En magnetar är en neutronstjärna med ett mycket
starkt magnetfält, cirka 1000 gånger starkare än hos en ordinär neutronstjärna.
Det antas att utbrotten som sker ur en magnetar beror på spänningar som byggts upp i magnetarers magnetfält. Man kan till viss del jämföra utbrotten
med jordskalv på jorden då neutronstjärnorna har en fast skorpa vilken spricker
upp under utbrotten. Under utbrotten frigörs stora mängder gammastrålning,
elektroner och positroner vilket resulterar i en extremt energirik strålning
under bråkdels av en sekund följt av en avtagande mängd strålning som härrör
från elektronerna och positronerna som annihilerar varandra och från vilka
strålar ut gammastrålning de följande minuterna.
Genom datorsimuleringar har man kommit fram till
resultatet att magnetarers utbrott troligtvis har sitt ursprung under ytan på neutronstjärnan inom ett begränsat
område av endast 3,5 km i diameter. Under ett utbrott frigörs ungefär lika
mycket energi på 1 sekund som solen avger under 1 miljon år.
Nu har en internationellt sammansatt vetenskaplig
grupp för första gången lyckats mäta upp svängningarna i strålstyrka från en magnet
under dess mest våldsamma utbrott. På bara en tiondels sekund släppte magnetaren
GRB2001415 (belägen 13 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden
Skulptören) ut energi som kan jämföras med den som solen producerat under 100000
år. Observationen utfördes utan mänsklig intervention tack vare ett
artificiellt AI-system utvecklat av Imaging Laboratory (IPL) vid Universitetet
i Valencia.
Bland neutronstjärnor finns objekt som innehåller ca en halv miljon gånger mer än jordens massa men med en en diameter av endast cirka 20
kilometer. Magnetarer är neutronstjärnor av ett slag som innehåller de mest
intensiva magnetfälten som är kända. Hittills känner vi till 30 stycken. Kända genom sina våldsamma utbrott. Men det är inte mycket vi vet om deras ursprung
(hur de blev en magnetar) och deras utbrott
som varar under 10-dels sekund (och
varför de sänder ut så stark energi under så korta pulser). Att upptäcka dem
är även det en utmaning.
– Energiutbrottet från magnetaren ovan varade i
cirka 10 sekunder efter upptäckt den 15 april 2020, säger Víctor Reglero,
professor i astronomi och astrofysik vid UV i Valencia forskare vid Image
Processing Laboratory (IPL) och medförfattare till artikeln en av arkitekterna
bakom ASIM, instrumentet ombord på den internationella rymdstationen (ISS) varifrån
upptäckten gjordes. "Sedan dess har vi haft ett mycket intensivt
dataanalysarbete, eftersom det var en 10 ** 16 Gauss neutronstjärna och att den bafann sig i en
annan galax än vår. Ett riktigt kosmiskt monster, säger Reglero.
ASIM var det enda av de sju teleskop som hade
möjlighet att upptäcka utbrottets huvudfas under dess fulla energiutkastskede utan
att bli övermättat. Det vetenskapliga teamet kunde lösa händelsens temporala strukturmönster vilket
var en verkligt komplex uppgift som involverade mer än ett års analys av denna två sekunders händelse. GRB2001415 är utöver detta det mest
avlägsna magnetiska utbrott som hittills upptäckts.
Bild vikipedia på en okänd magnetar.