Stjärnbildning upptäckt i en galax långt bort i tid och rum

 

Nya observationer med ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) har särskilt platserna där stjärnbildning och stjärndöd pågår i  nebulosan  som omger en galax 13,2 miljarder ljusår bort. 

Ett forskarlag under ledning av Yoichi Tamura, astronom vid Nagoyas universitet togs högupplösta observationer av galaxen MACS0416_Y1, som finns 13,2 miljarder ljusår bort i stjärnbilden Eridanus. Vid tidigare observationer av galaxen av samma team hade upptäckts radiovågor från både syre och stoft, två vanliga komponenter i interstellära nebulosor. Detaljerade observationer av fördelningen av stoft och syre i en nebulosa kan ge ledtrådar till var stjärnor föds och dör i nebulosor men observationerna hade saknat den upplösning som behövs för att man ska kunna se nebulosors struktur.

Den här gången observerade teamet med ALMA under 28 timmar och zoomade in på galaxen MACS0416_Y1. Resultatet visade att stoftsignalregionerna och syreemissionsregionerna är intrikat sammanflätade och att de undviker varandra vilket tyder på en  process där nybildade stjärnor i nebulosor joniserar  gasen.

Dessutom hittade teamet ett massivt hålrum i nebulosan som sträckte sig cirka 1 000 ljusår i regionen. Då många nya, massiva och kortlivade stjärnor föds tillsammans skapar det ibland supernovaexplosioner enorma "superbubblor" i nebulosorna. Det upptäckta hålrummet kan vara resterna efter en sådan superbubbla.

Takuya Hashimoto från University of Tsukuba beskriver observationensskärpa enligt följande: Det motsvarar som att fånga det extremt svaga ljuset från två eldflugor som finns 3 centimeter från varandra på toppen av Mount Fuji sett från Tokyo och att kunna skilja på dessa två eldflugors sken.

Mätningar av gasens rörelser i nebulosan indikerar en miljö där många stjärnor bildas tillsammans som massiva stjärnkluster. Teamledare Tamura förklarar framtidsutsikterna baserat på dessa resultat som att det i framtiden kan erhållas detaljerad information genom högupplösta observationer av dessa stjärnhopar med hjälp av instrument som James Webb Space Telescope och det planerade Extremely Large Telescopes."

Ovan observationsresultat publicerades som Yoichi Tamura et al. "The 300 pc Resolution Imaging of a z = 8.31 Galaxy: Turbulent Ionized Gas and Potential Stellar Feedback 600 Million Years after the Big Bang" i Astrophysical Journal.

ALMA-teleskopets bild av galaxen MACS0416_Y1 ovan är belägen 13,2 miljarder ljusår bort och hyser den mörkaste nebulosan någonsin. Bilden spänner över cirka 15 000 ljusår på varje sida. (Vänster) Radiobilder tagna av ALMA som visar den mörka nebulosan (som sänder ut radiovågor från stoft, visas i rött) och emissionsnebulosan (som sänder ut radiovågor från syre, grönt), tillsammans med bilden av stjärnor fångade av rymdteleskopet Hubble (blå). Fotograf: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Tamura et al., NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. (Höger) Bild tagen av ALMA, som bara visar radiovågorna från stoftet i den mörka nebulosan. Ett vertikalt långsträckt elliptiskt hålrum, en kandidat för en superbubbla, är synlig i den centrala regionen. Upphovsman: ALMA (ESO / NAOJ / NRAO), Y. Tamura et al.

I 36 dvärggalaxer bildades under samma tid mängder av nya stjärnor är universum synkroniserat?

 

Galaxer med mer än 1 miljon ljusårs mellanrum bör logiskt sett inte ha ett samband med varandra när det gäller stjärnbildningshastigheten i antal och begränsad tid. Men en ny studie visar förvånande att galaxer separerade med upp till 13 miljoner ljusår saktade ner och påskyndade sedan samtidigt bildandet av stjärnor enligt en Rutgers-ledd studie publicerad i Astrophysical Journal.

 "Det verkar som om dessa galaxer reagerar på en storskalig förändring i sin miljö på samma sätt som en god ekonomi kan sporra en babyboom", säger huvudförfattaren till studien Charlotte Olsen, doktorand vid institutionen för fysik och astronomi vid School of Arts and Sciences vid Rutgers University-New Brunswick.

Som om de (min anm.) var sammanbundna i ett nätverk och synkroniserade enligt upptäckten ovan om nu den tolkats korrekt.

"Vi fann att oavsett om dessa galaxer var grannar eller inte, slutade det där och började där bildningen av nya stjärnor samtidigt i stor mängd, som om de alla hade påverkat varandra genom något extra galaktiskt socialt nätverk", säger medförfattaren Eric Gawiser, professor vid institutionen för fysik och astronomi. 

Man kan jämföra med eller tänka på (min anm.) kvantar, om en påverkas i vår närhet påverkas en tvilling till denna  på Mars samtidigt. Detta är svårförklarligt men de är på något vis synkroniserade. 

 

De 36 dvärggalaxerna inkluderade ett varierat utbud av miljöer på avstånd så långt som som mest 13 miljoner ljusår från varandra. Den likartade händelseutveckling i dessa galaxer som uppenbarligen reagerade likartat i tid och rum måste vara något som distribuerar bränsle till galaxer mycket långt ifrån varandra samtidigt.

Jag undrar dock om det var i samtida tidsintervall (min anm.) då avståndet mellan galaxerna är stort var det bara något som sågs så härifrån eller har man räknat ut genom att ta hänsyn till tiden att händelserna skedde samtida. Hur har detta räknats ut i så fall? Sågs det härifrån som samtida i vår tid fast händelser skilde sig 13 ljusår från varandra i ett fall? OM så stämmer det inte. Om det stämmer att händelser ses ske samtidigt fast avstånden är ljusår är det tecken på att vi missuppfattat tid och rum.

Nåväl vi fortsätter ta informationen seriöst. Händelselikheten kan till exempel innebära att ett enormt gasmoln eller ett fenomen i universum som vi ännu inte känner till ligger bakom, enligt Olsen. "Den fulla effekten av upptäckten är ännu inte känd eftersom det återstår att se hur mycket våra nuvarande modeller av galaxtillväxt vi behöver modifiera för att förstå detta", säger Gawiser. " Om resultatet inte kan förklaras inom vår nuvarande förståelse av kosmologi, skulle det vara en enorm implikation, men vi måste ge teorimakarna en chans att läsa vår uppsats och ge sin syn."

"James Webb Space Telescope, som ska lanseras av NASA i oktober, kommer att vara det perfekta sättet att lägga till de nya uppgifterna för att ta reda på hur långt ut från Vintergatan denna "babyboom" sträckte sig", tillade Olsen.

Se min undran i kursiv stil ovan. Men om allt stämmer kan vi tänka i banor som ett synkroniserat universum. Men som sagt jag tvivlar (min anm.). Kanske allt kan förklaras med att denna så kallade babyboom skedde under en mycket lång tidsperiod och vi nu hamnat i den med våra teleskop.

Bild från flickr.com tanken uppstår om vad som händer däruppe i rymden egentligen?