Vilken lösning har han åt att fler och fler ungdomar lever på försörjningsstöd då de inte har arbete?
Jo, att lönen bör sänkas för ungdomar.
Då tror han fler arbeten skapas. Hur förstår han väl själv men jag förstår det inte. Att arbetsgivare kan producera mer om de får lägre lönekostnader för ungdomar är bara ett konstigt resonemang. En arbetsgivare anställer vid behov, inte efter vad det kostar.
Vi ska inte bygga upp en arbetsmarknad där det - likt fas 3 - är anordnare som tar emot människor för att tjäna pengar på dem, inte för att de behövs på arbetsplatsen.
Björklund önskar med andra ord en lön för ungdomar som motsvarar försörjningsstöd. Det är bättre de får lön än försörjningsstöd säger han, men frågan är hur länge en arbetsmarknadspolitik för ungdomar kan tjata om lägre ungdomslöner.
Var går gränsen för låg ungdomsarbetslöshet och misär?
Det finns ingen arbetsmarknadspolitik, bara tjat om lägre ingångslöner, lägre löner för ungdomar och fas 3 placeringar. Utöver bidrag till företagare i form av nystartsjobb mm, jobbskatteavdrag och fas 3 placeringar - numera namnändrat till SS-fasen (sysselsättningsfasen).
När får vi en arbetsmarknadspolitik som ger arbeten, riktiga arbeten med lön, som människor kan leva gott av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar