Ett av astronomins funderingar är om någon jordliknande planet finns därute eller om vi är ensamma i ett gränslöst universum.
Professor Jackie Villadsen vid Bucknell University physics
& astronomy lägger nu fram bevis (inte
på en jordliknande planet med liv utan) på att det troligast finns minst en
jordliknande planet med samma slag av magnetfält Jorden har.
Villadsen är medförfattare till en artikel som publicerades
i dagarna i tidskriften Nature Astronomy. I artikeln dokumenterar Villadsen upptäckten
av skurar av radiovågor från den röda dvärgstjärnan YZ Ceti som finns 12
ljusår bort från oss. Stjärnan har en planet, YZ Ceti b som kretsar mycket nära
stjärnan och styrkan hos radiovågorna tyder på att denna planet kan ha ett
magnetfält som liknar jordens.
Villadsen och medförfattare J. Sebastian Pineda, forskningsastrofysiker vid University of Colorado Boulder, observerade en upprepande radiosignal som härrör från YZ Ceti med hjälp av Very Large Array ett radioteleskop i Mexiko som drivs av US National Science Foundation (NSF) National Radio Astronomy Observatory (NRAO).
Både Pineda och Villadsen får stöd av NSF i att undersöka
växelverkan mellan avlägsna stjärnor och deras planeter. Villadsen
beskriver att planeters magnetfält
är" kraftfält "som skyddar planeterna från att förlora all sin atmosfär
så att hitta sätt att upptäcka dessa kraftfält är intressant då ett sådant kan
visa på en möjlig atmosfär. Om vi har
rätt och YZ Ceti b orsakar dessa radiovågor kan den ha ett magnetfält som
liknar jordens.
Data samlades in från YZ Ceti och dess system av
planeter under en 25-timmarsperiod.
I sin artikel dokumenterar forskarna 2- till
4-gigahertzdetekteringar av radioskurar på den långsamt roterande YZ Ceti under
omloppstiden för YZ Ceti b, den innersta planeten i detta solsystem. Två
koherenta skurar inträffar vid liknande banposition när YZ Ceti b svävar runt
sin sol vilket tyder på en ökad sannolikhet för magnetisk interaktion mellan
planeten och stjärnan.
Vi såg på den här stjärnan i cirka 25 timmar vilket
är mindre än en hel omloppsbana men vi följde ungefär en tredjedel av dess
omloppsbana och sedan följde vi upp på samma plats där vi sett ett radioutbrott
tidigare beskrev Villadsen det. Sedan såg vi en andra radioblixt som var nära
samma position på banan. Det är lovande tecken på växelverkan mellan stjärna
och planet. Det som behövs på lång sikt är nu att följa upp den här saken och se
på fenomenet om och om igen för att se om skurarna alltid inträffar när
planeten är nära denna position i sin omloppsbana.
Planetens närhet till sin sol är viktig eftersom den
måste vara nära för att potentiellt kunna skicka energi tillbaks till stjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar