Ensamhet hyllades av Montaigne.

Jag är själv föremålet för min bok, sa denne berömda filosof i företalet till sina essayer.

Jag rekommenderar varmt alla att läsa dessa. De skrevs på 1500-talet och är mycket lärorika om man önskar veta något om denna tids vardag.

Men nu till ovanstående ord, ”Jag är själv föremålet för min bok” vilket ingen tidigare skrivit om sig själv. Hur sant är detta om en författare? Jag påstår att alla som skriver egentligen beskriver sig själva. Sina åsikter, tankar, förhoppningar och vill dela dessa med någon eller få känslan av att någon läser dem och förstår.

Men det innebär även att det i detta finns just vad Montaigne ansåg, en ensamhet. Ingen kan till fullo förstå en annan människa av den enkla anledningen att alla människor är unika. Unika i sitt sätt att sätta samman kunskap och upplevelser och dra slutsatser ur dessa.

Av den anledningen blir människors samvaro i många fall bråkig och störande för alla om det finns ex alkohol med i bilden eller personer som inte kan förstå andras uppfattningar i en fråga och omedelbart går till attack.

Respekt för andras uppfattningar är enda möjligheten till umgänge som inte riskerar att spåra ur.

Att alltid gå in i diskussioner om man anser annorlunda är i dag i ropet. Men för vems tillfredsställelse görs detta? Det enda som händer är att någon går segrande ur en diskussion och den som inte gör detta mår många gånger dåligt.

Respektera andras uppfattningar, säg om du vill att du inte delar den andres uppfattning, men försök aldrig förändra den andres uppfattning.

Just genom att du sagt att du inte delar den andres uppfattning och kanske även i lugnt tempo berättar din, har du ändå sått ett frö som kan förändra den andres uppfattning över tid och denne har även sått ett frö som kan förändra din.

Men tvinga aldrig på någon din uppfattning med hårda ord likt politiker gör i många fall.

Har du behov av att förverkliga dina möjligheter?

Ja, ska du säga, om du ska vara som man i dag förväntar sig att en människa är.

Att förverkliga sina drömmar ska vara något alla ska kämpa för, anses det.

Men det finns väl gränser inom detta också? Den som drömmer om att göra något mot någon annan människa som skadar denne eller dennes tillgångar bör väl inte få förverkliga sådana önskningar?

Skada ja, vissa skador är tillåtna, exempelvis att krasst och känslolöst konkurrera ut någon annan för att själv få en karriär som den andre därmed utesluts från. Det är tillåtet fast det skadar någon, kanske lika hårt som om denne utsatts för ett brott enligt lagboken.

Men om du inte önskar förverkliga dina drömmar utan bara drömma och ta det lugnt? Ja då tillhör du en annan tids ideal. Tider av underkastelse av ödet och accepterandet av detta och då man levde för sin familj och fick kämpa för mat för dagen.

I dag behövs ännu inte kamp på liv och död för att få mat i Västvärlden. Men sakta håller troligen många av oss på att hamna där igen. De människor som i dag diskrimineras om de är långtidsarbetslösa eller sjuka, och denna diskriminering accelererar och accepteras av fler och fler.

Det blir därmed en hårdare kamp för mat och husrum i framtiden. Brotten kommer att öka likväl som självmorden i dessa grupper.

Detta då segregationen ska fortsätta med stegvis fler och fler ex jobbskatteavdrag, vilka är ultimatum av förödmjukelse mot ovanstående grupper som härmed får en än mer känsla av värdelöshet och sakta ger upp, både att försöka bli friska och i de fall det kanske skulle gå att söka nytta arbete.

Svordomarna speglar vem du är.

Inte bara språk eller dialekter visar varifrån du kommer, vilket arv du har med dig och hur du tolkar och tolkas.

Det finns ytterligare en urskiljning, om och hur mycket och i vilka sammanhang du använder så kallade kraftord. Svordomar.

Vilka du använder och om du använder dem för att förstärka något du säger då du inte har ett ordförråd som räcker till.

Alternativt att du av ovana lägger in ett av dessa ord lite hur som helst i det du säger. Helt utan sammanhang med det som sägs.

Dåligt ordförråd visar på dålig utbildning. När det läggs in lite hur som helst visar det på osäkerhet. Men båda visar även på prägling från barndomen. Någon har lärt dig, du har socialiserats in i ett sammanhang där dessa kraftord var vardagsord som ingen reagerade på eller såg som konstiga.

Vi kan tolka utifrån resonemanget ovan vilken klass och bakgrund en person har.

I arbetarklassen av klassiskt slag skulle män arbeta med händerna och se ner på manschettarbetare som fjolliga och omanliga. I deras samtal med varandra var korta meningar, få ord, men mycket svordomar kutym för att få respekt och visa en åtskillnad mot de andra.

De som bestämde, de som man sa gjorde alla fel och som man gemensamt såg ner på som världsfrånvända bokslukare och omanliga kostymnissar.

Många som socialiserats in i kraftuttryck har dock i dag lärt sig av med att använda dem i större omfattning. Men vid kriser eller osäkerhet så snubblar de ut ur munnen igen och avslöjar personens rötter.

Är du missanpassad? Är du säker?

Vad betyder begreppet missanpassad?

Jo, att inte passa in där du existerar just nu.

I den miljö där du lever är du ett problem för andra genom ditt sätt att leva eller agera. Du är i vägen för andras möjligheter och andras trygghet.

Du lever utanför lagen och människor vet inte var de har dig utan blir oroliga i din närhet.

Du har kanske levt bland asociala under en lång tid, i en grupp där du varit väl anpassad efter deras regler och normer. Men då du sedan rört dig i andra miljöer blir du, enligt deras normer, en missanpassad person som i din föregående miljö blivit miljöskadad i förhållande till den miljö där du nu hamnat.

Missanpassad eller miljöskadad är därför ett relativt begrepp som måste ses i sitt sammanhang. I den miljö varifrån det värderas och i förhållande även till i vilken tid.

Minns du det du vill eller det som du tillåts minnas?

Du minns mycket av dina framgångar men dina misslyckanden bleknar och ses i mildare sken med åren.

Det måste vara så, annars skulle du aldrig komma över ett misslyckande och våga prova något igen.

Det är med andra ord det du har nytta av som du minns, det svåra bleknar eller undertrycks så du kan se optimistiskt och med glädje framåt igen.

Den som gått igenom svåra prövningar har ibland ett arvsanlag där glömma inte riktigt fungerar. Istället finns problemen kvar i personens psyke och risken finns att denne kan bli frustrerad resten av livet och inte våga eller kunna gå vidare.

Personen har fastnat i ett mönster, i en tanke, i en tid som inte existerar längre. Detta behöver inte vara medvetet utan är i de flesta fall omedvetet och accepterat.

Hjälp behövs då som kan få problemknutarna att upplösas eller bli mildare så det ändå finns en fortsättning där frustrationen övervinns, om nu personen förstår att något kan bli bättre och att lösningen finns inom denne själv.

Alltid går inte detta, men i många fall. Vi är alla olika och ser världen med egna ögon genom hur vi är präglade genom arv och miljö.

Är all poesi vilseledande?

Diktkonsten är skadlig för tänkandet, detta sa den kände filosofen J. Bentham till sin kollega John Stuart Mill då denne ansåg Mills intresse för Wordsworths dikter som skadliga för tänkandet.

Men då till frågan och lite funderande. Vi ser poesi i sin helhet. Visst kan poesi vara vilseledande om vi sätter egna betydelser i det vi läser och detta speglar en världsfrånvaro som vi har skapat själva. Vi lägger in texten så det passar vår förförståelse av människor och händelser.

Poeter kan även vara världsfrånvända men om läsaren inte är det kan tolkningen bli konkret av en världsfrånvänd poets texter och tvärtom.

Hur poesi tolkas beror på vem vi är. Många har svårt för poesi överhuvudtaget och till viss del kan jag nog själv ses till denna grupp.

Bentham var troligen en konkret tänkare som hade svårt för poesi och läste denna som fantasifull och orealistisk.

Mill som var vän av Wordsworths poesi fick troligen energi och nytänkande av den och försökte få Bentham att förstå detta vilket denne troligen inte kunde.

Hur poesi uppfattas och vilken poet som någon får till favorit är individuellt och har med arv och miljö att göra av läsaren för tolkning av en viss text. Det innebär inte att poet och läsare har något gemensamt det är enbart tolkning det handlar om. Poetens mening kan av en läsare få en helt annan mening.

Militärpsykologi.

Självfallet önskar försvaret, som all annan verksamhet, mer pengar för att kunna ha den bästa utrustning som finns.

Kapprustning gäller inom alla områden och mellan alla stater.

Avlyssningsutrustning och bäst utbildad personal är några av dessa ting. Vapen en annan.

Man försöker skapa opinion för att inte spara in på försvaret, vilket är svårt i dag, tyvärr.

För visst behövs försvaret lika väl idag som tidigare och det får inte halka efter andra staters försvar, i närområde som globalt.

I den militära psykologin ingår även att ge sken av ett mycket starkt försvar utåt även då det brister. Så agerade Sverige vid krigsutbrottet 1939. Vår beredskap är god, sa Per Albin Hansson, och ljög så det osade. Men han blev just då trodd av allmänheten I Sverige. Om tyskarna trodde detsamma låter jag vara osagt. Men jag tvekar.

I försvaret ingår även spionage och kontraspionage som alla vet. Även här handlar det om att värva och anställa rätt personer. Oftast lyckas det, men inte alltid.

Men vad jag vet har det nu varit ett tag sedan någon svensk utvisats från någon ambassad i protest mot spionage på svenskt territorium. Så det har fungerat bra en längre tid nu, åtminstone utåt.