Även alliansen förstår att de rödgrönas förslag är de rätta och knycker deras förslag på löpande band för att locka tillbaks de som röstat fram deras jobbskatteavdragspolitik. Men det finns en gräns.

Citat: alla partier nu lägger förslag om minskade skolklasser är inte konstigt. Det är en populär åtgärd bland väljarna. Slut citat.

Först ut med detta var de rödröna denna nya valrörelse. När väl alliansen upptäckte att det var en fråga av popularitet även i privatskolornas och avregleringens Sverige, där riskkapitalister kan tjäna pengar på skolverksamhet och när pengaflödet minskar beslutas för konkurs, tog alliansen beslutet att även de skulle gå till val med minskade skolklasser som valpropaganda. På det viset hoppas de att de rödgrönas fördel ska minska i vallöftesretorik.

Alliansen kämpar med alla medel för att minska de rödgrönas försprång i valet och ger fler och fler löften som redan socialdemokraterna gett för att ta igen det som kan vinnas tillbaks.

Citat: alla elever ska få gratis läxhjälp. Det är därmed fjärde gången på kort tid som regeringen kommer med förslag som Socialdemokraterna redan lagt. Slut citat.

Sedan är det en annan sak om löftena realiseras efter valet, många återkommer varje valrörelse. Minskade klasser som ibland blir detta men som av besparingsskäl i kommunerna snart blir större igen. Löften inom skolan blir sällan mer än luftslott sedan statens ansvar för skolorna blev besparingsivriga kommuner.

Kan alliansen knycka fler av de rödgrönas löften? Säkert. Med några undantag, då det inte skulle göra alliansens åttaåriga politik trovärdig om så skedde. Aldrig skulle alliansen gå till val med att stoppa utförsäkringen. Aldrig med att återställa a-kassan. Aldrig med att stoppa idiotreformen fas 3. Aldrig med att stoppa segregationen skattemässigt mellan arbetslösa och arbetstagare. Aldrig med att stoppa utanförskapandet av sjukas och arbetslösas möjlighet att ekonomiskt kunna konsumera mer än livsuppehållandet eller socialbidragets storlek.

Dagens arbetsgivarna förstår inte vilka negativa krafter de släpper lösa om de får igenom sitt förslag.

Utmärkning av sig själv är något som inte tillhör den svenska kulturen. Mycket av de tysta normer som skolat svenskar och norrmän innefattas i den så kallade jantelagen.

Jantelagen

1.     Du skall inte tro att du är något.

2.     Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3.     Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4.     Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5.     Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6.     Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7.     Du skall inte tro att du duger till något.

8.     Du skall inte skratta åt oss.

9.     Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10.   Du skall inte tro att du kan lära oss något

Detta att människor tiger och lider har tvingat fram rättviseskapande kollektivavtal där alla får något.

Nu önskar arbetsgivareorganisationer att ex löner ska ställas lokalt på företagen. Detta innebär då att företag med hög lönsamhet kan ge sina medarbetare högre lön än mindre lönsamma företag kan göra. I detta ingår även att löner då kan fördelas godtyckligt på ett företag, en del får mycket andra ingenting.

”Tarifflöner, generella löneökningar och individgarantier – att alla alltid ska få en löneökning – dominerar avtalen” 

Ovanstående önskas inte längre utan istället vill arbetsgivarna stoppa löneökningar för viss del av personal och öka för andra, de väljer ut vilka.

Resultatet av sådant resonemang blir konkurrens och schismer mellan arbetstagarna. Det blir samma anda som mellan säljare som konkurrerar med varandra för att få hög provision.

Är det en sådan arbetsmarknad människor önskar? Där människor värderas som ting och produktionsmedel. Accord har alltid funnits inom industrin men även här fick (och får?) alla en lönehöjning varje år.

Nu ska, som jag tolkar det om arbetsgivarna får som de vill, vissa få mer och andra ingen höjning alls. Har de då tänkt på vilka bråk mellan arbetstagare detta kommer att gestalta och otrivsel?

Idéerna i artikeln, se länk ovan, kommer att skapa mycket hårda och kalla arbetsplaster där arbetstagarna provocerar varandra, saboterar och vägrar samarbeta.

Jag har erfarenhet av industrin och vet vad jag talar om, när någon eller några känner sig orättvist behandlade, då blir det problem.

Därav kollektivavtals stora betydelse för arbetsfred.

Att förstå, vad innebär det?

Kan svaret egentligen vara annat än att få en kunskap som kan användas och som en person förstår hur den ska användas?

Det låter ju som en enkel förklaring, men är den sann?

Till viss del är den det. Kunskapen har ofta förmedlats från någon annan, personligt eller genom media eller böcker.

Ibland genom egna försök och misslyckanden utefter en egen idé.

Men ibland har förståelsen en helt annan innebörd än vad som den som förmedlade den menat.

Att förstå och hur den konstrueras beror på en persons arv och miljön där denne person lever.

Det en person lär av en sak använder denne på ett vis och förstår på ett vis. Medan någon annan som lärt samma sak på samma plats använder kunskapen på motsatt vis och förstår den annorlunda.

Även kunskapsinhämtning och användning av denna är relativ i förhållande till vem som har den. På det viset skapas ideologi och all annan form av skiljaktigheter.