Efter att ha färdats flera miljarder mil mot solen
har ett egensinnigt ungt kometliknande föremål nu efter att av någon anledning
vid sin bana någonstans mellan Neptunus, Saturnus eller närheten av Jupiter
lämnat sin position och börjat röra på
sig mot solen stannat upp på sin väg runt Jupiter den sista men största av
gasplaneterna innan färden vidare eventuellt fortsätter förbi Mars, Jorden, Venus och Merkurius.
Objektet har lagt sig i samma bana som en familj av tillfångatagna forntida asteroider de så kallade trojanerna som kretsar runt solen i samma bana som en planet. I detta fall tillsammans med Jupiter. Detta är första gången ett kometliknande föremål har upptäckts i trojaners banor. Trojanska asteroider är små asteroider som befinner sig före eller efter en planet i dennas bana, samlade vid de stabila Lagrangepunkterna.
Man känner idag till fem planeter som har trojaner:
Mars, Jupiter, Uranus, Neptunus och jorden. Utöver det har även Saturnus månar Dione och Tethys trojaner.
Den första observationen av en trojan gjordes av E.
E. Barnard 1904. En trojan, vid Jupiter.
Den oväntade besökaren vid Jupiter tillhör en klass av isiga kroppar som finns i rymden mellan Jupiter och Neptunus. De kallas "Centaurs" och blir aktiva när de för första gången värms upp när och om de börjar röra sig mot solen och övergår då dynamiskt till att bli mer kometliknande. Karakteristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Ofta korsar de Saturnus och Uranus omloppsbanor och i vissa fall även Neptunus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt, (miljoner år). De kommer med största sannolikhet från början från Kuiperbältet men har fångats in av gasplaneterna.
Ögonblicksbilder från NASA:s rymdteleskop Hubble
visar att vagabondobjektet visar tecken på kometaktivitet. Den har en svans,
utgasning och ett koma av damm och gas. Tidigare observationer av NASA:s
rymdteleskop Spitzer gav ledtrådar till det kometliknande föremålets
sammansättning och gaserna som drev dess aktivitet.
Det nomadiska objektet upptäcktes i början av juni
2019 av University of Hawaiis teleskop Asteroid Terrestrial-impact Last Alert
System (ATLAS) som ligger på de utdöda vulkanerna Mauna Kea och Haleakala.
Den japanska amatörastronomen Seiichi Yoshida
tipsade Hubble-teamet om möjlig kometaktivitet. Astronomerna skannade sedan arkivdata
från Zwicky Transient Facility vilket är en bred fältundersökning utförd vid
Palomar Observatory i Kalifornien och insåg att objektet var tydligt aktivt i
bilder från april 2019.
De följde upp med observationer från Apache Point
Observatory i New Mexico vilket gav samma resultat. Teamet observerade kometen
med Spitzer bara dagar före detta observatorium gick i pension i januari 2020
och identifierade då gas och damm runt kometkärnan. Dessa observationer gjorde
att man sedan lät Hubbleteleskopet ta en närmare titt.
Med hjälp av Hubbles skarpa öbjekt identifierade
forskarna svansen, komastrukturen, storleken på dammpartiklarna och deras
utmatningshastighet. Dessa bilder hjälpte till att bekräfta att det var en
komet. När kometen sparkas ut ur Jupiters omloppsbana (vilket kommer att ske) och
fortsätter sin resa mot solen kan den möta upp den gigantiska planeten igen.
"Små kometer som LD2 (namnet på objektet) möter sitt öde genom att dras in
i solen och helt upplösas, träffa en planet eller komma för nära Jupiter igen
och då kastas ut ur solsystemet vilket är de vanligaste ödena", säger
Lisse en av forskarna som använde Hubble och tillägger. "Simuleringar
visar att om cirka 500000 år är sannolikheten 90 procent att det här objektet
kommer att kastas ut från solsystemet och bli en interstellär komet."
En
intressant (min anm.) information som ger lite mer kunskap om vår värld och
plats i verkligheten.
Bild från vikipedia som visar storleksskillnaden
mellan Jupiter och Jorden.
