Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett högmod. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett högmod. Visa alla inlägg

lördag 20 december 2008

Blir präster i prästskrud snart förbjudna i kyrkan vid skolavslutningar?


Snart avkristnas kyrkorna helt om sekualiseringen i samhället fortsätter. Med tveksamhet tillåts nu prästen klä sig i prästskrud exempelvis vid en skolavslutning i kyrkan enligt följande artikel. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161031
Så bedömer jag artikeln och så bör den tolkas. Om så, varför skulle då avslutningen vara i kyrkan? Har människor inte förstått i dag vad kyrkan symboliserar? Svar: Nej. Sedan kristendomsundervisningen försvann i skolan har Sveriges barn och vuxna ingen kunskap om kyrkans värden eller tro utan ser det som saga och dikt från en svunnen tid. Men en dag kommer alla att få tänka om och den dagen drar den största mänskliga chocken igenom hela mänskligheten och ett ramaskri kommer att höras av frustration över hur grundlurade man blivit av den ondes förvillelser. En dag kommer Jesus tillbaks.

I dag är ett tecken i tiden att högmod ska efterstävas och ödmjukhet förkastas. En av dödssynderna är omvärderad. Högmod är att se sig själv som bäst störst och vackrast.
Att framhäva sig själv före andra och samtidigt nedvärdera eller trampa på andra för att vinna framgång.

Ödmjukhet är att arbeta men aldrig framhäva fördelarna med vad man gjort utan istället som i jantelagen inte se sig förmer än andra utan tvärtom nedvärdera sig själv inför andras arbetsinsatser.


Carl Lehnberg, optikguru.

Han lärde sig det optiska fältet och blev föreståndare för en optisk verkstad i mitten av
1700-talet i Stockholm.

Han blev snart medlem av vetenskapsakademin och hade en egen verkstad för glasslipning där han tillverkade okular för astronomiska observatorier. De första svensktillverkade akromatiska linserna tillverkades här.

Tyvärr dog Lehnberg i unga år och verkstan blev sedan en verkstad för glasögonglasslipning.

Glasögon gjordes nu till allt fler under 1700-talet. Och resultatet blev att fler och fler som haft synproblem nu behjälpligt kunde läsa bibel och almanacka. Och det var ett stort framsteg för mänsklighetens bekvämlighet och förkovran. Glasögonen var här och inte bara för överklass utan snart tillgängliga för alla.

måndag 24 november 2008

Så dumma var angriparna under krigen för länge sedan.


Jag har funderat mycket på de försvarsanläggningar som byggdes i Sveriges inland men även på de som byggdes vid kusterna. Stora borgar i sten som var nästintill ointagliga. Likväl skulle angriparna ge sig på dessa stenfort. Varför?

Ett enklare sätt att ockupera ett land på den tiden hade varit att slå en ring runt forten på ett avstånd som gjorde att ingen kunde skjuta på den andre. Ett slags husarrest kan man se det som. Därefter kunde man styrt det ockuperade landet och sett det som sitt. Att det då suttit ett antal krigare på stenborgar lite här och där i det ockuperade landet skulle varken gjort det ena eller andra. De satt isolerade och kunde inte kontakta utomstående för hjälp eller ställa till annat ofog. Så enkelt kunde det varit. Men stoltheten bland fiendehärarna gjorde istället att de skulle ge sig på borgarna med resultat att de ofta fick ge sig och lämna landet med oförrättat ärende.

Högmod går före fall kan det ses som. Man skulle söka ära och segrar, inte i första hand på enklast möjliga sätt ta över en annan stat. Jag förundrar mig över människans sätt att krångla till allting till nytta för ingen, men som sagt, Högmod går före fall genom historien.



Lars Salvius


Mannen som inrättade det första lånebiblioteket i Sverige. Han var född i Sörmland 1706 men växte upp i Finland. I Sverige till vilket han senare kom blev han boktryckare. Förläggare och bokhandlare alltiett. Titlar som under denna tid hade hög status. Han gick in för sitt arbete med liv och lust och var alltid på jakt efter det bästa inom litteratur. Ett uttryck som myntades under dessa år var att Linné skrev, Salvius tryckte och Tessin köpte.

Han hade kontakter ute i Europa för att den vägen hålla sig informerad om vad som skedde inom det litterära området. Hans bokhandel var en universalbokhandel där det mesta fanns av det som var tryckt och det var landets största bokhandel. Året då han stod på toppen var 1757, året då han även öppnade ovan nämnda bibliotek.

Som minne av honom har ett stipendie inrättats och ur denna fond delas årligen ut stipendium till någon som har skrivit mycket inom någon vetenskap eller pris till någon som gjort betydande insatser inom forskningskommunikation etc. se för mer fakta om detta för eventuellt sökande av desamma http://www.b-pk.se/texter/read.php?mid=321