Kanske vi ska leta efter civilisationer på planeter runt svarta hål

Ett arbetslag från Harvard University har nu vänt upp och ner på var vi ska söka efter beboeliga planeter därute. Visst vi ska fortsätta söka i den beboeliga zonen runt stjärnor därute. Zonen runt en sol där vi själva finns runt vår sol.


Men nytt är att de även förslår ett utökat sökande och då runt eller i närområdet av svarta stora hål i centrala delarna av en galax.


Supermassiva svarta hål är omgivna av virvlande diskar av gas och stoft som kallas aktiva galaxkärnor vilka avger otroliga mängder strålning, värme  och ljus. En miljö många forskare antar skulle förstöra atmosfären på någon närliggande planet, skapa en ”dead zone” runt det svarta hålet.


Men forskarna bakom denna nya rapport från Harvard publicerad i Astrophysical Journal bestrider antagandet.


Teamet anser att den zon där denna skada enligt gängse teori ger dödlig effekt på planeters möjlighet som beboeliga är överdriven och att dödszonen bör omtolkas.

 Avståndet där dödszonen ska finnas för liv bör ändras från 3200 ljusår från det svarta hålet till ca 100 ljusår enligt datorberäkningar. Utanför denna zon kan en planet med atmosfär finnas.


Om de har rätt får framtiden utvisa. Om letandet efter beboeliga planeter ska utökas till detta område får även framtiden utvisa. Det beror på forskares tilltro till rapporten.

Uranus spännande ring (Epsilonringen)

Uranus ringar är osynliga utom för största och mest avancerade teleskopen. De upptäcktes först 1977. De är förvånansvärt ljusa vilket sågs av teleskop nyligen i Chile.
 Observationerna bekräftar även att Uranus ljusstarkaste och tätaste ring kallad epsilonringen har temperaturskillnader i jämförelse med de andra ringarna och då i förhållande till den yttre delen och inre delen se medföljande länk.


 Uranus ringar skiljer sig markant åt i jämförelse med ringarna runt Saturnus. De är extremt tunna jämfört med Saturnus ringar. 


Den bredaste, epsilonringen, varierar mellan 20 till 100 kilometers bredd medan Saturnus ringar är av 100-tals till tiotusentals kilometer bredd.


Hittills har astronomerna räknat till 13 ringar runt Uranus. Ringar bestående av band av damm mellan dessa.


Epsilonringen skiljer sig åt på andra sätt än Saturnus ringar. Saturnus isiga ringar är breda, ljusa och har ett utbud av partikelstorlekar från micron och  stora dammpartiklar i den innersta D-ringen till 10-talsmeter stenbumlingar i stora ringen, säger Imke de Pater, UC Berkeley professor i astronomi.


”Den ljusaste ringen runt Uranus epsilonringen däremot består av partiklar stora som golfbollar, medelstora och större stenar ”.


För mer information om dessa intressanta ringar läs ovanstående artikel i medföljande länk. Det är intressant information.


Hur mycket finns ännu att upptäcka i vårt eget solsystem och hur mycket kan vi förstå?

Bilden är på Uranus men utan ringarna.

eRosita har kastats in i jakten på mörk energi

Den 21 juni 2019 lanserades  rymdfarkoster med Spektrum-Röntgen-Gamma (Spektr-RG / SRG) teleskop sändes upp från den kazakiska stäppen. En händelse som markerar början på en spännande resa. SRG kommer att bära den tyska 'extended ROentgen undersökningutrustningen med en Imaging Telescope Array' (eROSITA), X-ray telescope och ryska konst-XC instrumentet.


 En Proton-raket var drivkällan upp till banan  1,5 miljoner kilometer från jorden. I omloppsbana runt denna jämviktspunkt började eROSITA den största undersökning någonsin av universum.



Målet är att söka efter och kartlägga heta källor såsom galaxhopar, aktiva svarta hål, supernovor, röntgenkällor och neutronstjärnor. Denna möjlighet att söka så brett och kombinera dessa sökningar är möjlig att göra tjugo gånger känsligare än den tidigare utrustning som gjort detsamma med ROSAT teleskopet som sändes upp innan 2000-talet.


 Med sin utökade kapacitet ska eROSITA hjälpa forskare att få en bättre förståelse för struktur och utveckling av universum och även bidra till sökandet av mörk energi ”, säger Walther Pelzer, styrelseledamot Space förvaltning på den tyska Aerospace Center (Deutsches Zentrum für Luft-und Raumfahrt; DLR), som stött utvecklingen av eROSITA vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik (MPE).


Mycket lite är ännu  känt om universum. Det består som man tror sig veta av  ingredienser som är upp till fyra procent av dess energitäthet 'normalt' material såsom protoner och neutroner men det är bara en liten del av vad som finns.


Vad de andra 96 procent består av förblir ett mysterium. Man tror idag att 26 procent är mörk materia. Men den största andelen, uppskattningsvis 70 procent består av mörk energi. För att spåra denna måste forskare iaktta ofattbart stora och extremt heta galaxhopar som består av upp till flera tusen galaxer som rör sig vid olika hastigheter inom ett gemensamt gravitationsfält. Inuti genomsyras dessa strukturer av en tunn mycket het gas som kan observeras genom dess avgivande av röntgenstrålning.


Detta är där Erosita's X-ray 'ögon' spelar in. De tillåter oss att observera galaxhopar och se hur de rör sig i universum och framför allt hur snabbt. Vi hoppas att detta kommer att berätta mer om mörk energi ”, förklarar Thomas Mernik en av forskarna.

Jag anser (min anm) att vi bara kan hoppas de hittar något med denna utrustning som de kan ge kunskap om universum och att de tolkar vad de finner

Hur en galax ser ut vet vi inte, Osynlig materia finns som vi inte kan se (ej att förväxla med mörk materia).

När du ser en galax i universum genom ett teleskop eller i bilder tagna av observatorier ser du vad du tror är en hel galax och hur den ser ut. Men det är fel.


Forskare har upptäckt att ca hälften av galaxens materia är osynlig. Men förväxla inte detta med mörk materia som är något helt annat.


Här handlar det om massa (vanliga atomer) i galaxens halosken. Gasen i denna.


 En grupp astronomer från UC Santa Barbara Professor Crystal Martin och doktorand Stephanie Ho har nu släppt en rapport som visar hur dessa glorior samverkar med galaxer. I studien som publicerats i The Astrophysical Journal visar de att en galax inte alls är så skinande som vi tror. Mycket av den syns inte med våra ögon.


Detta är kontentan av dagens inlägg. Insikten och tanken på att det vi inte ser alltid är det som finns.

Teegarden's Star solsystemet där två spännande planeter hittats.

Två tidigare oupptäckta jordliknande planeter har hittats i vårt närområde gömda i mörkret runt den ljussvaga röda dvärgstjärnan Teegardens star 12,5 ljusår bort.


Forskare säger att detta har gjort att vi inte hittat denna stjärnas planeter tidigare. Det är en av de minsta och mest nedtonade kända stjärnorna och därmed svår att upptäcka fast den finns relativt nära oss.


2003 såg man på stjärnan men inget som visade att den hade planeter kunde då ses. Idag vet vi däremot (med de idag mer avancerade instrumentens hjälp) att det finns två planeter runt den i den för stjärnan beboeliga zonen. Här finns kanske vatten på dessa stenplaneter och möjligheten för liv att ha utvecklats.


Det är en lugn plats utan våldsamma solstormar och andra våldsamma naturskeenden. Planeterna ses även som de hittills funna mest liknande Jorden.


Storlekarna är ungefär likartade avståndet till sin sol gör att det bör vara rätt lika temperatur där som här. Därav misstanken att det kan finnas liv och troligen säkert vatten. Vatten verkar finnas överallt på alla planeter o asteroider i någon form så här bör hav finnas och floder flyta.


En spännande plats. Säker möjlig att kolonisera om nu inte dessa planeter redan har civilisationer.

Bilden visar stjärnan men området är mörkt och det är svårt att se.

Avancerade sökningar ska göras efter radiosignaler från universum

Två rapporter har publicerats i astrovetenskapliga tidskrifter om de senaste tre årens sökande efter intelligenta signaler från Vintergatans solsystem. Signaler i form av radiosignaler och optiska signaler.


Detta sökande representerar den största upplagan av SETIprogrammets data i historien inom området. Avancerade observationer har gjorts av ett urval av 1702 närliggande stjärnor (inom ca 160 ljusår från jorden) av radioteleskopet (GBT) i West Virginia och CSIRO'S Parkes radioteleskop i Australien.


I projektet ingår även MeerKAT teleskopet i Sydafrika vilket kan skanna igenom miljarder av radiokanaler i sökandet efter signaler som är alltför smala och väldefinierade för att komma från naturliga processer. Majoriteten av de upptäckta radiosignalerna hittills kommer dock från vår egen mänskliga teknik.


Men det har nu utarbetats två nya tekniker för att filtrera bort dessa störande signaler i jakten på potentiella källor därute i sökandet som kan jämföras med sökandet av ”en nål i en höstack” av signaturer från en eventuella existerande utomjordiska intelligensers radiotrafik.


 Syftet är att kartlägga en miljon närliggande stjärnor och även sökande i 100 närliggande galaxer på ett brett utbud av radio- och optiska band.

Bilden är på Vintergatan där signalspaningen görs.

En ny fysik kan vara på väg med sysftet att förstå verkligheten

Paradigmskiften inom fysiken och vetenskap har skett flera gånger genom historien. Detta har skett då den standard vetenskapstänkandet och accepterandet av kunskap möter nya frågor med svar som inte kan passa in i det vetandet man arbetar med. Ett paradigmskifte som till slut skedde var när det blev accepterat att det man kunde se men inte trodde på blev en sanning då vetenskapen accepterade bevis på att Jorden kretsade runt solen och inte tvärtom.


När för många bevis på att den accepterade vetenskapen inte stämmer så kallade anomalier uppstår fler och fler då kan ett paradigmskifte ske. Men det tar tid och motarbetas länge man försöker få nya rön att passa in på vilka sätt som helst i den redan accepterade vetenskapen först under en längre tid.


Nu kan vi vara i ett sådant läge igen. Det börjar finnas för mycket vi inte kan få att passa in i den fysik vi arbetar inom i dag. Nya rön visar att en ny fysik behövs snart. Idéer om vad denna innebär finns men motarbetningen är stor.


Det är inom partikelfysiken en uppgradering visar på att en uppgradering behövs. Fysiker säger att vissa partiklar, krafter och skeenden inte passar in i standardmodellen.

Bara om alla grundläggande reaktioner mellan universums subatomära partiklar ser likadana ut när de är vänt runt i en spegel skulle det passa in men så är inte fallet. Regler inom fysiken av idag följs inte av dessa.


Även krafter och partiklarna i kvantvärlden är regelbrytare. För något mer om området se denna länk.