Bild wikipedia. Det gulaktiga ljusa materialet,
markerat som "yBM" på bilden finns uteslutande på kanten av
Consuskratern och där i dess omedelbara östra närhet och antas vara ammoniumavlagringar.
© PARLAMENTSLEDAMÖTER.
Dvärgplaneten Ceres är ca 1000 km i diameter och är det största kända objektet i Asteroidbältets ca 60000 objekt som finns mellan Mars och Jupiter och mest består av asteroider av skiftande storlek.
Ceres verkar ha haft kryovulkanism (isvulkanism) fram till relativt nyligen. Kanske det fortfarande sker. NASA:s rymdsond Dawn upptäckte utbredda ammoniumavlagringar på Ceres yta då denna kretsade över Ceres under 2015.
Vissa forskare antar att fruset ammonium spelade en roll i bildandet av dvärgplaneten. De tror att avlagringarna är rester av en saltlösning som har sipprat upp till ytan från ett flytande lager av detta mellan manteln och skorpan under många miljarder år. Bilder och mätdata från Consuskratern ( Consuskratern är 450 miljoner år) belägen på Ceres södra halvklot och som teamet nu har analyserat mer detaljerat än någonsin tidigare visar på material som är gulaktigt till färgen.
Som den nya analysen av data från kamerasystemet och
VIR-spektrometern från Dawn antyder är det gulaktiga ljusa materialet i Consuskratern
rikt på ammonium. Ammonium skiljer sig från ammoniak med en extra vätejon och
är nästan allestädes närvarande på Ceres yta i form av ammoniumrikt mineral.
Tidigare trodde forskare att dessa mineraler bara
kunde ha bildats genom kontakt med is av ammonium i kylan i solsystemets ytterkant
där fruset ammonium är stabilt under långa tidsperioder. Det avdunstar om det
kommer närmre solen.
Den aktuella
studien visar nu för första gången ett samband mellan ammonium och saltlake
(koncentrerat salt upplöst i vatten) från Ceres inre. Forskarlaget menar att
dvärgplanetens ursprung därför inte nödvändigtvis behöver vara från det yttre
av solsystemet. Ceres kan vara hemmahörande i asteroidbältet från början.
Forskarna antar att ammoniumets beståndsdelar redan fanns i Ceres ursprungliga
byggstenar.
Eftersom ammonium inte kombineras med de typiska
mineralerna i Ceres mantel ackumulerades det gradvis i ett tjockt lager av
saltlösning som sträckte sig globalt mellan dvärgplanetens mantel och skorpa.
Kryovulkanisk aktivitet gjorde att den ammoniumrika saltlaken steg upp till ytan genom
kryovulkanism upprepade gånger under miljarder år och ammoniumet som den
innehöll sipprade gradvis in i de storskaliga fyllosilikaterna (skiktsilikaterna)
i Ceres skorpa. Mycket tyder på att koncentrationen av ammonium är större i
djupare lager av jordskorpan än närmre ytan. De få platser på Ceres yta där
iögonfallande fläckar av det gulaktiga och ljusa materialet kan hittas utanför
Consuskratern också är belägna inom djupa kratrar. En forskargrupp ledd från MaxPlanck-institutet för solsystemforskning i Göttingen var det som arbetade fram
studien (som jag nu hänvisar innehållet i inlägget från) bland annat ingick forskaren Dr. Ranjan Sarkar i studien.
Det
finns ett flertal dvärgplaneter och mängder av asteroider att undersöka i
asteroidbältet. Här finns mycket att upptäcka och lära för många generationer
av forskare framåt.
