Vem har medgång och vem har motgång?

Som allt annat är det relativt. Det en upplever som en medgång upplever någon annan som en motgång.

Den som kämpar och lyckas har tillfällig medgång i livet. Den som kämpar mot ett mål och misslyckas har tillfällig motgång.

Men känslan är relativ i förhållande till vem man är. Ovanstående låter riktigt. Men så enkelt är det inte alltid.

Det finns många i dag som ser det som medgång att kämpa mot ett mål utan att själva målet önskas uppfyllt. Skulle målet uppfyllas hade de inga fler delmål att uppnå, själva resan som aldrig tar slut är vad de upplever som medgång skulle målet nås skulle de inte ha mer att kämpa mot och de skulle uppleva motgång i sitt liv.

Så själva motgången, alla hinder som ska övervinnas för att nå ett mål, kan upplevas som stimulerande och vart och ett som man lyckas uppnå är en medgång men själva målet får aldrig uppnås då detta då kommer att upplevas som en motgång.

Det kan vara att mål som att bli känd för något, resa till så många plaster som möjligt på vår planet, läsa så många böcker som möjligt i ett visst ämne osv.

Kaos, neuros, vi upplever saker olika och tål därför motgångar olika bra.

Någons motgång är en spännande nystart för någon annan.

Men även upplevelser av likartat slag upplevs olika av olika personligheter.

En människa är känslig eller okänslig enligt sitt arv och den miljö denne finns i.

Finns reträttväg blir kaos längre bort vid en problemfylld dag. Om inte kan det bli kaos.

Alla är vi olika och alla behövs. Vi är en sammanhållande enhet kallad mänskligheten.

I denna finns alla slag av individer, alla unika. Om så inte varit fallet skulle mänskligheten varit en enda organism utan egen vilja och egna valmöjligheter och vi hade inte utvecklats från amöba stadiet eller från den dag vi skapades, beroende på gudstro.

Genom unikheten har vi skapat en mångfald möjligheter och uppfinningar som kan användas, fastän få användare förstår hur de är konstruerade.

Människan är unik, mänskligheten en sammanslutning av dessa unikheter.