Buffaloprogrammet ska ge kunskap om de tidigast bildade galaxerna

Universum är kanske gränslöst.

 Rymdteleskopet Hubbles tränger djupt in i tid och rum. Men täcker ett område en bråkdel av vinkelfrekvensen av storleken på fullmånen där det söker nya rön.

Nu ingår Hubbleteleskopets kapacitet i  BUFFALO programmet ett program där studenter och forskare från University of Buffalo i New York ingår.

Programmet är utformat till att identifiera galaxer i sina tidigaste stadier av sitt bildande vilket innebär mindre än 800 miljoner år efter big bang. 

Detta är en kampanjstudie som fått namnet Ultra-deep Frontier fältet och Legacy observationer (BUFFALO). Hubble ska här  skåda in i enorma galaxhopar vilka tidigare fotograferat av NASA'S Spitzer och Hubblerymdteleskopet under ett program kallas Frontier fältet.

Spännande blir det att få resultat från denna studies resultat. Nya rön kommer säkert om verkligheten därute.

Bild galaxhopen Abell 370 vilken finns 4 miljarder ljusår bort och vilken Hubbleteleskopet sökt kunskap om.

När FORS2 blir tillfälligt ledig då tas underbart vackra bilder av rymden här är en nytagen.

FORS2, ESO:s Very Large Telescope (VLT) är ett teleskop vilket tar mycket avancerade bilder på skilda objekt i universum. Det är ett av forskningens bästa instrument för mätningar. Men för bra resultat måste väderleksförhållandena också vara bra mot det objekt som uppdraget avser just då.

Ibland är de inte detta och då används instrumentet till att ta vackra bilder på ex nebulosor. Ett nyligen fint foto har tagits på spiralgalaxen NGC 3981.

Bilden ingår i ESO:s Cosmic gems-programmet vilket utnyttjar tiden för teleskopet då väderförhållanden inte lämpar sig för vetenskapliga mätningar.

Istället för att inte observera något då används ESO:s teleskop till att fånga visuellt praktfulla bilder av den södra stjärnhimlen.

FORS2 finns på VLT:s enhetsteleskop 1 (Antu) vid Paranalobservatoriet i Chile.

Bland de toppmoderna instrumenten finns här VLT:s fyra enhetsteleskop. Här  står det mångsidiga FORS2 som ett av de mest avancerade instrumenten som existerar just nu.

Med detta kan man studera många olika slags himlakroppar på en mängd olika sätt och även skapa vackra bilder som just den här på NGC 3981 en spiralgalax 62 miljoner ljusår. Se länk. 

Bild på ovannämnda galax. Se denna och jämför den med bilden från Fors2 på medföljande länk.

Lite om Trojanska asteroider varav Jorden har en som förföljer oss

Citat: Trojanska asteroider är småplaneter som befinner sig före eller efter en planet i dennas bana---man känner idag till fem planeter som har trojaner: Mars, Jupiter, Uranus, Neptunus och Jorden---även Saturnus månar Dione och Tethys har trojaner”. 

Forskare vid Southwest Research Institute   har studerat ett ovanligt par asteroider Patroklos och Menoetius vilka följer efter Jupiter i dess bana runt solen. Forskarna upptäckte att resultaten pekar på att dessa uppstått tidigt under vårt solsystems bildande.  Dessa asteroider är nu målen för NASA: s kommande  rymdäventyr  Lucy. 

Asteroiderna är omkring 4 mil i diameter  och har en  omloppsbana  runt varandra och cirklar tillsammans runt solen. De är så kallade trojanska asteroider. Detta innebär att just dessa ligger på ungefär samma bana som Jupiter. Alla trojanska asteroider i solsystemet ligger i banor runt en planet. Även Jorden har en vilken fått namnet 2010 TK7.

De är alla  troligen komna från Kuiperbältet när detta bildades och det redan ca 100 miljoner år efter solsystemets bildande.

I projektet Lucy nämnt ovan ska ytterligare data förhoppningsvis hittas för att ytterligare förstå dessa objekt. Det blir Jupiters trojaner som då ska undersökas.

Bild: 2010 TK7 Jordens trojanska asteroid (markerat i grönt i högra nedre hörnet) på en bild från Wide-field Infrared Survey Explorer.  

På månens yta ses virvlar vilka först nu antas ha förklarats ursprungsmässigt.

På månens yta ses virvelformationer. Det har länge diskuterats vad dessa beror på och   LunarReconnaissance Orbiter rymdsonden vilken sändes upp 2009 för att undersöka månen har tagit en del bilder på fenomenet vilka studerats sedan dess.

Det är forskare vid Rutgers College och University of California i Berkeley som har funderat fram en trolig lösning på varför dessa virvlar existerar.

Rapporten därifrån beskriver att det i dessa virvlar finns lokala magnetiska fält vilka troligast påverkats av solvinden. Detta har gett geologiska kraftfält av magnetism enligt denna rapport.

 Tunna magnetfält under ytan vilka tillsammans med solvinden gett virvelutseendet på de platser där dessa ses.

 Dessa aktiva platser bör ha bildats där lava en gång flödat för ca 3 miljarder år sedan då månen var vulkaniskt mycket aktiv.

Mönstren är fantasieggande och kan ses på medföljande länk här.

Bilden däremot visar Lunar Reconnaissance Orbiter vilken omtalas ovan.

En mycket intressant planet har upptäckts därute. Låt oss presentera Wolf 503b.

Wolf 503b är namnet den fått, planeten som är högintressant att vidare undersöka med  det avancerade teleskopet James Webb Space Telescope  när det kommit på plats under 2021. Då kan det kemiska innehållet i planetens atmosfär och den troliga förekomsten av molekyler som väte och vatten sökas. Misstanken att det kan komma överraskande resultat från denna planet är stor.

Wolf 503b finns cirka 145 ljusår från jorden i stjärnbilden Jungfrun i bana runt solen Wolf 503.

Den ligger i den livsmöjliga zonen runt sin sol.

Wolf 503b är ungefär som Jordens vilket är ovanligt att finna med dagens teknik. Ofta är det planeter 3 a 4 gånger större eller  mer vi finner därute. Detta beroende på svårigheten att se planeter av storlek som Jordens med dagens teknik.

Men Wolf 503b ligger relativt nära oss och ljusförhållandena är bra för att vi kunnat upptäcka den. Detta gör det även möjligt till fortsatta undersökningar av den med avancerade mätinstrument. Men tyvärr finns inte möjligheten till detta förrän 2021 när James Webb SpaceTelescope är i arbete med det slags instrument som behövs för detta.

Det blir spännande att följa fortsatt undersökning av denna spännande planet om några år.

Bild James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp under mars 2021

Nu slocknar Dawn då dess uppdrag är slutfört i asteroidbältet. Läs om dess uppdrag vid asteroiderna Vesta och Ceres.

Dawn vars uppdrag förlängdes flera gånger överträffar forskarnas förväntningar resultatmässigt när nu farkosten  slocknar ner på grund av bränslebrist. 

Denna farkost gav oss nya rön om småplaneterna Ceres  med dess ljusa mystiska punkter. Likväl som och av dvärgplaneten Vesta med sina berg och kratrar

 Dawn är den enda rymdfarkosten som kretsat kring objekt i asteroidbältet. 

Nu kommer den att fortsätta kretsa där tills den en gång krockar med något objekt eller kanske i evighet. Men nu tyst och ensam utan kontakt med Jorden. Kontakten har slocknat.

Bild av rymdsonden Dawn med dvärgplaneterna Vesta och Ceres i bakgrunden.

ATTRACT är projektet där nya avancerade mättekniker ska utvecklas bland annat för teleskop och annan mätutrustning för vidare avancerad rymdforskning

ATTRACT är ett projekt vilket sammanfogar världsledande forskningslaboratorier med industriexperter inom näringslivet i syfte att skapa ett europeiskt ekosystem för innovation till utveckling av nydanande teknik på väg ut på marknaden.

Här är ESO  en partnerna som finansierar 170 nya idéer med marknadspotential inom mätteknik och bildhantering. Syftet med projektet är  att skapa produkter, tjänster, företag och jobb baserade på nya metoder inom mätteknik och bildanalys.

 ESO själva bygger och driver en rad astronomiska teleskop som är bland världens mest avancerade och är därför beroende av avancerad teknik för att upptäcka och behandla bilder av intressanta astronomiska objekt.

ATTRACT är ett banbrytande initiativ som sammanför grundforskning inom astronomi och industrin i Europa för att inta en ledande roll inom nästa generations mätteknik och bildanalys.

ATTRACT finansieras av den Europeiska unionens Horizon 2020-program. Programmet vars syfte är att hjälpa till att förnya Europas ekonomi och förbättra människors liv genom att skapa nya produkter, tjänster, företag och jobb. 

 ESO själv är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med världens mest produktiva astronomiska observatorium vilket ligger i Chile. 

ESO innefattar 15 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike.

ESO:s ambitiösa verksamhet innebär design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar vilka gör det möjligt för astronomer att göra nya banbrytande vetenskapliga upptäckter.

ESO har även en ledande roll i att främja och organisera samarbete inom den astronomisk forskning över hela världen. 

Bild:  Radioteleskopet  RTF-32 vid observatory Zelenchukskaya i Ryssland.