Kaos, neuros, vi upplever saker olika och tål därför motgångar olika bra.

Någons motgång är en spännande nystart för någon annan.

Men även upplevelser av likartat slag upplevs olika av olika personligheter.

En människa är känslig eller okänslig enligt sitt arv och den miljö denne finns i.

Finns reträttväg blir kaos längre bort vid en problemfylld dag. Om inte kan det bli kaos.

Alla är vi olika och alla behövs. Vi är en sammanhållande enhet kallad mänskligheten.

I denna finns alla slag av individer, alla unika. Om så inte varit fallet skulle mänskligheten varit en enda organism utan egen vilja och egna valmöjligheter och vi hade inte utvecklats från amöba stadiet eller från den dag vi skapades, beroende på gudstro.

Genom unikheten har vi skapat en mångfald möjligheter och uppfinningar som kan användas, fastän få användare förstår hur de är konstruerade.

Människan är unik, mänskligheten en sammanslutning av dessa unikheter.

Finns likhet mellan kropp och psyke?

Förr ansågs kroppen avspegla psykets struktur.

En hållningslös kroppskonstitution speglade ett likt psyke. En psykiskt labil person hade sin kroppshållning och sina rörelsemönster.

Allt speglades i fysiken som var onormalt i psyket. Idag bedömer man inte en människa psykiskt efter detta. Man har förstått att intelligens, empati och begåvning ex inte har med det att göra, om en människa är handikappad eller har en dålig kroppshållning.

Tankarna ovan hade med rastänkande att göra. De var samma andas barn i samma tid. Även under 1960-70 talet talade man och tänkte i dessa banor inom psykiatrin.

I dag talar man om kroppsspråk, vilket är något helt annat. Detta kan spegla en människas känsloläge om denne inte har ett pokeransikte eller lärt sig dölja vad den känner.

Men detta är något helt annat och även rumsrent tänkande i dag så det tar jag inte upp här och nu, igen.

När konst blir enbart konstigt.

Konst bör väl vara något man kan se och njuta av?

Någon bör se det, annars blir konst ett ord likalydande med konstigt.

Det som är konstigt blir något få försöker förstå meningen med, istället ses det som oförståeligt, sjukt, ickemänskligt eller helt enkelt inget att fästa sig vid.

En konstnär bör skapa sig eller få en publik. Den som inte får detta kan knappast kalla sig konstnär mer än inför sig själv då denne då skapar för sig själv.

Fantasiskapelser enbart för glädjen att göra det ingen förstår meningen med.

Sedan finns det konstnärer som gör alster för att väcka uppmärksamhet genom äckel eller onaturligheter som få psykiskt friska önskar få se.

Ex; Det berömda Tate Gallery i London har betalat 22300 pund – över 300000 svenska kronor – för en burk som innehåller mänsklig avföring. Aftonbladet 2002-07-01.

Detta är inte konst bara genom att det är något som få önskar se och de som önskar detta kan titta ner i sin egen toalettstol när de tömt sin tarm.

Få njuter av något som detta. Barnsligheter av konst som egentligen inte är konst utan något vem som helst utan (oftast) ansträngning eller med fantasi kan producera.

Det finns fler sjuka barnsligheter inom konstvärlden Men detta är en av de saker som absolut inte ska ses som konst utan enbart som något som ska locka publik genom sitt udda utställningsförfarande. Vem njöt av bajset ovan den gången det visades? Var någon så dum att den köpte någon annans bajs?

Om det nu var till salu.

Har allt ett ändamål eller har inget det?

Har allt som sker eller görs ett ändamål eller är det slumpartade händelser? Kanske det är determinismen som råder.

Men om vi enbart ser till ändamålstanken här, så ser jag det som följande.

Någon gör något för att handlingen ska resultera i ett planerat resultat. Vad resultatet än blir rör det inte ändamålstanken. Agerandet gjordes utifrån vissa tankar och förförståelse.

Men var agerandet utifrån ett ändamålstänkande eller inte och gäller det alltid isåfall?

I vissa fall finns en tanke innan handlingen och då kan man se handlingen som ett agerande för att nå ett mål som tänkts ut eller setts som möjligt om handlingen utförs. Ett mål som har ett syfte för den som agerar, ofta är syftet tillfredsställelse av något slag. Makt, pengar, sex eller något annat större eller mindre i vardagen.

Men lika ofta eller oftare är en handling något som sker utifrån en reflexrörelse där man inte kan förutse resultatet. Man agerar utefter sin personlighet eller sina fobier eller arvsanlag.

Ofta är det ord som sägs utan att de är väl genomtänkta. Men ord kan ha makt att förändra och förändra åt alla håll. Så många gånger kan man se dessa ord till någon annan som slumpartade, om man inte börjar analysera enligt Freud.

Men det ger i vilket fall som helst effekt på någon och än mer en själv. Att man plötsligt möter någon medmänniska och svarar denne slumpartat ogenomtänkt är deterministiskt då man måste se detta även från det andra subjektet.

Denne sa även, oftast, något denne inte tänkt igenom och resultatet blev och blir i många fall slumpmässigt utefter vad som sas och hur det mottogs och resulterade i nuet eller framåt.

Svar på rubriken ovan blir härmed att vissa handlingar har ett genomtänkt ändamål, vissa inga.

Historien skapar nya människor.

Vi människor förändras generation för generation.

Vi får nya värdemallar utefter vad som hänt i vår tid, vilket är en spegling av vad som hänt tidigare. Vår tid präglas utifrån detta med tillägg av de förändringar som sker.

Vi förändras utifrån att vi önskar förändras i tonåren när vi skapar vår egen identitet skild från våra föräldrar.

Vi präglas av vår uppväxt och vår tids miljö och agenda och skapar utifrån detta något annorlunda.

Frigörelse av vår barndoms kultur gör att vi trotsar auktoriteter och värderingar för att skapa en ny, som vi tror, bättre tillvaro.

Här finns även förklaringen till hur 60-talsgenerationen med Reinfeldt och Borg i spetsen kunde få majoritet till att krossa välfärden för många i Sverige. Den krossades för alla de som är arbetslösa och sjuka.

Denna agenda skulle aldrig fått majoritet bland 50-talister och tidigare generationer. Hade den kunnat få detta hade vi aldrig haft ett så långt socialdemokratiskt välfärdssamhällsbygge.

Var tid har sin agenda. Men jag tror likväl att framtidens dom blir hård mot Alliansens politik, hur populär den än är just i vår tid och säkert blir ytterligare en mandatperiod. Men sedan blir det lika säkert stopp för den.

Kan man utbilda sig till konstnär?

Knappast.

Man kan utbilda sig till att förstå konst av skilda slag. Att njuta av konst.

Att uppleva skönheten i den kan man även lära sig. Men alla upplever dock någon slags konst som vacker. Oftast ser många det som vackrast när ex en tavla har stora likheter med verkligheten.

En tavla som liknar ett fotografi med den skillnaden att tavlan är målad i olja. Hötorgskonst kallades det förr och sådan hänger i många äldres hem.

I dag köper många konst de inte tycker om eller förstår för att i sitt hem ändå ha något som ska ge intryck av bildning och konstintresse.

Men nu till frågan, kan alla utbilda sig till konstnärer som kan skapa något andra ser som unikt och vackert? Om man inget anlag har för att skapa, blir svaret nej.

Då får man skapa för sig själv, kanske på samma nivå som barnet. Men har man en ådra, ett arv för att skapa, kan man lättare lära sig använda denna om man skolas av andra konstnärer. Detta blir svaret.

Vad är något som är förbryllande?

Förbryllande är något som är konstigt, mystiskt eller förvånande.

Någon som uppför sig på ett vis som inte någon förstår eller räknat med. En händelse utöver det normala som plötsligt skett till allas förvåning och undran.

Någon som kanske klär sig på ett sätt och ger uttryck för något annat än dessa signaler normalt ger i klädstil.

Ord som sägs i första skedet som uppseendeväckande, utsagor som sedan visar sig ha en betydelse ingen först förstod.

Förbryllande är det man inte kan ta på eller förstå men likväl är där mitt framför näsan på oss.