Alliansen är fartblind. Stigmatisera mera är lösningen på allt.

Borg tror inte att vi ska få en krasch på bostadsmarknaden fastän det historiskt alltid varit så med jämna mellanrum. Konjunkturer kommer och går och priserna på bostadsmarknaden stiger långt över värdet likt aktier gör för att sedan plötsligt och lika förvånande varje gång falla och då är lågkonjunkturen här.

Det har alltid hänt. Nu är troligen tiden här igen. Men Borg tror inte på det, tydligen tror han att alla problem i en ekonomi kan lösas genom att sänka skatter för vissa grupper och låta de svaga betala för detta.

Konsumtion ser han som viktig att hålla uppe. Men då ska det vara konsumtionshöjning till de som har arbete. De som inte har detta ska inte kunna konsumera mer än mat för dagen.

För att kompensera att dessa inte ska kunna konsumera och ändå hålla uppe konsumtionen måste därför de med arbete konsumera mer. Detta fås till stånd genom upprepade jobbskatteavdrag, plus - som alltid - årliga löneökningar.

Vad säger då oppositionen?

Inte mycket mer än att de önskar samarbeta med alliansen.

Vad detta samarbete ska gå ut på, nu när fas 3 are sagt att de är nöjda med sin sysselsättning och sin ersättning för detta (majoriteten har ju enligt arbetsförmedlingen sagt detta) och ingen majoritet fanns för att stoppa utförsäkringen av sjuka, då är det svårt att se att samarbetet inte kan bli annat än att stötta segregationen på skatteuttaget av befolkningen. 

De iskalla politikerna Borg och Reinfeldts ideologi är ursprungen från iskalla vetenskapsmän.

 All ideologi utgår från någon forskare eller filosofisk tänkare. Dagens alliansledare utbildades under en era då en viss sociologisk, statsvetenskaplig gren var i ropet på universiteten.

Så är det för oss alla, vi är barn av vår tid.

Den ekonomiska ideologi vår regim i dag tagit till sig utgår från förra årets nobelpristagare i ekonomi. 

Tidigare socialdemokratiska ledare har utgått från Keynes teorier. 

Så tro inte att ett politiskt parti har en egenkombinerad ideologi. De har anammat någon redan etablerad teoretikers. Samhällsvetares, ekonoms eller statsvetares tankegång.

Skulle ett parti hitta på en egen ideologi skulle det resultera i kaos. Alla skulle vilja ha med en bit till sin egen fördel, och då politiker idag är vanliga människor som kan tala och älskar att göra detta har de fått människor med sig.

Politiker är inte intelligentare än du och jag, däremot har de fler kontakter, troligen föräldrar som kunnat tala för sig och i många fall även arbetat med politik.

De har alltid talets gåva och stort självförtroende.

Men innerst inne är de som du och jag, de vill få mer fördelar, mer att säga till om och mer makt över sin egen situation och självklart bli bekräftade.

Bort med euron och EU samarbetet

Den ekonomiska unionen har enbart skapat problem. Tidigare fria stater har blivit lakejer till en union vilket skapat stora ekonomiska problem för många länder i Europa.

En union som EU kommer likt romarriket en gång gjorde att kollapsa inifrån.

 En gemensam valuta låter bra men får en stat problem, och det händer förr eller senare då EU inte består av en regim utan av många, då faller ekonomin i land efter land då länderna är beroende av varandra genom sin valuta

Vi gjorde rätt i Sverige som inte tog till oss en gemensam valuta. Men lika intelligenta som Norge var vi inte, som ställde sig utanför EU.

En gemensam valuta kan inte fungera i längden om man inte har en gemensam regim. Men hade vi haft detta hade vi haft ett union States of Europa. Och blivit total katastrof då det hade blivit en stormakt likt USA.

Vad som behövs är små stater som kan samarbeta inom vetenskap och infrastruktur men inte med valuta och fri arbetskraftsinvandring och lagstiftning.

Konkurrens av olika samhällssystem behövs för utvecklings skull. Vi önskar inte ett nytt USA, ett nytt Sovjetunionen eller ett nytt Romarrike.

Avveckla merparten av de samarbeten som finns inom EU och helst avveckla EU - innan det är försent.

Psykisk Tortyr, förödmjukande behandling, diskriminering eller stress ger inte arbete, bara apati.

Alliansens jobblinje innebär följande för arbetslösa:

De ska förödmjukas genom att de får en ersättning på 65 % av sin tidigare inkomst upp till brytpunkten. Denna ska inte ändras efter basbeloppet, utan ska vara konstant år för år. Även då de får arbete genom fas 3 ändras ingenting, förutom att arbetet ska kallas sysselsättning.

Då anses den arbetslöse jaga jobb desto mer.

Denna behandling skulle blivit ett fall för diskrimineringsombudsmannen och även kunna ses som psykisk tortyr, om nu inte regeringen ansett att det inte hör hemma inom varken det ena eller det andra, utan tillhör jobblinjen.

Då anses den arbetslöse jaga jobb desto mer.

Den arbetslöse ska leva under stress.

Då anses den arbetslöse jaga jobb desto mer.

Tror man på detta än mer nu, när rädda fas3 are svarat att de trivs med fas3, sin plats och sin ersättning? Majoriteten sa detta vid arbetsförmedlingens förfrågan.

Jag tvivlar. Istället ser fas3 aren sin plats som en plats där de lämnas ifred av arbetsförmedlingen. Resten orkar de inte bry sig om, då de i jobbsökarsammanhang blivit apatiska och i sin situation blivit handlingsförlamade. De vet vad de har, fas3 plats, men skulle fas 3 tas bort vet de inte vad som kan komma. Risken är en utförsäkring likt de sjuka får uppleva.

Man tänker på hur det gick för kroniskt sjuka, de utförsäkrades utan förbarmande. Och om fas 3tas bort kanske även arbetslösa utförsäkras.

Nej, säkert ansåg många, när de svarade på fas 3 innehållet, att de inte vågade kritisera av frukan för att den då skulle försvinna och något ännu värre kunna komma. En utförsäkring.

Och frukan är riktig, se bara vad som hände när oppositionen tog upp frågan om att stoppa utförsäkringen av sjuka. Inte blev det majoritet för detta. Därför är risken stor att samma sak skulle ske med arbetslösa om fas3 togs bort.

Utförsäkringar av sjuka är troligen inte sista steget av utförsäkringsideologi bland alliansfrälsta jobblinjeförälskade jobbskatteavdragsgalningar.

Köpta röster kan bli demokratins fall i Sverige.

Varför kan så många unga svenskar tänka sig att sälja sin röst i fria val?

Är demokratin på väg att ersättas av något annat? Ungdomar visar ju tecken på vad som kan hända i framtiden.

Dagens ungdomar har svårigheter i att få ett arbete. Något ingen tidigare generations ungdomar haft. Kan det vara förklaringen till misstron på politiken och istället tron på att ta vad man kan, oberoende av vad det gäller?

Stundens tillfredställelse går före tron på en bättre framtid.

Att ungdomar misstror politiken är inte konstigt. De har itutats att söka arbete efter en utbildning som i många fall inte är gångbar på arbetsmarknaden. De har itutats att söka utbildningar de brinner för utan varningar för att denna troligen blir svår att få arbete genom.

Skolan har svikit genom att inte tala klarspråk om arbetsmarknaden. Vi ser det även på att hantverksyrkenas yrkesutbildningar saknar elever. Yrken som har bra lön men som inte ses som glamorösa och spännande. Utbildningar som fortfarande kan ge arbete.

Vi ser början till revolter, nu senast ex i England. 

Vi ser alla slags mystiska upplopp, Rosengården i Malmö hade sina. Allt grundat på utanförskap och en handfallen regim som segregerar människor ekonomiskt och inte förstår att de därigenom skapar ett samhälle där revolter kommer att öka.

I Sverige, likt England, börjar motsättningarna mellan de som har arbete och pengar och de som segregeras ekonomiskt. Det skapar ett samhällsklimat som kan bli svårt att överblicka utan att ta till hårda medel. Men varför vi idag fått en politik som segregerar människor är svårt att förstå. Ideologi före sunt förnuft kanske är svaret.

Dagens arbetsgivarna förstår inte vilka negativa krafter de släpper lösa om de får igenom sitt förslag.

Utmärkning av sig själv är något som inte tillhör den svenska kulturen. Mycket av de tysta normer som skolat svenskar och norrmän innefattas i den så kallade jantelagen.

Jantelagen

1.     Du skall inte tro att du är något.

2.     Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3.     Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4.     Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5.     Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6.     Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7.     Du skall inte tro att du duger till något.

8.     Du skall inte skratta åt oss.

9.     Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10.   Du skall inte tro att du kan lära oss något

Detta att människor tiger och lider har tvingat fram rättviseskapande kollektivavtal där alla får något.

Nu önskar arbetsgivareorganisationer att ex löner ska ställas lokalt på företagen. Detta innebär då att företag med hög lönsamhet kan ge sina medarbetare högre lön än mindre lönsamma företag kan göra. I detta ingår även att löner då kan fördelas godtyckligt på ett företag, en del får mycket andra ingenting.

”Tarifflöner, generella löneökningar och individgarantier – att alla alltid ska få en löneökning – dominerar avtalen” 

Ovanstående önskas inte längre utan istället vill arbetsgivarna stoppa löneökningar för viss del av personal och öka för andra, de väljer ut vilka.

Resultatet av sådant resonemang blir konkurrens och schismer mellan arbetstagarna. Det blir samma anda som mellan säljare som konkurrerar med varandra för att få hög provision.

Är det en sådan arbetsmarknad människor önskar? Där människor värderas som ting och produktionsmedel. Accord har alltid funnits inom industrin men även här fick (och får?) alla en lönehöjning varje år.

Nu ska, som jag tolkar det om arbetsgivarna får som de vill, vissa få mer och andra ingen höjning alls. Har de då tänkt på vilka bråk mellan arbetstagare detta kommer att gestalta och otrivsel?

Idéerna i artikeln, se länk ovan, kommer att skapa mycket hårda och kalla arbetsplaster där arbetstagarna provocerar varandra, saboterar och vägrar samarbeta.

Jag har erfarenhet av industrin och vet vad jag talar om, när någon eller några känner sig orättvist behandlade, då blir det problem.

Därav kollektivavtals stora betydelse för arbetsfred.

Borg ljuger: Inga åtstramningar i Sverige nästa år säger han. Det är LÖGN.

Med anledning av turbulensen i USA och återvärkningar på världsekonomin och hur det kan drabba Sverige sa Borg: Hushållen behöver inte räkna med några åtstramningar.

Med detta menar han att inga åtstramningar kommer nästa budgetår. Olofsson har påstått att reformer kan få vänta om läget försämras.

Med detta menar hon jobbskatteavdraget för de med arbete.

Borgs lögn består i att det inte blir några åtstramningar eller försämringar för hushållen, med undantag för ex långtidsarbetslösa. Dessa får fortsatt mindre med pengar att röra sig med. Oberoende av inflation.

Basbeloppets förändring, avgiftshöjningar etc förändrar inte beloppet arbetslösa eller sjuka får (för pensionärer höjs dock pensionen med basbeloppet och lika så för de med socialbidrag) men för arbetslösa och sjuka är det stillaliggande ersättningsbelopp sedan 2006 och sänkningen av a-kassan.

Detta innebär fortsatt sämre ekonomi nästa år för dessa.

Borg  säger inte hela sanningen när han påstår ovanstående.

Men i hans och alliansens värld ses långtidsarbetslösa som icke-medborgare och bara som en belastning som man ska tala så lite som möjligt om och som ska tiga och med mössan i hand ta emot den lilla ekonomiska möjlighet de har.

Att kalla jobbskatteavdrag för reformer kan stämma. Men inte i den betydelse reformer hade förr. Att utjämna ekonomiska skillnader mellan sjuka-arbetslösa och de med arbete. Tvärtom.