Bild https://www.seti.org
Aguas Zarcas meteoriten med dess oregelbundna yta. Den 146 g tunga meteoriten
på bilden är utlånad till Buseck Center for Meteorite Studies från Michael
Farmer. Foto: Arizona State University / SETI Institute.
I april 2019 föll primitiva meteoriter ner nära
staden Aguas Zarcas i norra Costa Rica. I en artikel publicerad online i
tidskriften Meteoritics & Planetary Science beskriver ett internationellt
forskarlag omständigheterna kring nedfallet och visar att lerbollsmeteoriter
vilket dessa var inte alltid är ömtåliga. "27 kilo stenar återfanns,
vilket gör det till det största nedfallet i sitt slag sedan liknande meteoriter
föll nära Murchison i Australien 1969", beskriver astronom Peter
Jenniskens vid SETI-institutet och NASA Ames Research Center vilka forskar om
meteorer.
"Hämtningen
av dessa vid Aguas Zarcas var ett litet steg för människan, men ett stort steg för
meteorforskningen", beskriver geolog Gerardo Soto vid University of Costa
Rica i San José. Sedan fyndet har det skrivits 76 artiklar om den här
meteoriten som gav upphov till meteoriterna. Analys av videokamerabilder av teamet visade att stenen trängde in
i jordens atmosfär i en nästan vertikal vinkel från en västnordväst-riktning
med en hastighet av 14,6 kilometer per sekund. Den intensiva hettan från
kollisionen med atmosfären smälte mycket av stenen men det fanns förvånansvärt
få tecken på fragmentering.
"Den trängde djupt in i jordens atmosfär tills
massan splittrades 25 km ovanför jordens yta", beskriver Jenniskens,
"där den sågs som en ljusstark blixt som upptäcktes av satelliter i
omloppsbana."
Meteoritens nedfall inträffade i slutet av en
ovanligt lång torrperiod i Costa Rica vilket gjorde att den klarade nedslaget
bra.
"Aguas Zarcas-fallet gav upphov till ett
fantastiskt urval av fusionstäckta stenar med ett brett spektrum av
former", beskriver medförfattaren och meteoritforskare Laurence Garvie vid
Buseck Center for Meteorite Studies vid Arizona State University. "Vissa
stenar har en vacker blå iriserande yta på fusionsskorpan."
Många av stenarna blev oskadda då de landade i den
relativt mjuka djungeln och dess gräsbevuxna ytor.
"Meteoriter av den här typen beskrivs
ofta som lerbollar, eftersom de innehåller vattenrika mineraler", beskriver
Jenniskens, "Tydligen innebär det inte att de är ömtåliga."Teamet
fastställde att stenen var cirka 60 centimeter i diameter när den träffade
jordens atmosfär. Från den väg som meteoren färdats genom atmosfären spårade
teamet den tillbaka till asteroidbältet.
– Vi kan se att det här objektet kom från en större
asteroid i asteroidbältet, troligen från dess yttre regioner, beskriver
Jenniskens. "Efter att ha lossnat från asteroidbältet tog det två miljoner
år att träffa jorden och hela tiden undvek den att bli knäckt."
Eftersom stenen var stark och gick in i en brant
vinkel klarade en relativt stor del av dess massa sig hel vid kraschen i marken.
