Har allt som sker eller görs ett ändamål eller är det slumpartade händelser? Kanske det är determinismen som råder.
Men om vi enbart ser till ändamålstanken här, så ser jag det som följande.
Någon gör något för att handlingen ska resultera i ett planerat resultat. Vad resultatet än blir rör det inte ändamålstanken. Agerandet gjordes utifrån vissa tankar och förförståelse.
Men var agerandet utifrån ett ändamålstänkande eller inte och gäller det alltid isåfall?
I vissa fall finns en tanke innan handlingen och då kan man se handlingen som ett agerande för att nå ett mål som tänkts ut eller setts som möjligt om handlingen utförs. Ett mål som har ett syfte för den som agerar, ofta är syftet tillfredsställelse av något slag. Makt, pengar, sex eller något annat större eller mindre i vardagen.
Men lika ofta eller oftare är en handling något som sker utifrån en reflexrörelse där man inte kan förutse resultatet. Man agerar utefter sin personlighet eller sina fobier eller arvsanlag.
Ofta är det ord som sägs utan att de är väl genomtänkta. Men ord kan ha makt att förändra och förändra åt alla håll. Så många gånger kan man se dessa ord till någon annan som slumpartade, om man inte börjar analysera enligt Freud.
Men det ger i vilket fall som helst effekt på någon och än mer en själv. Att man plötsligt möter någon medmänniska och svarar denne slumpartat ogenomtänkt är deterministiskt då man måste se detta även från det andra subjektet.
Denne sa även, oftast, något denne inte tänkt igenom och resultatet blev och blir i många fall slumpmässigt utefter vad som sas och hur det mottogs och resulterade i nuet eller framåt.
Svar på rubriken ovan blir härmed att vissa handlingar har ett genomtänkt ändamål, vissa inga.
