Nya lagar har kommit. Vad ska slå mot de arbetslösa nu?

”I lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor tas bestämmelserna om medverkan av nämndemän i kammarrätterna bort. Ändringarna innebär att nämndemän inte längre kommer att medverka när kammarrätterna avgör mål om arbetslöshetsersättning, mål om medlemskap, mål om medlemsavgifter eller mål om särskild uttaxering.

Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2012.” Slut citat.

Kan detta innebära att en hårdare syn ska gälla, då nämndemän ansetts gå mer på känsla än på lagparagrafer?

Troligen, för nu blir det enbart jurister och paragrafryttare som beslutar och då tas inte hänsyn till människan utan till lagen och vad denna säger, oberoende av hur det drabbar den enskilda.

Det lilla och empatiska tas bort. Man får en tuff, hård paragraftolkning, lik den försäkringskassans handläggare gör mot sjuka.

Hårdheten tilltar och hål täpps till när moderaternas ideologi/arbetslinjens fula ansikte visar upp sig.

Despoternas tid var en tid som utmärktes av följande.

Det var en upplyst tid under 1700-talet där man satsade på infrastrukturen. Sumpmarker utdikades. Vi ska komma ihåg att Europa hade stora våtmarker som ännu inte var utdikade.

Nya vägar byggdes, tidigare var det mest små stigar och så naturligtvis resterna av vägnäten från romartiden. Broar byggdes. Det fanns inte så många och det var långt mellan dem. Många byggde naturligtvis privata övergångar över floderna. Men de var oftast bara enkla konstruktioner som man försiktigt kunde gå över. Vanligast var naturliga vadställen.

Det var under denna tid som man förmänskligade lagarna till viss del. Tortyren minskade. Dödsstraffen och fängelsehålorna blev dock kvar. En ämbetsmannakår bildades inom de nu bildade förvaltningarna. Byråkratin uppkom. Adelns och prästväldets makt beskars.

Man var mer eller mindre reformvänlig och rationalitet var ledstjärnan. Den så kallade upplysta despotismen hade olika framgångar i skilda länder. I Frankrike och under
Ludvig XV blev framgången minimal.

Problemet här var inte att ämbetsmännen var dummare än annorstädes. Problemet var inkomsten till staten. Enbart bönderna betalade och de var inte speciellt rika. Adeln var skattebefriade och det var dessa som hade kapital.

Vi vet hur det gick med adeln i slutet av 1700-talet i Frankrike. Men redan några årtionden innan revolutionen var missnöjet stort över adelsprivilegierna. Det var dessa som i förstahand stoppade infrastrukturens utbyggnad i Frankrike genom sin skattebefrielse. Det fanns inget kapital för detta då och adelns makt var till stor del större här än i många andra länder. Se något om vad despotism är här.