Bild https://science.nasa.gov
Forskare har använt NASA:s James Webb Space Telescope för att undersöka utvalda
stjärnbildande områden i de yttre av Vintergatan i kort- och mellaninfrarött
ljus. Inom ett stjärnbildningsområde här känt som Digel Cloud 2S, observerades unga, nybildade stjärnor och långa jetstrålar av
material som utgick därifrån. Den av Webbteleskopet tagna bilden visar även många galaxer och röda nebulösa (gasstrukturer) i regionens bakgrund. I bilden ses
färger i olika filter från Webbs MIRI och NIRCam: rött (F1280W, F770W,
F444W), grönt (F356W, F200W) och blått (F150W; F115W).
NASA, ESA, CSA, STScI, M. Ressler (JPL).
Ett team av forskare använde Webbs NIRCam
(Near-Infrared Camera) och MIRI (Mid-Infrared Instrument) för att avbilda
utvalda områden inom två molekylmoln som kallas Digel Clouds 1 och 2. Med sin
höga grad av känslighet och höga upplösning upplöste Webb-datan dessa områden
som innehåller stjärnhopar där stjärnbildning pågår i en aldrig tidigare skådad
detaljrikedom. Detaljer i datan inkluderar komponenter i hopen, såsom
mycket unga protostjärnor, utflöden och jetstrålar, samt distinkta
nebulosastrukturer.
Dessa Webb-observationer som kom utifrån teleskoptid
som tilldelats Mike Ressler vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra
Kalifornien gjorde det möjligt att studera stjärnbildning i Vintergatans yttre
på samma detaljnivå som observationer av stjärnbildning i vårt eget grannskap i
galaxen.
I Digel Cloud 2S finns en hop nybildade stjärnor
58000 ljusår från Vintergatans centrum galaxen här är relativt fattigt på
grundämnen tyngre än väte och helium. Denna sammansättning gör att de liknar
dvärggalaxer och vår egen Vintergata under dess tidiga historia. Detta var
anledningen till att teamet tog tillfället i akt att använda Webb för att fånga
aktiviteten som sker i fyra hopar av unga stjärnor i Digels moln 1 och 2:
Områdena benämns 1A, 1B, 2N och 2S.
I Cloud 2S fångade Webb huvudhopen där som
innehåller unga nybildade stjärnor. Detta molekyltäta område är ganska aktivt
eftersom flera stjärnor sänder ut långsträckta jetstrålar av materia från sina
poler. Dessutom upptäckte forskarna att ett underkluster kunde finnas i molnet
något man även misstänkt skulle finnas här.
"Vi vet från studier av andra närliggande
stjärnbildningsområden att när stjärnor bildas under sin tidiga fas börjar de
sända ut jetstrålar av material från sina poler", beskriver Ressler,
studiens andre författare och huvudforskare i observationsprogrammet. "Det
som var fascinerande och häpnadsväckande för mig i Webb-datan är att det
finns flera jetstrålar som skjuter ut i olika riktningar från denna stjärnhop.
Det är lite som en fyrverkeripjäs, där man ser saker skjuta hit och dit i alla riktningar, beskriver
han.
Webb-bilderna ses i skimmer över ytan av Digel-molnen
och är bara en startpunkt för teamets undersökning. De har för avsikt att återbesöka denna
utpost i Vintergatan för att söka svar på en mängd aktuella mysterier, ex det
relativa överflödet av stjärnor med olika massor i det yttre av galaxer.
Mätningen kan hjälpa astronomer att förstå hur en viss miljö kan påverka olika
typer av stjärnor att bildas och hur.
– Jag är intresserad av att fortsätta studera hur
stjärnbildning sker i områden som detta. Genom att kombinera data från olika
observatorier och teleskop kan vi undersöka varje steg i evolutionsprocessen, beskriver
Natsuko Izumi vid Gifu University och National Astronomical Observatory of
Japan, som var huvudförfattare till studien. – Vi planerar också att undersöka
cirkumstellära skivor (skivor av gas och
stoft runt stjärnor där planeter bildas.) i det yttre av Vintergatan. Vi
vet fortfarande inte varför deras livstid är kortare än i stjärnbildningsområden
som ligger närmare oss och centrum av galaxen. Och naturligtvis skulle jag
vilja förstå kinematiken hos de jetstrålar som vi upptäckte i Cloud 2S.
Studien har publicerats i tidskriften
Astronomical Journal.
Observationerna gjordes som en del i programmet Guaranteed Time Observation program 1237 .
