Google

Translate blog

tisdag 5 augusti 2008

Svenska fängelser skapar psykopater och självmördare på löpande band.


Fredrika Bremer gjorde uppror mot sin stränga uppfostran och blev som vuxen en av de första kvinnosakskvinnorna. Efter en resa i Amerika, där hon tagit stort intryck av den tidens kvinnosakskvinnor, skrev hon sitt mest uppmärksammade verk
boken Hertha.

I denna bok krävde hon bl.a. att kvinnor skulle myndighetsförklaras.

Hon ansåg att då kvinnan skapats efter mannen så stod kvinnan närmre Gud. Tankar och uppfattningar som inte sågs med blida ögon av kyrkan. Hon ansågs därför som hädare av samtiden och som sådan farlig.

Fredrika Bremerförbundet har sitt ursprung från henne. Det bildades 1884 och deras skrift heter då som nu Hertha. Fredrika Bremerförbundet finns fortfarande och för den intresserade är länken till hemsidan denna http://www.fredrikabremer.se/

Inhumanismen som breder ut sig i svenska samhället med den politik som nu har mandat drabbar många. Långtidsarbetslösa, sjuka och pensionärer är några grupper som särbehandlas och fått sin självförsörjning indragen. En annan grupp som även den sällan nämns i media är fångarnas villkor i dagens fängelser. Fortfarande finns det människor som utan fog och kunskap om verkligheten ger hals för att dessa har det bra i fängelset. Samtidigt ökar självmorden där.

Som i så många andra sammanhang i dag har inhumanismen även här skärpts med målet att inte längre vårda fångar för ett liv efter strafftiden utan istället straffa i avskräckande syfte. Men ser vi till vilket resultat detta fått i andra länder, bäst ex är USA där det ännu finns dödsstraff. Men inte är brottsligheten där mindre för det, tvärtom, den är även grövre än här. Inte konstigt, varför skulle en kriminell bry sig där då han vet att om han åker fast får han sitta livet ut, alternativt avrättas. Då finns knappast annat val eller möjlighet än att skjuta sig ut ur en pressad situation.


Dödsstraff ger med andra ord högre mordfrekvens. Många oskyldiga har mördats av kriminella på grund av att det finns dödsstraff. Här i Sverige får kyrkan snart ensam visa humanismens ansikte i den kalla inhumana stat Alliansen skapat och fortsätter skapa..http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155974

8 kommentarer:

Anonym sa...

Man kunde väl fråga de kriminella hur de vill ha straffets utformning för att förebygga återfall.

Kanske är det något form av belöning som har bäst effekt.

Rolf sa...

Man kan inte fråga en kriminell hur han vill få sitt straff. Men det måste finnas en plan för hur vi ska slippa återfallsförbrytare kanske inte lika slapp som under 70-talet men inte helt mållös som i dag.

Anonym sa...

Den krimineller är ju expert på sitt eget beteende, medan rättsstaten ofta gissar sig till vilket straff som kan vara lämpligt.

Kanske behöver den intagne utbildning, social träning, vuxna förebilder, motion, lära sig vett och etikett etc, men sen får man givetvis ta ett ansvarsfullt beslut. Ingen möda bör sparas på att få den intagne på andra banor. Fångvården har en förebyggande eller stilbildande uppgift, inte bara avskräckande.

Rolf sa...

Säkert ett riktigt påstående. Men liksom fångvården under 70-talet enbart (nästan) koncenterades på rehabiltering är koncentrationen i dag på straff och avskräckning. Ett mellanting borde vara det riktiga.

Anonym sa...

Att erbjuda fångar en mångfald utbildningar att välja bland är ju nytt och lovande, kanske t o m ett av alliansens förslag.

Antar att på 1970-talet fick fången i bästa fall prata med en psyktant. Inte ens Af erbjöd alltid utbildning, hellre då sjukpension till friska men svårplacerade unga, ibland efter ett anlagstest som var utformat för att filtrera ut säkerhetsrisker. Många drabbades sedan av felaktiga beslut.

Rätt utbildning kan göra fången till en social och ansvarstagande, förhoppningsvis även empatisk individ. Men sedan kan det finnas hjärnfysiologiska kriterier som kan göra rehabiliteringen svår eller kanske t o m omöjlig, men då är det sjukvårdens uppgift.

Rolf sa...

Tvärtom 70-talet var flumtiden som man efteråt kallade det. Straffens längd gick ner och utbildningarna ex på fängelsera var allt från KOMVUX till universitetsstudierav alla slag och då helt gratis till motsatts för vanliga studenter i samhället som fick ta studielån. Psykhjälpen och hjälpen till att få bostad och jobb var betydligt bätttre än det varit någon gång senare. Det var då uppfattningen kom att fångar har det bättre än vi som är utanför fängelserna. Denna uppfattning finns kvar i samhället från den tiden men sanningshalten är inte längre så. 70-talet var vården nästan det enda som räknades i fångvården Idag är det så gott som enbart bestraffning som gäller. Därför sitter en hel del psykfall utan någon vård på fängelsena i dag. Vad som händer när de släpps kan man bara fundera över. De är riskfall för allmänheten.

Anonym sa...

Men det bör väl ha avspeglat sig i brottstatistiken att fången blev så väl behandlad. Men på den här tiden kom knarket in i bilden och gjorde fångarna mer svårbehandlade kanske, annars var nog tanken rätt.

Rolf sa...

Det var det som inte hände och därför omvärderades fångvården. Protester kom även från allmänheten på den fångvårdspolitik som var då. Mer straff mindre dalt sönskade allmänheten.
Visst det var för slappt det ställdes få krav.
Vändningen blev till motsatsen straff utan vård. Så har vi idag till stor del. Bäst tror jag med både ock. 70-talets fångvård men även skolpolitik var som det senare hette mest flum. Det är större krav i våra grundskolor också numera mot hur det var under just 70-talet. I fängelserna har det dock gått från en motpol till en annan vilket aldrig är bra. Straff och vård. Båda slag behövs. Inte nbart en del. När psykisk sjuka spärras in utan vård då får vi frisläppta som efter intjänat straff blir kanske än farligare för allmänheten än de var när de spärrades in. Men det är mycket möjligt att en ändring till både ock kommer frågan är bara när.