Vilka idéer är nyttiga och vilka är värdelösa?

Svaret bör vara idéer som realiseras och som förenklar något som tidigare var komplicerat.

Men för att detta ska ske måste idéerna då komma från någon som kan realisera en idé eller har kontakter som förstår den och kan realisera den.

Om idén, hur bra den än är, kommer ur en medelinnevånare på vår jord kommer den aldrig att realiseras eller kanske ens kommuniceras.

Då uppstår frågan hur många bra, nyttiga och goda idéer realiseras från mänsklighetens samlade idékapacitet av de som lätt eller säkert skulle komma mänskligheten till del om de realiserades?

Jag kan inte svara på detta, men är övertygad om att ett mycket litet promilletal är svaret.

Det är bara ett fåtals idéer som kan realiseras. De som uppkommer från människor med möjligheter, makt eller kontakter i I-världen.

Det är frustrerande att tänka på hur mycket som skulle kommit mänskligheten till del om så bara någon procent av de goda idéer som dagligen uppstår kommunicerades och i förlängningen kunnat realiseras.

Annorlunda är allt som inte passar in i en tidsepok.

Det som inte passar in en viss tid ses med misstanke och ibland avsky.

Förr sågs den som var ickereligiös som någon som inte hörde hemma i samhällsgemenskapen utan segregerades ut från denna.

I dag är det mer kufiskt att ses som religiös än som icketroende. Den troende ses snart som någon som bör segregeras. Att tala om sin tro i skolor eller på arbetsplaster ses som negativt och försök att påverka.

Förr däremot ansågs att påverkan av icketroende var något positivt.

Hur samhället kan vända helt om i sina kulturella utryckningar är något som skulle vara ett bra forskningsprojekt. I en organisation ses ofta kulturen bli kvar fastän personal byts ut då och då. Företagskulturer består och är svåra att ändra på.

Det som en gång blev ett nytt företags kultur sitter i många yttringar kvar i väggarna oberoende av tid.

Varför är det samma sak i samhällen av vårt slag? De västeuropeiska nordliga samhällena. Vad har hänt här? Varför?

Om förståelsen för detta kunde hittas skulle även statiska företagskulturer kunna förändras utefter den kunskap som samhällens kulturer förändrats.

Jag tror inte så mycket forskning gjorts utefter dessa premisser. Ett litet tips alltså.

Varför tanken på en Gud om denne inte skulle finnas?

Varför skulle människans inneboende konstruktion få oss att tänka på en Gud om det inte fanns någon? Varför skulle evolutionen inte tagit bort dessa tankar eller varför skulle evolutionen skapat dessa tankar och behov om det inte var av vikt att ta ställning till detta?

Skulle evolutionsutvecklingen få Gudstron som viktig om det inte fanns en sanning i den?

Varför finns en inneboende religionssökandeprocess inom varje människa om det inte fanns substans utanför sökandet?

En tanke som inte är förverklingsbar i verkligheten, kan den finnas?

Varför skulle tankar på något som inte kan realiseras eller är verkliga skapas om inte möjligheten till tanken kan finnas eller finns?

Är evolution en skapelseprocess av ingenting eller en labyrintprocess utan slut och början? Evolution testar möjligheter och omöjligheter men att hamna i en omöjlighet för evigt är knappast evolution. Om så skulle vara fallet skulle det betyda evolutionsstopp.

Så är det inte. Skapelseprocessen fortsätter eller om man så vill benämna den evolutionen. Den står inte still, den söker efter bästa möjliga livsbetingelser och det som inte fungerar försvinner.

Så inte Gudsbegreppet och tron på Gud. Därför finns en substans och verklighet av vikt i Gudstron. Svaret om Gud finns bör därför besvaras med ett JA.

Rätt man eller kvinna på rätt plats, gäller det idag?

Förr lärdes en person sitt yrke av sina föräldrar från vilka denne tog över och härmed lärts in i yrkesrollen redan som barn.

Idag lärs ett yrke i de flesta fall ut genom utbildning på någon skola. För ungdomen okända personer ger den utbildning som kan, men långt ifrån alltid, ger kompetens för ett visst arbete.

Den utbildning som önskas tas beslut om av ungdomar själva med ev rådgivning från en studie-yrkesvägledare, vilken ger information om vilka poäng som behövs för att komma in på en viss utbildning. Men om denna utbildning garanterat ger det arbete som utbildningen ska ge klassifikationer till ges inte.

Detta är skillnaden mot förr då även skråväsendet ingick. Här var det en garanti om ett arbete i det skrå man utbildades inom eller den utbildning föräldrar gav sitt barn.

Rätt person på rätt plats blev ofta fallet förr. Man skolades in direkt efter födelsen i en yrkesroll. I dag är en rörlighet på arbetsmarknaden vanlig, för att inte även nämna i många fall livslång arbetslöshet, om man med detta ser arbete med riktig lön och inte bidrag av slaget nystartsjobb.

Denna oro i samhället där de som utbildar sig ofta hoppar av sin utbildning då de tröttnar på den i många fall innan den är klar visar att yrkes och studieledning är något som inte fungerar.

Beslut av fel slag tas ofta. Något som fattas är raka besked till en elev av slaget jag anser du ska utbilda dig till det och det och då få en inkomst. Inte att säga att du har möjlighet till vilken utbildning som helst bara du kämpar.

Varför utbilda till arbetslöshet? Utbilda till bristyrken inte tvärtom till spännande yrken där få behövs. Säg till eleven att du inte har den begåvning som gör att du kan bli vad som helst, det är bättre att säga detta nu än att eleven själv ska förstå det när studieskulderna börjar packas in i livsschemat av arbetslöshet och frustration i framtiden.

Träsmycken ovanliga i dag - vanliga under antiken

Vi har text, ex Platons, som visar på att träsmycken fanns och var populära förr. De har självfallet i mycket litet antal kunnat bevaras till vår tid, om ens något.

Det fanns troligen många vackert utskurna smycken i exotiska träslag under hela antiken.

Smycken vilka nu för alltid är borta och som vi inte har en aning om hur de såg ut. Trä är ett lätt material att karva ut mönster och figurer i, betydligt lättare än i smyckestenar, guld och andra material. Undantag, bärnsten. Bärnstenssmycken var även de vanliga en gång och själva bärnstenen var en stor handelsvara.

Men denna och liknande var dyra, medan trä var gratis att samla på sig och karva i.

Det finns mängder av olika träslag och varje slag har många möjligheter i sig och alla bitar är unika likt allt annat organiskt material.

Varför detta material idag inte används mer än det gör är konstigt. Visst, guld behåller sitt värde likaså diamanter, men ska utsmyckningar visa på den utsmyckades förmögenhet i första hand?

För en del är det säkert så, klasstillhörighet vill många visa upp, även i vår tid.

Men om man ser estetiskt på ett material har träslag många fler möjligheter, i dag, likväl som då.

Medicinhysteri och lockande budskap

Reklam och lockelser handlar ofta om en må bra livsfilosofi. Förr sålde ambulerande försäljare livselixir och blandningar av allehanda mixturer som skulle bota allt från håravfall till vilken sjukdom som helst. Ja det fanns även kärleksmixtur som skulle lockas i den som älskades för att känslorna från denne skulle vakna.

Vi har liknande lockelser i dag från apotek, hälsokostbutiker av skilda slag och inte minst från mer eller mindre skumma internetbutiker.

Allt kan även nu botas, mer eller mindre, och genom att ta en viss mixtur ska välmåendet öka. Vitaminer och mineraler ses som något människan inte förstår sig på att blanda själv, genom en välbalanserad kost, utan ska på piller och mixturväg ätas till dyra priser.

Kärleksmixturer finns kanske inte så mycket längre utan istället viagra till försäljning av all slags skumma försäljare. Riktat till män så de får bättre sexlust, för kvinnor vet jag inte om motsvarande medel finns. Men säkert kommer något liknande förr eller senare även för det andra könet.

Människan är sig lik det är bara pillrens och mixturernas sammansättning som förändras genom tiden. Förhoppningarna och tron på att andra vet bättre hur man mår, bara fortsätter och marknadsföringen blir allt aggressivare om kundernas kapital.

Idag ges djur mänskliga känslor, förr var det en skymf att jämföras med ett djur.

Det är kanske bara halva sanningen. Att ses som ett vilddjur och bära dess namn kunde även ses som att det var en man som skulle fruktas eller att det var en stor krigare.

Man såg ex vargar som fruktade djur likaså björnen och den som jämfördes som en sådan var fruktad som en varg eller stark som en björn. Det var en positiv benämning för den som man såg som sådan.

Tvärtom var att jämföras som feg som en mus, kvick som en vessla, tjuvaktig som en skata var dock en skymf att benämnas som.

Men om man undantar fabler och myter där Aisopos var en av berättarna såg man inte djur som lika känslofyllda som människan.

Idag har människor till överdrift förmänskligat djur och fruktan för varg o björn är betydligt mindre än förr.

Sällskapsdjur har blivit vanligare. Barn ser djur som Disneyfilmerna speglar dem. 2009 kom G-force och snart ville många själva ha ett marsvin då de trodde de var lika smarta som de som fanns i filmen. Besvikelsen kom när man upptäckte att det inte var så och man ville i många fall då lämna tillbaks dem.

Förr var det vanliga djur som i dag är husdjur, hundar och katter i första hand, vakt- och jaktdjur eller som i kattens fall råttfångare.

Akvarium var det få som hade och fåglar var inget man i vanliga fall spärrade in i bur, om de inte var matnyttiga.

Tider förändras och ju mer vi avskärmar oss från naturen i boende och behov desto onaturligare blir människors liv och djurs onaturliga hemmiljöer.

Vem det är mest synd om kan diskuteras, djuren som förslavas hos människan eller människan som söker onaturliga relationer med djur istället för med människor.