Dragon 2 ska upp för ett obemannat uppdrag den 2 mars.

Dragon 2 har lanserats för ett obemannat uppdrag till den internationella rymdstationen (ISS) den 2 mars.

Detta bekräftas av NASA i dagarna. Från början var färden planerad ske den  9 februari. Men sköts sedan upp till 16 februari och senare den 23 februari. Ett sista lanseringsdatum var planerad till första halvan av mars. Nu ser det ut att bli den 2 mars.


Den ska docka med den internationella rymdstationen ISS. Vi får se om det blir av denna gång. Läs mer om Dragonprojektet här. 

Bild illustration på farkosten.

Ingen vetenskap kan ännu förklara varför vi finns här.

Universum består av materia och allt vi ser består av materia. Det är konstigt men få ser det så. Flertalet ser det som fullt naturligt.


I teorin bör det nämligen även finnas stora mängder av antimateria. Antimateria och materia är faktiskt materia men med motsatta laddningar.

Bild: Partiklar från vänster uppifrån och ner: elektron, proton, neutron. Antipartiklar från höger uppifrån och ner: positron, antiproton, antineutron.


Men förvånande nog finns det knappt någon antimateria i det universum vi känner till av stjärnor och galaxer. 


– Vi är här eftersom det finns mer materia än antimateria i universum, säger Professor Jens Oluf Andersen vid norska University of Science and Technology's (NTNU) Institutionen för fysik.


Denna obalans mellan materia och antimateria är anledningen till att allt vi ser med våra ögon och att vi finns.


Men vi förstår inte varför denna obalans finns. Båda slagen bildades vid BigBang.  När antimateria och materia träffas blir resultatet ett ljus och inget annat därefter finns inget kvar efter denna sammanstötning. Universum skulle aldrig blivit till om det varit jämvikt av de skilda materiaformerna då de säkert utplånat varandra då. Men allt skulle även kunnat bestå av enbart antimateria.
  

Med tanke på lika mängder materia och antimateria, skulle ingenting förbli kvar när reaktionen på detta blivit ljus. Detta är ett av de största olösta problemen i fysik, säger Andersen. Varför det inte blev så. Standardmodellen av fysik innehåller alla de partiklar som vi känner till.


Den senast bevisade partikeln, Higgsbosonen upptäcktes 2012 vid CERN, säger Andersen. Med denna upptäckt föll en viktig pusselbit på plats. Men inte den sista.


Kvarkar är bland naturens minsta byggstenar. Ett tidigt överskott av kvarkar i förhållande till antikvarkar fortplantades så större enheter bildades och med det nästan enbart atomer av materia och mycket lite atomer av antimateria.


Men Andersen nöjer sig inte med denna förklaring.

– Vi är fortfarande inte tillfredsställda med denna slutsats eftersom det inte säger mycket.


Följdfrågan blir: Varför var blev det så från början? Varför kvarkar initialt blev  fler än antikvarkar?


Kanske vi kan se det som (min idé) att det fanns ett universum innan vårt vilket av någon anledning innehöll mest antimateria. Men detta universum förintades av att det drogs samman till en punkt efter miljarder års expansion och därefter blev upphov till BigBang.

 Det BigBang som blev vårt universum med sin expansion. I denna explosion förintades antimaterauniversumets sista punkt och expanderade som ett nytt men nu som ett med nästan enbart materia. Eller om vi så vill kvarkar då antikvarkarna i föregående universum krossats i en implosion som resulterade till ett slut när smärtgränsen för denna resulterade i ett nytt BigBang. 

Bild; här visar skillnaden på överst expansion och underst implosion

Månens natt kallare än väntat

Kinas Chang'e 4 rymdfarkost har landat på månens baksida någon ingen annan farkost gjort tidigare.


Det visade sig att temperaturen på baksidan av månen är -190C vilket är densamma som under månnatten på framsidan vilket är lägre än det som mättes upp av besättningen från Apolloprogrammet.



”Det är förmodligen på grund av skillnaden i månens materialsammansättning mellan de två sidorna av månen. ”Men vi behöver fortfarande mer noggrann analys”, sade Zhang från Kina Academy of Space Technology.


En måndag är som 14 dagar på jorden, och natten lika lång. Chang'e 4 sonden gick i viloläge under månnatten på grund av solenergibrist till sina solpaneler.


Temperaturerna varierar enormt mellan dag och natt på månen. Kinesiska forskare hade tidigare, inga uppgifter om exakt hur kallt det kunde vara.


Landaren var utrustad med en isotop termoelektrisk cell och dussintals temperaturinsamlare för att mäta temperaturen på ytan av månen under månnatten.

Det som förundrar är att temperaturen sjunker till lika låg nivå på månens framsida vid dess månnatt som den är på månens baksida vilkens sida aldrig vänder sig mot solen.

Välkommen till Stora Magellanska molnet. Här finns möjlighet att se en ny stjärna bildas.

Nybildade stjärnor i Stora Magellanska molnet har fotograferats med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Exprorer) ett instrument i ESO:s Very Large Telescope. Den relativt låga stofthalten i Stora Magellanska molnet gjorde det möjligt för MUSE att avslöja detaljer i synligt ljus. I en så kallad HII-region   (uttalas "h två" och är ett interstellärt moln) en födelseplats för nya stjärnor.



Stora Magellanska molnet är en satellitgalax till Vintergatan bäst synlig från södra stjärnhimlen från Sverige kan det inte ses. Galaxen finns 160 000 ljusår från oss. HII-regionens läge i Stora Magellanska molnet gör att vi kan studera galaxen utan svårighet.


HII-regioner är som sagt interstellära moln av joniserat väte. De är födelseplatser för nya stjärnor som joniserar i den omgivande gasen och får den att lysa. N180 B som regionen kallas får sitt säregna utseende av denna enorma bubbla av joniserad vätgas omgiven av fyra mindre moln av vätgas.


Djupt inne i gasmolnet har MUSE hittat en jetstråle som avges av en mycket ung stjärna med 12 gånger solens massa. Jetstrålen går under beteckningen Herbig-Haro 1177 (HH 1177. Här kan du se en film om hur det ser ut därute.


Då unga stjärnor oftast göms inuti massiva moln av skymmande stoft har en jetstråle av detta slag aldrig tidigare kunnat observeras bortom Vintergatan. Detta  på grund av den relativt stoftfria interstellära rymden i Stora Magellanska molnet som gjort det möjligt att studera HH 1177 i synliga våglängder. Jetstrålens längd är ca 33 ljusår vilket gör den till den längsta i sitt slag som hittills observerats.



HH 1177ger kunskap om stjärnors tidiga liv. Jetstrålen är starkt kollimerad innebärande att strålen inte blir bredare när den rör sig bort från stjärnan utan håller sig väl samlad. Jetstrålar likt denna är kopplade till insamlingsskivor runt nyfödda stjärnor och visar hur de drar till sig materia från omgivningen.


 Astronomerna har funnit att både lätta och tunga nybildade stjärnor ger upphov till kollimerade jetstrålar likt HH 1177. Det indikerar att massiva stjärnor troligast även kan bildas på samma sätt som sina mindre massiva stjärnor som i detta fall.


Bild: Hubble teleskopet har tagit denna bild av det område som nämns ovan M180B.

Se spiralgalaxen Malströmmen i skilda våglängder från NASA.

Whirlpool Galaxy eller som den heter på svenska Malströmsgalaxen, M51 eller NGC 5194 är en spiralgalax betecknad SC (stavgalax) belägen i stjärnbilden Jakthundarna. Stavgalaxer  karakteriseras av ett öppet spiralarmsmönster med en liten centralregion. Avståndet till M51  är mellan 25 och 45 miljoner ljusår. Diametern på den är 65 000 ljusår och dess ålder beräknas till cirka 10 miljarder år.


Tre nyligen gjorda observatorier avslöjar M51 som en galax med stora stjärnbildningsprocesser och där en stjärna just nu ses hålla på med att avsluta sitt liv. Detta kan ses i en ny video från Space Telescope Science Institute. Institutet har  använt rymdteleskopet bland annat Hubbleteleskopet.


Filmen visar galaxen under skilda slag av våglängdsobservationer. I synligt ljus (Hubble), infrarött ljus (Spitzer Space Telescope) och röntgen (Chandra X-Ray Observatory). Filmen visar därmed olika våglängder av den övergripande strukturen av galaxen.


Bild från 2005 från Hubbleteleskopet som visar detaljer av damm vid kärnan av M51.
Fantasieggande bild anser jag.

Nu är det gratis att söka bilder, filmer och information i ESO:s Supernova planetarium

Stora mängder av gratismaterial finns att söka i för den rymdintresserade  i världens första helt öppna planetarium vilket invigdes  i april 2018. Härifrån har ESO:s Supernova planetarium och besökscenter spridit information om universum till mer än 55 000 astronomiskt intresserade.


Nu har ESO gjort hela sitt digitala material tillgängligt online utan kostnad för alla. I materialet finns högupplösta foton, filmer, informativa texter och planetariematerial och även en digital version av den astronomiska utställningen. 


ESO Supernova planetarium och besökscenter är därmed världens första helt öppna planetarium för allmänheten. 


För att använda det läs mer här. 

Hubbleteleskopet har upptäckt en tidigare okänd galax i vårt närområde.

I Universum kan ses oräkneliga stjärnor och galaxers ljus. Ibland döljs ljusen från ett objekt av ett annat objekt. Det kan vara anledningen till att följande dvärggalax aldrig upptäckts tidigare fast den finns i relativ närhet till oss. 


Upptäckten gjordes nyligen av astronomer vilka använde Hubbleteleskopet till att fotografera den klotformiga stjärnhopen NGC6752 (finns 13 000 ljusår bort i Vintergatan i riktning mot stjärnbilden Påfågeln). 


Under denna fotografering avslöjade Hubble:s en aldrig tidigare upptäckt dvärggalax befinnande sig långt bakom klustrets. En dvärggalax ca 30 miljoner ljusårs bort (cirka 2 300 gånger längre bort än stjärnklustret NGC 6752).


Dvärgalaxen mäter endast omkring 3000 ljusår i sin största utsträckning (knappt 1/30th diametern på Vintergatan) och dess ljus är ungefär tusen gånger svagare än Vintergatans.


Den är ca 13 miljarder år gammal och ligger isolerad därute från Vintergatan vilket från tidernas början resulterat i ingen interaktion alls med andra galaxer. Dvärggalaxen är därmed den astronomiska motsvarigheten till ett levande fossil från det tidigaste skedet av universums existens. Dess namn har blivit Bedin 1.

Bild på stjärnhimlen där den hittills okända dvärggalaxen hittades. Bild nedan på en påfågel att jämföra med stjärnbilden påfågeln ovan. Nog kan man se viss likhet med uppfällda fjädrar och en bit av stjärnhimlen tycker jag.