Ett mycket kraftigt solutbrott skedde i Orionnebulosan 2016.

I november 2016 upptäckte astronomer en ung stjärna 1500 ljusår bort från jorden i Orions bälte vilken under en explosion sände ut plasma och strålning ungefär 10 miljarder gånger mer kraftfullt än vad vi upptäckt i någon soleruption tidigare i galaxen.


Detta plötsliga utbrott kan vara den mest lysande av för människan kända utbrott någonsin från en ung stjärna och kan hjälpa forskarna att  bättre förstå processen vid stjärnbildning.


Det var från  teleskopet James Clerk Maxwell uppe på Hawaiis vulkan Mauna Kea upptäckten gjordes.. Fenomenet kom från ett dubbelstjärnsystem. Ett solsystem där två stora stjärnor kretsar kring varandra i Orionnebulosan.


 Forskarna är osäkra på om det har något att göra med det faktum att stjärnan i fråga är mycket ung och suger upp gigantiska mängder närliggande bränsle för dess tillväxt.


Lika okänd är hur en effekt med sådan enorm energi har på unga solsystem. Den röntgenstrålning som avges kan potentiellt förändra kemin av närliggande kroppar (som asteroider) eller  förändra atmosfären på unga planeter anser författarna till en rapport om fenomenet publicerat den 23 Jan i Astrophysical Journal.


Säkert kan utbrott av detta kraftiga slag påverka närliggande objekt som är i riktning för detta utbrott. Även så långt bort som Jorden kan det ge effekter som tillfällig utslagning av stelliters navigeringssystem etc. Men vi låg inte i direkt riktning denna gång. 


Men kanske fenomen som detta  är viktiga vid en stjärnbildning.

Bilden föreställer Orions bälte och kommer från Wikipedia.

Spännande kollisioner har skett därute i kosmos.

Exoplaneter har upptäckts i tusental och många tusen mer förväntats hittas. Många av solsystemen därute har planetsystemen liknande vårt eget solsystem.


Astronomer vill veta om någon av dessa planeter därute har kolliderat med varandra och hur ofta sådana kollisioner sker eller har skett därute. 


I vårt solsystem vilket existerat i 4 1/2 miljarder år har det skett vilket resulterat i att vi efter en av dessa fick en måne runt Jorden (det var Jorden och en Marsliknande i storlek planet som krockade anser man). Även Venus bör ha råkat ut för något då den har en motsatt kretsriktning runt solen än övriga planeter (kanske det har samband med Jordens krock en gång (min tanke).


Nu visar en ny studie att det även hänt krockar därute.  Ett är i  planetsystemet Kepler-107 ca 1714 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Svanen.


Studien här fokuseras på de två innersta planeterna kring Kepler-107 (av fyra kända), Kepler-107b och Kepler-107 c. De liknar varandra både vad gäller radier och omloppstider Storlekarna är ca 1536 och 1597-jordradier. Deras omloppstider är 3.18 och 4.90 dagar. Deras densitet skiljs dock åt 5,3 och 12,65 gram per kubikcentimeter i jämförelse är Jordens densitet 5,5 gram per kubikcentimeter. (Vattnets är 1 gram per kubikcentimeter).


 Så även om deras storlekar och banor är likartade är den ena planeten dubbelt så tät som den andra. Den yttre av dem Kepler-107c. 


Forskarna drar slutsatsen att en av planeterna troligen Kepler - 107c har drabbats av en kollision med en annan planet i det förflutna. Då slet kollisionen bort delar av planetens silikatmantel och lämnade efter sig en tät järnkärna. Därav dess nuvarande täthet.


Det antas att det varit många sådana kollisioner bland alla (troligen) miljarder planeter i bara Vintergatan.


Säkert har kollisioner mellan skilda slag av kroppar därute varit ofta förekommande i universums barndom och även numera sker säkert  krockar men  inte lika ofta med planetliknande kroppar i storlek som när universum var ungt. Det är mer mindre  meteoriter som slår ner numera.


Bilden föreställer storleksförhållandena mellan Jorden, Mars och exoplaneterna Kepler b-f.

Expansionstakten av universum ska sökas utifrån gravitationsvågsfrekvens resultatet kommer i framtiden.

Mätningar av gravitationsvågor från ca 50 binära neutronstjärnor nästkommande årtionde kommer slutgiltigt (om allt fungerar) att lösa en intensiv debatt om hur snabbt universum expanderar enligt en teori utarbetad från ett internationellt team som inkluderar både University College London (UCL) och Flatiron Institute.


Studien som publicerats nyligen i Physical Review Letters visar hur nya oberoende data från gravitationsvågor avges av binära neutronstjärnor vilkens insamlade data förhoppningsvis kommer att bryta dödläget mellan tidigare motstridiga mätningar om expansionstakten en gång för alla.


”Vi har beräknat att vi genom att observera 50 binära neutronstjärnor under nästa årtionde får tillräcklig med data om gravitationsvågor för bästa mätningsresultat med hjälp av Hubble-konstanten”, säger bla Dr. Stephen Feeney för Center for Computational astrofysik vid Flatiron Institute i New York City.


”Vi bör kunna upptäcka tillräckligt av fusioner för att besvara denna fråga inom fem till 10 år” säger han. Frågan som om allt fungerar visar vilken expansionstakt det universum har där vi som människor existerar och fått ett hem.


Det blir spännande resultat som väntar.

Liv under Mars is? Fullt möjligt!

I en studie publicerad i tidskriften Science 2018 föreslogs att det finns flytande vatten under södra polarisen på Mars.


En ny studie 2019 tar inte ställning till detta  istället förslår författarna att det här förekommit magmatisk aktivitet och  bildandet av en magmakammare under de senaste hundra tusen under ytan på Mars. En kammare där temperaturen bör vara tillräckligt varm för att här kan finnas flytande vatten under det ca en km tjocka istäcket ovanför.


 Den nya studien syftar till att främja debatten kring möjligheten av flytande vatten på Mars. Om vi kan bevisa förekomsten av flytande vatten på Mars ökar det dramatiskt möjligheten att hitta liv utanför jorden och kan också fungera som en resurs för människan vid en framtida mänsklig utforskning på Mars.


”Vi tror att om det finns något liv skyddas det under markytan från strålning”, sade Ali Bramson, postdoktorala forskarassistent på Lunar and Planetary laboratorium vid University of Arizona och huvudförfattare till den nya rapporten. – Om det fortfarande existerar aktiva magmaprocesser idag kan mer smältning av is ha kunnat ske än vi tror oss veta idag.  Detta kan ge en än mer gynnsam miljö för flytande vatten och därmed kanske liv ”.


Om det finns någon form av liv på Mars under dess is beror troligen på om det finns flytande vatten där. Men flytande vatten i sig är ingen garanti för att detta ska innehålla livsformer (min anm.).
Bilden är på Mars.

Kan vi evakuera mänskligheten från Jorden den dag behovet kommer.

Jorden har tillgodosett människors behov i tusentals år eftersom naturresurserna räckt till. Exempelvis  luft, vatten och mineraler. Till detta ska läggas solens energi vilken är än viktigare för den mänskliga rasen.


Forskare anser att det om två miljarder år så kommer solens slut som människovänlig att närma sig sin utgångsdatum, expandera i storlek och dess energiutsläpp öka så  haven kokar och miljön blir omöjlig för liv. 


Det finns även i nutid risken för ett fullskaligt kärnvapenkrig ska få samma resultat (kanske även en miljökollaps är på väg). Ett kärnvapenkrig skulle på  kort tid eliminera det mesta av liv på jorden.


Även om jorden överlever ett bra tag till kommer naturresurser i snabb takt minska och  istället kan misslyckad lösning av avfallsprodukter få miljön att kollapsa och  högre liv att få sämre möjlighet att fortsätta att existera.


Då världens befolkning fortsätter att växa och resurserna blir knappare kommer trycket att lämna vår hemplanet att öka dramatiskt i framtiden. Planeter för detta finns därute. Men en kolonisering tar lång tid och avståndet till dessa omöjliggör detta inom den vetskap vi har i dag. Vid kolonisering måste även hela ekosystem tas med om vi ska överleva.


Om en planet med helt annorlunda ekosystem skulle koloniseras kan det betyda slutet för människan. Vi är skapta för och i Jordiska ekosystem med dess bakterier mm. En planet att kolonisera måste därför vara steril (men med rätt syrenivå och vatten enligt mig) så vi kan plantera dit våra ekosystem.
  

Som det visat sig finns exoplaneter i ett enormt utbud av storlekar och banor. Dock måste en planet för kolonisering vara en speciell typ av planet ungefär av storleken som Jorden och kretsa kring en solliknande stjärna på ett avstånd som passar människan och dess djur och växtliv. Det är inte bara människan som ska förflyttas utan hela ekosystem.


En intressant planet upptäcktes 2016. Då  tillkännagav astronomer upptäckten av en potentiellt lämplig planet i bana runt Proxima Centauri. Denna stjärna är också känd som Alpha Centauri C och är en röd dvärgstjärna. Detta solsystem finns ungefär 4,2 ljusår från vår sol i stjärnbilden kentauren. Denna potentiella exoplanet är känd som Proxima b och är ca 1,3 gånger massivare än jorden. 



Förutsatt att vi har hittar ett passande nytt hem här blir nästa utmaning att komma dit.  Om vi kunde färdas i ljusets hastighet skulle det ta över fyra år för att komma dit. Dock är det enligt den fysik vi känner till idag omöjligt att åka iväg i ljushastigheten.

Kanske vi får hoppas på kontrollerade maskhål för resor av detta slag om nu dessa finns, kan byggas upp och kontrolleras. Med sådana kunde en omedelbar resa ske och en kollonisering möjliggöras. 

Sök tecken på insekter på planeter därute inga insekter troligen inga högre livsformer.

Nära hälften av insektsarterna vilka nu finns på Jorden  hotas av utrotning och antalet insekter minskar i snabbare takt än andra utrotningshotade djur. Det visar en ny forskningsrapport.


Insekter är mycket viktiga för ekosystem som vi känner dem. De utgör mat för fåglar och andra djur. De pollinerar växter och bryter ner och återvinner näringsämnena i jorden.


I den nya forskningsrapporten som publicerats i Biological Conservation, hävdas att nära hälften av insektsarterna på Jorden hotas av utrotning. Antalet insekter i världen har minskat med 2,5 procent per år de senaste 25-30 åren.


En del av anledningen handlar om det storskaliga jordbruket med monokulturodling och insektsgiftbesprutning på grödor. Men även den globala uppvärmningen.


Nästan all mark i världen som lämpar sig för matproduktion är redan uppodlad. Runt den urbana miljön tas även odlingsbar mark i besittning för byggande vilket är en skada för framtidens möjlighet till mer åkermark. Livsmiljöerna har förändrats med föroreningar och klimatförändringar, säger Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.


Frågan om insekter inte kan anpassa sig till nya förhållanden kan ställas  och visst kan de så. Men det tar tid. Tid de inte får med den snabba förändring av deras miljö som sker.


– Det kan de göra men de minskade bestånden visar att insekterna inte hunnit anpassa sig i samma takt som förändringarna.


Om insekterna minskat dramatiskt borde väl även antalet fåglar ha minskat lika mycket?


Även antalet fåglar i jordbruksmark har minskat och fjärilsbeståndet är stadigt minskande. Men fåglar har bred diet och kan äta olika arter av insekter så många kan ännu överleva artmässigt så länge det finns något slag av insektsöverskott..

Insekterna håller naturen och kretsloppet igång.


Kanske vi skulle söka tecken på insekter på andra planeter utan dem inget större liv verkar kan man tolka det som

2019 AQ3 en av de senaste upptäckterna av näraliggande asteroider och dess banor

Astronomer har upptäckt en asteroid i det inre av vårt solsystem med en elliptisk bana som aldrig går längre bort än Venus bana. Denna asteroid är bland de första asteroiderna som någonsin hittats vars omloppsbana begränsas nästan helt inom detta avstånd.

 ”Vi har hittat ett extraordinärt objekt vars omloppsbana knappt glider bortom Venus' omloppsbana vilket är en ovanlig upptäckt”, sade Quanzhi Ye postdoktoral forskare på IPAC  science center för astronomi vid Caltech.


Asteroiden har fått beteckningen 2019 AQ3 då den  upptäcktes den 4 januari 2019 och är en ”mycket sällsynt asteroid då den alltid finns i närområdet i sin bana vilket vi inte hittat många asteroider som gör.
  

Dessa små asteroider är enbart ca 1 km i diameter och därmed svårupptäckta och säkert i vissa fall farliga genom sin plötsliga närhet till Jorden. Ovanstående är dock inte just nu farlig för oss.
   

Den är knappt tillräckligt ljus för att upptäckas under den korta period som den kommer nära jorden”, sa Tom Prince, Ira S. Bowen Professor i fysik vid Caltech. 

För att ha något hopp om att hitta sådana objekt måste himlen skannas mycket ofta. ZTF undersökningar heter dessa undersökningsmetoder för detta ändamål vilka visar  hela norra stjärnhimlen under tre nätter. Undersökningstäckgraden är  per täckning i en enda exponering, ungefär två hundra och trettio gånger storleken på fullmånen. 2019 AQ3.


Bild på banan för asteroiden 2019 AQ3