Att vara flitig är att vara robotaktig?

Flit är en dygd.

Barn förr uppfostrades till detta mantra. Till att vara flitiga arbeta koncentrerat och duktigt i skolan för att lära sig att vara detsamma när de sedan kom ut i arbetslivet vid 13-14 årsålder.

Ingen var arbetslös alla fick arbete som sökte detta. Industrisamhället behövde mer arbetskraft än vad som fanns.

De äldre i dag förstår därför inte dagens samhälle. De levde i en tid (jag med) då det var självklart att alla arbetade och hade ett arbete. Det var bara att välja efter fallenhet och intresse eller om man ingen utbildning hade första bästa arbete på närmaste möjliga avstånd från hemmet.

Därför finns det fortfarande i dag många som tror att arbetslösa är arbetsslöa och är människor som hellre lever på bidrag.

Denna våg har Alliansen kommit till makten på och förändrar just nu samhället efter dessa gamla inriktningar av tro på arbete för alla finns.

Man ser samhället som det en gång var och människor som lärda att inte arbeta utan istället genom föregående regeringar försöka undvika arbete så mycket som möjligt.

Tyvärr är detta sanningen som ligger bakom mantrat jobblinjen. Man ser inte att samhället i dag inte behöver så mycket människor i produktionen eller i övrigt.

Detta då lönsamhetsökningar innebär att producera varor eller tjänster hela tiden förbilligas genom att minska på personal och öka mekaniseringen och då det går flytta produktion till länder med slavliknande förhållanden där ex barnarbete ses som lönande oberoende av hur det drabbar barnet.

Magnetgalningen Mesmer kom med en ny behandling.

Galning och galning, men han var en av de första som ansåg att det mesta kunde botas med magnetism.

Därefter kom upptäckten av el och då var det personer som kom att påstå att nästintill allt kunde botas med elektricitet.

För att inte tala om när radioaktiviteten upptäcktes, då kom personer som påstod att det mesta kunde botas med radioaktivitet.

Så alla nya uppfinningar och upptäckter har alltid använts, mer eller mindre lyckat, för att bota sjukdomar.

I dag används magnetism i första hand inom vården i magnetkameror. El som elchockbehandling och radioaktivitet som strålbehandling. Om man nu inte tar med instrument som är uppbyggda med el som kraftkälla etc.

Vad som i dag har upptäckts och som ses som den vises sten, i betydelsen av att det mesta kan botas om vi bara lär oss använda det, är DNA och genmodifikation.

Kommer detta att lyckas eller är tron på detta av samma slag som pionjärerna av ovanstående drömde om?

Jag misstänker att genmodifikation kan komma att användas i vissa fall men garanterat inte som universalmedel, lika lite som ovanstående upptäckter blev det.

Mirakelmedel finns inte, men har alltid trotts finnas, från den vises sten till numera genmodifikation.

Mental hygien.

Ett uttryck som tidigare användes flitigt på de gamla sinnessjukhusen, där sinnessjuka och sinnesslöa blandades huller om buller.

Går vi än längre tillbaks i tiden blandades även föräldralösa barn och fattiga in bland dessa institutioners klientel.

Mental hygien kommer från titeln av en bok som skrev 1908 av Cliffords Beers.

Begreppet ska förstås utifrån att ovanstående ska behandlas till att bli samhällsnyttiga individer som kan försörja sig själva och klara av ett eget liv utan att gå under i misär och sjuka tankar.

Tyvärr visade det sig med tiden att det var omöjligt, istället blev de institutionaliserade så att de aldrig mer klarade av att leva ute i samhället.

Insikten av detta resulterade i att sinnessjukhus lades ner och de psykiskt instabila av skilda slag hamnade på gruppboende i samhället, vilka kan ses som mini institutioner. Alternativt hamnade en del på eget boende och isolerades där eller isolerade sig själva. Medan några hamnade som uteliggare.

Utöver det fick vi de riktigt tokiga på fri fot och bestialiska mord på köpet på gator och torg.

Inga lösningar är perfekta, men frågan är om stängningen av de stora mentalsjukhusen var rätt väg. Istället kunde kanske en mänskligare behandling på dessa varit en bättre lösning för de som behövde denna skyddande miljö.

Språkförbistring i vardagen.

Värderingar i ett uttryck kan vara helt olika beroende på om en person är uppväxt i en viss klass.

Haft en viss utbildning. Haft föräldrar som socialiserats in i en viss yrkesjargong.

Språk är inte bara olika i olika länder utan även dialektalt i en stat och även utifrån denna olikt beroende på klasstillhörighet.

Erfarenhet av livet i form av arbete, arbetslöshet eller sjukdom och hur man ser på detta i ett visst politiskt system.

Att göra sig förstådd innebär inte alltid att använda ord som enligt svenska akademins ordlista har ett bestämt innehåll. Det kan likväl missuppfattas då det i en viss klass kanske används som uttryck och som slangspråk i betydelsen av något helt annat.

Att göra sig förstådd är en konst och för att vara säker på att inte missförstås är samtalet viktigt då det där kan förstås i förhållande till om man menar samma sak eller inte.

Men i detta måste lyhördhet finnas annars kan det som sägs vara förstått ändå ha tolkats fel.

Man får även akta sig för att sönderanalysera något då det isåfall riskeras att få en helt ny betydelse långt från vad som menats.

Som vi svenskar säger, lagom är bäst. Men vad är då lagom? Det kan aldrig bli mer än en subjektiv bedömning som känslomässigt ska kännas bra för den som uttalat det.

Är Alliansens medlöpare så kalla att de medvetet segregerar utsatta skoningslöst?

Svaret är inte Ja.

Människor bryr sig många gånger om sina nära och kära och de flesta har någon i sin bekantskapskrets som är långtidssjuk eller långtidsarbetslös.

Istället är de vilseledda av Alliansens ideologi där man gått in på en väg som inte har varken höger eller vänsteralternativ. Det är en spikrak ideologi utan valmöjligheter. Man har, som i vissa religioner, ett mantra som följs slaviskt, utan diskussion. I detta fall jobblinjen, där allt som inte ingår i detta är av ondo och ska segregeras ut i periferin.

Döljas och öppet motarbetas, skoningslöst. Den som inte har och kan arbeta ska ses som bidragsberoende, vilket i detta mantra ska ses som det värsta tänkbara.

Man går till val som förespråkare för mantrat jobblinjen och kämpar mot det som de kallar bidragslinjen. Man har ingen tanke på att bakom bidragslinjen finns människor som är skapade som de själva. Människor som har haft drömmar om ett drägligt liv. Drömt om ett arbete där man har en inkomst och då kan förverkliga resor, boende och valfrihet. Drömmar om att vara friska och kunna göra ovanstående.

Men ideologerna i Alliansen kan inte förstå detta. Hade de gjort det skulle ideologin falla och människor med arbeten aldrig kunna stötta en ideologi av så skoningslös karaktär mot sina medmänniskor.

Förra valet kallade Alliansen sig för det nya arbetarpartiet och lockade även de svaga som då trodde att nu skulle de få ett arbete så de kunde få en rejäl inkomst och därmed ett meningsfullt liv. Men icke, det blev ingen ändring, bidragen sänktes istället och det blev ännu svårare för dessa att leva.

I dag går man till val på ett mantra utan substans, jobblinjen, som ett svärd riktat direkt mot bidragslinjen och de som är i behov av bidrag.

Rehabilitering, för vem och för vad?

Precis som coachning blivit allenarådande i dag har rehabilitering blivit detsamma.

Men för vem och varför?

I bästa fall kan någon få hjälp, men mot flertalet är det bara ett hån som verkställs. Allt kan inte rehabiliteras. Allt kan inte friskförklaras utefter lagar och ideologier.

Liksom coacharnas många gånger tramsideologi som i de absolut flesta fall enbart är framgångsrikt för coacharnas plånböcker är rehabiliteringsföretagarnas sammanledes.

De insatserna riktas mot får ingen större nytta av dessa, i många fall flummiga, insatser från dessa lycksökare.

Vi har arbetsförmedlare som kan coachning bättre än utomstående och vi har läkare med vårdinrättningars kompetens som kan rehabilitering bättre än försäkringskassor och sociala myndigheter.

Att tramsa till det med nya aktörer kostar mer och ger ingen förbättring för klienterna. Kostnaderna för samhället blir många gånger högre med fler aktörer som fingrar i människors misär.

Trams och dumheter skapat av människor som aldrig behövt kämpa för att få ett arbete har skapat en ideologi som den Alliansen ligger bakom och på allvar tror på, vilket gör att plågan för de som är utanför och ibland fötts in i ett utanförskap, får numera känna av utanförskapskänslan än mer.

Skamkänslan har ökat för många, men de som borde skämmas är ideologerna inom Alliansen, vilket de inte gör, utan tvärtom är de stolta över sin segregationsökande ideologi.

De ropar stolt ut att ”det är jobblinjen som gäller.” De som har jobb ska gynnas på bekostnad av de som inget har.

”Vi är emot bidragslinjen, och de som har detta ska bekämpas så de vet att de lever på bidrag” är budskapet.

"Vi ska öka föraktet mot dessa” blir budskapet.

Svenska folket tar detta till sig och avskyr de som är utanför gemenskapen i arbetslivet och njuter av att segregera genom att, utan protester, ta emot den ena skattesänkningen och lönehöjningen efter den andra medan ex långtidsarbetslösa inte fått ett öre extra sedan 2006, enbart sänkningar av ersättning för sin ofrivilliga arbetslöshet, vilken Alliansen lovade ta bort.

Alliansen består av smarta män o kvinnor och kommer genom detta att åter vinna ett val genom att använda människors känsla av gemenskapen vi mot dom - som är utanför.

Tron försätter berg och människosyn.

I bibeln står det att tro kan försätta berg. Om du ber ska du få, om du tror ska du få.

Om man är säker på att något ska ske händer det ofta, självuppfylld profetia kallar psykologer det.

Man konstruerar en verklighet som motsvarar det man tror ska ske. Man manipulerar människor så de uppför sig som man förväntar sig att de ska uppföra sig mot en. Bra eller dåligt.

Psyket är maktfullt och kan få tankar att komma och gå och få uppfattningar att realiseras. Forskning för att bekräfta den förförståelse man önskar få bekräftad görs ofta utan att forskaren själv förstår att projektet utarbetats för att få det bekräftat.

Man tror man är neutral i sin forskning eller sin undersökning men har omedvetet vinklat frågeställningar eller statistik vid utvärderingen för att bekräfta det man antar:

Arbetslösa som arbetsovilliga, sjuka som simulanter ju längre de är sjuka.

En arbetsmarknadspolitik där man antar att jobbskatteavdrag gör att människor hittar arbeten.

Listan kan göras lång, men utgångspunkt är en tro på en ideologi som, medvetet eller undermedvetet, ska bekräftas så den som delar denna blir säker på att den gör rätt, antar rätt och konstruerar största möjliga lycka för största möjliga antal.

De som inte får lyckan eller har möjligheten är de som inte förstår eller har en missvisande ideologi, i dag kallad ex bidragslinjen av de som har makten.

Det finns två sätt att se på verkligheten i svensk politik i dag, skillnaden mellan dessa ideologier står för tillfället mellan människosynen.