En speciellt osäker asteroid och de övriga därute i vårt närområde

Vi såg inte meteoren som flög in och exploderade över Tjeljabinsk i Ryssland den 15 februari 2013 förrän den kom in i atmosfären och exploderade.  Ingen dog som ett direkt resultat av explosionen men många sakades av glassplitter efter tryckvågen.

  Nästa gång kanske det blir värre. Även från kända asteroider existerar risken att de kan kollidera med jorden de närmsta hundra åren. För okända vet vi inget då de just är okända.


För närvarande finns det sex kända asteroider med minst 0,1% chans att krascha  med jorden innan det 23: e århundradet. En katastrof uppifrån har hänt förr historiskt och överraskande och kan ske igen. Därför behövs övervakning över vårt närområde.


Vi har exempelvis en asteroid som kallas 2019 LF6 vilken gör ett varv runt solen varje 151;e dag. Den har tidigare upptäckts och då haft ett annat namn men nu återupptäckts och förhoppningsvis ska vi nu inte förlora kontakten med den igen.


Denna är ett exempel på asteroid vi kan vara orolig över. Asteroider vi vet finns men som vi förlorar kontakten med.


Det finns ett hundratal jordnära asteroider vilka vi hoppas få kontroll över då det gäller deras rörelser. Möjligheten är stor att vi får detta. Men sedan finns det ett okänt antal asteroider av skilda storlekar som då och då som helt okända objekt dyker upp och ibland inte ses förrän de drämmer in i jordens atmosfär.


Det är problem och skrämmande. Frågan är om vi någonsin kan få full kontroll på rymden i vårt närområde?


Bild Explosionen av meteoren över Tjeljabinsk.

Hubbleteleskopet har upptäckt virvlande av materia vid ett svart hål.

Spiralgalaxen NGC 3147 finns 130 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Draken. Här har astronomer upptäckt virvlande gas nära det svarta hål som finns i galaxens centrum. Ett svart hål med en   vikt av  ungefär 250 miljoner gånger massan av vår sol. 


Intressant är att gasmassan runt hålet är så djupt inbäddat i det svarta hålets gravitationsfält men likväl inte försvinner in i hålet. Det är en unik demonstration av Einsteins relativitetsteori. 


Det är Hubbleteleskopet som hittat fenomenet. Det är en gåta är att gasmassan finns där utifrån nuvarande astronomiska teorier. Men det erbjuder en unik möjlighet att testa Albert Einsteins teorier relativitetsteorier. Allmän relativitetsteori beskriver gravitationen som krökning av rymden och speciell relativitetsteori beskriver förhållandet mellan tid och rum.


”Vi har aldrig sett effekterna av både allmänna och speciella relativitetsteorin i synligt ljus med denna klarhet”, sade Marco Chiaberge av Europeiska rymdorganisationen, och Space Telescope Science Institute och Johns Hopkins University, Baltimore, Maryland, en av medlemmarna i teamet som bakom Hubble-studien.


Disken är så djupt inbäddade i det svarta hålets intensiva gravitationsfält att ljuset från gasmassan ändras helt enligt Einsteins teorier. Relativitetsteorin ger astronomer en unik blick på de dynamiska processerna nära ett svart hål.


Vad detta kommer att ge för besked får framtida forskning om fenomenet visa. Det intressanta nu är att detta fenomen finns och att det visar att vi ännu har mycket mer att försöka förstå då det gäller vad universum är och vad det fungerar som. Det visar även att Einsteins teorier ännu en gång bekräftas.


Bilden är från vikipedia tagen av Hubbleteleskopet och visar galax NGC 3147.

Ska det bli skyddade kulturminnesplatser (fornminnesplatser) på månen?

När Neil Armstrong satte sin fot på månen den 21 juli 1969 som den första människan någonsin inträffade ett historiskt ögonblick i tid och rum.  Det var första gången en människa satt sin fot på en annan kropp i vårt solsystem.


Femtio år senare diskuterar nu experter hur man bevarar mänsklighetens första steg bortom jorden.


Kan en nationalpark på månen vara lösningen där Armstrongs fotavtryck kan bevaras för nyfikna framtida turister?  Andra platser i området är flaggan som astronauterna satte på månen då. Troligen blekt i dag på grund av den hårda ultravioletta strålningen från solen.


Andra platser finns även att bevara från första spåren efter månlandaren mm.

Går vi vidare finns även första månbilen på Mars. Landningsspåren från den första landningen där.


Frågan om vi ska minnesskydda dessa platser och fler kan säkert nämnas. Jag anser att vi ska detta. Det är viktigt att för eventuella framtida människor och kanske turister bevara dessa platser så inga marodörer i framtiden förstör dem.


Det finns ju alltid risk för att historieförfalskare förstör platserna annars och sedan påstår att de aldrig ägt rum. Redan nu finns historieförfalskare som påstår att månlandningen aldrig ägt rum, jorden är platt och att judeutrotningen aldrig skett.

Det är farligt med sådana förfalskningsläror och att människor lyckats övertygas om sådana sjuka villoläror.
  

Bild: Buzz Aldrin andremannen vid den första månlandningen vid landningsplatsen på månen den 21 juli 1969. Obs: månlandningen skedde den 20 20:17:39 UTC juli men det var den 21 juli 02:56 UTC 1969 det första steget togs på månen.

På södra stjärnhimlen ses stjärnbilden Örnen ut som ett flygplan denna vecka på väg över himlavalvet med riktning åt söder.

Om du ser upp på södra stjärnhimlen i veckan kommer du att se ett mönster av stjärnor som kan tolkas som ett flygplan (alternativt örn) som flyger i södergående riktning. Just denna veckan ses stjärnbilden ut som ett flygplan.


Likheten med flygplan är enligt många mer slående än en örn. Men den gången stjärnbilden fick sitt namn fanns inga flygplan så stjärntydarna tydde det som en örn.

I denna stjärnbild Örnen ser man en linje av tre stjärnor. Denna trio är ibland kallad ” Aquilafamiljen (Örnen)” eller ”axeln av Aquila”. 


De består av en svagt lysande stjärna, en medelstarkt lysande och den mellersta överlägset ljusaste stjärnan: en gulvit med namnetAltair, den 12: e ljusstarkaste stjärnan på himlen.  Altair ligger bredvid Alpha Centauri, Sirius och Procyon, vår närmaste granne bland de ljusstarkaste stjärnorna på bara 16,7 ljusår bort.


Altair roterar kring sin axel. Vår sol tar ungefär 25 dagar för ett varv runt sin axel. Altair tar bara 9 timmar!


Bild på stjärnbilden ovan.

Pentagon vill bygga en rymdstation

Från Pentagon (USA;s försvarsdepartement)  har en önskan framförts om samtal för idéer till byggande av en mindre autonom militär rymdstation.


En lösning för att bygga och sända upp en fritt flygande station. Lösningen måste vara kapabel att stödja behövt utrymme, montering, mikrogravitation experimenterande, logistik och lagring, tillverkning, utbildning, test och utvärdering på plats för nyttolaster och andra funktioner.
  

Storleken bör vara högst 35 kubikfot vilket räcker för experimenterande utrymme. Stationen blir däremot inte är lämplig för mänsklig närvaro ombord.


Materialet i stationen ska bidra till låg omloppsbana runt jorden och stationen ska vara redo för flygning två år efter att en entreprenör är vald.


Men än så länge är allt på idéstadiet berättar överste Steve Bulow på försvarsdepartementet.


Jag kan inte se några problem själv (min anm) till att inte detta projekt snart kan eller kommer att realiseras.
  

Bilden ovan är en Flygbild över Pentagon, med USA:s huvudstad Washington, D.C. i bakgrunden. (från vikipedia)

NASA har upptäckt en vätgasplanet som fått beteckningen GJ 3470b

NASA: s Hubble och Spitzer rymdteleskop har upptäckt en planet varifrån gas sprids ut i rymden.


Planeten finns runt den röda dvärgstjärnan GJ 3470 i riktning mot stjärnbilden kräftan och har fått beteckningen Gliese 3470 b (GJ 3470 b). Den är nästan 13 gånger större än jorden och i storlek mer jämförbar med Neptunus som är 17 gånger större än jorden.


Forskare förutspådde vid upptäckten av  GJ 3470b att den skulle ha en  atmosfär innehållande syre och kolföreningar samma element som är roten till vattenånga och metangas som observerats på Neptunus.  Men det hittades en atmosfär som har en sammansättning av väte och helium likt solen har.


Björn Benneke, huvudförfattare av den nya forskningsrapporten om solsystem GJ 3470 och astronom vid universitetet i Montreal har tidigare  upptäckt många mycket större exoplaneter som kretsar väldigt nära sina solar kända som ”heta Jupitrar” (obs i vårt solsystem finns inte heta jupitrar) Namnet jupitrar kommer från att de är stora som vår Jupiter i vårt solsystem men ligger mycket närmre sin sol och därmed är betydligt hetare.
  

Men denna planet är annorlunda. Många forskare misstänker dock att Jupiterlika planeter bildas längre ut i sina respektive solsystem innan du migrerar in mot sin sols närområde.


Det är emellertid inte fallet för GJ 3470 b. Planeten har sannolikt bildats där den finns nu mycket nära en röd dvärg stjärna som är ungefär hälften så stor som vår egen sol.

 Planeten började förmodligen som en torr klippa vilken efterhand  plockade upp väte och helium från gasdisken som omger den röda dvärgstjärna som är centrum i detta solsystem. Därefter bildades efterhand gashöljet och det blev en gasplanet. Något som kanske även kunde skett med Merkurius om denna legat än närmre solen.


Bilden är en illustration av hur GJ 3470 b kan se ut framför sin sol.

NASA har godkänt att planetolog Elizabeth Tuttle får sända en drönare till Titan.

Planetologist Elizabeth Tuttle fick den 26 juni ett samtal från Nasa. Samtalet var ett klartecken till henne om att  hennes projekt att skicka en drönare till Titan Saturnus största måne var godkänt. Kostnaden för projektet är beräknat till ungefär en miljard dollar.


Men först 2026 kommer drönaren att sändas iväg och kommer fram för att börja sitt uppdrag (att undersöka Titan) först 2034.


Elizabeth  Tuttle är utbildad vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) och University of Arizona berättar att hon minns de första flyktiga bilderna av Titan tagna av rymdteleskopet Hubble under 1990-talet. Hon var då bland de första att få se närbilder av Titan tagna 2004 av Cassinisonden som då var framme efter en sju år lång resa.
  

”Det kommer inte att kännas som en lång tid. Det kommer att gå mycket snabbt”, säger ”Elisabeth” Tuttle, i dag 52 år och verksam som planetologist vid Johns Hopkins universitet där hon arbetar vid Applied Physics Laboratory, ett forskningscentrum utanför Washington som sysselsätter 7.000 personer.


Jag hoppas (min anm) jag får uppleva den dag resultatet på denna spännande ges.


Bilden är från NASA och visar Titan. Man ser tydligt hur molntäckt månen är och även dess atmosfärtjocklek i kanten (det blå). Drönaren som nämns ovan är ej färdigbyggd men en modell på hur den kan se ut visas om man följer länken i inlägget.