För första gången har en blomma blommat i rymden.

Det är en gul Zinnia. Att det blev just denna blommas frö som togs med upp i på den internationella rymdstationen vet jag inte men blomman har nu slagit ut där uppe.

Tidigare har romansallat odlats där uppe även det med lyckat resultat.

En blomma är känsligare än sallad därför har man koll på hur denna blomma reagerar på miljön där uppe. Tomater kommer även i framtiden att experimentodlas där uppe.

Men än kan man inte göra allt på en gång. En sak i sänder. Inget växthus ännu.

Odling är viktigt för framtida långfärder eller bara för trivseln ombord på långfärder och även för transport  för eventuella framtida odlingar vid koloniseringar av främmande planeter. Marsfärder är väl närmast i tanke då.

Zinnia är nu inskrivet i historieböckerna som den blomma vilken först blommade i rymden.

Även amatörastronomer med mindre teleskop kan i vissa fall se effekterna runt svarta hål.

Att se materia vilken sugs in i svarta hål har man trott enbart kan ses med röntgenteleskop eller gammateleskop. Röntgenstrålning eller gammastrålning har varit lättare att se på de avstånd det handlar om. Det svarta hålet kan dock aldrig ses. Enbart effekterna runt detta som visar att det finns och att det händer saker där.

Men nu har platser funnits  där även amatörteleskop kan se effekterna av ett svart hål med optiska teleskop. I detta fall i relativt närbelägna hålet V404 Cygni. Detta ligger i stjärnbilden Svanen 7800 ljusår bort.

Har du ett teleskop leta där läs artikeln som medföljer här och lycka till.

Jakt i full gång efter en livsmöjlig planet runt vår närmsta grannstjärna Proxima Centauri 4,2 ljusår bort. Följ jakten från Europa i sociala medier.

I vårt närmsta stjärnsystem Alpha Centauri där tre stjärnor finns är den närmsta oss Proxima Centauri.

En röd dvärgstjärna  runt vilken vi försöker finna en jordliknande planet.

Jakten kan följas och kommenteras på social medier. Jakten drivs från ESO europeiska sydobservatoriet i Tyskland.

Följ med på resan kanske den ger mer än man hoppas. Kanske den ger ingenting. Men spännande kan den bli.

Följ länken för att läsa mer om detta äventyr.

Spår av de första stjärnorna kan ses men det finns mycket där ute som förvirrar.

13,8 miljarder ljusår var det sedan allt kom till i Big Bang ur ingenting.

Idag kan vi se spår av de första stjärnornas byggstenar genom att studera moln av gas av helium och syre ca 12 miljarder ljusår bort. Här bildades de första stjärnorna vilka inte innehöll  tunga grundämnen. När de åldrats och exploderat bildades genom fusion nya stjärnor av materialet och då kom de tyngre grundämnena till.

Vi ser spår av detta händelseförlopp i universum. Problemet är inte att det finns för få spår utan istället för mycket spår. Moln av stoff vilka skiner genom yngre moln av stoff i spektret och förvirrar vad som är sant i ett händelseförlopp i tid och rum.

Men enligt fysikens lagar och teorins möjligheter anses det vara spår av ett troligt händelseförlopp vi ser där ute enligt ovan konstruktionsmall.

En supernova med en omöjligt stark ljusstyrka upptäcktes för ett tag sedan. Det omöjliga fysiskt ser ut att vara möjligt.

När stjärnor av ålderdom exploderar i en nova eller ibland beroende på storlek supernova kan ett starkt ljussken ses i rymden.

Men den nu upptäckta novan är inte en supernova utan en otrolig nästan omöjlig att förstå supersupernova. Ljuset från denna nova är 470 miljarder starkare än skenet från vår sol eller 20 gånger ljusstarkare än alla miljarder stjärnor som finns i vår Vintergata tillsammans.

Novan finns ca 3,8 miljarder ljusår bort från oss.  Det är därför mycket länge sedan ljuset från händelsen sändes ut. Ungefär under samma tid som när Jorden bildades.

Explosionen ses ha skapat ett objekt i mitten av händelsen vilket nu forskare försöker förstå, vad det är de ser. Frågan är bara vad är eller ser det ut på platsen i nutid 3,8 miljarder år senare? Vi under söker ju vad som hände för miljarder år sedan inte nutiden.

Novan har fått namnet ASASSN-15lh vilken finns i stjärnbilden  Indianen på södra stjärnhimlen.

Ålderskarta på Vintergatans solar (stjärnor) finns nu att se och fundera över.

För första gången har en ålderskarta gjorts av vintergatan. Det finns likheter med denna och åldersbestämning av träd. Längst in i en stam finns de äldre delarna och allra ytterst de senaste årens åldersringar.

Samma sak ses gälla i en galax som vintergatan. Nära centrum finns de äldsta stjärnorna och längre ut de yngre.

Det är där vår sol  finns. Den har en tid kvar innan den exploderar i en nova.

För hela artikeln om hur det nu ses på ålder av en galax och då vår vintergata där vi finns i en av spiralarmarnas armar följ länken här.

Nu kan en del svarta hål ses utan specialteleskop av röntgen eller gammastrålningslag. Med lite tur och rätt svart hål med en lämplig stjärna i närheten. I Svanens stjärnbild finns möjligheten.

Detta är möjligt i de fall där en närliggande stjärnas materia strömmar in med stor lyskraft i hålet. I alla fall händer inte detta men där det sker kan starka optiska teleskop se hålets konturer där materian försvinner.

7800  ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Svanen ligger V404 Cygni  ett av de närmsta svarta hålen till Jorden och här finns en stjärna i dess närhet vilket ger ovanstående effekt.

För att se denna effekt här eller vid något annat svart hål måste teleskopet fånga exakt det ögonblick då utbrott av materia och energi utsöndras från den närliggande stjärnan och försvinner ner i hålet genom dess kanter. Det sker vid utbrott inte konstant.