Röda dvärgstjärnors stenplaneters atmosfär högintressant men svårfångad.

När NASA: s James webbteleskop lanseras 2021 kommer en av dess uppdrag vara att bli studiet av exoplaneter.


Bland de mest intressanta undersökningarna blir om en mindre stenig exoplanet som kretsar kring en röd dvärgstjärna kan hålla kvar en atmosfär. I  en serie av fyra uppsatser i Astrophysical journal ger en grupp astronomer idén till en ny metod att använda teleskopet till för detta slag av undersökning. Idén att mäta planetens temperatur då den passerar bakom sin stjärna och sedan temperaturen då den kommer tillbaka framför stjärnan.


Astronomer är särskilt intresserade av exoplaneter som kretsar kring röda dvärgstjärnor. . Dessa stjärnor är mindre och svalare än vår sol och är de vanligaste typerna av stjärnor i vår galax. Dessutom är en röda dvärgstjärnor små och en planet som passerar framför den blockerar en större del av stjärnans ljus än om stjärnan var större som ex vår sol. Detta gör att planeter som kretsar kring en röd dvärg är lättare att upptäcka.


 Röda dvärgar producerar också mycket mindre värme än vår sol så för att ha beboeliga temperaturer måste en planet  behöva omloppsbanan ganska nära en röd dvärgstjärna. I själva verket måste den för att kunna ha flytande vatten befinna sig närmre sin sol än vår Merkurius gör vår sol för att finnas i den  beboeliga zonen av en röd dvärgstjärna.


Detta gör att planeten oftare rundar sin sol och även att alltid samma sida vänds mot denna. De förväntas vara tidsmässigt låsta vilket innebär att de har en permanent dagsida och likaså permanent nattsida. Det gör att vi alltid ser nattsidan förutom när den rundar sim sol då får vi under en stund se dagsidan.


"När det finns en atmosfär kommer det att sänka temperaturen på dagsidan mot om atmosfär saknas på den steniga och klippiga ytan. Genom mätningar kan vi då göra slutledningar av om atmosfär finns eller inte. Vi kan räkna ut vad en klippig yta ska ha för temperatur matematiskt.


Det är bara att hoppas att denna idé för undersökning kan fungera så det inte blir fel slutledningar efter mätningarna (min anm). Det finns alltid osäkerhet med alla slag av forskningsuppgifter något man kanske förbigår ibland.



Bild från vikipedia på Proxima Centauri solsystemets närmaste grannstjärna i rymden (4,2 ljusår bort) är en röd dvärg.

En stor planet har hittas i bana runt en vit dvärgstjärna

En vit dvärg kallas en stjärna som varit normalstor men kollapsat till en dvärgstjärna efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens men grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter.


 Om cirka fem miljarder år kommer solen ha förbrukat det mesta av sitt väte. I nästa stadium har förbränningen sker en  heliumfusion då solen blir en  röd jätte genom att svälla upp i storlek och sluka Merkurius, Venus och Jorden. När kärnbränslet är förbrukat kollapsar solen slutligen till en vit dvärg, med en radie som är 1 procent av solens ursprungliga storlek enligt ovan beskrivning.


Nu har för första gången astronomer upptäckt bevis på existensen av en planet som kretsar kring en vit dvärgstjärna. En planet av Neptunus storlek. Dvärgstjärnan är WDJ0914 + 1914 och befinner sig ca 1 500 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden kräftan.


"Denna stjärna har en planet som vi inte kan se direkt”, sägs i en rapport av Boris Gänsicke från University of Warwick i ett pressmeddelande. "Men eftersom stjärnan är het ser vi hur det avdunstar atmosfär från planeten." 


Den vita dvärgens hetta sänder en ström av förångat material bort från planeten med en hastighet av cirka 260000000 ton per dag. Även om den vita dvärgen inte längre genomgår nukleär fusion som ex. solen  betyder dess kvardröjande värme att det fortfarande blåser ut en hetta från denna av 25000 Celsius. Det är ungefär fem gånger varmare än vad vår sol sänder ut från sin yta.


Dvärgstjärnan svalnar dock efterhand till en nivå som stoppar att planetens atmosfär mm avdunstar. Tiden till dess beräknas till 350000000 år och då har planetens massa mot nu minskat med endast 0,04 Neptunus massa. Vi beräknar enligt Neptunus massa då planeten är av ungefär samma storlek som denna. 


Eftersom jätten planet ligger så nära den vita dvärgen säger forskarna att den borde ha förstörts under stjärnens röda jättefas. "Denna upptäckt är bevis på något vi de senaste två decennierna hade växande bevis för att planetsystem överlever in i sin sols vita dvärgskede", säger Gänsicke.


Jag  ( min anm.) misstänker att det är en gasplanet som överlevt inte en stenplanet men som sagt det är en misstanke. Jag kan även tänka mig att någon eller några stenplaneter har slukats vid processen av röd jättestadiet likt Venus, Merkurius Jorden och Mars en gång kommer att göra när vår sol försvinner i en röd jättefas. Kanske om det nu finns liv däruppe en civilisation eller amöbavärld försvann däruppe en gång vid ovanstående katastrof.


Men även våra gasplaneter och planerna bortaför dessa kommer att finnas kvar när solen blivit en vit dvärg.

Bild från vikipedia på stjärnan Sirius A (mitten) och den vita dvärgen Sirius B (nedanför till vänster). Bilden tagen av Hubbleteleskopet.

Kan även svarta hål ha planetsystem? En del tyder på detta.

Forskarna har länge trott att planeter endast bildas från bitar av damm som från skivor runt en ung stjärna och att dessa så kallade protoplanetära skivor sedan blir till planeter som exempelvis jorden eller Jupiter mm. Resterna efter detta skeende förblir damm, asteroider eller kometer.


 Men ny forskning visar att även tusentals planeter kan ha bildats och ha sina banor runt svarta hål. Inte i närområdet då skulle de hamna i hålet och förintas. Säkert har så skett många gånger för planeter, stjärnor och övrigt.


Nej för att ha en bana runt ett svart hål bör avståndet till detta vara ca 10 ljusår, enligt matematiska beräkningar, i annat fall dras planeten obönhörligt över tid in i det svarta hålet.



Beräkningar visar att tiotusentals planeter med 10 gånger Jordens massa skulle kunna finnas runt 10 ljusår från ett svart hål, säger Eiichiro Kokubo, professor vid National Astronomical Observatory of Japan som studerar hur planeter bildas.


Jag (min anm) anser att detta säkert kan vara möjligt och troligen är det. Men att det kan vara svårt att bevisa med nuvarande teleskop.



Bild: av det svarta hålet i galaxen M87, från Event Horizon Telescope.

Solvindens kamp mot kosmisk strålning eller tvärtom.

I utkanten av vårt solsystem rasar en våldsam strid mellan solvinden och kosmisk strålning från yttre rymden. NASA: s Voyager 2 har nu passerat genom denna frontlinje och befinner sig tillsammans med Voyager 1 (vilken befinner sig än längre ut i en annan riktning) i den interstellära rymden mellan solsystemen i vår Vintergata.

 Solvinden sprider sig från vår sol i alla riktningar genom vårt solsystem och det skapar en bubbla av energi som omger hela vårt solsystem. Vid kanten av denna bubbla kolliderar solvinden slutligen med kraftfulla kosmiska strålar från den interstellära rymden. Där finns i kollisionszonen en tjock vägg av plasma kallad heliopause. Denna kosmiska gräns av vårt solsystem finns ca 120 gånger längre bort från solen än jorden gör.



Den strålning solen här möter och späder ut med sin strålning kommer  från avlägsna stjärnor och himmelska explosioner (supernovor). Voyager 2 kunde oberört ta sig igenom heliopausen vilket tog ungefär en dag. Men forskarna upptäckte  att plasmabarriären var betydligt varmare och tjockare än tidigare studier uppskattat. Men barriären upptäcktes även vara en effektiv fysisk sköld mellan vårt solsystem och den interstellära rymden.


Tänk (min anm.) vad allt verkar tillrättalagt för att vi och vår planet ska vara beboelig. Vi har ju balans för liv på planeten. Skyddande höljen i form av bälten runt den och nu ser det ut som om även ett första skydd mot den farliga strålningen från rymden redan finns där vårt solsystem börjar. 


 Enligt studiens medförfattare Edward Stone, en astronom vid California Institute of Technology som har arbetat med Voyager programmet sedan det lanserades i 1977 stoppar  denna sköld cirka 70% av kosmisk strålning från att bryta sig in i vårt solsystem.


"Heliopausen är kontaktytan där två vindar kolliderar, vinden från solen och vinden från rymden, som kommer från Supernovor som exploderade för länge sedan." "Bara ca 30 % av vad som finns utanför bubblan kan komma in." Den varma, laddade vinden som skyddar vårt solsystem kanske inte är ett perfekt skydd men som Voyager 2 bekräftade, är det en del av vad som skiljer vårt kosmiska hem från vildsint vildmark i rymden. För detta (kanske) borde vi vara tacksamma.

Bild på den guldskiva som fanns i två ex och vilka ett sändes med Voyager 1 och en med Voyager 2 och vars farkoster sedan mitten av 1970 talet nu båda är utanför vårt solsystem med sin hälsningsskiva till ev upphittare därute.


Bild från vikimedia ovan.

Här är en förteckning över händelser i universum under resten av 2019 och under 2020

Se denna medföljande länk där en förteckning finns på intressanta händelser i universum det närmsta året.


Det finns något varje månad. Men säkert kommer det även att ske eller ses mer. Skeenden eller besök vi  dag inget vet något om.


Bild från vikipedia på riktningen var meteoritsvärmen Kvadrantiderna kan ses som första spännande objekt på natthimlen under 2020. Det sker den 3-4 januari.

Fossil eller inte fossil är frågan vetenskapen tolkar om gamla fynd

Allt är inte guld som glimmar. Allt som ser ut som ett fossil är inte rester av forntida liv.


Sökandet efter bevis på livet på Mars kan hjälpas av nya insikter i gamla stenar på jorden. Ny forskning visar att strukturer som tidigare ansågs vara fossiler i själva verket (i många fall) är mineralfyndigheter. Kunskap om vilket som är vilket är viktigt att veta när vi nu snart kan leta efter tecken på liv på Mars. Vi vill inte misstolka vad vi finner där. 


Mikroskopiska rörliknande  och glödtrådliknande rester i sten har tidigare tolkats som förstenade djur men kan lika väl vara bildningar av kemiska reaktioner med järnrika mineral visar en ny studie. Tidigare forskning har tidigare föreslagit att sådana strukturer var bland de äldsta fossilen och tecknen på tidigt liv på jorden.


De nya resultaten kan underlätta sökandet efter utomjordiska liv under framtida uppdrag till Mars genom att göra det lättare att skilja mellan fossil och icke-biologiska strukturer.


Upptäckten gjordes av en vetenskapsman från universitetet i Edinburgh som utvecklat teknik för att söka bevis på att livet en gång existerade på Mars.


Studien, publicerades  i Journal Proceedings of The Royal Society B och finansierades av Europeiska unionens Horizon 2020-program.


Dr Sean McMahon rapportens författare  säger: "Kemiska reaktioner som dessa har studerats i hundratals år. Men de hade inte tidigare visats efterlikna dessa små järn-rika strukturer inuti stenar. Dessa resultat kräver en omprövning av många forntida exempel för att se om de är fossil eller icke-biologiska mineralfyndigheter.


Hur många feltolkningar finns inte i forskarvärldens slutledningar (min anm)? Jag misstänker att det finns otaliga.


Bild från  här en sten med fossil av skilda slag  motivet från Afrika.

Det finns ett stort svart hål i Vintergatan som inte borde finnas där.

Astronomer i Peking har upptäckt ett svart hål i Vintergatan så enormt stort att det utmanar befintliga modeller av hur stjärnorna utvecklas  sa forskare i ett uttalande torsdagen  28 nov 2019 i tidskriften Nature.


LB-1 är namnet på fenomenet vilket är 15 000 ljusår från jorden och har en massa 70 gånger större än solen, enligt tidskriften Nature.



Vintergatan i sig  beräknas innehålla 100000000 svarta hål inklusive centrumhålet Sagittarius* .  LB-1 är dubbelt så massivt som något forskarna trodde var möjligt, säger LiU Jifeng en professor vid astronomiska observatoriet i Kina som ledde forskningen.


"Svarta hål av sådan massa bör inte ens existera i vår galax, enligt de flesta av de nuvarande modellerna ", tillade han.


Supermassiva svarta hål är minst en miljon gånger större än solen och deras ursprung är osäkra. Sagittarius* det svart hålet i vintergatans centrum är ex 3,7 miljoner solmassor men ses som centrumhå något som finns i alla galaxers centrum.


Men forskarna trodde tills nu att stjärnor i Vintergatan kastar ut merparten av sin gas genom de vindar som uppstår vid solflammor vilket förhindrar uppkomsten av ett svart hål av en storlek som LB-1, sade Liu.


"Det betyder att detta är ett tidigare okänt slag av svart hål, som bildas av en okänd fysisk mekanism!"


LB-1 upptäcktes av ett internationellt team av forskare som använde Kinas sofistikerade LAMOST teleskop.


Ytterligare bilder från två av världens största optiska teleskop-Spaniens Gran Telescopio Canarias och Keck I-teleskopet i USA-bekräftade att storleken på LB-1, som National Astronomical Observatory of China upptäckt är "inget annat än Fantastiskt ".


Vad eller hur detta svarta hål uppstått, eller (min anm) kanske har det funnits sedan BigBang, är en obesvarad fråga.



Bild ovan från vikipedia. En konstnärs vy av Vintergatan med inlagd svensk text som beskriver galaxens armar, solens position, en skala med ungefärliga avstånd samt galaktiska longituder. Förstora den för att se bättre.