Alla får nu tillgång till NASAS forskningsarkiv utan kostnad. Du med.

Nasa har öppnat hela  sitt forskningsarkiv.  Det innebär all forskning och alla data Nasa under sin existens finansierat. Allt är fritt och gratis för alla att söka i.

Arkivet heter PubSpace .

Gå in på länken här och sök vad du önskar veta mer om. Arkivet innehåller också professionellt granskade vetenskapliga tidskriftsartiklar.

ETA Cariane är en ljusstark stjärna varifrån starka röntgenstrålar pumpas ut i universum. Läs mer om hur man anser det går till.

Eta Cariane är en mycket stor och ljusstark stjärna i stjärnbilden Kölen med en massa av 100-150 solmassor och en luminositet (ljusstyrka) av ungefär fem miljoner gånger starkare än solens.

Det är en storlek som troligen är maxgränsen av hur stora stjärnmassor kan vara. Få stjärnor är så massiva. Avståndet till detta objekt är 7500 ljusår.

 Stjärnan omgärdas av en stor, ljusstark nebulosa som med  namnet  Eta Carinae-nebulosan (NGC 3372).

Eta Carinae  är den femte mest luminösa kända stjärnan och tros tillsammans med Pistolstjärnan (vilken finns 25 000 ljusår bort i skyttens stjärnbild) vara den mest massiva i universum vad vi vet idag

En ny studie med NASA:s teleskop Hubble visar att Eta Carinae fungerar som en accelerator av laddade partiklar (kosmisk strålning).

Eta Carinaenebulosan är ett timglasformat gasmoln vari även finns två massiva stjärnor vilka kretsar kring varandra. Dessa är 30 och 90 gånger massan av solen. Båda stjärnorna frambringar kraftfulla utflöden av stjärnvindar  säger Michael Corcoran, en av senior forskarna vid NASA: s Goddard Space Flight Center i Maryland vilka studerat objektet.

Denna högenergistrålning förstärks på sin väg genom elektromagnetiska fält och är en av förklaringarna till den kosmiska strålningen. Fler källor finns naturligtvis. Men processen här förklarar en del av varför den kosmiska strålningen är så stark och från vilka källor den alstras.

För mer data om hur det går till enligt vad man vet idag följ denna länk där det mer utförligt förklaras. 

Bild på Eta Carianae

Bränsle kan tillverkas under färden till Mars

En forskargrupp bestående av personer från Tyskland, Kina och USA och ledd av Katharina Brinkert vid California Institute of Technology har testat tekniken för att framställa väte och syre i tillstånd där gravitationen (tyngdlösheten) varit nära noll.

Forskarna hade först utvecklat en effektiv fotoelektrokemisk cell vilken kan spjälka vatten med hjälp av solljus.

Därefter utförde forskarna en serie experiment där en kapsel fick falla fritt under nio sekunder för att simulera ett tillstånd av låg gravitation.

 Resultatet blev att den låga gravitationen minskade spjälkningsaktiviteten på grund av att bubblor stannade kvar längre på cellens ytor.

De fann att det genom att justera cellens invändiga form på nanonivå kunde få  bubblorna att avges snabbare. Genom detta fick spjälkningen fart fastän gravitationen var nära noll.

Slutsatsen  av detta försök att det fungerar att framställa andningsbart syre och även väte som kan användas som bränsle till olika sorters utrustning under längre rymdfärder ex på resor till Mars.

Troligen kan detta resultat ge bättre förutsättningar och möjligheter för människor att i framtiden göra längre resor än till vår måne. Åtminstone då det gäller syretillgång och bränslemöjligheter. Men exempelvis tyngdlöshetsproblemet och den psykiska riskfaktorn vid längre resor finns kvar.

Bild planeten Mars

Skräpet i rymden gör att det måste gå lätt att styra undan farkoster för undvikande av kollision.

ESA (europeiska rymdstyrelsen) sände upp en farkost för att studera glaciärer nyligen men höll på att krocka däruppe.

Snabbt fick de styra undan för rymdskrot. Det finns ca 20000 olika slag av rymdskrot från människan cirklande runt Jorden.

Det gör att det blir allt viktigare att ta hänsyn till detta för satelliter och vid uppskjutningar av farkoster om dessa inte ska krocka. En krock kan förstöra en dyrbar farkost eller förändra dess bana.

I ovanstående fall hann man dock styra undan farkosten och sedan återupprätta den igen till rätt bana.

Men städning av rymden från mänsklig nedskräpning är snart lika akut som på Jorden. Är det något människan är duktig på är det att skräpa ner.

Bild på hur det ser ut med skräp däruppe.

Lyssna på ljud från Saturnus

Cassini Huygens färd i vårt solsystem under nära 20 år innefattade även området vid Saturnus och dess intressanta måne beskrivet flera gånger i bloggen tidigare Enceladus.

Här spelades plasmavågors ljud omvandlade till elektromagnetiskt ljud in mellan denna måne och Saturnus.

Det är intressant att på medföljande länk från NASA höra dessa ljud, testa och hör.

Bild på Cassinis färd vid Saturnus måne Enceladus av en konstnär publicerat av NASA

Korvgalaxen har säkert få hört talats om den är historia numera.

Ett internationellt team av astronomer har upptäckt att Vintergatan och en mindre galax kolliderade för ca 8-10 miljarder år sedan, Den mindre galaxen slogs fullständigt itu och dess stjärnor ingår nu i Vintergatan.

Kollisionen utplånade galaxen och dess stjärnor kan idag ses som enstaka stjärnor vilka inom Vintergatan var och en har långa smala nålliknande banor inom Vintergatan säger Vasilij Belokurov på universitetet i Cambridge och röster från Center for Computational astrofysik vid Flatiron Institute i New York.

Vintergatan har tidigare kolliderat med andra dvärggalaxer och kommer att göra det igen. Vintergatan kolliderar med andra galaxer och  just nu med en dvärggalax i stjärnbilden Stora hunden.

Men det är en mindre galax än den nämnde ovan kallad Korvgalaxen vilken inte längre finns.

Bild på stjärnbilden Stora hunden där just nu en galax slukas av Vintergatan

Vi kan vara ensamma i vårt universum

Vi kan vara mer ensamma i universum än vi inser. Detta enligt Cardiff University:s astronomer Jane Greaves och Phil Cigan.

Det handlar om fosfor. Ett kemiskt vanligt ämne på Jorden vilket kan vara sällsynt utanför vårt solsystem. Fosfor är väsentlig för livet men sällsynt därute och det betyder att livet kan vara lika sällsynt om det inte kan grundas utan fosfor.

Livets ursprung och utveckling är väldigt komplexa processer som är högt beroende av närvaron av olika element och förhållanden )som vi känner det). Om ett av dessa element visar sig vara extremt sällsynt blir den spontana uppkomsten av liv extremt svårt och kanske helt omöjligt.

 Ett exempel på något som är viktigt är ovannämnda fosfor, relativt vanligt på jorden, men resultatet av en ovanlig händelse.

Fosfor skapas i supernovor då massiva stjärnor exploderar i slutet av sina liv. Men de mängder som hittills hittats matchar inte teorin av att det är vanligt. Mängden fosfor som uppstår vid en explosion är inte alltid lika stor. Likaså exploderar långt ifrån alla stjärnor i en supernova utan blir bara novor i slutet av sina existenser.

Enligt data indikerar visas att fosfor kan vara ojämnt fördelat i galaxen då fosfor skapas av särskilda typer av supernovor )inte i alla). Detta kan innebära att livet som uppstod på jorden kan ha varit beroende av att solsystemet bildats i närheten av en fosforskapande supernova. En  mycket ovanlig händelse.

Men fosfor är bara en komponent och händelse som måste ske och byggas upp i ett solsystem för att liv ska kunna uppkomma. Men uppkommer det accelererar det i alla former (troligen) då det är vad som skett på Jorden.

Men andra planeter i andra solsystem kanske inte har dragit högsta vinsten i livets spelrum.