13 miljarder ljusår bort har upptäckts tre bubblor som minner om när vätedimman släppte genom ljuset för första gången efer BigBang.

Under hundratals miljoner år efter Big Bang var universum en tjock soppa av väteatomer där ljus knappt kunde skönjas. Så tät var väteatomsmolnet att det första ljuset från de första stjärnorna inte kunde tränga igenom vätedimman. 


Men då allt fler stjärnor i denna smog efterhand bildades och hölls samman som stora galaxer vilka expanderade från varandra kunde ljuset tränga fram och det varde ljus. Vätemolnet som var ursprunget till alla sedan uppkomna atomer och stjärnor tunnades ut.


Detta skedde för 13 miljard år sedan, ca en halv miljard år efter Big Bang.

Då de första galaxerna växte sig allt större och utstrålade mer kraftfull energi (och ljus) började de att synas genom den kosmiska dimma som omgav dem (vätgasen) genom att dela (eller jonisera) väteatomer till ett plasma av fria protoner och elektroner vilka bildade stora bubblor. Plötsligt kunde ljus färdas över (vara synligt) i kosmos först genom dessa "bubblor" av denna plasmas uttunnande som omger stora galaxer sedan längre och längre bort då flera av vätgasbubblorna expanderade, tunnades  ut och överlappade varandra.



Nu, har för första gången Astronomer upptäckt tre av dessa bubblor som av skingrade vätgasdimma i en grupp av galaxer 13 miljarder ljusår bort.


 Studien presenterades vid American Astronomical Society Conference i Honolulu och har lämnats för publicering i ett kommande nummer av Astrophysical journal. Det är ett internationellt team av astronomer som identifierat en trio av avlägsna galaxer som utstrålar något av det tidigaste ljuset någonsin som observerats.


Galaxhopen har getts namnet EGS77 och ljuset från denna sändes ut ca 680 miljoner år efter Big Bang att jämför med universums ålder av 13,8 miljarder år. Hopen verkar vara omgiven av tre överlappande bubblor av plasma enligt ovan förklaringsgrund. Forskarna undersökte för denna studie en liten del av rymden genom en exakt våglängd av ultraviolett ljus som avgavs av de tidigaste stjärnorna även känt som Lyman-alfa utsläpp. 


Bilden som jag tycker är passande här från 

Ingen vet säkert hur dessa bubblor den gången agerade eller såg ut. Men som kvinnan på bilden kan vi alla se ut från Jorden och i fantasin föreställa oss hur en bubbla därute plötsligt blev synlig i universums barndom och i slutändan lång senare vi kom till. Bilden är ursprungligen en introduktion till världar som kolliderar men kan även passa här anser jag.

Stora vätemoln kan ses lysa vackert långt därute i universum

Lyman alfa-skogen kallas en summa av absorptionslinjer kallade Lyman alfa-våglängder, i neutralt väte. Dessa våglängder uppkommer då ljuset från avlägsna kvasarer passerar genom moln av väte innan ljuset når jorden. Det blir en så kallad "skog" av linjer beroende på rödförskjutningen utifrån universums expansion.


Rödförskjutning uppkommer när en ljuskälla rör sig bort från observatören. Läs mer här om detta.   


Lyman alfa-skogar observeras i våglängder för både synligt ljus och ultraviolett strålning och ger flera intressanta egenskaper inom kosmologin. De visar bland annat om mängden och spridningen av materia i universum och även om bildandet av galaxer och andra större strukturer.


Observationer gjorda med spektrografen MUSE på ESO: s Very Large Telescope har upptäckt stora kosmiska reservoarer av väteatomer (moln av detta)  kring avlägsna galaxer vilka är vackert (för ögat osynligt) glödande som Lyman-alpha utsläpp från universums barndom. 


Undersökningen har koncentrerats på tiden av födelsen av universum, tiden efter Big Bang.


Ett oväntat överflöd av Lyman-alpha utsläpp i regionen upptäcktes av Hubble Ultra Deep Field (HUDF)  av ett internationellt team av astronomer finnas långt därute av instrumentet MUSE på ESO: s Very Large Telescope (VLT). 

Hubble Ultra Deep Field (HUDF) är ett projekt där man med hjälp av långa slutartider och rymdteleskopet Hubble lyckats ta bilder av galaxer från det som kallas  den mörka tidsåldern. Tidsåldern vilken inträffade för cirka 13 miljarder år sedan mellan 400 och 800 miljoner år efter Big Bang. Det är den djupaste ( längst från oss i tid och rum)  bilden av universum som någonsin tagits av människan i det synliga ljusspektret. 



De  utsläpp av Lyman alfa-skogar vågor från vätgasmoln som upptäckts täcker nästan hela synfältet. Nästan hela himlen lyser därmed osynligt (för ögat) med Lyman-alpha utsläpp från det tidiga universum. Jag undrar dock varför de få områden som inte lyser just gör detta, inte lyser?


Det är en spännande tanke att se upp mot den mörka natthimlen med sina stjärnor att tänka sig att det är lysande och glänsande men att vi inte med våra ögon kan se detta. Kanske det är tur då sållning av information behövs för att hålla koll på den verklighet vi behöver kunna förstå för att kunna orientera oss och leva utan att allt blir kaos. 


Bild: Hubbleteleskopet ett av teleskopet varifrån man kan göra mätningar på Lyman alfa-våglängder med låg rödförskjutning.

Troligen överhettade vätgasmoln lämnar nu Vintergatans centrum. Men processen är ett olöst mysterium.

I

centrum av Vintergatan finns ett stort svart hål med en massa miljontals gånger större än solen. Här bildas nya stjärnor i dessa centrala delar av spiralgalaxen i vilken vi finns i utkanten av en av dess armar.

Nu har det upptäckts utkastningar av vätemoln i den i av oss ingående något platta spiralgalaxen. Moln vilka försvinner ut från galaxens flatare mitt (se bild) åt båda håll i en hastighet av 330km/sek och är synligt i ett stråk 5000 ljusår ut från centrala delarna.

Det kan ses som överhettningsutsläpp  (mina funderingar). Vad som inte har hittats är dessa molns utlopp. Gränsen för var de börjar i centrum och dess utlopps början är  okänd. Någonstans i detta kaosartade landskap sker det.

Visst kan man filosofera i att utloppet kan komma från en annan dimension i tid och rum vilken galaxens centrum har eller har fått kontakt med men det är troligen en science fictionfantasi.

Men dessa Så kallade fermi bubbles existerar och hur de uppkommer och exakt var förblir en gåta ännu ett tag.

Bilden visar vintergatan med sina fermibubblor.