var betydligt större och mer spännande. Man såg oftare nytänkande. Tänk bara på bilmarknaden under tidigare år hur olika bilarna såg ut och hur många märken som fanns.

Tänk även på läkemedelsindustrin som slutat producera nya antibiotika knappt något har kommit sedan 1968. Se artikel i Europa Posten (utgiven av EU-kommisionen i Sverige) sid 6.

Varför? Det lönar sig inte och behövs inte då konkurrensen minskat mellan bolagen. Lönsamheten finns i andra medikamenter och lönsamheten går före mänsklighetens plågor. Profit före liv.

Hur många känner i dag till Dalcroze-metoden?

Upphovsmannen var Jaquez Dalcrozo som 1892 blev professor vid musikkonservatoriet i Genève.

Kortfattat gick metoden till enligt följande vilket var något helt nytt i förhållande till de strikta gymnastiska övningar och danssteg som var i omlopp under denna tid.

Metoden indelas i 4 steg som självfallet kan innefatta många olika rörelser.

Första steget är att utövaren börjar med en avstannande rörelse vilket ska ske i mycket långsamt tempo som ska resultera i total avspänning.

Därefter när väl rörelsen avstannat helt och mjukheten i kroppen känns som mest ska personen göra små lätta hopp utan att avspänningen i kroppen ska minska.

Detta ska göras så att överkroppen känns lätt och avspänd medan benrörelserna kan göras kraftigare efterhand.

Därefter görs kraftiga energiska hopp medan armarna riktas bakåt under akten.

Detta är metoden han förespråkade för avslappning och för att ge kroppen en mjukhet som skulle passa dansare i rytmikens fostran.

Realskolans grundare var Harald Magnus Dahlgren

Många yngre i dag vet inte vad denna skola var för något och ändå är det inte så länge sedan som den fanns.

Man kan utrycka det som en frivillig fortsättningsskola för de som var intresserade av att läsa på gymnasieskolan.

Det innebar under folkskolans tid då den obligatoriska skoltiden var 6-8 år beroende på vilken tid vi talar om.

Då kunde den som ville och hade betyg för det gå ifrån sjätte klass ((alt sjunde klass) i folkskolan och istället börja i realskolan som var treårig för att sedan fortsätta på gymnasieskolan som då inte var obligatorisk för alla.

Det fanns även andra alternativ under de år den fanns när det gällde längd på utbildning mm. I vissa städer sökte man redan från 4.e klass och gick i fem år.

Det var under den tid då en lyckad gymnasieutbildning, om man inte blev kuggad, verkligen ledde till arbete. Sången den ljusnande framtid är vår sjöngs vid avslutningen då som nu. Skillnaden var bara att då betydde orden i sången något av den verklighet som väntade. En gymnasist var något extra. I dag har utbildning blivit en massutbildning och med den kom självfallet meningslösheten i den om den som läser i dag räknar med ett garanterat arbete efteråt.