En exoplanet liknande Tatooine som kretsar kring två solar har upptäckts.

 

Bild wikipedia Planeten Tatooine, som ses i Star Wars (specialutgåvan 1997).

I en upptäckt som passar i en film (se ovan) har astronomer vid Northwestern University direkt avbildat en exoplanet liknande Tatooine och som kretsar kring två solar. "Av de 6 000 exoplaneter vi känner till kretsar bara en mycket liten del av dem runt binärer," beskriver Northwesterns Jason Wang, en av studiens huvudförfattare. "Av dem har vi bara en direkt bild av ett fåtal innehållande dubbelsol och planet och enbart nämnda här på bild.

Att avbilda både planeten och dubbelstjärnan är intressant eftersom det är den enda typen av planetsystem där vi kan spåra både binärstjärnans och planetens bana på himlen samtidigt. "Vi ser fram emot att fortsätta följa detta system i framtiden när de rör sig, så att vi kan se hur de tre kropparna rör sig över himlen." beskriver Wang.

Som expert på exoplanetavbildning är Wang biträdande professor i fysik och astronomi vid Northwesterns Weinberg College of Arts and Sciences. Han är även medlem i Center for Interdisciplinary Exploration and Research in Astrophysics (CIERA). 

Nathalie Jones, CIERA Board of Visitors Graduate Fellow vid Weinberg och medlem i Wangs forskargrupp, är studiens huvudförfattare.

Northwestern-teamet hittade exoplaneten  bland flera år gammal data. När Wang var doktorand hjälpte han till att beställa Gemini Planet Imager (GPI), ett specialiserat instrument utformat för att fånga bilder av avlägsna världar genom att blockera stjärnornas överväldigande bländning. Ursprungligen opererades GPI vid Gemini South-teleskopet i Chile och detta använde adaptiv optik och en koronagraf för att få skärpa av bilder av svagt lysande planeter som kretsar kring ljusstarka stjärnor. Jones analyserade GPI-data tagna mellan 2016 och 2019 och korsrefererade dem med data från W.M. Keck Observatory, med hjälp av Northwesterns institutionella tillgångar. Det bekräftade planeten är sex gånger större än Jupiter. Även om den är varmare än någon planet i vårt att i detta solsystem är det relativt kallt jämfört med andra direkt avbildade exoplaneters solsystem. Den ligger ungefär 446 ljusår från jorden.

Exoplaneten, som bildades för ungefär 13 miljoner år sedan och det är ganska ungt.  Studien om upptäckten publicerades i The Astrophysical Journal Letters (hittade ej länk till den) . Men den är även publicerad i tidskriften Astronomy and Astrophysics  rapporterar europeiska astronomer vid University of Exeter.

En Exoplanet med kraftig atmosfär och lava flöden

 

Bild wikipedia Illustratörs tolkning av TOI-561b och dess sol. Solsystemet finns 380 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Sextanten.

TOI-561b,s radie är ungefär 1,4 gånger större än jorden medan  dess omloppstid är något mindre än 11 timmar. Dess sol TOI-561b är något mindre och svalare än vår sol. TOI-561 b bana runt sin sol är endast en fyrtiondel av avståndet mellan Merkurius och vår sol. Planeten bör därför vara tidvattenlåst med temperatur på dess permanenta dagsida som vida överstiger smälttemperaturen för flertalet bergarter.

"Det som verkligen skiljer denna planet åt mot andra är dess ovanligt låga densitet," beskriver Johanna Teske, forskare vid Carnegie Science Earth and Planets Laboratory och huvudförfattare till en artikel som publicerades nyligen i The Astrophysical Journal Letters 

För att testa hypotesen att TOI-561 b har en atmosfär använde teamet Webbs NIRSpec (Near-Infrared Spectrograph) för att mäta planetens dagstemperatur baserat på dess nära infraröda ljusstyrka. Tekniken, som innebär att mäta minskningen i ljusstyrka i solplanetsystemet när planeten rör sig fram från baksidan av sin sol liknar den teknik  som användes för att söka efter atmosfärer i TRAPPIST-1-systemet och med flera stenvärldar.

Om TOI-561 b är en kal sten utan atmosfär som kan transportera värme till nattsidan, bör dess dagstemperatur närma sig 2 700 grader Celsius. Men NIRSpec-observationerna visar att planetens dagsida verkar vara ca 1 800 grader Celsius vilket är svalare än väntat. Även om Webbs observationer ger övertygande bevis för en atmosfär, kvarstår frågan om hur  en liten planet som utsätts för så intensiv strålning hålla fast någon atmosfär överhuvudtaget då den finns så nära sin sol och en så kraftig? Vissa gaser måste läcka ut i rymden men kanske inte lika mycket som förväntat.

"Vi tror att det finns en jämvikt mellan magmahavet och atmosfären på planeten. Samtidigt som gaser kommer från magman ut  i atmosfären drar magmahavet tillbaka gasen mot ytan," beskriver medförfattaren Tim Lichtenberg från Groningens universitet i Nederländerna.

Studien är de första resultaten från Webbs General Observers Program 3860, som innebar att systemet observerades kontinuerligt i mer än 37 timmar medan TOI-561 b genomförde nästan fyra fulla varv runt sin sol. Teamet analyserar för närvarande hela datamängden för att kartlägga temperaturen hela vägen runt planeten för att utröna atmosfärens sammansättning.

"Det som är riktigt spännande är att den nya datamängden öppnar upp för fler frågor än den besvarar," beskriver Teske.

Supernovan ASASSN-15lh är 570 miljarder gånger ljusstarkare än vår sols ljusstyrka

 

Bild Wikimedia ASASSN-15lh är den mest ljusstarka supernova som någonsin observerats. 570 miljarder ljusstarkare än vår sol och den finns 3 800 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Indus.

Explosionen kallad ASASSN-15lh lyste upp med en styrka av 570 miljarder högre än vår sols ljusstyrka. En ljusstyrka av ungefär 20 gånger den totala utstrålningen från de 100 miljarder stjärnor som finns i Vintergatan.

Den rekordstora explosionen anses vara ett enastående exempel på en superluminös supernova en extremt sällsynt explosion som vissa stjärnor ger när de kollapsar. Forskare är dock okunniga om vilket slag av stjärnor och stjärnscenarier som är ansvariga för dessa extrema supernovor.

I en ny studie under ledning av Subo Dong, astronom vid Kavli-institutet för astronomi och astrofysik (KIAA) vid Pekinguniversitetet publicerades nyligen en studie om upptäckten i Science. 

Här beskrivs ASASSN-15lh som en av de närmast oss liggande superljusstarka supernovorna som någonsin observerats. Den finns cirka 3,8 miljarder ljusår bort. Upptäckten gjordes av All Sky Automated Survey for SuperNovae-projektet (ASAS-SN)  där bland annat David Bersier, astrofysiklektor vid LJMU:s Astrophysics Research Institute är medlem. Med huvudkontor vid Ohio State University (USA) använder ASAS-SN åtta små teleskop på Hawaii och i Chile för att scanna hela himlen varannan natt och söka efter nya objekt.

Så snart observationen av ASASSN-15lh gjordes, kontaktade Dong med kollegor betydligt större markbaserade teleskop runt om i världen, inklusive NASAs satellit Swift, för att samla in så mycket data som möjligt. Den intensiva observationskampanjen fortsätter än idag. Bara under de första fyra månaderna efter att stjärnan exploderade kastades så mycket energi ut från ASASSN-15lh att det skulle ta vår sol i dess nuvarande tillstånd mer än 90 miljarder år att kasta ut lika mycket. Genom att undersöka denna ljusa, långsamt avtagande efterglöd har astronomer fått några grundläggande ledtrådar om ursprunget till ASASSN-15lh.

En av de bästa hypoteserna om fenomenet är att superluminösa supernovas som denna med enorm energi kommer från starkt magnetiserade, snabbt roterande neutronstjärnor kallade magnetarer vilka är de kvarvarande, hyperkomprimerade kärnorna från massiva exploderade stjärnor. Men ASASSN-15lh är så kraftfullt att detta övertygande magnetarscenario inte räcker till den nödvändiga energin som kastats ut. Istället kan ASASSN-15lh-liknande supernovor utlösas av kollapsen av otroligt massiva stjärnor som överstiger den högsta massnivå som de flesta astronomer skulle spekulera om ens är möjliga.

David Bersier beskriver "Vi var initialt förbryllade över ASASSN-15lh men med mer data insåg vi att det tillhörde en klass som kallas 'superljusa' supernovor, eftersom den delar flera egenskaper med andra objekt i denna klass. För att sätta saker i kontext, i dess nuvarande takt skulle det ta vår sol 90 miljarder år att avge lika mycket energi som ASASSN-15lh avger på  fyra månader.

"Astronomer har svårt att förklara hur något kan vara så ljusstarkt. Den nuvarande tanken är att det där fanns en snabbt roterande neutronstjärna med ett mycket starkt magnetfält (tänk på en gigantisk magnet i stadsstorlek men med solens massa). Men ASASSN-15lh utmanar den modellen och efter denna extraordinära upptäckt kan vi nu behöva tänka ut en ny."

All Sky Automated Survey for SuperNovae (ASAS-SN) är ett internationellt samarbete med huvudkontor vid The Ohio State University.

Webbteleskopet upptäckte en tidig supernova

 

Bild https://science.nasa  NASAs James Webb Space Telescope har funnit källan till ett superstarkt gammastråleutbrott. En supernova som exploderade när universum var endast 730 miljoner år gammalt. I Webbs högupplösta i nära infraröda bilder upptäcktes också supernovans värdgalax. Bild: NASA, ESA, CSA, STScI, Andrew Levan (Radboud University); Bildbehandling: Alyssa Pagan (STScI)

Teleskopet gjorde observationerna den 1 juli 2025 efter att en internationell grupp av teleskop upptäckt ett superstark ljusblixt, ett gammastrålningsutbrott, i mitten av mars 2025.  Med denna observation slog Webb sitt eget rekord: Den tidigare toppliste-supernovan exploderade när universum var 1,8 miljarder år gammalt.

"Endast Webbteleskopet kunde direkt visa att ljuset kom från en supernova, en kollapsande massiv stjärna," beskriver Andrew Levan, huvudförfattare till en av två nya artiklar i Astronomy andAstrophysics Letters  och professor vid Radboud University i Nijmegen, Nederländerna, samt University of Warwick i Storbritannien. "Denna observation visar att vi kan använda Webb för att hitta enskilda stjärnor när universum bara var 5 % av sin nuvarande ålder."

Medan ett gammastrålutbrott vanligtvis varar i sekunder till minuter, ljusnar sedan supernovor snabbt under veckor innan den sedan långsamt mattas av. I kontrast till detta blev denna supernova ljusstarkare under flera månader. Eftersom den exploderade så tidigt i universums historia sträcktes dess ljus ut när kosmos expanderade över miljarder år. När ljus sträcks ut ökar också tiden det tar för händelser att utvecklas. Webbs observationer gjordes under tre och en halv månad efter att gammautbrottet avslutats eftersom den underliggande supernovan förväntades vara som ljusast vid den tidpunkten.

Webbs observationer visar att denna avlägsna galax liknar andra galaxer som existerade då," beskriver Emeric Le Floc'h, medförfattare och astronom vid CEA Paris-Saclay (Commissariat à l'Énergie Atomique et aux Énergies Alternatives) i Frankrike.

Forskarna har planer på att åter anlita Webb i det internationella arbetet för att lära sig mer om gammastrålningsutbrott från objekt i det tidiga universum. Teamet har fått tillstånd att observera händelser med Webbteleskopet och har nu ett nytt mål. Målet att lära sig mer om galaxer i det avlägsna universum genom att fånga efterglöden från själva gammastrålningsutbrotten. "Det skenet kan hjälpa Webb att se mer och ge oss ett 'fingeravtryck' av galaxen," beskriver Levan.

Kosmisk explosion av gammastrålning

 

Bild https://uncnews.unc.edu/ Konstnärs avbildning av GRB 250702B:s ultrarelativistiska jetstrålar (de rör sig nästan i ljusets hastighet) som strålar ut frpn den dammiga, massiva värdgalaxen. (Källa: NOIRLab/NSF/AURA/M. Garlick.)

Astronomer vid University of North Carolina i Chapel Hill har medverkat i att avslöja nya ledtrådar om det längst varaktiga gammastråleutbrott som någonsin observerats. Det vilket varade under nästan sju timmar. Händelsen har fått beteckningen GRB 250702B.

Gammastråleutbrott är intensiva blixtar av högenergirikt ljus som produceras av katastrofala kosmiska händelser, vanligtvis varar dessa bara några sekunder eller minuter. Men GRB 250702B slog rekord. Efter den initiala upptäckten från rymdbaserade teleskop använde forskarna några av världens största markbaserade teleskop för att ta bilder av ett avtagande sken i den massiva, dammiga galax där händelsen skett.

Som en del av en samordnad internationell insats ledde UNC-teamet observationerna tillsammans med några av USA:s största markbaserade teleskop. Teamets data, tillsammans med observationer från European Southern Observatorys Very Large Telescope, NASAs Hubble Space Telescope och röntgendata från röntgenteleskop tyder på att denna explosion kan ha flera möjliga orsaker. Exempelvis kollapsen av en massiv stjärna, kollisionen av exotiska stjärnrester eller  en stjärna som slits sönder av ett svart hål. Men nuvarande observationsdata kan inte svara på vilken teori som stämmer.

"Utbrottet passar inte in i någon av våra befintliga modeller för vad som orsakar gammastrålningsutbrott," beskriver Jonathan Carney doktorand i fysik och astronomi vid UNC-Chapel Hill och huvudförfattare till studien om fenomenet.

Gammastråleutbrott är bland de kraftigaste explosionerna i universum och astronomer måste skynda sig att samla in data innan ljuset bleknar när en sådan upptäcks. Denna händelse var mer utdragen och ovanlig och gav forskarna en sällsynt möjlighet att studera miljön med både information från själva explosionen och senare avbildning av galaxen där detta skett. Forskarna fann att explosionen kom från en avlägsen, massiv dammig galax  som blockerade synligt ljus och endast tillät infraröda och högenergiutsläpp att detekteras.

"Vi är inte säkra på vad som orsakade utbrottet," beskriver Igor Andreoni, medförfattare och biträdande professor i fysik och astronomi vid UNC-Chapel Hill. "Vi vet att det inträffade miljarder ljusår bort i en mycket dammig galax. Våra data visade att ett energirikt fenomen skickade iväg en smal materiastråle i vår riktning som färdades med minst 99 % av ljusets hastighet och trängde igenom tjocka lager av kosmiskt damm."

Händelsen GRB 250702B har satt en ny standard för hur astronomer studerar universums mest kraftfulla och mystiska explosioner. Forskningsartikeln finns tillgänglig online i The Astrophysical Journal Letters.

En av de största snurrande strukturer som hittills hittats därute

 

Bilden  https://www.ras.ac.uk  illustrerar rotationen av neutralt väte (höger) i galaxer som befinner sig i ett utsträckt filament (mitten), där galaxerna uppvisar en koherent bulkrotationsrörelse som följer det storskaliga kosmiska nätverket (vänster).Credit Lyla JungLicenstyp Attribution (CC BY 4.0)

En av de största roterande strukturerna som någonsin hittats i universum  liknas vid en tekoppkarusell i nöjesparker har observerats cirka 140 miljoner ljusår från jorden. Den gigantiska snurrande kosmiska tråden hittades av ett internationellt team under ledning av University of Oxford har en "rakbladstunn" rad av galaxer inbäddad i sig.

Kosmiska filament är de största kända strukturerna i universum. De är enorma, trådliknande formationer av galaxer och mörk materia som bildar  kosmiska fundament. De fungerar som motorvägar längs med vilka materia i stor  rörelse flödar in i galaxer.

Närliggande filament som innehåller många galaxer som snurrar i samma riktning och där hela strukturen verkar rotera är idealiska system att utforska om hur galaxer fick den rotation och den gas de har idag. Det kan även ge möjlighet att testa teorier om hur kosmisk rotation byggs upp över tiotals miljoner ljusår.

I den nya studien beskriver forskarna från oss 14 närliggande galaxer rika på vätgas, arrangerade i en tunn, utsträckt linje på cirka 5,5 miljoner ljusår lång och 117 000 ljusår bredd. Denna linjestruktur finns inuti ett mycket större kosmisk filament som är ungefär 50 miljoner ljusår långt och innehåller mer än 280 galaxer.

Anmärkningsvärt nog verkar många av dessa galaxer rotera i samma riktning som filamentet självt.

Detta utmanar nuvarande modeller och antyder att kosmiska strukturer kan påverka galaxers rotation starkt och under längre tid än man tidigare trott.

Forskarna fann även att galaxerna på vardera sidan av filamentets centrum rör sig i motsatta riktningar vilket tyder på att hela strukturen roterar. Med hjälp av datamodellering av filamentets dynamik drog de slutsatser om rotationshastigheten som blev 110 km/s och uppskattade radien av filamentets täta centrala region till cirka cirka 163 000 ljusår.

Medförfattaren Dr Lyla Jung vid University of Oxford beskriver: "Det som gör denna struktur exceptionell är inte bara dess storlek utan också kombinationen av spinnjustering och rotationsrörelse.

Filamentet verkar vara en ung relativt orörd struktur. Dess stora antal gasrika galaxer och låga inre rörelse visar på ett så kallat "dynamiskt kallt" tillstånd och tyder på att det fortfarande befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium.

Eftersom väte är råmaterialet för stjärnbildning samlar eller behåller galaxer som innehåller mycket vätgas aktivt bränsle till att bilda stjärnor. Studier av dessa galaxer kan därför ge en inblick i tidiga eller pågående stadier i detta.

Det internationella teamet använde för studien data från Sydafrikas MeerKAT-radioteleskop, ett av världens mest kraftfulla teleskop, bestående av en uppsättning av 64 sammanlänkade parabolantenner.

Detta snurrande filament upptäcktes genom en djupgående undersökning av himlen kallad MIGHTEE vid MeerKAT teleskopet under ledning av astrofysikprofessorn Matt Jarvis vid University of Oxford. Arbetet kombinerades med optiska observationer från Dark Energy Spectroscopic Instrument (DESI) och Sloan Digital Sky Survey (SDSS).

Studien involverade även forskare från University of Cambridge, University of the Western Cape, Rhodes University, South African Radio Astronomy Observatory, University of Hertfordshire, University of Bristol, University of Edinburgh och University of Cape Town.

Studien publicerades nyligen i Monthly Notices ofthe Royal Astronomical Society  och  här beskrivs  värdefulla nya insikter om hur galaxer bildades i det tidiga universum.

Vintergatans kemiska historia

 

Bilden från wikipedia  är en  avbildning av bråte i Gaia-Enceladus-galaxen. Gula pilar representerar positioner och hastigheter för stjärnor som härstammar från dvärggalaxen, data är hämtade från en simulerad sammansmältning med Vintergatan med liknande egenskaper som den man tror har ägt rum för 8-10 miljarder år sedan. Krediter: ESA (konstnärens tolkning och komposition); Koppelman, Villalobos och Helmi (simulering)

Ledtrådar om hur galaxer som vår Vintergata bildas och utvecklas och varför stjärnor uppvisar kemiska mönster  avslöjas i en ny studie (se nedan).

Den nya studien, skedde  under ledning av forskare vid Institute of Cosmos Sciences vid Universitetet i Barcelona (ICCUB) och Centre national de la recherche scientifique (CNRS). I arbetet användes avancerade datorsimuleringar (kallade Auriga-simuleringar) för att återskapa troliga bildandet av galaxer som Vintergatan i ett virtuellt universum. Genom att analysera 30 simulerade galaxer letade teamet efter ledtrådar om hur dess kemiska sekvenser bildas.

Att förstå Vintergatans kemiska historia hjälper forskare att förstå hur vår galax och  liknande galaxer kom till. Det inkluderar vår granngalax Andromeda. Historien ger också ledtrådar om förhållandena i det tidiga universum och rollen för kosmiska gasflöden och galaxsammanslagningar.

"Studien visar att Vintergatans kemiska struktur inte är en universell ritning," beskriver huvudförfattaren Matthew Orkney, forskare vid ICCUB och Institut d'Estudis Espacials de Catalunya (IEEC).

"Galaxer kan följa olika utvecklingsvägar för att nå liknande resultat och den mångfalden är nyckeln till att förstå galaxutveckling."

Studien visar att galaxer som Vintergatan kan utvecklas ur två distinkta kemiska sekvenser med olika mekanismer. I vissa fall uppstår två sekvenser från utbrott av stjärnbildning följt av perioder med liten aktivitet, medan den i andra fall beror på förändringar i gasinflödet från galaxens omgivning.

Tvärtemot tidigare antaganden är kollisionen med en mindre galax känd som Gaia-Sausage-Enceladus (GSE) inte en nödvändig förutsättning för att detta kemiska mönster ska uppstå. Istället visar simuleringarna att metallfattig gas från det cirkumgalaktiska mediet (CGM) spelar en avgörande roll i bildandet av den andra stjärnbildningssekvensen.

Dessutom är formen av dessa kemiska sekvenser nära kopplad till galaxens stjärnbildningshistoria.

När nya teleskop som James Webb Space Telescope (JWST) och kommande  som PLATO och Chronos teleskop som kommer att ge mer detaljerade data om stjärnor och galaxer och då kommer forskare att kunna testa ny data och förfina vår bild av kosmos.

"Studien förutspår att andra galaxer kan uppvisa en mångfald av kemiska sekvenser. Något som kommer  att undersökas i 30-metersteleskopens era där sådana studier i yttre galaxer kommer att bli rutin," beskriver Dr Chervin Laporte från ICCUB-IEEC, CNRS-Observatoire de Paris och Kavli IPMU.

Studiens resultat publicerades nyligen i MonthlyNotices of the Royal Astronomical Society och i denna beskrivs ursprunget till en förbryllande egenskap i Vintergatan, förekomsten av två distinkta grupper av stjärnor med olika kemiska sammansättningar kända som "kemisk bimodalitet".