Äldre fåglar söker inte nya vänkontakter

 

Bild på sparv https://pxhere.com/

Hos människor antas det att äldre människor har färre vänner eftersom de är mer kräsna när det gäller vem de spenderar sin tid med och vilka kontakter de behåller eller skapar. Det finns också ett problem med att det finns färre människor i deras egen ålder att skapa nya relationer med. Men det är svårt att plocka isär de olika potentiella orsakerna för människor då så mycket kan påverka vilka eller vem som blir ensam och vem som får problem eller inte med ensamhet (obs inte att förglömma i detta är att det finns många människor äldre som yngre som lider av sin ensamhet), därför forskar forskare i djurvärlden efter fenomenet. Teamet bakom forskningen var under ledning från Imperial College London och djuret som det forskades om blev en isolerad population av sparvar på ön Lundy i Bristolkanalen.

Genom att kartlägga åldrar och sociala nätverk hos fåglarna fann de att äldre sparvar tenderar att ha färre vänner liksom  människor. Anledningen kan vara att det inte finns något "evolutionärt tryck" att skapa vänkontakter för äldre fåglar medan vänlighet hjälper yngre fåglar att överleva och få föröka sig mer framgångsrikt.

Äldre fåglar lockar ej till sig det motsatta könet för att bilda familj och därmed ny kull och samma sak sker med människosläktet. Tiden som är kvar hos en gammal människa att planerade arbete familj och framtid är inte lika meningsfull på grund av tidens gång. Hos fåglar är det säkert samma sak men då är det orken och möjligheten att klara av en ny kulls behov som avgör viljan till nya förhållanden. Naturen sätter ett stopp.

Ledande forskare Dr Julia Schroeder, från Institutionen för biovetenskap (Silwood Park) vid Imperial, beskriver det som: "Den evolutionära mekanismen kan också vara verksam hos människor - det kan vara så att äldre människor är mindre benägna att träffa nya vänner när de åldras. I kombination med att det finns färre potentiella vänner i samma ålder och behov kan detta vara en faktor i ensamhetskrisen bland äldre människor.

Medförfattaren Dr Jamie Dunning, nu vid University of Leeds, förklarar: "Vår studie är en av de första som föreslår att fåglar, liksom däggdjur också minskar storleken på sitt sociala nätverk när de åldras. Specifikt minskas antalet vänskaper med åldern och hur central en fågel är för det bredare sociala fågelnätverket,

Lundy Island där fågelforskningen gjordes är värd för en "sluten" population av sparvar, vilket innebär att inga  individer lämnar eller anländer till ön. Detta gör det möjligt för teamet att samla in massor av exakta uppgifter om invånarna, inklusive deras ålder, häckningsframgång och sociala nätverk. Registreringen har pågått i 25 år.

Tidigare forskning från teamet har visat att vänlighet (särskilt till det motsatta könet) hjälper sparvarna på ön att föröka sig framgångsrikt, vilket visar att det är en fördel att ha ett bra socialt nätverk när de är unga.

I den nya studien har forskarna tittat på den andra änden av livet, för att se om vänlighet fortfarande är en fördel för äldre fåglar. De fann att bristen på vänlighet inte var ett problem för äldre sparvar.

Dr Schroeder förklarade: "'Vänlighet', åtminstone när det gäller sparvar verkar förändras med åldern. När de är unga hjälper det dem att få vänner, vilket ger dem en evolutionär "fördel". Men när de väl har förökat sig några gånger verkar det som om det inte har någon evolutionär "kostnad" att vara ovänlig – det finns inga nackdelar som innebär att dess gener inte skulle föras vidare.

Det finns paralleller hos människor för åldersrelaterade tillstånd som Parkinsons – även om sjukdomar som denna helt klart har en kostnad för individen. Fast de uppstår först efter reproduktion, förs de ändå vidare till avkomman, så det finns ingen mekanism för evolutionen att förlora dessa gener.

Dr Schroeder säger: "I slutändan kan studiet av vänlighet med åldern – oavsett om det är hos sparvar eller människor – hjälpa oss att förstå hur vi kan hjälpa äldre människor att få nya vänner och minska bördan av ensamhet för de som upplever detta.

Studien publiceras i dagarna i Philosophical Transactions of the Royal Society B, i ett specialnummer av tidskriften om att förstå ålder och samhälle med hjälp av naturliga populationer.

Om ålder kan ökas och kanske har gjorts för interstellära stjärnresenärer som är (om de finns) på väg mot oss eller har varit här kan äldre varelser vara de bästa resenärerna. De är inte lika impulsiva och har inte behov av att göra sig omtyckta som yngre som konkurrerar om allt. Äldre kalla lugna eftertänksamma resenärer med lång livserfarenhet kan vara bättre på att ta kontakt med och förstå oss jordbor. Yngre kan snabbt ta till misstanke och vapen om de tror de ser ovänligt bemötande. Om man nu ska se på rymdresenärer som likartade människosläktet. Vi ska tänka på att tidiga generationer hade de äldstes råd. I dag är det tvärtom ungdomar gynnas och äldre pensioneras . Men vi ska inte se de tidigare generationerna som dumma de levde och lämnade en planet till oss att leva på,  kommer vi att göra det samma till framtida generationer?

Nytt fynd. Det finns röda klippor med gröna fläckar på Mars

 

Bild https://science.nasa.gov NASA:s Mars Perseverance-rover tog ovan bild som visar en mosaik av nötningsfläcken Malgosa Crest vid "Serpentine Rapids", med hjälp SHERLOC WATSON-kameran som är placerad på tornet i bakre delen av roverns robotarm. Diametern på nötningsplatsen är 5 centimeter och den stora gröna fläcken i mitten till vänster i bilden är cirka 2 millimeter i diameter. Bilden togs den 19 augusti 2024 (marsdag 1 243 av Mars 2020-uppdraget) vid den lokala genomsnittliga soltiden 19:45:30. NASA/JPL-Caltech.

På jorden får rödtonade stenar i allmänhet sin färg från oxiderat järn (Fe3+) vilket är samma form av järn som gör vårt blod rött eller den roströda färgen på järn som rostar. Gröna fläckar som de som observerats i Wallace Butte-nötningen är vanliga i gamla "rödtonade vattensamlingar av järnhaltigt vatten på jorden och bildas när flytande vatten perkolerar genom sedimentet innan det hårdnar till sten vilket startar en kemisk reaktion som omvandlar oxiderat järn till på reducerade yta (Fe2+) vilket ger en grönaktig nyans. På jorden är mikrober ibland inblandade i denna järnreduktionsreaktion. Men gröna fläckar kan också vara resultatet av ruttnande organiskt material som skapar lokala reduktionsförhållanden. Interaktioner mellan svavel och järn kan också skapa järnreducerande förhållanden utan inblandning av mikrobiellt liv.

Tyvärr fanns det inte tillräckligt med utrymme för att säkert placera roverarmen som innehåller SHERLOC-PIRL-instrumenten direkt ovanpå en av de gröna fläckarna i nötningsområdet så sammansättningen förblir ett mysterium. Teamet är dock alltid på jakt efter liknande intressanta och oväntade egenskaper i Mars klippor.

Vetenskaps- och ingenjörsteamen vid University of Oregon iaktar nu när Perseverance  klättrar uppför den branta Jezerokraterkanten.  Det råder ingen brist på förundran och spänning i hela teamet när de funderar över vilka hemligheter de uråldriga stenarna i Jezerokraterkanten kan innehålla.

Inlägget är från en artikel i https://science.nasa.gov/blog  skriven av Adrian Broz, postdoktoral forskare, Purdue University/University of Oregon.

Min uppfattning är att den grönaktiga tonen är naturliga processer i mineraler och inte har med nutida eller forntida organiskt liv att göra.

Ett stort steg till transport av antimateria

 

Bild wikipedia. Partiklar från vänster uppifrån och ner: elektron, proton, neutron. Antipartiklar från höger uppifrån och ner: positron, antiproton, antineutron

Antimateria är motsatsen till vanliga materia vilket vår galax och resten av vårt synliga universum består av. Det blev en antipartikel för varje vanlig partikel: (vid BigBang) till exempel proton–antiproton, neutron–antineutron och elektron–positron. Vissa partiklar är sina egna antipartiklar, till exempel fotoner och Z-bosoner.

CERN:s Antiproton Decelerator Hall är den enda platsen i världen där forskare kan lagra och studera antiprotoner. Forskare som arbetar vid BASE-experimentet hoppas  att en dag kunna ändra på det, tack vare BASE-STEP, en anordning som är utformad för att lagra och transportera antimateria. Den 24 oktober tog forskar- och ingenjörsteamet ett stort steg mot detta mål genom att transportera ett moln av 70 protoner i en lastbil till CERN:s huvudanläggning.

« Om vi kan göra det med protoner kan vi också göra det med antiprotoner, beskriver Christian Smorra, projektledare för BASE-STEP. Den enda skillnaden är att vi för antiprotoner kommer att behöva en mer effektiv vakuumkammare. »

Det här är första gången som obundna partiklar har transporterats i en återanvändbar fälla som forskare sedan kan öppna på en annan plats för att överföra innehållet till ett annat experiment. Målet är att skapa en antiprotonleveranstjänst mellan CERN och till experiment i andra laboratorier.

Antimateria är en kategori av partiklar som finns i naturen; Den är nästan identisk med vanlig materia, men dess laddningar och magnetiska egenskaper är omvända. Detta är en egenhet som länge har fascinerat forskare, eftersom Big Bang enligt fysikens lagar borde ha skapat materia och antimateria i lika stora mängder. Därför borde partiklarna och deras antipartiklar ha förintat varandra snabbt och skapat ett bubblande men tomt universum.

Fysiker misstänker att det finns i dag ännu ej kända skillnader som skulle kunna förklara varför materia finns medan antimateria nästan helt har försvunnit. « Acceleratorns utrustning i antiprotondeceleratorhallen genererar magnetfältsfluktuationer som begränsar mätnoggrannheten, förklarar Stefan Ulmer, talesperson för BASE-experimentet.

 Det är här BASE-STEP-enheten kommer in, vars mål är att fånga antiprotoner och överföra dem till en anläggning där forskare kan studera dem mer ingående. För att göra detta behöver de en enhet som är tillräckligt liten för att lastas in i en lastbil och som kan motstå oundvikliga stötar och vibrationer under transporten. Den nuvarande enheten, som innehåller en supraledande magnet, ett kryogent kylsystem, energireserver och en vakuumkammare som fångar in partiklar med hjälp av magnetiska och elektriska fält väger ett ton och kräver två kranar för att förflytta sig från experimenthallen till lastbilen.

Trots sin tunga vikt är BASE-STEP-enheten mycket mer kompakt än något annat existerande system för att studera antimateria. Till exempel har den en golvyta som är fem gånger mindre än det ursprungliga BASE-experimentet, eftersom den måste vara tillräckligt smal för att passera genom vanliga laboratoriedörrar. Efter det lyckade testet, som krävde omfattande övervakning och datainsamling, planerar forskarna nu att förfina sin procedur med målet att transportera antimateria redan nästa år. – Det här är en helt ny teknik som kommer att öppna upp nya möjligheter för studier inte bara för antiprotoner utan även för andra exotiska partiklar, som ultraladdade joner, beskriver Stefan Ulmer talesperson för BASE-experimentet.

Ett annat experiment, kallat PUMA, arbetar med en transportabel fälla. Nästa år planerar man att transportera antiprotoner 600 meter från Antiproton Decelerator Hall till ISOLDE-anläggningen med målet att använda anläggningen för att studera egenskaper och struktur hos exotiska atomkärnor.

JA det är ett mysterium att inte antimateria och materia utplånade varandra vid BigBang. Vad fick materia att klara sig och vad fick antimateria att inte bli det vi alla är uppbyggda av. Båda formerna är lika hållbara var för sig. Något vi inte förstår av svaghet i antimaterian i förhållande till materia är ännu inte förstått.

Ca 9 km metangas i ytans is skyddar is av vatten på månen Titan.

 

Bild https://www.soest.hawaii.edu  Titans troligaste inre (ej skalenligt), som visar en metanklatratskorpa över ett konvektionerat isskal.

Saturnus största måne Titan är den enda platsen förutom jorden som är känd för att ha en atmosfär och som har vätskor i form av floder, sjöar och hav på sin yta. På grund av dess extremt kalla temperatur är vätskorna på Titan bestående av kolväten som metan och etan medan ytan i övrigt är täckt av is av vatten.

I en ny studie under ledning av forskare vid University of Hawaii i Mānoa, avslöjades att metangas också kan finnas i isen (av vatten)  och bilda en distinkt skorpa som är upp till 9 km tjock vilken värmer den underliggande isen bestående av vatten och detta kan också förklara Titans metanrika atmosfär.

Forskargruppen som leddes av forskarassistenten Lauren Schurmeier, doktorand Gwendolyn Brouwer och Sarah Fagents, biträdande direktör och forskare, vid Hawaii Institute of Geophysics and Planetology (HIGP) vid UH Mānoa School of Ocean and Earth Science and Technology (SOEST), observerade i NASA:s data att Titans nedslagskratrar är hundratals meter grundare än som förväntat 90 kratrar har identifierats på Titan. För att undersöka vad som kan finnas bakom detta mysterium testade forskarna i en datormodell hur Titans topografi skulle kunna skadas eller återhämta sig efter ett nedslag om isskalet täcktes med ett lager av isolerande metanklatratis (ett slags fast vattenis med metangas fångad i kristallstrukturen). Då den ursprungliga formen på Titans kratrar är okänd, modellerade och jämförde forskarna två troliga initiala djup av dessa baserade på fräscha kratrar av liknande storlek på en annan isig måne av liknande storlek. I detta fall Jupitersmåne Ganymedes. 

"Med hjälp av den här modelleringsmetoden kunde vi begränsa tjockleken på metanklatratskorpan till fem till tio kilometer eftersom simuleringar med den tjockleken gav kraterdjup som bäst matchade de observerade kratrarna", beskriver Schurmeier. "Metanklatratskorpan värmer upp Titans inre och orsakar oväntat snabbt topografiskt lugn efter ett nedslag vilket resulterar i att kratern blir grund i en takt som är nära den som finns hos snabbt rörliga smältande glaciärer på jorden."

Om liv existerar i Titans hav under det tjocka ishöljet skulle alla tecken på liv (biomarkörer) behöva transporteras upp i Titans ishöljet för att vi lättare ska komma åt eller se om det finns vid framtida uppdrag", tillade Schurmeier. "Detta är mer sannolikt att inträffa om Titans isskal är varmt och konvektivt."

Med NASA:s Dragonfly-uppdrag till Titan planerat att skjutas upp i juli 2028 och anlända 2034, kommer forskare att ha möjlighet att göra observationer på nära håll av Titan och ytterligare undersöka den isiga ytan, inklusive en krater som heter Selk. Om det kan finnas livsformer under isen får vi säkert svar på någon gång i framtiden. Men om det redan blir 2034 är tveksamt. Om det finns instrument som kan komma ner till flytande vatten under isen med på sonden är okänt. 

Fågelungar av hanar mindre hjälpsamma sina föräldrar än fågelungar av honkön

 

Bild wikipedia. Vitbrynad sparvvävare (P. mahali)

Sparvvävare av hankön (fjolårsungar) hjälper sina föräldrar mindre än honorna att hjälpa föräldragenerationen med att mata den nya kullen som deras föräldrar fått. Anledningen är att hanarna istället är upptagna med att leta efter nya platser att bo och häcka på och en partner visas det i en  ny studie.

Studien leddes av forskare vid Centre for Ecology and Conservation vid University of Exeter och undersökte det samarbetsbeteende och rörelsemönster som finns hos sociala fåglar som lever i Kalahariöknen. Dessa fåglar lever i familjegrupper där endast ett dominant par häckar – och deras vuxna avkomma, särskilt honor, hjälper till med att mata boungar. Hanarna hoppas på en egen alfakull.

Studien syftade till att förstå varför det ena könet i en del djursamhällen tenderar att investera mer i att hjälpa till inom familjen än i andra djursamhällen.

"Honor av sparvvävare bidrar mer till den kooperativa vården av boungar än hanar och stannar också längre i sina familjegrupper än hanar", beskriver Dr Pablo Capilla-Lasheras som ledde studien under sin doktorsexamen i Exeter och nu arbetar vid Swiss Ornithological Institute. – Vi ville förstå varför sådana könsskillnader i samarbete uppstått i djurriket.

"Den ledande hypotesen är att det kön som lever längre i sin familjegrupp samarbetar mer eftersom det kan få nytta av fördelarna med samarbete längre fram i kedjan. De kan själva få hjälp då de kanske får ungar.

Till exempel kan det kön som stannar i sin familjegrupp längre få mer hjälp i gengäld från de familjemedlemmar som de har hjälpt tidigare än det kön som lämnar tidigare. (Något som kanske i första hand även kunde ses i ex familjer av människor i tidigare generationer innan vi fick ett bidragssamhälle där målet var att ingen ska vara beroende av någon annan. Men som resulterat i ensamhet och psykiskt ökad oro. Plus dubbelarbete vid familjebildning på grund av allt fler skapade dyra behov av prylar och resulterat i skilsmässor).

– Våra fynd pekar på en förklaring som inte tidigare uppmärksammats, beskriver Andrew Young, som ledde sparvvävarprojektet i Kalahari.

Fjolårshanarna hjälper mindre sina föräldrar med den nya kullen eftersom de spenderar mer tid på att leta efter möjligheter att bo och föröka sig någon annanstans och dessa ansträngningar kompromissar de med uteblivit samarbete på hemmaplan med föräldragenerationen. De vill skapa en ny egen  alfafamilj.

Baserat på sina resultat föreslår teamet att denna "spridningshypotes" kan ge en mer generell förklaring till utvecklingen av könsskillnader i samarbete mellan djursamhällen än den mer utbredda uppfattningen att "ju längre du stannar, desto mer kommer du att dra nytta av att ha hjälpt till".

Denna kompromiss är ett exempel på en universell utmaning som alla organismer står inför, inklusive människan i tidigare historia eller andra samhällen än de nordiska i dag. I dagens samhälle har några länder bland annat Sverige infört att alla ska klara sig ekonomiskt utan samarbete. Men dessa få länder med detta system är även länder med högt främlingskap, många med psykiska problem och då Sverige ligger eller har legat i framkant i denna slags samhällsbildning ser vi nu problemen med individualism. Ett samhälle där de som inte ser sig delaktiga och ensamma kan söka mening och slippa ensamhet och utanförskap genom att ingå i maffialiknande strukturer och empatism blir ovanligt och ses som en svaghet..

Frågan är om eventuella utomjordningar kan utvecklas till en civilisation utan samarbete till rymdfärder utanför sitt solsystem? Ett samhälles uppbyggnad som det svenska har  börjat visa sina svagheter då människonaturen inte kan passa in i denna där brist på sammanhang med andra saknas.(kursiv stil är mina tankar)

Studien finansierades av Naturmiljöforskningsrådet och Bioteknologi och Biologiska vetenskapers forskningsråd.

Artikeln, är publicerad i tidskriften PLOS Biology, har titeln: "Evolution of gender differences in cooperation can be explained by trade-offs with dispersal."

Ett trippelsystem av objekt där ett svart hål ingår.

 

Bild https://news.mit.edu  Bildtext:I den här konstnärens rendering avbildas det centrala svarta hålet, V404 Cygni (svart prick), som håller på att förtära en närliggande stjärna (orange kropp till vänster), medan en andra stjärna (övre vit blixt) kretsar på ett mycket längre avstånd. Porträtt av Jorge Lugo.

Många svarta hål som upptäckts är en del av ett par. Dessa dubbelsystem består av ett svart hål och ett sekundärt objekt – till exempel en stjärna,  neutronstjärna eller et andra svart hål – som kretsar runt varandra och och hålls på plats av ett av de svarta hålens (eller hålet) gravitation och bildar ett omloppspar.

Nu visar  överraskande att bilden av svarta hål måste vidgas i förhållande till vilka objekt de kan hysa och hur de kan bildas.

I en ny studie publicerad i dagarna i Nature rapporterar fysiker vid MIT ((Massachusetts Institute of Technology) och Caltech (California Institute of Technology Pasadena, Kalifornien) att de för första gången har observerat ett "trippelsystem". I det upptäckta systemet är ett centralt svart hål i färd med att förtära en liten stjärna vilken rör sig i spiralform mycket nära det svarta hålet. Stjärnan tar bara 6,5:e dag för ett varv runt det svarta hålet något som är en konfiguration som liknar de flesta dubbelsystem där ett svart hål ingår. Men överraskande nog ses en andra stjärna också kretsa runt det svarta hålet, fast på ett mycket större avstånd. Fysikerna uppskattar att denna avlägsna följeslagare kretsar runt det svarta hålet där ett varv tar 70 000 år. Att det svarta hålet verkar ha ett gravitationellt grepp om ett objekt så långt bort väcker frågor om ursprunget till det svarta hålet. 

För att finna ett svar gjordes datorsimulering på trippelsystemet. Det blev tiotusentals simuleringar, var och en med ett något annorlunda scenario för hur den tredje stjärnan kunde ha blivit ett svart hål och därmed påverkat de andra två stjärnornas rörelser. Till exempel simulerades en supernova och varierades mängden och riktningen på den energi som den avgav. Man simulerade också scenarier av direkt kollaps, där den tredje stjärnan helt enkelt gav vika själv och bildade ett svart hål utan att avge någon energi.

 "De allra flesta simuleringar visar att det troligaste sättet trippeln uppstått är genom direkt kollaps", (innebär att det bildades ur en stjärna som kollapsade direkt vid sitt bildande) beskriver studiens författare Kevin Burdge, Pappalardo Fellow vid MIT Department of Physics.

Förutom att ge ledtrådar till det svarta hålets ursprung har den bortersta stjärnan också avslöjat systemets ålder. Fysikerna observerade att den yttre stjärnan råkar vara i färd med att bli en röd jätte – en fas som inträffar i slutet av en stjärnas liv. Baserat på denna övergång fastställde teamet att den yttre stjärnan är cirka 4 miljarder år gammal. Med tanke på att närliggande stjärnor blir till ungefär samtidigt drar forskarna slutsatsen att det svarta hålet också är 4 miljarder år gammalt.

Studiens medförfattare vid MIT är Erin Kara, Claude Canizares, Deepto Chakrabarty, Anna Frebel, Sarah Millholland, Saul Rappaport, Rob Simcoe och Andrew Vanderburg, tillsammans med Kareem El-Badry vid Caltech.

Möjligheten att det finns fler trippelsystem eller än större system är stor. Universums storlek innehåller säkert mycket mer att förstå och upptäcka än vi kan föreställa oss.

Det finns bålgetingar som inte påverkas av en alkoholprocent i födan som skulle döda alla andra varelser.

 

Bild https://phys.org/news Orientalisk bålgetingarbetare (V. orientalis). Upphovsman: Nitzan Cohen

Ett team av beteendeekologer, zoologer och växtskyddsspecialister från Tel Aviv University har rapporterat att orientaliska bålgetingar har den högsta kända toleransen mot alkohol i djurriket.

Tidigare forskning har visat att många växter producerar frukter eller nektar som jäser naturligt när de ruttnar vilket resulterar i produktion av etanol (alkohol). Fermenterade livsmedel är en källa till både näringsämnen och energi för många djur på grund av deras höga kaloriinnehåll. Men de flesta djur som konsumerar etanol i koncentrationer högre än 4 % får negativa effekter, såsom svårigheter att röra sig eller flyga normalt. 

I den här nya studien märkte teamet att de orientaliska bålgetingarna inte verkade vara besvärade av sin kost som är rik på rutten frukt (där etanol finns). För att ta reda på mer om toleransen för etanolkonsumtion hos orientaliska bålgetingar samlade gruppen in flera bålgetingar och tog med dem till sitt laboratorium för test.

Teamet gav bålgetingarna lösningar av sackaros med tillsats av etanol. De började med att ge dem låga doser och fann att även vid nivåer på 20 procent visade bålgetingarna inga negativa effekter. De fortsatte att höja dosen till 80 %. På den nivån betedde sig bålgetingarna som om de var lätt berusade för några ögonblick, men mycket snart nyktrade de snabbt till och återgick till sitt normala beteende.

 Forskargruppen konstaterar att vilken annan varelse som helst skulle ha dött av så stora mängder alkohol (inklusive människan). Vid en närmare titt fann forskarna att bålgetingar har flera kopior av genen för alkoholdehydrogenas, som är involverat i nedbrytningen av alkohol. Detta förklarar sannolikt bålgetingens höga tolerans för alkohol. 

Studien, som publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences, visar hur gruppen matat bålgetingar med etanollösningar. 

Studien kan ge oss nya tankar om hur vi kan se på eventuella utomjordingars näringsintag. Kanske inte alkohol i första hand men andra för jordiskt liv giftiga ämnen som de kanske livnär sig på genom annorlunda och okända näringsintag och toleranser. Vi har på jorden även ex bakterier som lever på ex järn. Så allt verkar vara möjligt även alkohol verkar det som. Men utomjordingar eller  liv på Jorden kan leva på mer slag av näring än vi först kan tro . Själv är jag dock skeptisk till utomjordingar överhuvudtaget och absolut inte intelligenta sådana som kan besöka oss över de otroliga avstånden i rymden. Men det är en annan historia.