En andra måne sveper numera runt jorden.

Det finns ytterligare en måne som kretsar runt jorden just nu enligt Internationella astronomiska unionens Minor Planet Center.


Gruppen meddelade upptäckten av 2020 CD3 (namnet på månen)  i en uppdatering för några veckor sedan. Månen som endast är 12 meter i diameter är tillfälligt bunden till jorden", skrev astronomer i uppdateringen. 


Månen upptäcktes först av astronomer vid Catalina Sky Survey vid University of Arizona den 15 februari. Forskare har sedan dess observerat objektet 30 gånger och bekräftat dess omloppsbana runt jorden. 


Dessa tillfälliga naturliga satelliter som ibland fångas in av jorden är så små och svag lysande att de är svåra att hitta. Men som i fallet med 2020 CD3 kan astronomer ibland upptäcka strimman av en ovanlig besökare. Dock är de endast tillfälliga besökare vilka snart bryter sig loss från jordens dragningskraft och försvinner ut i rymden.


Bild på 2020 CD3 som den tillfälliga månen kallas tagen av Gemini observatoriet den 24 februari 2020 (från Vikipedia).

Asteroiden Vesta är en ovanligt spännande himlakropp.

Vesta är den fjärde asteroiden som upptäcktes i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. Den är den näst största asteroiden med måtten 578×560×458 kilometer.


"Vesta är den enda i stort sett intakta asteroid som visar fullständig differentiering med en metallisk kärna, en silikat mantel och en tunn basaltisk skorpa och den är också mycket liten med en diameter på endast ca 525 kilometer”, säger professor Jourdan vid Curtin University. 


För att ge en uppfattning om dess storlek kan man klämma ner minst tre asteroider av Vestas storlek sida vid sida i delstaten New South Wales i Australien.


Vesta besöktes av Nasa:s rymdsond Dawn under 2011 och då konstaterades att asteroiden hade en mer komplex geologisk historia än man tidigare trott.  För det första visade data som då insamlades att Vesta varit vulkaniskt aktiv i minst 30 miljoner år efter sin ursprungliga formation vilken skedde för 4 565 miljoner år sedan. Även om detta kan tyckas en kort tid är det i själva verket betydligt längre än vad de flesta andra teorier förutspått och var oväntat långt för en så liten asteroid då det gäller vulkanisk aktivitet.


"Med tanke på att all värme som finns i dess inre och även radioaktivitet från ex aluminium26 borde detta ha avtaget helt till nutid men så är ej fallet därför måste magma fortfarande finnas i fickor i dess inre. Kylningen av denna är ännu inte klar”.  Detta enligt forskare ovan.


Troligen (min anm.) är det ett riktigt resultat. Det finns fortfarande små (troligen) fickor av värme kvar i asteroiden sedan dess bildande som en het klump.


Bild från vikipedia på Vesta tagen av rymdsonden Dawn 17 juli 2011.

Enceladus och Europa två månar som misstänks ha liv på och under sin yta.

De två intressantaste månarna att leta liv på är Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa. De anses båda ha hav under sin yta (av vatten) och har sannolikt steniga kärnor vilket möjliggör en mängd komplexa kemiska reaktioner.


Det finns en stor möjlighet att små varelser simmar runt i det mörka, iskalla haven på Enceladus och Europa enligt en del forskare. Månarna är därför intressanta att i en framtid sända robotar till och då  ner i dessa hav säger bland annat Emily Klonicki, en planetskyddsingenjör vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien.

NASA har redan planerat ett uppdrag till Europa med en sond som heter Europa Clipper och är planerad att sändas iväg i mitten av 2020-talet. Denna ska medföra robotar för undersökning i Europas hav.


 Månen Europas inre är rätt likt stenplaneternas sammansättning (likt jordens mfl) det är huvudsakligen uppbyggt av silikater och sten. Månen har ett yttre lager av vatten som tros kunna vara omkring 100 kilometer tjockt (som frusen is på dess yta delvis som en flytande ocean under isen).


Några av dessa prospekteringsstrategier skulle även kunna användas på Enceladus.  Dennes hav kan vara betydligt mer tillgängligt än Europas. Enceladus södra polarregion har dussintals gejsrar som spränger frusen igenom is på ytan och ger gejsar där organiskt material kan komma fram (om det finns). Här bör det vara lättare att ta prov än att borra sig ner i isen till fritt vatten som på Europa. Vi ska tänka på att när vi borrar ner oss i isen på Europa fryser denna direkt i kylan från ovan och då behövs en borrning underifrån också för att få upp en robot. Temperaturem här är -225C.





Forskare och ingenjörer utvecklar därför teknik som kan utnyttja det betydligt enklare och bekväma kryphålet för provtagning på. Men ännu är inget bestämt om en färd till Saturnus måne Enceladus enbart en plan finns för besök till Jupiters måne Europa.

Själv (min anm.) tvekar jag till att man finner organsikt material på dessa månar. 

Vatten säkert men inte med liv det anser jag behöver mer förutsättningar än vatten för att uppstå. Ingen kan säkert veta vad, fast många forskare tror sig ha teorier om möjliga händelser som kan skapa detta. Men inga bevis för om så kan ske har visats.

Bild 1 Encelaudus  tagen av Cassini,. Bild 2 Europa

Dvärgstjärnan J0331-27 fick ett överraskande stort utbrott

J0331-27 är en stjärna med cirka 8% av solens massa i jämförelse. Stjärnan är av spektralklass  L-typ innebärande temperaturklass 700 till 1500C.   Metalhydrider och alkalimetall-linjer i färgen brun och mörkröd ses och stjärnan finns ca 783 ljusår bort i riktning mot Orion.


Här har nyligen upptäckts ett utbrott av röntgenstrålar. En solflamma 10 gånger starkare än vi någonsin upptäckt från solen.


Forskare  trodde inte att en så liten dvärgstjärna kunde få utbrott av detta kraftiga slag.


J0331-27 stjärnan är en L dvärg så liten att den knappt kunde få till kärnfusion och därmed bli en stjärna. Steget under är bruna dvärgar där detta inte lyckats även kallade misslyckade stjärnor.


Den märkliga solflamman gick obemärkt förbi i mer än ett decennium efter dess händelse sett från jorden den 5 juli 2008. Händelsen fångades av Europeiska legat dold i ett arkiv tills en sökning hittade den i nutid.


"Den intressanta vetenskapliga delen av upptäckten ät att vi inte förväntat occ att  L-dvärg stjärnor kan lagra tillräckligt med energi i sina magnetfält för att ge upphov till sådana utbrott," Beate Stelzer, en medförfattare av en ny rapport som beskriver händelsen och  tillsammans med en astrofysiker vid Tysklands institut för astronomi och astrofysik vid Italiens astronomiska observatorium i Palermo har undersöt datan.


Forskarna förstår inte riktigt hur denna flamma kunde uppstått. L dvärgar har bara en yttemperatur på ca 1.830 grader Celsius. Det är ungefär en tredjedel av solens yttemperatur på 5730 C. Vid de lägre temperaturerna i en L dvärg har  astronomer antagit, tills nu, att det inte finns tillräckligt med energi och bränsle för ett utbrott av detta slag. Stelzer säger angående detta” "Vi vet bara att det skett inte varför eller hur det kunde ske”


Åter kan vi se (min anm.) hur lite vi vet och att vi måste vara öppna för att vad som helst kan ske även det vi anser vara omöjligt enligt nuvarande kunskaper.


Bild från  mot vintergatan. I länken i inlägget ovan  kan intresserade se en illustration av händelsen som beskrivs.

Det finns enligt nya rön mycket mer vatten på Jupiter än man tidigare anseett

Nypublicerade data (analyserade )  från NASA: s Juno sond visar att vatten kan utgöra cirka 0,25% av molekylerna i atmosfären över Jupiters ekvator. Junosonden var beräknad ha ett uppdrag över Jupiter mellan 2016-2018. 2018 skulle dess uppdrag avslutas men uppdraget förlängdes och först 2021 avslutas det.


 Även om 0,25 % syre inte låter  mycket är beräkningen av vattenkomponenterna väte och syre tre gånger högre än vid solen. De mätningar juno erhöll är mycket högre än vad som kom fram vid Galielos mätningar i atmosfären. Galileos uppdrag 2003 var att gå in i omloppsbana runt Jupiter och utforska planeten och dess månar samt Jupiters atmosfär.  Galileos avslutade sitt uppdrag med att störtas ner i Jupiters atmosfär troligen var de mätresultat som då kom från att  Galileo av att denna kan ha störtat ner i ett torrare område i atmosfärskiktet. Det visar i så fall att vatten inte är välblandat i Jupiters atmosfär. Min (min anm.) här blir att det kanske är Juno som av slumpen mätt i ett ovanligt vattenrikt skikt.



Då Jupiter förmodligen var den första planeten som enligt teorin bildades i vårt solsystem kunde denna ha sugit upp det mesta av gas och damm som solens bildning kvarlämnat. Hur mycket vatten Jupiter innehåller bör hjälpa forskare att identifiera de mest sannolika teorierna av att förklara planeten bildande (förmodar de då utgår från de mätresultat man fått från båda sonderna, min anm.). Genom detta anses de då kunna förstå Jupiters födelse och  hur planetens vindströmmar rör sig och vad dess djup är bestående av. 


Forskare anser sig därefter kunna generalisera resultaten på Jupiter till vissa typer av stora exoplaneter i andra solsystem och hur de bildats. Mängden vatten tycks öka desto djupare Galileo gick in Jupiters atmosfär enligt ett uttalande från NASA. Forskare hade förväntat sig att när Gallieo i sitt nedstörtande genom atmosfären skulle sluta sända data på ett djup av ca 120 kilometer och att där atmosfären borde ha varit väl blandad med en oföränderlig komposition. Men så verkar det inte vara utan vattenhalten ökade med djupet.


 Forskarna väntar nu på att jämföra Junos ekvatorialmätningar med observationer på norra delen av planeten med Gallileos. Junos 53-dagars bana rör sig gradvis norrut för att undersöka mer av det halvklotet med varje förbiflygning.

 Rymdfarkostens nästa sändning av nya data vid des överflygning kommer att ske den 10 april 2020.


Bild från vikipedia Bild på Jupiter tagen 1979 från Voyager 1. Bilden har förbättrats för att framhäva detaljer.

Analysresultat av Meteoriten som föll över Flensburg 2019

En eldklot for över skyn i staden Flensburg i Tyskland i september 2019. Skenet sågs av hundratals personer och meteoriten som var skenet landade i en trädgård.

 Det var dagen efter observationen som en medborgare i Flensburg hittade stenen vilken vägde 24,5 gram och vilken hade gett en upphov till en svart nedslagsskorpa på gräsmattan.  


Nu har de första forskningsresultaten visat att meteoriten "Flensburg", uppkallad efter var den hittades tillhör en extremt sällsynt typ av kolhaltiga kondriter.  


Scanning av elektroner och mikroskopiska analyser visar att den innehåller mineraler, särskilt plåtsilikater och karbonater som bildades i närvaro av vatten i små mängder i solsystemets tidiga historia. Således kan dessa typer av tidiga stenar betraktas som möjliga byggstenar av jorden och även kom med  vatten hit.


"Meteoriten i Flensburg tillhör en extremt sällsynt meteoritklass och är den enda meteoritnedgången av denna klass som hittats i Tyskland. Den visar att för 4.56 miljard år sedan måste det ha funnits små meteoriter i solsystemet som innehöll vatten. Kanske sådana också levererat vatten till jorden," säger Addi Bischoff en av de forskare som analyserat meteoriten.


Jag (min anm.) undrar vad som säger att dessa små stenar hade vattenmolekyler från början? Vad säger att inte sten av detta slag senare fick vatten inom sig eller att vattnet i Flensburgmeteoriten inte fick sitt innehåll av vattenmolekyler på sin väg ner genom vår atmosfär innan nedslaget. Kanske till och med efter detta då stenen kan ha varit tillfälligt porös vid nedfärden av friktion på materialet.


Bild på Meteoriten som analyseras ses genom länken ovan då ingen fanns som lovligen kunde publiceras här. Bilden här är från vikipedia och visar en meteoroid (då den når marken får den beteckningen meteorit) som har tagit sig igenom jordens atmosfär och landat på marken i detta fall Willamette-meteoriten.

Möjligheten att det finns flera universum i andra dimensioner ökar

Strängteorin är en teori som omfattar allt som fysiker hoppas en dag kommer att förklara ... Allt.

Alla krafter, alla partiklar, alla konstanter, alla saker under ett enda teoretiskt tak där allt som vi ser små vibrerande strängar. En idé teoretiker  arbetat med sedan 1960-talet och en av de första sakerna de insåg för att teorin ska fungera är kravet att det måste finnas fler dimensioner än de fyra vi är vana vid. Längd, höjd, bredd och tid.

I strängteorin manifesterar små slingor av vibrerande strängar (i teorin är de det grundläggande av verkligheten) sig som de olika partiklarna (elektroner, kvarkar, neutriner, fotoner, gluoner, gravitoner, etc.). Partiklar är inte partiklar utan vibrerande strängar.


Varje sträng är så liten att det förefaller oss som inget annat än nästintill ickeexisterande. Varje sträng vibrerar i olika lägen (beroende på vad den manifesterar, det vi ser som partikel) på samma sätt som du kan få olika toner ur en gitarrsträng.

 Men för verkligheten ska fungera enligt strängteorin måste det finnas mer än fyra dimensioner. Detta beror på att vår vanliga rumstid inte ger strängarna tillräckligt med "spelrum" för att vibrera på alla de sätt de behöver för att helt uttrycka sig som alla sorter av partiklar. Rum-tiden blir för begränsande.


Med andra ord, strängarna inte bara vickar i tre riktningar i tiden, de vicka hyperdimensionellt.


Nuvarande versioner av strängteorin kräver 10 dimensioner totalt medan en ännu mer hypotetisk über-string teori som kallas M-teori kräver 11. Men när vi ser oss omkring i universum, ser vi bara de vanliga tre rumsliga dimensionerna plus att vi ser dessa i dimensionen av tid. Vi är ganska säkra på att om universum hade mer än fyra dimensioner, skulle vi ha märkt vid det här laget säger många forskare.


Men andra säger motsatsen vi har bara inte instrument för att finna resten av dimensionerna som människor med vår begränsande intelligens och kunskap. För min del (min anm.) tror jag fullt och fast på strängteorin.


Bild från  som kan ge sken av hägring eller en spegel till en annan dimension.