Jorden kan en gång haft ett ringsystem

 

Bild wikipedia på Saturnus ringar foto taget av sonden Cassini 2004.

En gång för cirka 466 miljoner år sedan kan Jorden ha haft ett ringsystem. Perioden då var en av ovanligt intensiv tid av meteoritbombardemang och kallas ordovicium. 

Denna överraskande hypotes publicerades i dagarna i Earth and Planetary Science Letters och har sitt ursprung från plattektoniska rekonstruktioner av tiden för ordovicium där man noterat positioner för 21 asteroidnedslagskratrar som skedde då. Dessa kratrar finns inom 30 grader från ekvatorn, trots att över 70 procent av jordens kontinentala skorpa ligger utanför detta område, en anomali som konventionella teorier inte kan förklara. Här kommer teorin om ett ringsystemet in.

Forskargruppen vid Monash University's School of Earth, Atmosphere and Environment tror att detta lokala nedslagsmönster skapades då en stor asteroid hade närkontakt med jorden. När asteroiden passerade inom jordens Roche-gräns bröts den sönder på grund av tidvattenkrafter och bildade en skräpring runt planeten – liknande de ringar som ses runt Saturnus med flera gasjättar idag.

Roche-gränsen är det avstånd där ex en meteor inte längre kan hållas ihop av sin egen gravitation, på grund av att den påverkas av en större himlakropp. När meteor passerar Roche-gränsen slits den antingen itu eller så kraschar den helt enkelt ned på planeten som meteorit (er) beroende på dess storlek och massa

"Under miljontals år föll material från den här ringen gradvis ner på jorden, vilket skapade den ökning av meteoritnedslag som observerats i de geologiska lagren på en begränsad plats runt Jorden", beskriver studiens huvudförfattare, professor Andy Tomkins. – Vi ser också att i sedimentära lager i  bergarter från den här perioden finns extraordinära mängder meteoritrester. Det som gör det här fyndet än mer spännande är de potentiella klimatkonsekvenserna av ett sådant ringsystem , beskriver han. (och dess begränsade geografiska nedslagsplatser).

Kan liknande ringar ha funnits vid andra tidpunkter i vår planets historia som påverkat allt från klimat till livets fördelning? Denna forskning öppnar en ny gräns i studiet av jordens förflutna och ger nya insikter om de dynamiska interaktionerna mellan vår planet och  kosmos.

Ett meteoritnedslag för 3,48 miljarder år sedan

 

Geologer har nu upptäckt att ett meteoritnedslag skedde på jorden för cirka 3,48 miljarder år sedan.

Enligt Live Science (varifrån detta inlägg har sitt ursprung)  kan de fragment som hittats ha bildats när meteoriten slog ner i ytan och sprutade det smälta berget upp i atmosfären. Den smälta stenen kyldes sedan av och stelnade till pärlor stora som knappnålshuvuden. Dessa förblev sedan begravda under lång tid innan de i vår tid hittades.

Även om upptäckten ännu inte har granskats fullt ut presenterade forskarna upptäckten under den 54: e Lunar and Planetary Science Conference som hölls i Texas i mars 2023. Forskarna drog slutsatsen att dessa fragment är de tidigaste bevisen på ett meteoritnedslag i jordens geologiska historia.

New Scientist rapporterar att fragmenten borrades upp i en ökenformation i Pilbara Craton i västra Australien. Ökenformationen består av en grupp sedimentära och vulkaniska bergarter. Före denna upptäckt var de äldst kända beviset av meteoritnedslag ca 3,47 och 3,45 miljarder år gamla. Det 3,48 miljarder år gamla nu hittade fanns i Pilbara Craton medan de ca 3,45 miljarder år gamla nedslagsplatserna upptäcktes i Kaapvaal Craton i Sydafrika.

Enligt Chris Yakymchuk, geolog vid University of Waterloo som dock inte deltog i studien registreras att den senaste forskningen som något äldre fragment cirka 10 miljoner år äldre jämfört med de tidigare dokumenterade  fragmenten i Sydafrika. Men  Yakymchuk  beskriver även att det är  viktigt att komma åt hela datauppsättningen för att säkert bekräfta dess betydelse.

Forskarna hittade de nu beskrivna sfärerna i sedimentära bergkärnor 2019. De daterade fynden utifrån isotoper vilket Yakymchuk noterar är en pålitlig och robust dateringsmetod. De kunde även få en bra uppfattning om bergets ålder baserat på zirkonmineralets isotopdatering.

Forskarna drog slutsatsen att fragmenten hade utomjordiskt ursprung på grund av deras sammansättning. De fann högre nivåer av platinagruppelement, såsom iridium än i vad som finns markbundna bergarter på jorden. De upptäckte även nickel-kromspinelmineraler och osmiumisotoper något som är vanligt i meteoriter.

Foto pixabay.com