Google

Translate blog

fredag 31 maj 2019

Meteorit smällde genom taket på hundkoja


3 april 2019 punkterades taket på en hundkoja av en liten meteorit. En mteorit där lera vara en av ingredienserna. Hunden skadades ej.


Meteoriten var en bit av en lerrik meteorit som kraschade över staden Aguas Zarcas på Costa Rica. Lerrika meteoriter är vetenskapligt intressanta då de är vattenrika.


Men även sårbara då regn kan orsaka att denna typ av meteorit faller sönder snabbt. Därför var forskarna entusiasm stor över meteoriten som föll här och de fragment de även fann av denna i närområdet. Vid inträdet i jordatmosfären hade dess storlek varit ungefär som en tvättmaskins men det var mindre bitar av den när den sönderfallit.

Se medföljande länk där en artikel beskriver vad som skedde.


Dessa meteoriter bildades en gång i en miljö fri från liv och sedan bevarades de  i kylan och rymdens vakuum vid solsystemets början för ca  4,56 miljarder år sedan.


 Eftersom Aguas Zarcas meteoriten var ett karbonat, bestod den mestadels av lera Garvie en av forskare av densamma beskrev den som en lerboll. Högt lerinnehåll innebär att forskare skall kunna använda dessa meteoriter för  att bättre förstå hur människor en dag ska få ut vatten ur asteroider däruppe att omvandla till drickbart vatten eller raketbränsle i framtiden.


Dessa vetenskapligt intressanta meteoriter bör även innehålla spår av information om de tidigaste solsystemet när alla dessa kosmiska delar först bildades.


De kan ge spår av hur vatten kom till jorden. För min del skulle det även vara intressant att veta hur vatten kom in i dessa fragment. Hur vattnet kom till.

torsdag 30 maj 2019

ATLAS-detektorn upptäckte Higginspartikeln nu hoppas man att den ska kunna visa beviset för mörk materia


ATLAS detektorn söker partiklar på Genève-baserade Stora Hadron Collider (LHC) och är mest känd för att ha upptäckt Higgsbosonen 2012. Nu är den på gång med att jaga ännu mer exotiska partiklar — inklusive”Supersymmetriska” partiklar eller partner partiklar som bygger upp alla kända partiklarna i universum. Om supersymmetri finns kan några av dessa partiklar förklara den osynliga mörka materian vilken troligast finns spridd över vårt universum.


Överallt i universum ses galaxer och sammanhållningen av galaxer anses visa att något håller samman dem. Något vi misstänker finns därute och vi har gett detta mystiska benämningen mörk materia. Något för oss osynligt och det är detta ATLAS söker nu.


Ingen av de enligt vår fysik kända partiklarna kan förklara sammanhållningen av galaxerna. Så de flesta fysiker antar att det finns något annat där ute, något slags partikel (eller partiklar) som vi aldrig sett och sökandet efter detta är igång.


I detta bör enligt mig även sökas det som benämns mörk energi. Men vem vet det kanske är samma sak som mörk materia.


Bilden från Vikipedia i detta fall Malströmsgalaxen

onsdag 29 maj 2019

Dvärgplaneten Haumeas rings beståndsdelar okänt


Haumea är en dvärgplanet i Kuiperbältet med ungefär en tredjedel av Plutos massa. Haumea upptäcktes 2004 och har två månar Hiʻiaka och Namaka.


 Den fotbollsformade dvärgplaneten omges av en nästan perfekt cirkulär ring av partiklar och ses som det mest avlägsna ringomslutna objektet i solsystemet.


Haumea's ring är för svag för att ses från jorden därför har astronomer sökt andra vägar för att försöka röna ut vad ringen består av. Man utgår från de ”nästan” säkra bevis på dess existens som visas i skenet från en bakomliggande stjärnas ljus då Haumea passerade inom dettas sken på sin färd 2017. Stjärnan URAT1 533-182543.


I en ny studie har forskare vid São Paulo Research Foundation i Brasilien utrett ringens storlek, form och andra egenskaper genom att simulera Haumea´s närområde genom datoranalys.


Genom att simulera ringens partiklar i olika konstellationer runt dvärgplaneten och beräkna vilket scenario som skulle göra ringen mest stabil kunde forskarna dra slutsatser om ringens troliga kvaliteter utan att någonsin titta på den direkt.


Men även om astronomerna har ganska solida bevis på att Haumea har en ring har ingen faktiskt observerat ringen direkt. Hauema är för avlägsen och liten för att ses från ett markbaserat teleskop och inga rymdfarkoster har någonsin flugit förbi Haumea för att ta bilder av objektet.


Dvärgplaneten är säkert likt alla objekt däruppe intressant att besöka. Varje besök på en ny asteroid eller planet har gett överraskande nya rön. Men att komma till just detta objekt är för närvarande inte inplanerat.
  

Bilden är från Vikipedia och visar hur man anser det ser ut vid Haumea. Ingen vet säkert då ingen farkost varit i närheten av denna dvärgplanet långt därute i Kuiperbältet bortanför Pluto.

tisdag 28 maj 2019

Underjordiskt hav på Pluto


Ett hav verkar skvalpa under på den isiga ytan av dvärgplaneten Pluto.


Ett skikt av gas finns troligen under ytan vilket isolerar havet så att detta ej kommer upp till ytan och avdunstar ut i rymden. Något som kan vara vanligt bland planeter i universum där inte ett en atmosfär likt på Jorden håller kvar vattnet.


”Detta kan innebära att det finns mer hav i universum än man tidigare trott och att förekomsten av utomjordiskt liv blir mer troligt”, säger huvudförfattaren till en rapport om ämnet från Shunichi Kamata, Hokkaido University i Japan.


I detta fall antas att Plutos underjordiska hav finnas i vänstra loben av den hjärtformiga formation. Området som kallas Sputnik Planitia Detta hav antas vara upp till 1000 km stort och bestå av smält kväveis.


Observationer av NASA: s New Horizon sonden visade att Sputnik Planitia är justerad med Plutos tidvattenaxel längs med vilken dragningskraften från den största månen Charon, är kraftfull.


Ovan ytan på Pluto där havet finns är kväveis.


Hav av skilda slag kan mycket väl vara möjliga på många exoplaneter. Men innebär därmed knappast att liv per automatik därmed är mer troligt därute (min anm). Det finns inget bevis på det endast möjlighet.
  

Bilden är på Sputnik Planitia området på Pluto.

måndag 27 maj 2019

En planets överlevnadsstrategi


De flesta stjärnor och även vår egen sol kommer en dag att få slut på sitt bränsle, krympa och bli en vit dvärg. Men innan dess sprängs dess yttre lager bort och solen sväller upp och slukar många objekt i sitt närområde.


Detta skeende sker överallt i universum i alla solsystem förr eller senare.

Men nu har forskare kommit fram till att planeter med stark täthet klarar sig. Då uppsvällandet av solen dras tillbaks och den vita dvärgen blir resultatet är dessa kvar.

Däremot är planeter av mindra densitet upplösta stora som små.


De gravitationella krafterna som utövas under katastrofen på någon planet i faraozonområdet blir intensiv och kan potentiellt dra dem till nya banor och  även trycka dem lite längre ut i deras solsystem.


För mer kunskap om detta skeende se medföljande länk där det förklaras. Ovan är enbart kortfattat.


Bilden är på Enceladus. En av Saturnus månar med en viskositet av nära snö och därmed ett objekt som skulle upplösas helt vid ett uppsvällande av vår sol om uppsvällandet kom så långt ut.

söndag 26 maj 2019

Aluminium har hittats för första gången runt en ung stjärna


Genom att använda data från ALMA-teleskopet har forskare för första gången upptäckt en aluminiumbärande molekyl runt en ung stjärna.


 Aluminium finns rikt inneslutna i meteoriter och är några av de äldsta fasta föremålen som bildades i solsystemens barndom. Men aluminiumets bildande och processen och scenen för hur det gick till är fortfarande höljd i historiens dunkel.


Upptäckten av aluminiumoxid runt en ung stjärna är en viktig möjlighet att studera det tidiga bildandet av hur processen av meteoriter och planeter som jorden kom till och varifrån aluminium kom.


Shogo Tachibana, professor vid University of Tokyo/Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA), och hans team analyserade ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) data från en källa i riktning mot stjärnbilden Orion.

En ung protostjärna. En protostjärna är ett förstadium i en stjärnas utveckling då moln av väte, helium och rymdstoft kontraheras innan stjärnan når den så kallade huvudserien (vilket slag av stjärna den blir).


Bilden är på en protostjärna tagit av Spitzerteleskopet i nära infrarött ljus.(vikipedia)

lördag 25 maj 2019

Asteroid 1999 KW passerar oss i dag.


En stor dubbelasteroid kommer att passera jordens i närhet på ett säkert avstånd i dag den 25 maj 2019. Det är en asteroid med måttet på ca 1,5 km med en följeslagare eller måne som är ca 0,5 km i diameter.


Asteroiden och dess måne kommer att ge ett bra tillfälle för både professionella och amatörastronomer att iaktta den. Amatörastronomer kommer att kunna följa den under ett par dagar nu. Dock inte på nordligaste delen av norra halvklotet.


För att veta om just du kan se den kan du kolla detta genom denna länk där du kan se var du befinner dig och om du därifrån kan se asteroiderna.



Ett intressant faktum är även att efter Asteroiden1999 KW4 som den heter kommer ingen känd asteroid att närma sig vår planet förrän 2027.


Men det kan ju komma oförutsedda asteroider. Vi har inte full koll på solsystemets asteroider. Många är ännu okända och dyker upp oväntat.


Bilden är en datorsimulering på hur ovanstående dubbelasteroid ser ut på sin vandring.